Höga visan

 2 ”Kyss mig, ge mig en kyss med dina läppar,

dina kärleksförklaringar är ljuvare än vin.+

 4 Ta mig med,* vi måste skynda oss,

för kungen har fört mig in i sina innersta kamrar.

 5 Mörk* är jag, och vacker, ni Jerusalems döttrar,

mörk som Kedars tält,+ vacker som Salomos tältdukar.+

 6 Stirra inte på mig för att min hud är mörk,

för att solens strålar bränt mig.

Mina bröder var arga på mig

och satte mig till att vakta vingårdarna,

men min egen vingård kunde jag inte vakta.

 7 Berätta för mig, min älskade,

var du vallar din hjord,+

var du låter den vila vid middagstid.

Varför skulle jag bli som en sorgklädd* kvinna

bland dina vänners hjordar?”

 8 ”Om du inte vet det, du vackraste bland kvinnor,

så följ hjordens spår

och valla dina killingar vid herdarnas tält.”

10 Smycken pryder dina kinder,*

ett pärlhalsband smyckar din hals.

11 Vi ska göra guldsmycken* åt dig

med kulor av silver.”

12 ”Medan kungen sitter vid sitt runda bord

sprider min parfym*+ sin doft.

13 Min käraste är som en doftpåse med myrra+

som vilar vid min barm om natten.

14 Min käraste är som en klase hennablommor+

i En-Gedis+ vingårdar.”

17 Cedrarna reser sig som bjälkar i vårt hus,*

enträden breder ut sig som vårt tak.