Reinkarnationsfenomen får sin förklaring
EN AV de invändningar som man kan framföra mot reinkarnationsteorin är att det stora flertalet människor på jorden inte har något som helst minne av ett tidigare liv. De flesta har till och med svårt att tro att de alls kan ha levt förut.
Det är sant att vi ibland har en egendomlig känsla av att vi känner igen en person som vi träffar för första gången. Ett visst hus, en stad eller ett landskap kan förefalla välbekant, trots att vi vet att vi aldrig har varit där förut. Dessa fenomen kan emellertid förklaras utan att man behöver tillgripa reinkarnationsteorin.
Vissa platser i vitt skilda områden kan till exempel påminna om varandra. När vi besöker en plats för första gången, kan det därför kännas som om vi har varit där förut, trots att vi inte har det. Många hus, kontor, affärer, städer och landskap har en viss likhet med motsvarande platser i andra delar av världen. Att de påminner om platser som vi har sett förut är inte något bevis för att vi har varit där i ett tidigare liv. Det förhåller sig helt enkelt så att de liknar platser som vi redan känner till.
Det är samma sak med människor. Somliga är ganska lika andra till utseendet, och en del har till och med så kallade dubbelgångare. En person kan ha vissa manér som påminner oss om någon som fortfarande lever eller till och med om någon som är död. Men vi kände dessa personer i det nuvarande livet, inte i någon tidigare existens. Att vissa personer verkar bekanta betyder inte att vi kände dem i ett tidigare liv. Det har säkert hänt oss alla att vi har förväxlat en person med någon annan. Men båda individerna har levt samtidigt som vi och inte i något tidigare liv. Sådana likheter har ingenting med reinkarnation att göra.
Upplevelser under hypnos
Även sådant som människor upplever under hypnos kan förklaras utan att man behöver tillgripa reinkarnationsteorin. I vårt undermedvetna finns ett förråd av information som är mycket mer omfattande än vi kanske föreställer oss. Sådan information når oss via böcker, tidningar, TV, radio och andra upplevelser och iakttagelser.
En stor del av den här informationen finns lagrad djupt inne i det undermedvetnas skrymslen och vrår, därför att vi inte har någon direkt eller omedelbar användning för den. Vårt undermedvetna är ungefär som biblioteksböcker som för tillfället är mycket lite efterfrågade och som därför har ställts undan på en speciell hylla.
Under hypnos förändras emellertid medvetandet så att bortglömda detaljer kan komma fram ur sina skrymslen. Somliga människor tolkar dessa minnen som hågkomster av ett tidigare liv, men de är ingenting annat än nutida upplevelser som vi för tillfället hade glömt bort.
Det finns dock ett fåtal fall som kan vara svårare att förklara på naturlig väg. Ett sådant exempel är när en person börjar tala ett annat ”språk” under hypnosens inflytande. Ibland är språket begripligt, men ofta är det inte det. De som tror på reinkarnationsläran kanske säger att det är ett språk som den personen talade i ett tidigare liv.
Det är emellertid ett välkänt faktum att så kallat tungomålstal också förekommer när människor befinner sig i ett tillstånd av religiös extas. De som har sådana upplevelser tror inte att detta har någonting att göra med ett tidigare liv, utan är övertygade om att de påverkas av någon osynlig kraft i det nuvarande livet.
Det råder delade meningar om var denna kraft kommer ifrån. I ett gemensamt uttalande av Fountain Trust och Church of England Evangelical Council sades det beträffande tungomålstalande: ”Vi känner också till att ett liknande fenomen kan inträffa under ockult/demoniskt inflytande.” Att mena att sådana fenomen är bevis för att vi har levt förut är därför att dra förhastade, felaktiga slutsatser.
Nära döden-upplevelser
Hur är det då med de nära döden-upplevelser som en del människor säger sig ha haft? Dessa har tolkats som bevis för att människan har en själ som lever vidare efter kroppens död. Men det finns flera naturliga förklaringar som på ett långt bättre sätt hjälper oss att förstå dessa fenomen.
Den franska vetenskapliga tidskriften Science & Vie beskriver i marsnumret 1991 de olika stadierna av nära döden-upplevelser som ”en universell typ av hallucination” som man länge har känt till. Sådana upplevelser är inte begränsade till nära döden-situationer, utan kan också förekomma i samband med ”trötthet, feber, epileptiska anfall, narkotikamissbruk”.
En pionjär inom neurokirurgins område, Wilder Penfield, gjorde en intressant upptäckt när han opererade epileptiker under lokalbedövning. Han fann att han genom att stimulera olika delar av hjärnan med hjälp av en elektrod kunde få patienten att känna det som om han befann sig utanför sin egen kropp, färdades genom en tunnel och träffade döda släktingar.
En intressant detalj i det här sammanhanget är att barn som har haft nära döden-upplevelser inte träffar döda släktingar, utan skolkamrater eller lärare — personer som fortfarande befinner sig i livet. Detta visar att sådana upplevelser har en viss kulturell anknytning. Det upplevda har anknytning till det nuvarande livet, inte till ett liv bortom döden.
Doktor Richard Blacher skriver i tidskriften The Journal of the American Medical Association: ”Att vara döende eller att uppleva en livshotande situation är en process; döden är ett tillstånd.” För att belysa detta tar dr Blacher ett exempel med en person som för första gången flyger från Förenta staterna till Europa. ”Flygresan är inte [detsamma som att vara i] Europa”, skriver han. Den turist som påbörjar en resa till Europa, men vars plan vänder och flyger tillbaka till flygplatsen några minuter efter start, kan inte berätta mer om Europa än den person som vaknar upp ur koma kan göra om döden.
De som har varit nära döden har, med andra ord, aldrig varit döda. De upplevde något medan de fortfarande var vid liv. Och en person är fortfarande vid liv till och med sekunderna före sin död. De var nära döden, men ännu inte döda.
Inte ens personer som har haft hjärtstillestånd och som sedan har återupplivats har något minne av de ögonblick av medvetslöshet då de kan sägas ha varit ”döda”. Det de minns, om de över huvud taget minns någonting, är vad som hände kort före detta korta avbrott, inte under det.
De nära döden-upplevelser som man läser om beskrivs nästan alltid som positiva, även om man vet att det också förekommer negativa upplevelser. Den franska psykoanalytikern Catherine Lemaire förklarar det på följande sätt: ”De som har varit med om en NDE [nära döden-upplevelse] som inte följer det mönster som uppställts av IANDS [International Association for Near-Death Studies] har inget intresse av att relatera sin upplevelse.”
Inget minne av något tidigare liv
Faktum är att ingen av oss har varit med om något annat liv än det vi nu lever, varken ett tidigare liv eller ett liv bortom döden. Vi har därför inga faktiska minnen av något annat liv än det nuvarande.
De som tror på reinkarnation säger att själva meningen med återfödandet är att vi människor skall få en chans att förbättra vår situation. Om vi verkligen hade levt förut men hade glömt bort våra tidigare liv, skulle denna minnesförlust vara ett stort handikapp. Det är genom att minnas våra misstag som vi kan lära oss något av dem.
De som ägnar sig åt så kallad reinkarnationsterapi menar att vi lättare kan klara av våra nuvarande problem om vi, med hjälp av hypnos, kan dra oss till minnes tidigare liv. Enligt den teorin återföds vi för att förbättra något i vårt liv, men vi har glömt vad det är som skall förbättras.
Minnesförlust betraktas som ett handikapp i det nuvarande livet. Det måste förhålla sig på samma sätt i det här sammanhanget. Invändningen att vår glömska inte spelar någon roll, eftersom det bara är de goda som återföds som människor, är inte något bra argument i vår moderna tid, när ondskan är mer utbredd än någonsin. Om det bara är de goda som återföds som människor, var kommer då alla onda människor ifrån? Borde det inte med tiden bli färre och färre onda människor? Sanningen är den att ingen människa, god eller ond, någonsin återföds för att börja ett nytt liv som människa — och inte som något annat heller, för den delen.
Men du kanske invänder: Är inte reinkarnationsläran en biblisk lära? I nästa artikel skall vi se lite närmare på den frågan.
[Infälld text på sidan 6]
Vårt undermedvetna är som ett bibliotek med information som har stoppats undan men kan tas fram vid ett senare tillfälle
[Infälld text på sidan 7]
”Döden är ett tillstånd”, inte en process. — Doktor Richard Blacher i The Journal of the American Medical Association