Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • g78 8/11 s. 21-24
  • Att ta sig över de schweiziska alperna

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Att ta sig över de schweiziska alperna
  • Vakna! – 1978
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • En kort översikt över de vägar som går över Alperna
  • Järnvägsförbindelser
  • Vägtunnlar
  • Världens längsta vägtunnel
    Vakna! – 2002
  • Kampen för en tunnel
    Vakna! – 1994
  • Genom en mörk tunnel in i det förflutna
    Vakttornet – 1977
  • Visste du?
    Vakttornet – 2009
Mer
Vakna! – 1978
g78 8/11 s. 21-24

Att ta sig över de schweiziska alperna

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Schweiz

OM DU tittar på en Europakarta, hittar du utan svårighet Alperna, som bildar en halvmåne som kröker sig från Medelhavet upp mot Schweiz innan den tar av åt öster. Denna sammanhängande bergskedja, som är 1.200 kilometer lång, sträcker sig från Frankrike genom Schweiz, Italien, Österrike och in i Jugoslavien. Den är som bredast i Österrike, ända till 200 kilometer.

Om din karta är någorlunda detaljerad, kan du se att i Schweiz når åtskilliga bergstoppar i denna imponerande bergskedja en höjd på över 4.000 meter, även om den högsta toppen, Mont Blanc, 4.807 meter, ligger i Frankrike. Alperna täcker mer än tre femtedelar av Schweiz’ yta. Omkring en tiondel av de schweiziska alperna är begravd under is.

I hjärtat av Alperna reser sig Sankt Gotthards ståtliga bergmassiv, känt som Europas vattentorn därför att tre stora europeiska floder har sina källflöden där: Rhen (som rinner mot Nordsjön), Rhône (som har sitt utlopp i Medelhavet) och Ticino, Pos största biflod (som mynnar ut i Adriatiska havet). Om du följer dessa floders lopp, kan du se att deras alpdalar underlättar de öst-västliga förbindelserna. Floderna Rhône och Rhen delar de schweiziska alperna i fyra stora bergskedjor, två på var sida om Gotthard. Men de tvärgående dalarna, som möjliggör samfärdsel mellan norra Europa och Italien, är de viktigaste när det gäller att ta sig över Alperna.

En kort översikt över de vägar som går över Alperna

Långt före den vanliga tideräkningens början tog sig vägfarare, mest handelsmän, över Alperna på sin väg norrut från Italien. Men det schweiziska vägnätet började byggas redan under det romerska imperiet. Ja, av militära skäl var romarna de första som byggde internationella vägar över Alperna. För dem var Stora Sankt Bernhardspasset i västra Schweiz Mons Jovis eller berget Jupiter. De byggde ett tempel där till ära för sin gud med samma namn.

Många arméer, av vilka Napoleons år 1800 är mest känd, tog denna besvärliga väg, som varit skådeplats för många historiska händelser. I våra dagar klättrar en väg som är lämplig för motortrafik upp till en höjd av 2.470 meter och gör det möjligt för bilister att köra ner till Italien från juni till mitten av oktober. För att få en uppfattning om hur strängt klimatet i denna imponerande del av Alperna är, så tänk på att en sjö nära passet är frusen i medeltal 265 dagar om året.

Gotthardsvägen i hjärtat av Alperna är själva pulsådern för schweizarna, eftersom den förbinder det centrala Schweiz, som är tysktalande, med södra Schweiz, där man talar italienska. Till större delen är vägens sträckning ända från år 1830, men man fortsätter hela tiden att förbättra och bredda den. Eftersom den är den kortaste förbindelselänken mellan norra och södra Europa, är den mycket ansträngd under den korta period den är öppen, och då ringlar kilometerlånga bilköer fram på den. Fastän Sankt Gotthardspasset (höjd omkring 2.100 meter) i normala fall blockeras av snö mellan november och juni, så öppnas det till påskhelgen med hjälp av kraftiga snöplogar.

Våra dagars bilist kanske tycker att Gotthardsvägen går genom ett ganska dystert berglandskap, även om den genomkorsar ett centralmassiv som har åtta stora glaciärer. Därifrån grenar 17 dalar ut sig i alla riktningar. Schweizarna har under århundraden betraktat detta massiv i hjärtat av Alperna som en symbol för sin frihet och sitt oberoende. Det har fått sitt namn av ett kapell som uppfördes omkring år 1230 till ära för ”sankt” Gotthard, biskop i Hildesheim i Tyskland.

Redan under senare delen av 1200-talet förstod den tyske kejsaren att Sankt Gotthardspasset skulle spela en framträdande roll i Europas politik och i handeln mellan norr och söder. Men schweizarna insåg snart att om de ville vara oberoende, måste de hålla främmande arméer borta från passet. År 1331 annekterade de passets södra sluttning för att förhindra att konvojer plundrades och pilgrimer anfölls. Ett dokument som går tillbaka till år 1370 intygar att både främlingar och den inhemska befolkningen kunde färdas trygga till liv och egendom från Gotthard till Zürich. I samband med detta är Gotthard omnämnt så tidigt som år 1240 i vissa krönikor som den ”vanliga vägen för pilgrimer som färdades från norr till Rom”.

I århundraden använde resenärerna en åsnestig som var tre till fem meter bred och gjord av flata stenar och granitblock. Att ta sig igenom Gotthard innebar dessutom många oförutsedda faror — snöfall, laviner, stenar som rasade ner, åska och storm, vilket allt kunde förorsaka förseningar och förlust av liv och egendom. Under vintern var passet stängt under många månader. Ja, Sankt Gotthard var verkligen det farligaste av alla alppassen.

Från och med år 1831 kunde diligenser ta sig igenom Sankt Gotthardspasset, tack vare en väg som det tog tio år att bygga. Det tog 22 timmar att färdas de 153 kilometerna från Flüelen till Lugano, ”landet där citronträden blommar”. Den 31 maj 1882 öppnades Gotthardsjärnvägen med hjälp av en tunnel, och diligensen hade då färdats över passet för sista gången. Tunneln gjorde att de snöiga topparna inneslöts i tystnad, men dock inte för alltid.

Även om de alpina vägarna nu har förbättrats mycket, är de farliga på sommaren på grund av den intensiva trafiken och de oräkneliga kurvorna. På grund av snö och is ökar faran höst och vår. Tillfartsvägar kan hastigt avskäras på grund av jordskred och laviner. Men nu har man ordnat så att bilister kan få reda på vägförhållandena genom att fråga automobilklubbar eller bara slå ett telefonnummer. Helt nyligen, år 1975, förblev de schweiziska passen stängda längre än under tidigare år, på grund av de häftiga snöfallen i maj.

Längre västerut på alpkartan ligger Simplonvägen, den första landsväg som byggts över Alperna i nutid. Det var Napoleon som gav order om att detta pass skulle öppnas, så att kanoner kunde forslas igenom. Det valdes på grund av sin jämförelsevis låga höjd, omkring 2.000 meter, och sitt relativt tunna snötäcke. Denna 8 meter breda väg har en maximal lutning av ett på 10. I våra dagar är passet öppet året runt, medan det förr i tiden var blockerat av snö från december till maj. Ingen kan undgå att bli hänförd över denna vägs skönhet, som är så väl avpassad efter topografin och rik på pittoreska platser.

Det schweiziska alpina vägnätet hade år 1974 en längd av 1.098 kilometer. Omkring hälften av detta har moderniserats. Passen är alltför många för att man skall beskriva dem alla. Men innan vi talar om andra möjligheter att passera över Alperna, vill vi nämna de gula postbussarna som susar fram längs bergsvägarna. Deras signalhorn med tre tonlägen gör klart för alla att de har företräde.

Järnvägsförbindelser

När järnvägen kom blev Gotthard snart ”Europas vändskiva”. År 1869 slöt sig Italien och Tyskland till Schweiz för att åstadkomma den kortaste järnvägsförbindelsen mellan norra och södra Europa. Det tog tio år att borra den 15 kilometer långa Gotthardstunneln för järnväg, som når upp till 1.155 meters höjd. Dag och natt sedan år 1882 har tåg dånat igenom tunneln.

Schweizarna är stolta över ”sin” Gotthardsbana, som är fullständigt elektrifierad liksom det mesta av det schweiziska järnvägsnätet i övrigt. Å ena sidan beundrar de resande de tekniska framstegen och de otaliga infartstunnlarna. Å andra sidan tröttnar de aldrig på den mångfald av naturscenerier man upptäcker under en fyra eller fem timmars resa ombord på ett bekvämt tåg. Det är ofta tråkigt eller till och med regnigt väder vid den norra infarten till Gotthardstunneln. Vilken överraskning att sedan komma ut ur tunneln under en klarblå himmel! Ytterligare några kilometer, och titta! Vinrankor, kastanjeträd, fikonträd och persikoträd. Allt vittnar om det milda sydliga klimat som är ganska okänt norr om alpkedjan. Att ta sig genom Gotthard med tåg är verkligen en oförglömlig upplevelse.

År 1906 överträffades Gotthardstunneln av Simplontunneln såsom varande den längsta tunneln. Genom Simplontunneln fick man en mer direkt förbindelse mellan Frankrike och Italien tvärs igenom Schweiz. Den första tunneln, som är 19,8 kilometer lång, började byggas år 1898, och år 1906 öppnades den för trafik. Den andra tunneln, som är 18 meter längre, började byggas år 1912, men på grund av första världskriget kunde den inte öppnas förrän år 1922. Simplontunneln, som är den längsta i världen, ligger på en höjd av 700 meter, och bergets högsta höjd ovanför tunnelvalvet uppgår till 2.135 meter. Att borra tunneln var ett mycket svårt företag. Man tvingades avbryta arbetet vid flera tillfällen på grund av att det läckte in vatten.

Många nostalgiska schweizare erinrar sig ”Simplon-orientexpressen”, som togs i bruk år 1919 och var ett led i resan mellan London och Istanbul. Detta tåg, som dånade igenom Simplontunneln, behövde omkring 60 timmar för att tillryggalägga den längsta järnvägssträckan i Europa, 3.027 kilometer. Den började i Paris och passerade genom Frankrike, Schweiz, Italien, Jugoslavien och Bulgarien och avslutades i Istanbul i Turkiet.

Vägtunnlar

Två av de många alpinska vägtunnlar som är under uppförande har nu öppnats för trafik, den privat byggda Sankt Bernhardstunneln i väster och San Bernardinotunneln i öster. Sankt Bernhardstunneln, som invigdes år 1964, är en avgiftsbelagd tunnel, 5,8 kilometer lång. San Bernardinotunneln, som är omkring 6 kilometer lång, har varit öppen sedan den 1 september 1967. Och eftersom den är en del av det nationella schweiziska vägnätet, är den avgiftsfri.

För närvarande pågår arbetet på Sankt Gotthards vägtunnel som ligger nära järnvägstunneln. Den är 16 kilometer lång och väntas bli den längsta vägtunneln i världen. Den beräknades vara färdig att öppna år 1977, men på grund av svårigheter förutsade man en försening på mellan 16 och 18 månader.

I avvaktan på att andra vägtunnlar skall öppnas kan bilister ta sig över Alperna genom att ställa sina bilar på tåget. Tack vare flata specialvagnar kan chaufförer och passagerare stanna i sina fordon. Den schweiziska järnvägen tar dem genom den långa Gotthardsjärnvägstunneln på bara 15 minuter.

Om resenären har bråttom, finns det naturligtvis nu åtskilliga flygrutter som är öppna i praktiskt taget vilket väder som helst. Dagligen företas över 250 flygturer. Men vill man uppleva en verkligt hänförande resa, skall man färdas med tåg eller bil. Då kommer även de största förväntningar att uppfyllas.

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela