Hur man startar ett företag på filippinskt sätt
Från ”Vakna!”:s korrespondent på Filippinerna
FÖREDRAR du att ha ett arbete med regelbundna tider under en resonlig chef på ett välskött kontor i staden? Många människor föredrar detta. Den som har en sådan anställning kan känna sig tryggare än den som med tomma händer startar ett eget företag.
På Filippinerna finns det emellertid de som föredrar att ta den risken. De vill ha en arbetstid som passar deras behov. Man kommer naturligtvis inte att kunna bli befordrad eller få löneförhöjningar då och då eller någon guldklocka när man går i pension. Men detta bekymrar inte dessa människor nämnvärt. De finner tillfredsställelse i att försörja sig genom att använda sina egna förmågor och ett sunt affärssinne. För dem kan ingenting jämföras med möjligheten att få arbeta tillsammans med hustru och barn hela dagen och gemensamt summera sina glädjeämnen när kvällen kommer.
Filippinarna startar ofta ett litet företag hemma. Tänk efter vilka möjligheter som står till buds.
Vilka slags företag?
Har du en hobby som du skulle kunna arbeta med på heltid? Kanske tillverkar du leksaker åt dina barn. Om så är fallet, skulle du då också kunna göra leksaker åt andra människors barn? I den filippinska staden Cebu är tillverkning av leksaksgitarrer inte bara en hobby, utan ett lönande företag. Hantverkarna arbetar hemma och tillverkar leksaksgitarrer, ukuleler, bandurias och till och med mycket professionella gitarrer, som säljs vid flygplatser och i musikaffärer. Vid arbetsdagens slut livas bergshöjderna av den musik som den ena familjen efter den andra spelar tillsammans på tusentals stränginstrument.
Flitiga människor i Bicol tillverkar väskor, tofflor och damernas många accessoarer av abacafiber. Flinka händer i Bulacan- och Quezonprovinserna väver buntalhattar av bladfibrer från buripalmen. Varför inte prova den här? Sval och värdig, inte sant? Här är en annan. Nej, men titta! Den får dig att se 10 år yngre ut!
Under Zamboangas lättjefulla blå vattenyta kan man finna de spetsiga ”hornen” av svart korall. Hantverkare i Quezon City och Manila formar korallerna till kråsnålar, manschettknappar, ringar, örhängen, armband och halsband. Vid de sandiga havsstränderna utanför Surigao, Samar, Leyte och Panay kan man upptäcka en guldgruva av snäckskal — tigersnäckor, vingsnäckor, lupo och kapis. Flinka händer gör dessa till gardiner, lampställ och ljuskronor, som invånare i Paris, London eller New York skulle vara stolta över att ha i sina hem.
Man kan tycka att skotillverkning är ett föga lovande företag. År 1884 köpte emellertid den unge Kapitan Moy ett par rejäla engelska skor. När han hade kommit hem blev han mer intresserad av skorna. Därför tog han isär dem och satte ihop dem igen. Snart etablerade han sig som skotillverkare och började dela med sig av sina nya färdigheter till grannarna. Nästan ett århundrade senare är det full fart på skotillverkningen i Marikina. I det ena hemmet efter det andra i denna stad tillverkar far- och morföräldrar, fäder och mödrar och barn hemkomna från skolan, flitiga som bin, de skor som några av oss troligen kommer att bära i morgon. Skohandelsombudet i Marikina säger: ”I dag exporterar vi skor till många länder, däribland till det land som Kapitan Moys skor kom ifrån — de skor han köpte redan 1884.”
Tillväxten i Marikinas skoindustri har inneburit ökad affärsverksamhet i andra städer. Meycauayan i Bulacan förser till exempel Marikina med en hel del skoläder. I gengäld förser Marinduque, Masbate, Mindoro, Palawan, Romblon och andra öar Meycauayan med hudar av nötkreatur och vattenbuffel. De bidrar också med skinn av alligatorer, getter, svin och ormar till skor, handväskor och bälten.
Många filippinare öppnar små butiker eller driver affärsrörelse på torgen. Vanligtvis turas familjemedlemmarna om att stå i dessa stånd på torgen i Kamuning, Cubao, Tondo och på andra ställen. Man säger att Divisoriatorget i Manila är det största torget i sitt slag på Filippinerna. Det är inte en enda, enorm stormarknad som ägs och drivs av någon enskild eller något företag, utan består av tusentals små familjebutiker under samma tak. Att pruta är här en konst som drivits till fulländning.
Staten ger sitt stöd
Den filippinska staten erbjuder hjälp till filippinska företagare, eftersom den är medveten om de möjligheter som finns inom ”stugindustrin”. Det finns gratiskurser i olika yrken. Man erbjuder till och med en kurs i svampodling.
Staten ger också hjälp till att förbättra kvaliteten på produkterna. I Albay har till exempel många börjat studera keramik efter att ha gjort vanliga lerkrukor. I Ilocos Norte lär sig människor att tillverka tegelstenar och takpannor.
Den filippinska tidningen Daily Express rapporterade i en ledare den 17 augusti 1974 att nationalrådet för vetenskaplig utveckling har sänt livsmedelsexperter till 39 filippinska provinser. Dessa skall propagera för olika sätt att ”bearbeta livsmedel, så att sådana varor som kokosmjölk, överskottsgrönsaker, säsongsbetonad frukt och småfisk kan utnyttjas kommersiellt”. Detta har fått till följd att ”18 kooperativa företag inom ’stugindustrin’” bildats.
Kooperativa företag? Ja, dessa bildas när flera små företag går samman för att få ömsesidigt utbyte och skydd. Dessa är vederbörligen registrerade hos den behöriga statliga myndigheten. Staten uppmuntrar till att man bildar kooperativa företag genom att garantera dem skattelättnader och olika former av beskydd. Dessa företag gör det möjligt för gruppen att köpa till inköpspris, att sälja till lägre priser än de skulle ha kunnat göra som enskilda firmor och att sedan gemensamt dela vinsten.
De som fortfarande föredrar att ha sitt eget företag får hjälp genom nationalrådet för ”stugindustriernas” utveckling. Detta organ ger värdefulla tips om hur man tillverkar filippinska handarbeten. Staten beviljar också skattelättnader under fem år för dem som finns registrerade som egna företagare i ”stugindustrin” och gör det möjligt för många att framgångsrikt fortsätta med detta.
Hur verksamheten finansieras
Men varifrån får folk pengar att starta ett företag? Egentligen behövs det bara en mycket ringa summa. En ung man sålde till exempel en ring. För behållningen startade han ett litet guldsmedsföretag. I dag kan han sälja, inte bara smycken, utan även dammet i sin verkstad med god förtjänst. Det finns guld i varenda nypa av det!
En annan diskuterade angelägenheten med sina släktingar. De tyckte om hans projekt och satsade omkring 200 pesos (drygt 100 kronor) var. Nu inbringar hans hantverk med koraller en avsevärd summa, och alla delar på vinsten.
En del banker fungerar som lånekontor på torgen för att ekonomiskt bistå dem som har salustånd. Kloka filippinare undviker samvetslösa långivare, vilkas höga, växande räntesatser inte bara snabbt uppslukar vinsterna, utan även hela rörelsekapitalet.
Är det någonting för dig?
Den som startar ett eget affärsföretag får vissa fördelar. Han har vanligtvis större frihet att själv bestämma arbetstid och avkoppling. Han är inte ansvarig inför någon överordnad och kan ha mer tid över för att koppla av med sin familj. Genom att han kan välja det arbete som han tycker om undviker han att binda sig vid ett tråkigt arbete bara för att försörja sig. Han kan också njuta av den utmaning som detta företag är för hans uppfinningsrikedom.
Men det finns risker. Om han missköter företaget eller drabbas av oförutsedda problem, kan han förlora sitt kapital. Konkurrens eller inflation kan minska vinsten. Han kan också oroa sig för sin framgång, eftersom det kan kännas otryggare att ha ett eget företag än att vara anställd hos någon annan. Det kan också vara så att ett eget företag kräver mer tid än man från början förväntat.
Vad säger du? Skulle du, oavsett var du bor, ha lust att starta ett företag på filippinskt vis, sedan du nu har övervägt fördelarna och nackdelarna?
Ung man finner ett arbete
En yngling, som samtalade med en affärsman, talade om för denne att han var arbetslös, hade inget jobb. ”Du har ett arbete just nu”, anmärkte affärsmannen, ”och det är att arbeta flitigt åtta timmar per dag för att finna ett arbete.” På mindre än en dag fick den unge mannen ett jobb.