Första Samuelsboken
21 Längre fram kom David till prästen Ahimẹlek i Nob.+ När Ahimẹlek träffade David blev han orolig och frågade: ”Varför kommer du ensam? Har du ingen med dig?”+ 2 David svarade prästen Ahimẹlek: ”Kungen har gett mig ett uppdrag, men han sa: ’Berätta inte för någon om ditt uppdrag eller om anvisningarna jag har gett dig.’ Jag har kommit överens med mina unga män om att träffas på en viss plats. 3 Så om du har fem bröd över, eller något annat ätbart, kan du ge det till mig.” 4 Men prästen svarade: ”Det finns inget vanligt bröd, men däremot heligt bröd.+ Ni kan få det under förutsättning att de unga männen har avhållit sig från kvinnor.”+ 5 David svarade prästen: ”Ja, vi har avhållit oss från kvinnor, precis som under mina tidigare fälttåg.+ Om männen håller sig heliga under vanliga uppdrag, så är de naturligtvis heliga en dag som denna.” 6 Då gav prästen honom de heliga bröden,+ för det fanns inte något annat bröd än skådebrödet som hade tagits bort från Jehovas tälthelgedom* samma dag som det ersattes med färskt bröd.
7 En av Sauls tjänare, Doeg,+ var där den dagen. Han hade varit tvungen att stanna kvar inför Jehova.* Han var edomé+ och hade tillsynen över Sauls herdar.
8 David frågade Ahimẹlek: ”Finns det något spjut eller svärd här hos dig? Jag fick varken med mitt svärd eller några andra vapen, för kungens uppdrag kom så hastigt.” 9 Då sa prästen: ”Svärdet som tillhörde Goljat,+ filistén som du slog ihjäl i Elahdalen,*+ finns här. Det ligger bakom efoden,+ invirat i ett tygstycke. Ta det om du vill, för det är det enda som finns.” David sa: ”Det finns inget svärd som det. Ge mig det.”
10 Samma dag gav sig David i väg och fortsatte sin flykt+ från Saul. Till slut kom han till Akis, kungen i Gat.+ 11 Akis tjänare sa till honom: ”Visst är det här David, landets kung? Det var väl till hans ära som man dansade och sjöng:
’Saul har besegrat sina tusen
och David sina tio tusen’?”+
12 David reagerade starkt när han hörde det och blev mycket rädd+ för Akis, kungen i Gat. 13 Därför började han förställa sig när andra såg honom och spelade galen+ medan han var där.* Han gjorde märken på dörrarna i porten och lät saliven rinna ner i skägget. 14 Då sa Akis till sina tjänare: ”Ser ni inte att han är fullständigt galen? Varför har ni tagit hit honom? 15 Har jag inte nog med galningar här? Behövs det en till? Ska den där släppas in i mitt hus?”