Abort — varför meningarna går isär

HUR många aborter — legala och illegala — utförs årligen runt om i världen? Enligt boken Abortion är antalet ”minst lika stort som antalet dödsfall bland vuxna” — omkring 45 miljoner. Men organisationen International Planned Parent Federation har uppskattat antalet till hela 55 miljoner!

Sovjetunionen var det första land som legaliserade abort, vilket skedde år 1920. Där utförs nu omkring fem miljoner aborter om året, enligt en färsk, obekräftad rapport. Enligt representanter för hälsovårdsministeriet i Kina uppgår antalet aborter i detta land till närmare nio miljoner — en tredjedel av det totala antalet havandeskap. I Japan utförs över två miljoner aborter årligen, och i Förenta staterna rapporteras över en och en halv miljon. I England uppgår de till närmare en kvarts miljon.

I de katolska länderna Spanien och Irland är abort inte tillåtet. Men ändå lyckas tiotusentals kvinnor få abort varje år. Hur då? Det finns naturligtvis kliniker som utför dessa ingrepp illegalt. Men det tillvägagångssätt som många kvinnor använder är helt enkelt att resa till ett land där de kan få abort på legal väg, företrädesvis Storbritannien.

Det är uppenbart att inte alla dessa aborter utförs därför att barnen riskerar att födas med vissa defekter, fysiska eller psykiska, och inte heller därför att havandeskapet är en följd av våldtäkt eller incest. Brittiska siffror visar att endast 2 procent av alla aborter utförs av dessa skäl. Varför utförs det då så många aborter? Det finns två grundläggande skäl.

De grundläggande tvistefrågorna

Födelsekontroll var inte något problem i forna tider. Stammar och nationer välkomnade befolkningstillväxt, och kvinnor hade sällan skäl att begränsa familjens storlek. De aborter som företogs var vanligtvis illegala och var ofta följden av äktenskapsbrott eller otukt.

I våra dagar däremot kan abortiva åtgärder ha statsmakternas godkännande. På detta sätt kan födelsetalet hållas nere i länder som riskerar att drabbas av en befolkningsexplosion.

Men även om denna risk är obefintlig i många västerländska nationer, så ökar ändå antalet aborter i dessa länder. Varför? ”Om vi tror på kvinnans frihet”, poängterar en representant för rörelsen Religious Coalition for Abortion Rights i New York, ”måste vi tro att kvinnan själv har rätt att träffa moraliska avgöranden.”

Men när en kvinna väl har blivit gravid, har hon då den obestridliga rätten att tacka nej till rollen som mor och avlägsna fostret genom abort? Är ett sådant handlingssätt försvarbart? Detta är den fråga som står i brännpunkten för våra dagars debatt för och emot abort. Vad är svaret?

Det är till stor del en definitionsfråga. Vad är liv? När tar det sin början? Har ett ofött barn några lagliga rättigheter?

När börjar livet?

När de 23 kromosomerna i en av mannens sädesceller förenar sig med ett lika stort antal i kvinnans äggcell, börjar ett nytt mänskligt liv. Från och med detta befruktningsögonblick är könet och andra personliga drag fastställda en gång för alla. Den enda förändring som kommer att ske under de nio månader som havandeskapet varar är att fostret växer. ”Det är i överensstämmelse med biologiska fakta att säga att du en gång var en enda cell”, skriver dr John C. Willke. Börjar alltså livet i befruktningsögonblicket? Många svarar kort och gott ja på den frågan. För dem som är av denna uppfattning är abort detsamma som mord, vid vilken tidpunkt den än företas.

Andra hävdar att livet börjar omkring 20 veckor efter själva befruktningen. Varför ser de saken så? Därför att det är ungefär vid denna tid som modern börjar känna de första fosterrörelserna. Detta är nämligen den tidpunkt då fostret, som man sade förr i världen, ”kvicknar i moderlivet”. Från och med tjugonde veckan har fostret vissa chanser att överleva om det skulle födas, och aborter utförs vanligen någon gång före den tjugofjärde graviditetsveckan, en tidsfaktor som är allmänt accepterad. Är detta således den tidpunkt då ett barn anses vara vid liv, juridiskt sett?

I Storbritannien betraktas inte ett ofött barn enligt lagen som en mänsklig varelse. Under sådana omständigheter kan inga aborter juridiskt sett betecknas som mord. Men när ett barn väl har lämnat moderlivet är det en brottslig handling att döda det, även om man ännu inte har klippt av navelsträngen. Barnet har nu fått lagliga rättigheter. Ur rättssynpunkt börjar livet således vid födelsen.

Den judiska uppfattningen, såsom den uttrycks av Englands främste rabbin, är i överensstämmelse med detta synsätt. Livet ”börjar inte förrän i födelseögonblicket”, säger han och tillägger: ”Vi betraktar inte tillintetgörandet av ett ofött barn som mord.” Hur betraktar man då fostret, det barn som växer i moderlivet? I boken Marital Relations, Birth Control and Abortion in Jewish Law förklarade rabbinen David M. Feldman, som är verksam i New York: ”Fostret är en okänd, blivande, potentiell del av ’Guds hemligheter’.”

Motstridiga uppfattningar

Av detta är det lätt att dra slutsatsen att abort är religiöst sett acceptabelt. Men alla religioner är inte av samma uppfattning. Ett exempel är den officiella romersk-katolska ståndpunkten.

Påven Pius IX stadgade år 1869 att fosterfördrivning vid vilken som helst tidpunkt skulle straffas med bannlysning. Pius XII upprepade denna princip år 1951 och sade: ”Varje mänsklig varelse, också barnet i moderns sköte, emottar rätten att leva direkt från Gud, inte från sina föräldrar.” I ett tal i Kenya år 1985 sade Johannes Paulus II rakt på sak: ”Sådana handlingar som födelsekontroll och abort är orätta.”

Många katoliker i våra dagar hävdar emellertid att ett sådant synsätt är föråldrat och måste omprövas. Följden har blivit att det råder delade meningar bland katoliker om denna fråga. Här följer några fakta.

Katolikernas dilemma

Kardinal Bernardin, ordförande i de amerikanska biskoparnas kommitté för anti-abortverksamhet, förklarar att abort är moraliskt sett orätt och att kyrkans officiella ståndpunkt är bindande för alla katoliker. Den romersk-katolske professorn i moralteologi vid Notre Dame University i Förenta staterna, James T. Burtchaell, gav år 1982 uttryck åt en liknande uppfattning: ”Min ståndpunkt är klar. Abort är mord: det är detsamma som att döda ett barn.” Fyra år senare lade emellertid prästen Richard P. McBrien, ordförande för den teologiska fakulteten vid samma universitet, ner mycken möda på att förklara att synen på abort inte är en fastställda lära inom hans kyrka. Enligt denna uppfattning kan de katoliker som samtycker till abort inte exkommuniceras, även om de kan komma att betraktas som illojala.

På grund av denna de kyrkliga myndigheternas kluvenhet är det många framträdande katoliker som öppet uttalar sig för abort. Till dem hör en del präster i Förenta staterna. Bland dessa märks också ett antal nunnor, av vilka somliga undertecknat en kontroversiell, abortvänlig tidningsannons, för vilket de hotats med uteslutning ur sina ordenssamfund.

Katolska lekmän utgör nu också en aktiv abortvänlig påtryckningsgrupp. ”Jag representerar den förhärskande katolska lekmannauppfattningen”, försäkrade Eleanor C. Smeal, ledare för den amerikanska kvinnorörelsen NOW, vid ett massmöte för abortanhängare i Washington. Enligt The New York Times gjorde hon sig dessutom lustig över utsikten att hennes agerande för rätten till abort skulle kunna leda till att hon blev utesluten ur katolska kyrkan.

Romersk-katolska kyrkan finner det allt svårare att bilägga dessa tvister inom sina egna led.

Illegala aborter — en riskfaktor

Att utfärda lagar och förordningar är en sak. Men även om de styrande har de allra bästa motiv, är det något helt annat att försöka genomdriva ett eventuellt förbud mot abort. Människor är inbegripna på ett mycket personligt sätt. Och när människor befinner sig under press, kan de vara nog så oberäkneliga.

Om en abortfientlig påtryckningsgrupp lyckas med att antingen förhindra att en regering legaliserar abort eller få existerande lagar som tillåter abort upphävda, hur går det då? Löser det några problem? ”En kvinna kommer alltid att finna ett sätt [att få abort], ibland till priset av sitt eget liv”, förklarade Marilyn Waring, en abortvänlig parlamentsledamot på Nya Zeeland, ”och det finns ingenting som politikerna eller lagen kan göra för att hindra henne.” Detta är ett kraftfullt argument. ”Vilket är att föredra?” frågar de som förespråkar abort.

Även om det förekommer en del dödsfall också i de länder där abort är tillåten, sker likväl dessa ingrepp under sträng medicinsk kontroll. Vid illegala ”skumraskaborter” är å andra sidan dödligheten chockerande hög, eftersom de ofta utförs av okvalificerad personal och under ohygieniska förhållanden. I Bangladesh dör till exempel uppskattningsvis 12.000 kvinnor varje år till följd av sådana aborter.

Men det finns också en annan mänsklig faktor som man måste ta hänsyn till i detta sammanhang. Vad anser läkare och sjuksköterskor om att utföra aborter på löpande band? Vilken fysisk, psykisk och känslomässig tribut kräver en abort av den blivande modern — och fadern? Detta är de frågor vi kommer att dryfta härnäst.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 5]

”Vi måste tro att kvinnan själv har rätt att träffa moraliska avgöranden” — detta är den uppfattning som många människor har

[Bildkälla]

H. Armstrong Roberts

[Bild på sidan 7]

Många kvinnor är uttalade abortmotståndare

[Bildkälla]

H. Armstrong Roberts