Saknar evolutionsteorin grund?

VAD är själva kärnan i Darwins evolutionsteori? ”I vidsträckt, biologisk bemärkelse ... åsyftar evolution en process varigenom liv utvecklats ur livlös materia och följaktligen uppkommit helt av sig självt.” Darwinismens grundprincip är att ”praktiskt taget allt liv, eller åtminstone dess mest intressanta drag, är ett resultat av naturligt urval med utgångspunkt i slumpmässiga förändringar”. — Darwin’s Black Box—The Biochemical Challenge to Evolution,a av Michael Behe, biträdande professor i biokemi vid Lehigh University i Pennsylvania i USA.

”Oreducerbar komplexitet” — en stötesten för evolutionsteorin?

När Darwin lade fram sin teori, visste forskare praktiskt taget ingenting om den förbluffande komplexitet som kännetecknar den levande cellen. Den moderna biokemin, dvs. studiet av livet och livsprocesserna på molekylär nivå, har emellertid avslöjat en del av dess hemligheter. Den har också väckt frågor och allvarliga tvivel angående Darwins evolutionsteori.

Cellens olika delar består av molekyler. Cellerna är i sin tur de byggstenar som alla levande varelser är uppbyggda av. Professor Behe är katolik och tror att en evolutionsprocess är förklaringen till de högre djurens utveckling, men han betvivlar starkt att den är förklaringen till cellens existens. Han talar om molekylära maskiner som ”transporterar gods från en plats i cellen till en annan på ’landsvägar’ som består av andra molekyler. ... Cellerna förflyttar sig maskinmässigt, tillverkar kopior av sig själva maskinmässigt, intar föda maskinmässigt. Kort sagt: ytterst raffinerade molekylära maskiner kontrollerar alla processer i cellen. Livets minsta beståndsdelar är således fint avstämda, och dess maskineri är oerhört komplicerat.”

I vilken skala sker då all denna verksamhet? En typisk cell är bara 2,5 hundradels millimeter i diameter! På detta ofattbart lilla utrymme äger ett stort antal komplicerade och livsviktiga processer rum. (Se bilden på sidorna 8 och 9.) Det är därför inte så underligt att en forskare säger: ”Kontentan är att cellen — själva grundvalen för liv — är förbluffande komplex.”

Behe hävdar att cellen kan fungera endast som en komplett enhet. Den kan följaktligen inte vara funktionsduglig medan den långsamt utvecklas genom gradvis skeende förändringar i en evolutionsprocess. För att belysa sitt resonemang jämför han cellen med en råttfälla. Denna enkla apparat kan inte fungera förrän samtliga komponenter är på plats. De olika delarna — träplattan, fjädern, bygeln och spärrhaken — är i sig själva ingen råttfälla och kan inte fungera som en sådan. Alla delar behövs samtidigt och måste sammanfogas på rätt sätt för att det skall bli en användbar råttfälla. På liknande sätt kan en cell inte fungera förrän alla komponenter är på plats. Han använder denna illustration för att förklara något som han kallar ”oreducerbar komplexitet”.b

Detta utgör ett stort problem för en förment evolutionsprocess, som ju inbegriper ett gradvist förvärvande av nyttiga egenskaper. Darwin visste att hans teori om en gradvis utveckling genom naturligt urval skulle kunna ifrågasättas, när han sade: ”Om någon kunde påvisa förekomsten av ett organ som definitivt inte kunnat bildas genom ett stort antal på varandra följande små förändringar, då skulle min teori bryta samman helt.” — Om arternas uppkomst.

Den oreducerbara komplexiteten hos den levande cellen är en stor stötesten för tron på Darwins evolutionsteori. För det första kan den inte förklara det enorma språnget från livlös materia till levande. För det andra har den ingen förklaring till den första komplicerade cellen, som måste ha tillkommit i ett enda svep som en integrerad enhet. Cellen (eller råttfällan) måste, med andra ord, ha dykt upp ur tomma intet, fix och färdig!

Blodets koagulation — ett exempel på oreducerbar komplexitet

Ett annat exempel på oreducerbar komplexitet är en process som de flesta av oss tar för given när vi råkar skära oss — blodets förmåga att koagulera eller levra sig. I normala fall rinner en vätska genast ut ur ett trasigt kärl och slutar inte att rinna förrän kärlet är tomt. Men om vi får en rispa eller skåra i huden, tätas läckan snabbt genom att blodet koagulerar. Läkare är medvetna om att ”blodkoagulationen är ett mycket komplicerat och sinnrikt system, i vilket ett stort antal av varandra beroende proteiner ingår”. Dessa proteiner påverkar varandra och utlöser en så kallad kaskadreaktion. Detta komplicerade självläkningssystem ”är i avgörande grad beroende av att de olika reaktionerna inträffar vid rätt tidpunkt och med rätt hastighet”. Annars skulle det kunna hända att allt blod i kroppen koagulerade och övergick i fast form, eller också skulle personen i fråga kunna förblöda. Tidsfaktorn och hastigheten i förloppet är följaktligen mycket viktiga.

Biokemiska studier har visat att blodkoagulationen inbegriper många faktorer, som alla är nödvändiga för att processen skall kunna äga rum. Behe ställer frågan: ”När koagulationsprocessen väl har börjat, vad är det då som hindrar den från att fortsätta tills allt blod ... har övergått i fast form?” Han förklarar att ”det sätt varpå ett blodkoagel bildas, begränsas, stärks och avlägsnas” utgör ett integrerat biologiskt system. Om någon del strejkar, strejkar hela systemet.

Russell Doolittle, evolutionist och professor i biokemi vid University of California, säger: ”Hur i all världen kunde detta komplicerade och väl avvägda system utvecklas? ... Det paradoxala var att om varje protein måste aktiveras av ett annat, hur skulle då processen någonsin ha kunnat uppkomma? Och till vilken nytta skulle de olika delarna vara utan det kompletta systemet?” Doolittle försöker sedan förklara processens uppkomst med hjälp av evolutionistiska argument. Professor Behe framhåller emellertid att det skulle krävas ”en enorm portion tur för att få de rätta genbitarna på rätt plats”. Han visar att det bakom Doolittles lättvindiga förklaringar döljer sig problem av ofantliga mått.

En av de viktigaste invändningarna mot den evolutionistiska modellen är följaktligen den oöverstigliga barriär som den oreducerbara komplexiteten utgör. Behe förklarar: ”Jag vill betona att det naturliga urvalet, själva motorn i den darwinistiska evolutionen, fungerar endast om det finns något att välja — något som är användbart just nu, inte någon gång i framtiden.”

”En besynnerlig och total tystnad”

Michael Behe förklarar att vissa forskare har studerat ”matematiska evolutionsmodeller och nya matematiska metoder för att jämföra och tolka data angående nukleotidsekvenser”, men han säger sammanfattningsvis: ”Den matematiken utgår ifrån att den faktiska evolutionsprocessen är en gradvis skeende och slumpmässig process; den försöker inte (och kan inte) bevisa det.” (Senare delen av meningen kursiverad av oss.) Lite tidigare i boken skriver han: ”Om man söker igenom den vetenskapliga litteraturen i ämnet evolution och koncentrerar sökandet kring frågan om hur molekylära maskiner — själva grundvalen för liv — har utvecklats, finner man en besynnerlig och total tystnad. Den komplexitet som är förbunden med livets grundval har lamslagit forskarnas försök att förklara den; förekomsten av molekylära maskiner utgör ett hittills oöverstigligt hinder för ett allmänt accepterande av Darwins teorier.”

Michael Behe tar sedan upp ett antal frågor som samvetsgranna forskare bör fundera över: ”Hur utvecklades den struktur där fotosyntesens reaktioner äger rum? Hur uppkom intramolekylär transport? Hur uppstod kolesterolbiosyntesen? Hur kom retinal (retinen) att spela en viktig roll för synförmågan? Hur uppkom fosfoproteinernas signaltransduktionsvägar?”c Behe tillägger: ”Själva det faktum att inga av dessa problem ens tas upp till behandling, och än mindre förklaras, är en tydlig fingervisning om att darwinismen är en ofullständig grundval för förståelsen av de komplicerade biokemiska systemens uppkomst.”

Om Darwins utvecklingslära inte kan förklara cellens komplicerade molekylarstruktur, hur skall den då kunna ge en tillfredsställande förklaring till förekomsten av de miljontals olika arter som finns här på jorden? Evolution kan inte ens frambringa nya växt- och djurfamiljer genom att överbrygga de klyftor som skiljer familjerna åt. — 1 Moseboken 1:11, 21, 24.

Problemet med livets uppkomst

Hur trovärdig Darwins evolutionsteori än kan förefalla i vissa vetenskapsmäns ögon, måste de förr eller senare konfronteras med frågan: Hur uppkom själva livet? Även om vi skulle utgå från att växter och djur har utvecklats genom naturligt urval, säger det ingenting om hur livet fick sin början. Frågan gäller med andra ord inte de bäst rustades överlevnad, utan deras tillkomst! En kommentar som Darwin gjorde angående ögats utveckling visar emellertid att han inte var särskilt intresserad av hur livet uppstod. Han skrev: ”Frågan om hur en nerv alls kan bli känslig för ljus behöver knappast bekymra oss mer än den om hur livet självt uppstod.”

En fransk vetenskaplig skribent, Philippe Chambon, skriver: ”Darwin undrade själv hur naturen valde ut vissa variationer innan de var helt funktionsdugliga. Listan över evolutionära mysterier är ändlös. Och våra dagars biologer måste, i likhet med professor Jean Génermont vid universitetet i Orsay i Frankrike, ödmjukt erkänna att ’den konstlade evolutionsteorin inte så lätt kan förklara komplicerade organs uppkomst’.”

Tycker du, mot bakgrund av dessa odds, att det är svårt att tro att alla de oändligt skiftande och komplicerade livsformer som finns på jorden skulle ha utvecklats i rätt riktning bara av en slump? Undrar du hur individer av en art kan ha överlevt genom naturligt urval i kampen för tillvaron medan de fortfarande höll på att utveckla ögon, eller hur våra förmenta förfäder klarade sig medan de höll på att utveckla primitiva fingrar? Undrar du hur celler lyckades överleva när de befann sig i ett outvecklat och ofullständigt tillstånd?

Robert Naeye, som medarbetar i tidskriften Astronomy och är evolutionist, skriver att livet på jorden är resultatet av ”en lång rad osannolika händelser som inträffat på exakt rätt sätt för att vi skulle komma till, ungefär som om vi hade vunnit en miljon dollar på lotteri en miljon gånger i rad”. Samma resonemang kan förmodligen tillämpas på alla livsformer som existerar i dag. Allt talar emot en sådan utveckling. Men ändå förväntas vi tro att slumpen också fick en hona och en hane att framträda samtidigt, så att den nya arten kunde ha fortbestånd. Och inte nog med att en hane och en hona måste ha utvecklats samtidigt, utan de måste också ha utvecklats på samma plats! Inget sammanträffande, ingen fortplantning!

Man måste verkligen anstränga sin fantasi till det yttersta för att kunna tro att de miljontals fulländade livsformer som nu finns har kommit till genom miljontals lyckliga tillfälligheter.

Varför tror så många på evolutionen?

Varför är evolutionsteorin så populär och allmänt accepterad som den enda förklaringen till livets uppkomst? En orsak är att det är den vedertagna uppfattning som lärs ut i skolor och högre läroanstalter, och ve den som vågar ha en annan mening. Behe förklarar: ”Många elever får i sina skolböcker lära sig att betrakta världen ur darwinistisk synvinkel, men de får inte lära sig hur evolutionen skulle ha frambringat de utomordentligt komplicerade biokemiska system som beskrivs i dessa läroböcker.” Han tillägger: ”För att förstå både darwinismens framgång som vedertagen lära och dess misslyckande när det gäller att förklara de komplicerade molekylarstrukturerna hos levande celler måste man granska de läroböcker som används för att undervisa blivande vetenskapsmän.”

Behe säger vidare: ”Om man skulle göra en enkät bland världens alla vetenskapsmän, skulle de flesta säga att de trodde att Darwins evolutionsteori var sann. Men precis som alla andra människor grundar vetenskapsmän i de flesta fall sina uppfattningar på vad andra säger och tycker. ... Tyvärr är det också så att forskare ofta avfärdar eventuell kritik för att inte ge kreationister någon ammunition i den pågående debatten. Det är verkligen en ironi att uppriktig, vetenskaplig kritik av det naturliga urvalet så ofta har avfärdats i vetenskapens namn.”d

Vad finns det då för realistiskt alternativ till Darwins evolutionsteori? Den sista artikeln i den här serien tar upp den frågan.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 6]

”Om någon kunde påvisa förekomsten av ett organ som definitivt inte kunnat bildas genom ett stort antal på varandra följande små förändringar, då skulle min teori bryta samman helt.”

[Infällda texter på sidan 10]

Cellens innandöme är ”en värld av teknisk fulländning och förbluffande komplexitet”. — Evolution: A Theory in Crisis

Upplysningarna i cellens DNA ”skulle, om de skrevs ut, fylla ett tusen böcker på 600 sidor vardera”. — National Geographic

[Infälld text på sidan 11]

”Matematiken utgår ifrån att den faktiska evolutionsprocessen är en gradvis skeende och slumpmässig process; den försöker inte (och kan inte) bevisa det.”

[Infälld text på sidan 12]

”Det är verkligen en ironi att uppriktig, vetenskaplig kritik av det naturliga urvalet så ofta har avfärdats i vetenskapens namn.”

[Ruta på sidan 8]

Molekylen och cellen

Biokemi — ”studiet av själva grundvalen för liv: de molekyler som tillsammans bildar celler och vävnader, som katalyserar de kemiska reaktioner som rör matsmältningen, fotosyntesen, immunförsvaret m.m.” — Darwin’s Black Box.

Molekyl — ”den minsta partikel som ett kemiskt ämne eller en kemisk förening kan sönderdelas i utan att dess kemiska och fysiska egenskaper förändras; en grupp av atomer av samma eller olika slag, sammanhållna av kemiska bindningar.” — The American Heritage Dictionary of the English Language.

Cell — basenheten i alla levande organismer. ”Varje cell är en ytterst välorganiserad enhet som är avgörande för en organisms form och funktion.” Hur många celler finns det i en vuxen människas kropp? Ett hundra biljoner (100.000.000.000.000)! Vi har cirka 155.000 celler per kvadratcentimeter i huden, och människans hjärna har mellan 10 miljarder och 100 miljarder neuroner. ”Cellen är livets nyckel, för det är på den nivån som ett konglomerat av vatten, salter, makromolekyler och membraner verkligen får liv.” — Biology.

[Ruta på sidan 9]

Cellens ”enastående komplexitet”

”För att förstå själva livsprocessen, sådan den har uppenbarats för oss genom molekylärbiologin, måste vi förstora en cell en miljard gånger, tills den är tjugo kilometer i diameter och liknar ett jättelikt luftskepp, som är stort nog att täcka en stad av Londons eller New Yorks storlek. Det vi då fick se skulle vara ett föremål som kännetecknades av en enastående komplexitet och ändamålsenlighet. På cellens yta skulle vi se miljontals öppningar, ungefär som fönstren i ett gigantiskt luftskepp, som öppnas och stängs för att släppa in och ut en ständig ström av material. Om vi tog oss in genom en av dessa öppningar, skulle vi befinna oss i en värld av teknisk fulländning och förbluffande komplexitet. Vi skulle se ändlösa rader av ytterst välordnade korridorer och transportvägar som grenar ut sig i alla riktningar från cellväggen och inåt. Somliga av dem leder till den centrala minnesbanken i kärnan och andra till monteringsenheter och processanläggningar. Själva kärnan skulle vara en jättelik klotformig kammare, som var mer än en kilometer i diameter och påminde om en smäcker kupol. Inuti kupolen skulle vi se miltals med spiralformade DNA-molekyler, prydligt travade i välordnade rader. En mängd olika produkter och råmaterial skulle forslas fram och tillbaka på de många transportvägarna på ett ytterst välordnat sätt, på väg till eller från de olika monteringsanläggningarna i cellens ytterkanter.

Vi skulle förundra oss över den enastående samordning som måste vara inbegripen för att så många föremål skall kunna forslas på de till synes ändlösa transportvägarna, allt med fullkomlig ordning och harmoni. Var vi än tittade skulle vi se robotliknande apparater av olika slag. Vi skulle upptäcka att även de enklaste funktionella enheterna i cellen, proteinmolekylerna, var förvånansvärt komplicerade molekylära apparater, som var och en bestod av omkring tre tusen atomer, ordnade i ytterst invecklade, tredimensionella mönster. Vi skulle förundra oss ännu mer när vi såg den utomordentligt ändamålsenliga verksamhet som utförs av dessa märkliga molekylära apparater, i synnerhet med tanke på att vi, trots all vår samlade kunskap i fysik och kemi, för närvarande är oförmögna att konstruera en enda sådan molekylär apparat — dvs. en enda funktionsduglig proteinmolekyl — och förmodligen inte kommer att lyckas med det förrän tidigast i början av nästa sekel. Men ändå är cellens liv beroende av tusentals, ja tiotusentals eller snarare hundratusentals olika proteinmolekyler i harmonisk samverkan.” — Evolution: A Theory in Crisis.

[Ruta på sidan 10]

Fakta och myter

”För en person som inte känner sig tvungen att begränsa sitt sökande till ett icke-intelligent upphov blir den naturliga slutsatsen att många biologiska system är medvetet utformade. De är inte utformade av naturens lagar och inte heller av en slump eller ett tvingande behov, utan de är planlagda. ... Livet på jorden är, på dess mest grundläggande nivå och i dess mest nödvändiga beståndsdelar, resultatet av en intelligent verksamhet.” — Darwin’s Black Box.

”Det råder inget som helst tvivel om att biologer efter hundra års intensiva ansträngningar har misslyckats med att bekräfta ... [Darwins evolutionsteori] i allt väsentligt. Faktum kvarstår att naturen inte har reducerats till det kontinuum som den darwinistiska modellen förutsätter, och inte heller har tron på slumpen som skapande kraft kunnat styrkas.” — Evolution: A Theory in Crisis.

”Evolutionsteorins inflytande på verksamhetsområden som ligger långt utanför det biologiska är ett av historiens mest anmärkningsvärda exempel på hur en ytterst spekulativ uppfattning, för vilken det inte finns några egentliga bevis, kan komma att forma ett helt samhälles tänkesätt och prägla en hel epok.” — Evolution: A Theory in Crisis.

”All forskning som gäller det förgångna och som redan på förhand utesluter möjligheten av en medveten formgivning eller skapelse upphör att vara ett sökande efter sanningen och blir i stället en tjänare åt (eller slav under) en tvivelaktig filosofisk åskådning, nämligen naturalism.” — Origins Research.

”Det är en myt ... att Charles Darwin löste problemet med den biologiska mångfaldens uppkomst. Det är en myt att vi har god eller ens måttlig förståelse av livets uppkomst eller att de rätta förklaringarna alltid hänför sig till så kallade naturliga orsaker. Dessa och andra naturalistiska myter åtnjuter förvisso en speciell status. Man kritiserar dem inte gärna i finare sällskap. Men man bör inte heller godta dem urskillningslöst.” — Origins Research.

”Privat erkänner många forskare att vetenskapen inte har någon förklaring till livets uppkomst. ... Darwin hade ingen aning om vilken enastående komplexitet som präglar också de enklaste former av liv.” — Darwin’s Black Box.

”Läran om molekylär evolution grundar sig inte på vetenskapliga fakta. ... Det förekommer ofta påståenden om att en sådan evolution har inträffat, men inte ett enda av dessa påståenden understöds av relevanta experiment eller beräkningar. Eftersom ingen har kunnat på experimentell väg påvisa förekomsten av molekylär evolution, och eftersom alla försök att bevisa motsatsen är grundlösa, kan det med rätta sägas att ... påståendena om att det skett en molekylär evolution enligt darwinistisk modell bara är tomma ord.” — Darwin’s Black Box.

[Ruta på sidan 12]

Evolutionen — ”ett hasardspel”

Evolutionsteorin är verkligen en hasardspelares önskedröm. Varför det? Därför att den, enligt evolutionisterna, ger vinst även när oddsen emot den är astronomiska.

Robert Naeye skriver: ”Eftersom evolutionen i grund och botten är ett hasardspel, skulle till synes obetydliga händelser i det förflutna ha kunnat förlöpa på ett något annorlunda sätt och därigenom ha skurit av utvecklingskedjan innan människan kom till.” Men vi förväntas tro att varje ”spel” gav vinst, miljontals gånger i rad. Naeye erkänner: ”Det stora antalet flaskhalsar i evolutionsprocessen visar tydligt att uppkomsten av intelligent liv är förbunden med långt fler svårigheter än forskare en gång trodde. Och det finns förmodligen ännu fler hinder som forskarna inte har upptäckt än.”

[Diagram på sidorna 8, 9]

Förenklad bild av en cell

Ribosomer

Partiklar i vilka proteiner bildas

Cytoplasma

Området mellan cellkärnan och cellmembranet

Endoplasmatiskt nätverk

Membraner som lagrar eller transporterar de proteiner som framställs av ribosomerna som är fästade vid dem

Cellkärna

Det centrum som styr cellens verksamhet

Nukleol

Den plats där ribosomerna bildas

Kromosomer

De innehåller cellens DNA, dess genetiska grundritning

Vakuol

Lagrar vatten, salter, proteiner och kolhydrater

Lysosom

Lagrar enzymer som är nödvändiga för cellens digestion

Golgiapparat

En grupp membransäckar om paketerar och distribuerar proteiner som cellen framställt

Cellmembran

Det hölje som kontrollerar vad som går in i cellen och vad som kommer ut ur den

Centriol

Har en viktig roll vid cellens reproduktion

Mitokondrie

Produktionscentral för ATP, de molekyler som förser cellen med energi

[Bild på sidan 7]

De olika delarna är i sig själva ingen råttfälla — fällan måste vara komplett för att fungera