Hormoner som medicin

”KVINNA i Denver föder sexlingar.” Så löd en förstasidesrubrik i New York Times den 18 september 1973. Artikeln innehöll bilder av fadern och modern, som båda hade ett leende på läpparna. Vad var orsaken till att de fick dessa sexlingar? Hormoninjektioner!

Modern hade varit oförmögen att bli havande, sedan hon fött en son för fyra år sedan. Hennes läkare experimenterade med olika hormoner, och till slut åstadkom injektioner av ett hormon, som utvunnits ur urin från kvinnor som genomgått klimakteriet, att denna kvinna blev havande igen. En biverkan av dessa injektioner var emellertid att hon ökade i vikt från 59 till 89 kilo strax före sexlingarnas för tidiga födelse.

Att hjälpa kvinnor, som varit oförmögna att bli havande, att bli gravida är bara ett av de många ting läkarna använder hormoner till i våra dagar. Detta är inte alls förvånande med tanke på att alla biologiska processer i kroppen åtminstone delvis regleras av hormoner. Eftersom du själv eller en släkting eller nära vän kan bli uppmanad att ta emot hormonbehandling av läkare, är det bra att du känner till något om hormoner. Därigenom kommer du att bli bättre i stånd att förstå de faktorer som är inbegripna och att fatta ett förståndigt beslut.

Vad är hormoner?

Människans hormoner är kemiska ämnen som normalt avsöndras av kroppen. De utövar en viktig reglerande verkan på den fint avstämda mänskliga organismen. Hormonerna har en viktig uppgift i synnerhet när det gäller att få kroppen att anpassa sig till förändringar i miljön, och denna anpassning är ofta livsviktig. Kroppstemperaturen, 37 grader Celsius, måste till exempel vidmakthållas utan några större avvikelser, men ändå kan temperaturen utanför kroppen variera ända från minus 70 grader till plus 55 grader. Vidare alstras så mycket värme vid hårt kroppsarbete att musklerna bokstavligt talat skulle koka, om kroppen inte vore utrustad med en avkylningsmekanism. Detta vidmakthållande av kroppens inre temperatur trots förändringarna i miljön kallas ”homeostas”.

Bland de olika processer i kroppen som möjliggör homeostasen är de hormonella processerna. (Hormoner betyder ordagrant ”uppeggare” eller ”väckare”.) Hormonerna är fysiologiskt mycket verksamma ämnen och kan bestå av relativt enkla eller mycket komplicerade kemiska föreningar. De utövar en kraftig verkan trots att de avsöndras i mycket små kvantiteter.

Det är allmänt känt att hormonerna produceras av åtta olika grupper av inresekretoriska körtlar i människokroppen. Dessa är hypofysen, sköldkörteln, bisköldkörtlarna, binjurarna, brässen, tallkottkörteln, Langerhans’ cellöar och gonaderna eller könskörtlarna. Men det är inte lika välkänt att många andra organ och delar av kroppen också producerar hormoner. Det avsöndras till exempel åtskilliga hormoner från hypotalamus, som är ett område i hjärnan, och dessa hormoner stimulerar hypofysen och andra inresekretoriska körtlar att avsöndra sina hormoner, men de påverkar också många olika ämnesomsättningsprocesser. Hormoner avsöndras också från tunntarmen, njurarna och i synnerhet från moderkakan hos havande kvinnor.

För att de olika organen i människokroppen skall fungera harmoniskt måste de hålla kontakten med varandra. Ett viktigt medel till att överföra budskap från ett organ till ett annat är nervsystemet. Ett annat sådant medel är det hormonella systemet. Man skulle kunna säga att nerverna fungerar enligt samma princip som telefonen. För att förmedla budskap per telefon krävs det en telefonapparat i vardera änden av en telefonledning, genom vilken budskapet eller impulsen färdas, och samma princip gäller också nerverna. I huden finns det till exempel små receptorer som är känsliga för värme, kyla, smärta osv., och dessa förnimmelser vidarebefordras sedan genom nervbanorna till hjärnan.

Å andra sidan har det hormonella systemet liknats vid radio. Från en radiostation sänds budskapet ut i alla riktningar, och det behövs en mottagare som kan ta in den rätta våglängden för att man skall kunna uppfånga budskapet. Så förhåller det sig också med hormonernas verkan. De körtlar eller organ som producerar hormoner sänder med blodet ut dem till kroppens alla celler, men hormonerna påverkar bara vissa celler som har specifika receptorer för ett visst slags hormon. Den senaste forskningens resultat tyder på att generna har en viktig uppgift i förbindelse med det hormonella svaret.

Ett annat intressant drag i förbindelse med hormonernas verkningsmekanism är det som kallas feedback. Den hormonproducerande körteln fortsätter att avsöndra sitt hormon i blodet ända till dess att målorganet, som har det slags receptorer som är känsliga för detta speciella hormon, har fått tillräckligt mycket av hormonet. Då sänder målorganet en signal tillbaka till körteln att den för tillfället skall sluta avsöndra hormonet.

Terapeutiskt bruk av hormoner

Studiet och användningen av hormoner kallas ”endokrinologi”. Det kallas så därför att det har att göra med de endokrina eller inresekretoriska körtlarnas hormonprodukter. Nu för tiden är man i synnerhet intresserad av hormonernas terapeutiska värde vid behandling av olika sjukdomstillstånd. Dessa hormoner kan vara antingen naturliga eller syntetiska. Inresekretoriska körtlar från nötkreatur, svin och får är de viktigaste källorna till de naturliga hormonerna. Andra källor till vissa hormoner är urin från dräktiga ston samt en mexikansk art av batatsläktet (Dioscorea composita). Syntetiska hormoner framställs av syntetiska aminosyror, natriumsalter och andra oorganiska ämnen.

Vet du vilken grupp av hormonpreparat som förmodligen fått den största användningen? Det är preventivtabletterna, som innehåller två olika grupper av könshormoner: gestagener (t. ex. progesteron) och östrogener. De mest använda preventivtabletterna är preparat av kombinations- och sekvenstyp, och dessa medel anses förebygga havandeskap genom att förhindra äggavlossning — en kvinna som ständigt använder dessa medel blir inte gravid, vilket beror på att det inte lösgörs några ägg som kan bli befruktade.a Men experterna är inte helt överens om detta. Det hette till exempel i Natural History för augusti—september 1972: ”För närvarande vet man mer om exempelvis en suggas fortplantningsprocesser än man vet om kvinnans.”

Även om hormonerna i dessa preparat tillförs kroppen i mycket små mängder, utövar de en kraftig verkan. Det är därför inte ägnat att förvåna att en viss andel av de kvinnor som tar dessa preparat får obehagliga biverkningar, till exempel tillfälligt illamående och vätskeanhopning i kroppen. Även andra och allvarligare biverkningar, till exempel ökad benägenhet för blodproppsbildning och högt blodtryck, har satts i samband med denna medicinering. Detta är emellertid inte så underligt, eftersom det alltid följer vissa risker med att tillföra kroppen läkemedel, till och med sådana vanliga mediciner som aspirin och penicillin. Varje individ måste själv avgöra om han anser det värt att ta dessa risker.

Vilket hormon kommer sannolikt på andra plats när det gäller medicinsk användning? Insulin, som i stor utsträckning ges åt diabetespatienter. Det utvinns ur bukspottkörtlar från oxar, får och svin, eftersom bukspottkörteln innehåller ”Langerhans’ cellöar”, som producerar insulin. Det fanns en tid då man trodde att insulinet skulle lösa den sockersjukes alla problem. Men nu inser man att det är lika viktigt, om inte viktigare, med motion och en rätt diet.

Är du en kvinna som plågas av premenstruell spänning, eller håller du på att gå igenom den svåra fas i en kvinnas liv som kallas klimakteriet? I så fall kan det tänkas att din läkare skriver ut hormonpreparat åt dig. Läkarna ordinerar i synnerhet de kvinnliga hormoner som kallas östrogener. På senare år har man också funnit att mycket små mängder av de manliga hormonerna (androgener) också kan lindra besvären. Läkarna erkänner emellertid att dessa hormoner kan ge upphov åt elakartade tumörer hos en kvinna som är disponerad för detta. Av den orsaken är det tillrådligt med noggrann läkarövervakning, om detta slag av hormonbehandling bedöms vara nödvändig.

Vi har talat om hormoner som används till att hindra kvinnor att bli havande. Andra hormoner används till att hjälpa kvinnor som tidigare haft missfall att vidmakthålla havandeskapet under tillräckligt lång tid. Man använder också hormoner från andra människor för att hjälpa sådana kvinnor att bli havande som tidigare varit oförmögna till detta, liksom i fallet med kvinnan i Denver, som vi tidigare talat om. Somliga kvinnor kan emellertid ha en principiell invändning mot att tillföra kroppen hormoner som hämtats från en annan människa.

Bland de mera allmänt kända hormonerna är DES (dietylstilböstrol). Det användes tidigare i stor utsträckning för att påskynda tillväxten hos slaktdjur. Men när man fann att resterna av detta hormon i köttet orsakade cancer på experimentdjur som åt detta kött, förbjöd Förenta staternas jordbruksdepartement preparatet.

Nu har emellertid Förenta staternas läkemedelsadministration lanserat detta hormon som ett nödfallspreparat ”morgonen efter”, till exempel för kvinnor som blivit offer för våldtäkt. Om befruktning har skett, förhindrar preparatet att det befruktade ägget fastnar i livmoderslemhinnan, om det tas inom sjuttiotvå timmar efter samlaget. The National Observer riktade emellertid uppmärksamheten på en viktig etisk synpunkt. Det framhölls: ”DES förhindrar inte befruktning. Det är vilseledande att det populärt kallas ett preventivmedel. DES orsakar abort. ... Hur effektivt det är utgör en del av den nuvarande debatten om värdet av att använda detta medel.” En annan faktor att beakta är att döttrar, som föds åt kvinnor som tagit detta syntetiska hormon, oftare än normalt drabbas av cancer i könsorganen, när de når vuxen ålder. Av denna orsak har man utfärdat varningar för att använda detta medel.

Lider du av hösnuva eller någon liknande sjukdom? I så fall kanske din läkare skriver ut cortison, som i sin naturliga form produceras av binjurarna. För några år sedan hälsades cortisonet som en undergörande ”mirakelmedicin”. Man hade särskilt stora förhoppningar om att framgångsrikt kunna behandla reumatism med detta hormon. Nu inser man emellertid att cortisonet bara är ett led i behandlingen av reumatism, och det finns somliga som hävdar att vanligt aspirin är lika verksamt, och dessutom har aspirinet färre biverkningar och kostar mycket mindre.

Ett hormon som kallas oxytocin verkar sammandragande på kvinnans livmoder och hjälper henne att föda fram sitt barn, förutom att det sätter i gång mjölkflödet i brösten. Det framställs numera syntetiskt, och vissa förlossningsläkare använder det till att framkalla värkar, så att mödrarna kan föda sina barn när de behagar, vid den tidpunkt de önskar, i stället för att behöva vänta tills kroppen själv sätter i gång värkarbetet. Men är detta förståndigt? Det finns experter, till exempel dr E. De Costa vid Northwestern University Medical School, som inte uttalar sig godkännande om att på konstlad väg sätta i gång värkarbetet endast för bekvämlighetens skull; dessa experter hävdar att man bör ta till detta endast när moderns eller barnets liv är i fara.

Hormoner används också till att behandla andra sjukdomstillstånd. Törstsjuka orsakas till exempel av underproduktion av antidiuretiskt hormon, vilket leder till att återuppsugningen av vatten från njurkanalerna inte fungerar tillfredsställande, varför stora mängder vatten utsöndras med urinen. Detta i sin tur medför att patienten kommer att lida av intensiv törst. Sjukdomstillståndet behandlas ofta genom att man tillför kroppen detta hormon. Myxödem orsakas av brist på sköldkörtelhormon. Man tillför därför ofta hormon som utvunnits ur sköldkörteln hos svin. På grund av att dessa och andra hormoner har mycket kraftig fysiologisk verkan bör de endast användas under noggrann läkarövervakning.

Hormoner används i allt större utsträckning för att fylla ut en brist på naturliga hormoner i patientens kropp. Läkarna använder också allt oftare hormonterapi för att behandla speciella sjukdomstillstånd eller för att åstadkomma vissa fysiologiska verkningar. Men eftersom hormonerna har så kraftig verkan och kan ha så många olika biverkningar, bör man inte använda dem i onödan eller utan att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt eventuella alternativa behandlingsmetoder. De kristna bör i synnerhet ägna uppmärksamhet åt de moraliska aspekter som kan vara inbegripna i vissa fall. Genom att ägna eftertanke åt dessa ting, när det gäller hormoner som medicin, kan man skaffa sig en balanserad syn på denna angelägenhet.

[Fotnoter]