Korint — staden mellan de två haven

”UNDER antiken trodde man att gudarna var verkliga. Ibland tror jag så själv.” Vår guide fällde detta yttrande när hon visade oss runt bland ruinerna av tempel som en gång i tiden var vigda åt Apollon, Afrodite, Hermes, Herakles och Poseidon. Luften doftade regn, och vi hörde det dova ljudet av ett annalkande oväder. ”Zeus”, sade hon leende.

Åskmolnen hade tornat upp sig över berget Parnassos på morgonen. De spred sig snabbt över Korintiska viken och sträckte sig hotfullt över oss. Men vår guide var fortfarande på samma sprudlande humör, och hon fortsatte att berätta historier från antiken om Greklands ärofulla tid och om kristendomens ankomst. Hon blandade på ett charmerande sätt fakta, fantasi, historia och mytologi för att inför vår fantasis ögon uppföra byggnader och befolka dem med människor från en gången tid.

Vi var inte bekymrade för regn. Det regnar sällan på Peloponnesos. Denna halvö är ett av de regnfattigaste områdena i hela Grekland! Bara Aten har mindre regn. Å andra sidan är det regn som kommer inte några milda regnskurar. Det rör sig om häftiga skyfall som eroderar höjderna och gör att landet nedanför den korintiska högplatån består av svämavlagringar.

Vad är Korint berömt för? Det kommer väl som en överraskning att Korint har gett namn åt en jordbruksprodukt. Oavsett om de små söta druvor som vi gärna använder i bakverk odlas i Främre Orienten, i Kalifornien eller på någon annan plats, kallas de korinter.

Stadens resurser

Jordmånen kan ha varit ett av skälen till att Homeros kallade staden ”det rika Korint”. Men Korint fick största delen av sina tillgångar genom att det var en hamnstad som hade tillgång till både Joniska havet och Egeiska havet. Horatius kallade staden ”bimarisve Corinthi”, dvs. ”de två havens Korint” eller ”havsomslutna Korinthus” (E. Lindes övers.). Hur kan en stad vara hamn vid två hav? Genom att den ligger vid södra delen av det smala näs (grek.: isth·mós) som förbinder Peloponnesos med Greklands fastland.

Korint drog nytta av den öst-västliga hamntrafiken och tog tullar för att transportera gods och mindre farkoster över näset längs den bana som grekerna kallade dí·ol·kos. Man tog också tull för varor som transporterades landvägen i nord-sydlig riktning. Det är inte förvånande att Filip II, Alexander den stores far, ansåg att Korint hade vital betydelse för rikets utveckling.

Motgångar och återhämtning

Detta var dock för mer än två tusen år sedan. Numera finns det en kanal som förbinder Korintiska viken med Saroniska viken, och på motorvägarna dundrar långtradare förbi den sovande byn Korint. Sjömän, chaufförer och bybor bryr sig inte om att Korint en gång i tiden var Medelhavets ”magnet”. Det är bara arkeologer och turister som kommer med sina verktyg och kameror och sin nyfikenhet.

År 146 f.v.t. förstörde den romerske konsuln Mummius staden Korint och praktiskt taget avfolkade den. Efter hundra års sömn fick den emellertid nytt liv genom Julius Caesar och blev en kosmopolitisk romersk koloni med stark förankring i grekiskt levnads- och tänkesätt.

Då den kristne aposteln Paulus kom dit omkring hundra år senare, var Korint på nytt en aktiv, blomstrande stad. Folket där ägnade dagarna åt byggnadsarbete, hantverk och handel. Och nätterna? Då festade man och drack i avgudatemplen och på värdshusen och drog omkring på de mörka gatorna på jakt efter sensuella nöjen. Trots att Korint var ökänt i en tid som präglades av sedeslöshet och alla kände till vad en ”korintisk flicka” ägnade sig åt, är det intressant att konstatera att religiös prostitution inte utövades i Grekland. Den ofta återberättade historien om att det i Korint fanns tusen flickor helgade åt Afrodite grundar sig på en starkt ifrågasatt uppgift av geografen Strabon som levde under första århundradet före den vanliga tideräkningen. Och även han menade att uppgiften gällde en tidsperiod långt före den romerska.

Våra reflektioner

När vi vandrade längs Lechaionvägen, den forntida huvudled som förband den västra hamnen med stadens centrum, pekade vår guide på ruinerna av offentliga byggnader, tempel, butiker, en köttorgshall och en offentlig toalett — allt i en förvirrande blandning.a Mera på grund av än trots denna skenbart bristfälliga stadsplanering började vi ändå uppleva den livliga gatuscen som Paulus måste ha mött: Jäktet och trängseln, de lättjefulla pratmakarna, butiksinnehavarna, slavarna och köpmännen.

När vi närmade oss slutet av vägen hörde vi bruset från Pirenekällan, en underjordisk källa som levererade kallvatten till matvarubutiker, tvättvatten till hantverkare och även spolvatten för toaletterna. Vi vet inte om det kristna paret Akvila och Priscilla hade sin tältmakarverkstad i detta område. (Apostlagärningarna 18:1—3) Men några meter bort, vid trapporna som leder till Forum, har arkeologer funnit ett dörröverstycke till en synagoga. Det kan alltså röra sig om judiska kvarter, och vi gladde oss åt att tänka oss att Titius Justus’ hus kunde ha legat precis här! — Apostlagärningarna 18:7.

Forum är en fascinerande plats! Det består av två rektangulära terrasser i öst-västlig sträckning. Mitt på den övre terrassen finns en upphöjd plattform som kallas bema, där offentliga talare uppträdde. Bema flankerades på båda sidor av butiker. Vår guide påpekade att när läkaren Lukas skriver om hur Paulus stod anklagad inför prokonsul Gallio, använde han ordet bema för ”domarsätet”. (Apostlagärningarna 18:12) De händelser som omtalas i Apostlagärningarna 18:12—17 kan alltså ha ägt rum just här! Vi stod där Paulus kanske en gång stod, beredd att försvara sig omgiven av de anklagande judarna. Nej! Gallio ville inte höra fallet. Han släppte Paulus fri och lät den uppretade folkhopen slå Sostenes i stället.

Bakom detta domarsäte i det fria och vid den norra delen av den lägre terrassen ligger den ”heliga källan” och dess orakelhelgedom. Man hör olika uppfattningar om hur orakelsvaren gavs. Det förefaller dock som om prästerna utförde ett underverk för den hjälpsökande, ifall han betalade tillräckligt med pengar, och att källvattnet då förvandlades till vin. Detta övertygade antagligen personen i fråga om att han skulle få övernaturliga upplysningar. Arkeologerna säger att helgedomen varit i bruk under en mycket lång tid, både i den forntida förkristna staden och i den återuppbyggda på Paulus’ tid. Vi tittade in i en hemlig gång och såg den mekanism som kunde åstadkomma vintricket, och vi gick därifrån helt övertygade om att religiösa charlataner inte är något nytt.

Poseidon anses ha varit Korints skyddsgud, men ändå är det mest imponerande byggnadsminnesmärket Apollontemplet i dorisk stil. Av dess 38 kolonner står fortfarande sju kvar. Var och en är gjord av ett enda kalkstensblock som ursprungligen täckts av ett skikt hård, vit puts. Kolonnerna är 7,2 meter höga och 1,7 meter i diameter vid basen. Detta gamla tempel dominerar staden där det vilar på dess högsta punkt som en mörk och dyster ruin bland ruinerna, och det fortsätter att väcka djupa känslor till liv. Det kan få betraktaren att minnas Goethes ord om att arkitekturen är ”frusen musik”.

Så kom regnet!

”Kom. Det finns mycket mer att se!” Dropp. ”Vi har ännu inte sett templen som har kök och lyxmatsalar.” Plopp. ”Vi måste se Erastus’ stenläggning.” Plask. ”Och ni får absolut inte missa Afrodites värdshus och Asklepieion.” Men stänket och plaskandet av vattendroppar förvarnade om en störtskur.

Folk och byggnader som vi såg i fantasin försvann omedelbart. Vi skyndade oss tillbaka samma väg vi kommit, medan vår guide räknade upp hela raden av sådant som vi inte hade fått se. Regndropparna föll nu ymnigt, och stenläggningen och färgerna blänkte och dammet sköljdes bort från marmorresterna efter de en gång så stolta byggnaderna. När himlen plötsligt släppte loss ett skyfall, sprang vi. Vi kunde fortfarande höra guiden någonstans där borta ropa: ”Kom nu, allesammans!” I hällregnet försvann till och med byggnadsruinerna längs Lechaionvägen. Ingenting fanns kvar, varken landskapet eller drömvärlden. Genomvåta rusade vi till vår buss och hoppades att chauffören inte hade tagit kaffepaus. — Från en av våra läsare.

[Fotnot]

[Karta på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

Korint

GREKLAND

JONISKA HAVET

EGEISKA HAVET

[Bilder på sidan 17]

Överst: En rekonstruerad butik vid Forum

I mitten: ”Bema”

Nederst: Det gamla Apollontemplet