FÄRGER

De ord och uttryck i Bibeln som beskriver färger är inte så talrika och nyanserade som de man finner på moderna färgkartor. När bibelskribenterna skulle beskriva färgintryck utgick de ofta från det aktuella ämnet eller jämförde något obekant med något bekant. (2Mo 16:31; Upp 1:14) Sådant som var allmänt känt, till exempel blod, snö, vissa fåglar, eld och ädelstenar, användes för att beskriva färger. (2Ku 3:22; Ps 51:7; HV 5:11; Mt 16:2, 3; Upp 9:17) Färger användes också i bildspråk, och bestämda begrepp förknippades ibland med särskilda färger.

Blått används för att beskriva olika färgade material som garn, snöre, tyg och kläder. (2Mo 26:4, 31, 36; 39:22; 4Mo 4:7) Ett blått snöre skulle sättas ovanför fransen på fållen till israeliternas kläder. (4Mo 15:38, 39) Hyacintblått är en av de vackra färger som prydde de bröstpansar som nämns i Uppenbarelseboken 9:17.

Brunt förekommer i en beskrivning av får. (1Mo 30:32, 33, 35, 40)

Cinnober (Jer 22:14; Hes 23:14) var ett rödaktigt färgämne som framställdes av järn- eller blyoxider. Det verkar ha introducerats av fenicierna, som importerade det från naturliga förekomster i Nordafrika. Senare fann man liknande förekomster i Mellanöstern.

Grått omtalas vanligtvis i samband med äldre människors hår. (1Mo 42:38; 3Mo 19:32; Ord 20:29) Dyrbar ull var ibland rödgrå. (Hes 27:18)

Grönt nämns ofta i Bibeln, men det rör sig sällan om en egentlig färgbeskrivning. Färgen skall snarare få en att tänka på grönskande växter eller beteckna sundhet och gynnsamma förhållanden. (1Mo 1:30; 9:3; 2Mo 10:15; 2Ku 19:26; Upp 8:7) Gulgrönt används om färgen på angrepp av spetälska på kläder och stenhus och även om luttrat guld. (3Mo 13:49; 14:37; Ps 68:13)

Gult och svavelgult nämns också. (3Mo 13:30, 32, 36; Upp 9:17)

Karmosinrött var en av färgerna på dyrbart, färgat material. (2Kr 2:7, 14; 3:14; Nah 2:3) Synder liknas också vid denna högröda färg. (Jes 1:18)

Kermesrött används för att beskriva olika färgade material som garn, tyg och kläder. (2Mo 26:1; 28:6; 4Mo 4:8)

Purpur och purpurrött nämns många gånger i Bibeln, men det görs ingen åtskillnad mellan de många purpurnyanser som man kunde få fram med hjälp av olika färgämnen eller färgningsmetoder. (2Mo 25:4; 4Mo 4:13; Hes 27:7, 16; Dan 5:7, 29; Mk 15:17, 20; Lu 16:19; Upp 17:4) Eftersom färgämnet var dyrbart förknippades färgen ofta med rikedom, ära och kunglig värdighet eller användes som symbol för detta.

Rött och gulrött används för att beskriva bland annat hår (1Mo 25:25), färgade baggskinn (2Mo 25:5), djur (4Mo 19:2; Dom 5:10; Sak 1:8) och kläder (Jes 63:2). Eldrött förekommer i den symboliska beskrivningen av den store draken, Satan, Djävulen. (Upp 12:3) En häst med samma färg symboliserar i Uppenbarelseboken 6:4 krigföring mellan nationer. Färgen används också för att beskriva himlen. (Mt 16:2, 3) Det hebreiska ordet för ”röd” (’adhọm) är avlett av dam, som betyder ”blod”. (1Mo 25:30; 9:6)

Scharlakansrött, en högröd färg, nämns i förbindelse med tråd, snöre och kläder och även i förbindelse med synd. (1Mo 38:28, 30; Jos 2:18; Jer 4:30; Mt 27:28; Jes 1:18) Det ”vilddjur” som beskrivs i Uppenbarelseboken, kapitel 17, är scharlakansrött (v. 3), vilket skiljer det från ”vilddjuret” i kapitel 13. Skökan som sitter på det scharlakansröda vilddjuret är klädd i purpur och scharlakan. (Upp 17:3–5) Synen skildrar alltså bildligt hur ”vilddjuret” ställer krav på kungamakt och hur kvinnan som rider på det lever i lyx och kunglig prakt.

Svart nämns i förbindelse med hår (3Mo 13:31; Mt 5:36), hästar (Sak 6:2, 6), hud (Job 30:30; HV 1:6) och solen (Upp 6:12). I Uppenbarelseboken 6:5, 6 står den svarta hästen för hungersnöd. Bibeln nämner också ”svart marmor” och ”svart smink”. (Est 1:6; Jer 4:30)

Vitt är den färg som nämns oftast i Bibeln. Den används inte bara som en beskrivning, utan också som en symbol för rättfärdighet och andlig renhet. (Upp 3:4; 7:9, 13, 14) Den vita hästen i Uppenbarelseboken 6:2 och 19:11 symboliserar ren, rättfärdig krigföring under Jesu Kristi ledning.

Både fattiga och personer i hög ställning använde vita kläder. När änglarnas kläder nämns sägs de i regel vara vita. (Mk 16:5; Joh 20:12; Upp 19:14) Vitt används också för att beskriva bland annat hår (3Mo 13:3; Mt 5:36), kött (3Mo 13:16), sädesfält som är mogna för skörd (Joh 4:35) och Guds rättfärdiga domstron (Upp 20:11). Jesus liknade de skriftlärda och fariséerna vid vitkalkade gravar. (Mt 23:27) Han anspelade på seden att vitkalka gravarna i närheten av Jerusalem före påsken för att skydda dem som kom för att fira högtiden från att röra vid dem och bli orena. I Bibeln görs det åtskillnad mellan olika nyanser av vitt; bland annat nämns nyanserna rödvitt (3Mo 13:19, 24) och mattvitt (3Mo 13:39).

Blandade färger. Förutom de mer specifika färgerna finns det en del uttryck i Bibeln som beskriver obestämbara färger eller en blandning av färger. Här är några exempel: brokigt (1Mo 30:32, 33; Hes 16:16; 17:3; 27:7), fläckigt (1Mo 31:10, 12), glödande färger (Jes 63:1), mångfärgat (Jer 12:9), randigt (1Mo 37:3; 2Sa 13:19), rödlätt (1Sa 16:12; HV 5:10), skiftande färger (Hes 27:16, 24), skäckigt (Sak 6:3, 7), spräckligt (Sak 6:3, 6) och tvåfärgat (Hes 27:24). (Se FÄRGNING.)

Kristi mantel. Några menar att den bibliska berättelsen motsäger sig själv när det gäller färgen på den mantel som Jesus Kristus kläddes i den dag då han avrättades. Matteus säger att soldaterna hängde på honom ”en scharlakansröd mantel” (Mt 27:28), medan Markus och Johannes säger att manteln var ”purpurröd”. (Mk 15:17; Joh 19:2) Men en sådan liten variation i beskrivningen är egentligen ingen motsägelse, utan snarare ett vittnesbörd om evangelieskribenternas individualitet och om att det inte rådde något hemligt samförstånd mellan dem. Matteus beskrev manteln som han upplevde den, enligt sin färguppfattning, och han betonade den röda färgtonen. Johannes och Markus upplevde den inte som lika röd, utan sade att den var purpurröd, dvs. blåröd. Markus och Johannes är med andra ord överens med Matteus om att manteln var rödaktig. Bakgrunden och reflexer kan också ha gett manteln olika färgnyanser. Vatten kan ju skifta färg efter himlen och efter hur ljuset återspeglas vid en viss tid. När sådana faktorer tas i betraktande förstår man att det inte är någon motsägelse i evangelierna när det gäller färgen på den mantel som de hånfulla romerska soldaterna klädde Kristus i den sista dagen av hans liv som människa.