Job

31 Jag har ingått ett avtal med mina ögon,+

så hur skulle jag kunna ge en kvinna opassande uppmärksamhet?+

 2 Vad skulle då vänta från Gud där ovan,

vilken lön skulle jag få från den Allsmäktige i höjden?

 3 Väntar inte olycka syndaren

och elände dem som gör det som är ont?+

 4 Ser han inte allt jag gör+

och räknar alla mina steg?

 6 Må Gud väga mig på rättvisans* våg,+

då kommer han att förklara mig rättfärdig.*+

 7 Om mina fötter vikit av från vägen,+

om mitt hjärta följt mina ögon,+

om mina händer fläckats av synd,

 8 då ska andra äta det jag sått,+

det jag planterat ska ryckas upp med rötterna.*

 9 Om jag låtit mitt hjärta förledas av en kvinna,+

om jag legat på lur+ vid min nästas dörr,

10 då ska min hustru mala åt en annan man,

då ska andra män ligga med henne.*+

11 För det skulle vara något skamligt,

en synd som förtjänar domarnas straff.+

12 Det skulle vara en eld som slukar och förstör,+

som förtär till och med rötterna på mina grödor.*

13 Har jag nekat min tjänare eller tjänarinna rättvisa

när de har framfört ett klagomål mot mig?*

16 Har jag avvisat de fattigas önskan+

eller släckt glöden i änkans blick?*+

17 Har jag behållit min mat för mig själv

och inte delat med mig till de föräldralösa?+

18 (Nej, jag har varit som en far för den föräldralöse* sedan jag var ung

och ett stöd för änkan* sedan barnsben.*)

19 Har jag någonsin låtit någon frysa ihjäl,

vägrat att ge en fattig något att skyla sig med?+

20 Vägrade jag att ge honom ull från mina får

så att han* kunde hålla sig varm och välsigna mig?+

21 Har jag någonsin hotat den föräldralöse med knytnäven+

när han behövde min hjälp i stadsporten?*+

22 Om detta skulle vara sant, då må min arm* lossna från skuldran

och min arm brytas av vid armbågen.*

23 För jag har alltid fruktat Guds straff,

jag skulle aldrig kunna bestå inför hans majestät.

24 Har jag satt min lit till guldet,

låtit det fina guldet vara min trygghet?+

25 Har min stora rikedom varit min glädje+

och mina många ägodelar min lycka?+

26 När jag såg solens* sken,

månen som skred fram i sin prakt,+

27 lät jag mig då i hemlighet förledas

så att jag tillbad dem och kastade slängkyssar?+

28 I så fall skulle det vara en synd som förtjänar domarnas straff,

för då hade jag förnekat himlens Gud.

29 Har jag någonsin glatt mig över fiendens olycka+

eller jublat när det gått honom illa?

30 Jag lät aldrig min mun synda

genom att nedkalla död över honom.*+

32 Ingen främling* har behövt tillbringa natten utomhus,+

min dörr har alltid stått öppen för vandraren.

33 Har jag någonsin försökt dölja mina fel, som andra gör,+

gömt undan dem i vecket på mina kläder?

34 Har jag varit rädd för vad folk ska tänka

eller fruktat grannarnas* förakt,

så att jag har tystnat och inte vågat gå ut?

36 Då skulle jag bära dem på mina axlar,

jag skulle bära dem som en krona på mitt huvud.

37 Jag skulle kunna redovisa alla mina steg för honom,

jag skulle närma mig honom med huvudet högt, likt en furste.

38 Om min mark har ropat på grund av mig

och dess plogfåror har gråtit tillsammans,

39 om jag har ätit dess gröda utan att betala+

eller fått dess ägare att sucka i förtvivlan,+

40 då ska min mark ge törnen i stället för vete

och stinkande ogräs i stället för korn.”