Hawaiis musikaliska ”hoppande loppa”
Från ”Vakna!”:s korrespondent på Hawaii
EN HOPPANDE loppa är någonting föraktligt för både människor och djur. Men på Hawaii har den fått en annan innebörd. Den är mycket nära förbunden med befolkningens naturliga kärlek till musik. Du har kanske hört talas om ukulelen. Den är Hawaiiöarnas musikaliska ”hoppande loppa”!
Detta lilla fyrsträngade, med band försedda musikinstrument, som ser ut som en gitarr, har en stark ton och en melodiskt vacker klang. Det är inte enbart underbart som soloinstrument — i synnerhet om man spelar hawaiimusik på det — utan det klingar även vackert ihop med den vanliga gitarren.
Även om hawaiianerna i alla åldrar och samhällsställningar numera har djup kärlek till ukulelen, har den inte alltid varit så uppskattad. Den betraktades med löje som ”ett avskyvärt portugisiskt instrument” och kallades hånfullt en ”tarobladfiol” av så kallade respektabla människor, som var vana vid de vanliga slagen av musikinstrument.
Men varför har den fått det ovanliga namnet ukulele eller ”hoppande loppa”? För att man skall förstå detta, måste man först lära känna dess ursprung.
De första som förde med sig denna lilla gitarr till Hawaii var portugisiska sjöfarare och köpmän. Även om den förekommit här tidigare, introducerades den i verkligheten för första gången år 1879, då en portugisisk immigrant, Joao Fernandes, spelade på den offentligt. Ukulelen kallades då för braginho, därför att det första exemplaret hade tillverkats i provinsen Braga i Portugal. Den var också känd under namnet cavaquinhos, som betyder ”litet trästycke”.
Ursprunget till dess säregna namn
Fernandes var en verklig virtuos. Han hade underhållit sina medpassagerare på den långa resan från det portugisiska Madeira till Hawaii genom att spela på en braginho som tillhörde en annan resenär, som inte kunde spela på den. Från början trodde man att man bara kunde spela på den tillsammans med ett annat större instrument med fem strängar, om det skulle bli någon harmoni.
En av de två versionerna av hur den lilla gitarren fått sitt säregna namn, ”hoppande loppa”, har att göra med denne mans fantastiska förmåga att spela på den. Han kunde genast spela vilken sång som helst så fort han hörde den, och hans flinka, snabba fingrar knäppte fram melodin och slog ackorden. Den hawaiianska kungafamiljen, kung Kalakaua, drottning Emma och Liliuokalani, som längre fram blev drottning, påbjöd genast att offentliga föreställningar skulle hållas, och det dröjde inte länge förrän alla på Hawaii var helt betagna av detta importerade musikinstrument.
En kvinna, som var dotter till ett missionärspar, sade att när hon kom till Hawaii år 1882, hade braginhon just blivit populär bland befolkningen. Intressant nog nämnde hon också att en skicklig engelsk musiker, Edward Purvis, bidrog till att braginhon fick ett så gott anseende. Han kom till Hawaii samma år som Joao Fernandes, och det dröjde inte länge förrän Purvis blev mästare på den lilla gitarren. Han blev så populär att han snart blev anställd vid kung Kalakauas hov.
Den andra versionen av hur ukulelen fick sitt namn har med Purvis att göra. Han var liten till växten och kvick i benen. De mera storväxta hawaiianerna kallade honom kärleksfullt ”Ukulele” eller ”den lilla saken som hoppar”, det hawaiianska uttrycket för ”loppa”. Snart kom den lilla gitarren som han bar att kallas ”ukulele”.
Efterfrågan på den ”hoppande loppan”
Det är svårt att bevisa vilken av historierna som är den mest trovärdiga. Men det ironiska är att det var först år 1910 som någon menade sig ha ”uppfunnit” ukulelen. Detta skedde 31 år efter det att man för första gången hade spelat på den på Hawaiiöarna. Som en skribent sade: ”Det vill säga, när det anspråkslösa lilla instrumentet hade vunnit en sådan popularitet och hade fått en sådan efterfrågan att det snarare ställde sina upphovsmän i en mycket gynnsam dager än i en kritisk.”
Vid den tidpunkten var det en sådan ökad efterfrågan på ukulelen att vem som helst som hade möjligheter att tillverka den kunde finna marknaden öppen för den. Den förste som byggde ukuleler på Hawaii var en möbelfabrikant, som lade ner sin verksamhet för att uteslutande tillverka ukuleler. Då såldes en ukulele för omkring 20 kronor.
Tre män hade rätt att hävda att de uppfunnit ukulelen på Hawaii på grund av att var och en av dem hade bidragit med olika detaljer på den. Men ingen av dem blev rik på att bygga ukuleler. Fastän alla tre tillverkade detta instrument före år 1910, var det endast en av dem som gjorde anspråk på att vara upphovsmannen, och det året var han den ende aktive av de tre ursprungliga ukulelebyggarna. Hans söner var också skickliga ukulelebyggare. Det lilla instrumentet var då mycket populärt på Hawaii. Turisterna köpte den ”hoppande loppan”, och order flöt hela tiden in från Förenta staterna. Affärerna blomstrade, och många började tillverka ukuleler, eftersom efterfrågan ökade.
Försäljningen och konkurrensen ökade, eftersom det i hela USA blev en fluga att äga en ukulele. Och — som man kunde förvänta — satte fabrikanter på Förenta staternas fastland i gång med att massproducera dem, och Hawaii började förlora pengar. Företagen på fastlandet drog fördel av de annonser som länge funnits på Hawaii, annonser som förknippade ukulelen med de påkostade hawaiianska festerna, månljusa nätter och öarnas romantik. När ordföranden för Hawaiian Promotion Committee skrev en protestskrivelse till en musikaffär i San Francisco i Kalifornien, kom det ett elakt brev tillbaka, och i det sades det att Hawaii inte skulle klaga, eftersom företagen på fastlandet tog fram bättre ukuleler. Då tog Honolulu Ad Club patent på ukulelen och gjorde den till ett alldeles eget instrument för Hawaii.
Under första världskriget blomstrade affärerna med ukulelen, men under 1920-talet försvann det stora intresset för den. Undan för undan gav de hawaiianska ”uke”-tillverkarna upp, så att det i dag endast finns ett fåtal kvar. Men dessa sätter sin stolthet i sin produkt och använder ofta de mest underbara, ådrade träslag, som dessutom ger det lilla instrumentet bästa tänkbara resonans och ljudkvalitet. Bättre än något annat träslag är det högt prisade koaträet (från trädet Acacia koa). Det är intressant att en fabrikant har anställt en döv person för att testa resonansvibrationerna i varje instrument.
Det behövs mycket få maskiner för att tillverka ukuleler. Varje instrument är ett verk av en konstnärs händer. Även om det som standard i allmänhet är 14 band på ukulelen, finns det en tillverkare som också gör ett instrument med 18 band till en känd soloartist. Denne virtuos kan spela vad som helst från hulamusik till symfonier, och detta helt solo. Och det finns många andra sådana begåvade människor. Med andra ord har den lilla ”hoppande loppan”, som ursprungligen avspisades som omöjlig att använda som soloinstrument, skapat sig en egen plats inom musikvärlden.
Lätt att spela på
Eftersom ukulelen är så lätt att spela på, kan många människor som är musikaliska inte låta bli att försöka spela på den. På Hawaii ser man ofta barn på väg hem från skolan knäppa på en ”uke”, samtidigt som de har sina böcker instuckna under armen. I många skolor på Hawaii är faktiskt undervisningen i ukulele kostnadsfri. Den lilla gitarren är favoriten bland de souvenirer som förs hem av de tusentals turister som varje år besöker Hawaiiöarna.
Låt mig illustrera hur lätt det är att lära sig ett fåtal basackord. Man lägger först ukulelen i höger armveck (om man inte är vänsterhänt), sätter sedan vänster tumme på den runda baksidan av halsen på instrumentet och håller handflatan bort från ukulelens hals. Man kan använda ett plektrum, men de flesta på Hawaii knäpper med pekfingret. När det gäller skriven musik, används namnen på ackorden för vanlig gitarr.
Betrakta nu vår illustration. De vertikala linjerna representerar strängarna och de horisontella banden. I skriven musik anges inte fingersättningen, utan enbart noterna. Men för att vi skall förenkla undervisningen så mycket som möjligt, anger vi fingersättningen, där siffrorna anger numret på fingrarna. Låt oss spela någonting i C-dur. I denna tonart är de mest använda ackorden C, G7 och F. De skrivs på följande sätt på notbladen (sånär som på siffrorna):
I följande exempel antar vi att melodistämman spelas på ett huvudinstrument. Du kan spela de ackord som står angivna ovanför noterna som ackompanjemang. De diagonala linjerna visar hur många gånger du skall slå de särskilda ackorden. Försök nu att spela! (Se sången här nedan.)
Det var inte så svårt, eller hur? Naturligtvis kommer det att ta tid, innan du behärskar ytterligare fler tonarter och ackord och innan du kan använda ukulelen som ett soloinstrument.
Ja, numera är detta lilla ”avskyvärda portugisiska instrument” verkligen uppskattat över hela världen, och det betraktas som ett instrument från Hawaii. Många av de infödda på Hawaii talar i själva verket om det med största tänkbara känsla och betraktar det som ”sitt” instrument. Men även du kan finna nöje och behag i Hawaiis musikaliska ”hoppande loppa”.
[Tabell på sidan 24]
(För formaterad text, se publikationen)
C
3
G7
1
2
3
F
1
2
[Tabell på sidan 24]
(För formaterad text, se publikationen)
On Top Of Old Smoky
C F F F
/ / / / / / / / / / / /
On top of Old Smok — — y — — — — all
F C C C C
/ / / / / / / / / / / / / / /
cov - ered with snow — — — — — — — I lost my true
G7 G7 G7 G7 C C
/ / / / / / / / / / / / / / / / / /
lov — — er — — — — came court - in’ too slow — — — — —