Sökandet efter livets mening
ÄNDA sedan Charles Darwins tid har människor utsatts för enorma påtryckningar från biologernas sida att godta teorin att livet, som ett resultat av en evolutionsprocess, saknar egentlig mening. Många avvisar emellertid instinktivt en sådan tanke. Ett ungt par som betraktar sitt lilla nyfödda barn har svårt att tro att detta nya liv saknar ändamål och mening. För dem är det ett mirakel, ett underverk som gör deras liv meningsfullt och tillfredsställande.
Vissa vetenskapsmän har också svårt att tro att liv är resultatet av en blind slump. Varför det? På grund av ”den enastående komplexitet och organisation som kännetecknar levande varelser”, som The Encyclopedia Americana uttrycker det. Det sägs vidare i samma verk: ”En noggrann undersökning av blommor, insekter eller däggdjur avslöjar en nästan otrolig precision i fråga om detaljer.”
Beträffande denna komplexitet och fantastiska organisation — som är uppenbar till och med i de enklaste livsformer — gjorde den sydafrikanske vetenskapsmannen dr Louw Alberts följande uttalande i Cape Times: ”Jag finner större intellektuell tillfredsställelse i att acceptera att det finns en Gud än i att bara acceptera att allt kommit till av en slump.” Den brittiske astronomen sir Bernard Lovell säger beträffande den kemiska uppbyggnaden hos levande organismer: ”Sannolikheten att . . . en slumpartad händelse ledde till bildandet av någon enda av de minsta proteinmolekylerna är ofattbart liten. . . . Den [är] i själva verket lika med noll.”
Astronomen Fred Hoyle uttrycker sig i liknande ordalag: ”Den traditionella biologin hävdar fortfarande att livet uppstått av en slump. Men allteftersom biokemisterna upptäcker mer och mer om den vördnadsbjudande komplexitet som kännetecknar allt liv, blir det uppenbart att sannolikheten att det skulle ha uppkommit av en tillfällighet är så minimal att den helt kan uteslutas. Livet kan inte ha uppstått av en slump.”
Vad innebär detta? Om liv inte uppstått av en slump, då måste det vara resultatet av en medveten konstruktion. Och i så fall måste det ha haft en konstruktör. Och vilken konstruktör måste det inte vara! Som psalmisten så träffande uttryckte det: ”På ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord.” (Psalm 139:14, NW) Men vad har detta att göra med frågan om huruvida det finns en mening med livet eller inte?
Också människor konstruerar och tillverkar olika föremål. De tillverkar jetplan. De bygger oljeraffinaderier. De anlägger kraftverk. De förfärdigar otaliga andra föremål av mer eller mindre invecklad beskaffenhet. Men ingen människa konstruerar och bygger sådana komplicerade föremål utan anledning. Allt tillverkas i ett bestämt syfte.
Eftersom inga av de föremål som människor har tillverkat är ens tillnärmelsevis så komplicerade som levande organismer, kan naturligtvis inte livets konstruktör och upphovsman ha skapat liv utan att ha ett bestämt syfte med det. Det är höjden av oförnuft att tro att människan blev ”underbart gjord” och sedan lämnad vind för våg utan mål och mening i tillvaron.
Sökandet efter livets uppsåt
Att Skaparen danade människan för ett visst uppsåt bestyrks också av det faktum att vi människor instinktivt söker efter mening och uppsåt i livet. Psykologen Gilbert Brim talar om människans instinktiva behov av mening i tillvaron och säger: ”Många människor kan finna möjligheter till självförverkligande och utmaningar på sin arbetsplats. Men de som inte kan det kommer att försöka tillgodose sitt behov av speciella utmaningar och prestationer på annat håll: genom att gå ner i vikt, försöka få en fullträff med en järnsexa i en nerförsbacke, laga den perfekta omeletten eller söka äventyret — vare sig det rör sig om drakflygning eller ett experimenterande med nya maträtter.” Psykiatern Viktor Frankl säger till och med: ”Strävan att finna en mening i livet är den främsta motiverande kraften hos människan.”
Låt oss granska några av de mål som människor har satt upp för sig.
Vad gör livet meningsfullt?
En ung tonårsflicka, som tillfrågades om sitt mål i livet, sade: ”Min dröm är att få en snygg lägenhet, en snygg bil och en snygg kille till bilen. Jag tänker göra det jag själv vill. Jag är en jaginriktad person. Jag vill göra det som är bra för mig, inte det som är bra för samhället i stort.” Om du tycker att detta låter själviskt, så har du rätt. Det är själviskt. Men tyvärr är en sådan inställning inte ovanlig.
Kan då ett ensidigt strävande efter materiella ting och nöjen tillfredsställa en människas behov av mening i tillvaron? Nej. När nöjen och njutningar blir vårt enda mål i livet, skänker de ingen tillfredsställelse. Personer som gör sådana strävanden till sitt främsta mål känner det till sist på samma sätt som en rik kung i forna tider, som använde sin makt och sina rikedomar till att hänge sig åt de nöjen och njutningar som fanns på den tiden. Han kom till följande slutsats:
”Jag samlade mig också silver och guld och allt vad kungar och länder kan äga. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och vad som är människors lust: en hustru, ja många. . . . Men . . . allt [var] fåfänglighet och ett jagande efter vind.” — Predikaren 2:8, 11.
Många finner tillfredsställelse genom att göra karriär inom sitt yrkesområde eller genom att använda sina mentala och fysiska förmågor till att prestera något som kan tyckas vara värdefullt. I längden kan emellertid inte en karriär helt och hållet fylla vårt behov av mening och uppsåt i livet. Peter Lynch, som beskrivits som en ”superstjärna” inom affärsvärlden, avbröt sin lukrativa karriär när han insåg att han hade försummat något mycket viktigt i sitt liv. Vad då? Sina relationer till familjen. Han erkände: ”Jag älskade det jag höll på med, men i likhet med vissa andra började jag till sist undra: Vad . . . håller vi egentligen på med? Jag känner ingen som på sin dödsbädd önskat att han hade tillbringat mer tid på kontoret.”
En tonårsflicka hade följaktligen en ganska balanserad syn på saken när hon sade beträffande sina framtidsdrömmar: ”Ett av mina mål är att göra karriär. Men jag tror att mitt främsta mål är att få en lycklig familj.” Ja, vår familj kan ge oss mening och uppsåt i livet. Som en ung gift kvinna sade: ”Mycket tidigt i livet såg jag föräldrarollen som en av de uppgifter som jag var född till, ett av syftena med livet, och jag ifrågasatte det aldrig.”
Andra söker finna en mening med livet på annat sätt. Somliga människor — däribland sannolikt de vetenskapsmän som hävdar att livet är resultatet av en blind slump — finner mening i tillvaron genom att skaffa sig kunskap. Evolutionisten Michael Ruse skrev: ”Vi törstar efter kunskap, och detta höjer oss över djuren. . . . Ett av våra viktigaste behov och åligganden är att till våra barn vidarebefordra den samlade visheten från svunna tider, tillsammans med vår egen entusiasm och våra egna bedrifter. . . . Sökandet efter kunskap, och de därmed förbundna framstegen, är ett av de mest karakteristiska dragen i den mänskliga naturen.”
Somliga finner mening i livet genom att arbeta för något som de tror på eller känner starkt för. De kanske kämpar för att bevara utrotningshotade djurarter eller engagerar sig i kampen mot föroreningar och miljöförstöring. Andra osjälviska personer kämpar för barnens rättigheter eller arbetar för att hjälpa de hemlösa eller fattiga. Åter andra lägger ner stor möda på att bekämpa narkotikamissbruk. Sådana individer kan ibland uträtta mycket gott, och det de gör skänker också deras liv uppsåt och mening.
Missräkningar och besvikelser
Vi måste emellertid erkänna att människor ofta drabbas av missräkningar när de strävar efter att uppnå sina mål, även om målen kan vara hedervärda i sig själva. Föräldrar som har lagt ner mycket möda och kärlek på att fostra sina barn kan ibland förlora dem genom olyckshändelse, kriminella handlingar, sjukdomar eller narkotikamissbruk. Eller också kan barnen, när de växer upp, smittas av den själviska anda som genomsyrar världen i våra dagar och underlåta att återgälda föräldrarnas kärlek.
De som osjälviskt arbetar på att förbättra miljön blir ofta besvikna över att de kommersiella intressena är så dominerande eller att andra människor är så likgiltiga. De som kämpar för att förbättra de fattigas lott blir överväldigade av uppgiftens enorma omfattning. En person som har ett intressant arbete känner sig frustrerad när han tvingas gå i pension. En forskare, vars kunskapsinhämtande har skänkt honom stor tillfredsställelse, känner sig missräknad när livet närmar sig sitt slut och det fortfarande finns så många obesvarade frågor. En man som har ägnat sitt liv åt att skapa sig en förmögenhet finner att han så småningom måste lämna den åt andra.
Den forntida kung som citerades tidigare i artikeln beskrev en del av dessa besvikelser och sade: ”Jag blev led vid all den möda som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag åt någon annan som skall komma efter mig måste lämna vad jag har gjort. Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dåre? Men ändå skall han få råda över allt det på vilket jag har nedlagt min möda och min vishet under solen.” — Predikaren 2:18, 19.
Är livet då helt utan mening, som dessa nog så sanna ord tycks antyda? Är de olika mål som människor strävar efter att uppnå bara en hjälp för dem att genomlida de 70, 80 eller 90 år som vanligtvis förunnas dem? Är dessa mål meningslösa i sig själva? Nej. De visar tvärtom något mycket viktigt om människans natur och bevisar i själva verket att det finns ett underbart uppsåt med livet. Men hur kan vi då få reda på vad detta uppsåt är?
[Bilder på sidan 7]
Somliga finner mening och uppsåt i livet genom att inhämta kunskap
Människor tillverkar inte komplicerade föremål utan att ha ett syfte med dem
[Bildkälla]
Foto: NASA