Text med kommentar för varje dag

Söndag, 3 september

De som vänta efter Jehova, de få en ny kraft, de uppfara med vingar såsom örnar. — Jes. 40:31, 1878 års övers.

I stället för att fortfara att ligga framstupa i stoftet, besegrat och maktlöst, reste sig Jehovas folk år 1919 vid hans kallelse till tjänst. I hans kraft for de upp liksom på örnvingar till andliga höjder av välsignelse och tjänst. Gud, den Allsmäktige, försäkrar oss, att han på jorden skall ha ett folk som kan vandra fram på hans tjänsts väg och aldrig förtröttas och falla ifrån. Han har handlat i överensstämmelse med sitt löfte och har förnyat kraften hos den åldrade kvarlevan, så att den kunnat fortsätta verket genom de trettioett år som gått sedan 1919. Emedan kvarlevans medlemmar fortfar att bida efter honom så förtröstansfullt, kommer han att vidmakthålla deras styrka till dess att arbetet med att frambära vittnesbördet är slut. Han kommer också att stärka det ”uppväxande släktet” av invigda människor av en god vilja, som förenar sig med kvarlevan i Gud Jehovas och hans regerande Konungs, Kristi Jesu, dyrbara tjänst. Han kommer att göra detta, emedan hans uppsåt inte kan slå fel. VT 1/7 49

Måndag 4 september

Men köttets gärningar äro uppenbara: ... de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. — Gal. 5:19—21.

Ni måste alltså ovillkorligen avlägsna och utestänga ”köttets gärningar” från edra sinnen, om ni vill leva och tjäna tillsammans som bröder i den nuvarande tiden och om ni vill uppnå liv i den nya världen. Det finns ingen ursäkt för någon av er att vara okunnig om vad dessa köttets gärningar är och den verkan de har på vår kristna enhet och vår andliga växt. Vi har inte råd att hänge oss åt dem, även om vi inte har den mosaiska lagen över oss, som namnger dessa köttets gärningar och förbjuder dem. Om vi är invigda åt Gud, är vi inte längre slavar under dessa ting, och vi bör inte ha någon uppsåtlig benägenhet att göra dem. Vi har Guds ande. Denna ande lär oss inte någon av dessa själviskhetens köttsliga gärningar och leder eller driver oss inte till att begå någon av dem. Den verkar i motsatt riktning. Den är en starkare makt i vårt liv än någon lag som blivit inristad på sten. Genom sin aktiva kraft skriver Gud sin lag i våra hjärtan, som är sätet för vår tillgivenhet, för att komma oss att älska hans lag. VT 15/7 49

Tisdag, 5 september

I ären köpta, och betalning är given; bliven icke människors trälar. — 1 Kor. 7:23.

Det var inte endast därför att de första kristna ville se fred råda bland människorna som de vägrade att bära köttsliga vapen för kejsaren, utan på grund av detta mera betydelsefulla förhållande som framhållits ovan. De kunde väl fråga: ”Om jag överlämnar mitt liv i obetingad lydnad för kejsaren och ger mitt liv för honom, vilket liv har jag då kvar att ge eller överlämna åt Gud, som har köpt mig med det återlösningspris som hans käre Sons blod utgör? Hur skulle jag då kunna leva ett åt Gud helt invigt liv genom att följa i Kristi fotspår? Bibeln säger mig: ’Han har givit sitt liv för oss; även vi äro pliktiga att giva vårt liv för bröderna.’ (1 Joh. 3:16, 1878 års övers.) Hur kan detta, att jag bör ge mitt liv för mina bröder, för vilka Kristus har dött, harmoniera med att bruka köttsliga vapen för kejsaren och döda mina bröder i länder, mot vilka kejsaren för krig?” De första kristna vägrade att göra någonting dylikt. VT 1/8 49

Onsdag, 6 september

Jesus Kristus är densamme i går ... så ock i evighet. — Hebr. 13:8.

Vid sin uppståndelse behöver en död person inte ha identiskt samma kropp för att vara samma person. När Jesus var människa på jorden och smord med Guds heliga ande, hade han inte samma kropp som när han var i himmelen. För att bli människa ”uttömde han sig själv, i det han antog en tjänares gestalt och gjordes lik människor”. (Fil. 2:5—7, Amer. stand. övers.) Och likväl var han Guds ursprunglige enfödde Son. Vid sin uppståndelse blev han ”till anden ... gjord levande”, inte till köttet, vilket han gav till offer för människosläktets liv. (1 Petr. 3:18) Därvid följdes den regel som är tillkännagiven i 1 Korintierna 15:44: ”Det varder sått en naturlig kropp, det uppstår en andlig kropp.” (1878 års övers.) Likafullt var han i sanning Jesus, emedan Gud hade reproducerat eller åter frambragt hans oförlikneliga individualitet i den nya andliga kropp, varmed Gud förhärligade honom. VT 15/8 49

Torsdag, 7 september

Den som hör eder, han hör mig. — Luk. 10:16.

Trots det att kvarlevans medlemmar utgör en hatad, förföljd minoritet, väljer de ”andra fåren” utan fruktan att hjälpa och bistå dem, därför att de vet, att dessa tillhör Kristus, och emedan de själva också önskar tjäna honom såsom Konung och följa honom såsom Herde. När Jehovas kvarleva av Kristi bröder kommer till deras dörrar med budskapet om Riket, lyssnar de och studerar det, därför att det är Konungens budskap. Med insikt och uppskattning utför de gärna den behövliga tjänsten åt Konungens bröder, emedan den räknas såsom gjord åt honom personligen. Det är på det sättet som de, fastän de aldrig ser Konungen själv i sådant trångmål, gör dessa ting åt honom, och Konungen räknar det så. Likt Gud förgäter han inte orättvist, vad de gör. (Hebr. 6:10) Han lönar dem. Därför tjänar denna liknelse om fåren och getterna såsom en vägledning för ”fåren” och ett råd till dem att understödja kvarlevan av hans bröder aktivt, både materiellt och i moraliskt avseende, i deras verksamhet för Riket. VT 15/9 49

Fredag, 8 september

Men om din broder gör orätt mot dig, gå då till honom och påvisa hans fel för honom, medan du är ensam med honom — Matt. 18:15, En amer. övers.

Enligt denna regel måste den broder, mot vilken försyndelsen har begåtts, vara den som visar vänlig hänsyn. På vilket sätt? Jo, han bör vara den som tar de första stegen för att undanröja sina egna sårade känslor och återföra den felande till ett hjärtligt förhållande till honom själv i den kristna församlingen. Han bör inte i tysthet omhulda sina sårade känslor och låta bitterhet uppväxa i sitt hjärta och vägra att tala till den skyldige, så att han fullständigt ignorerar honom utan att meddela honom orsaken. Ja, försök att göra upp edra tvister enskilt er emellan. Oroa inte hela församlingen med sådana ting. Försök inte rikta världens uppmärksamhet på församlingen och på svårigheter inom den och på det sättet bringa smälek över organisationen genom att dra saken inför världsliga domstolar. Visa barmhärtighet genom att inte först skvallra och uppenbara den felande som en syndare inför alla. VT 1/10 49

Lördag, 9 september

Oförvitligt intill vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse, vilken han i sin tid skall visa — den salige och ende potentaten, konungarnas Konung och herrarnas Herre. — 1 Tim. 6:14, 15, Young.

När Jesus såsom Jehovas vittne avlade vittnesbörd inför Pilatus, uppenbarade han sig inte då såsom en potentat, en härskare eller mäktig herre, ty tiden för hans konungadöme hade ännu inte kommit. Men Jehova uppreste honom från de döda såsom en odödlig ande, Guds ”härlighets återsken och hans väsens avbild”. Från Paulus’ dagar till tiden för Kristi uppenbarelse år 1918 och hans sovande medarvingars uppståndelse var Kristus den enda skapelse som hade fått odödlighetens gåva av Jehova. Emedan han bor i för människan otillgängligt ljus, har ingen människa sett honom i hans himmelska härlighet och kan ingen människa se honom nu i hans konungsliga parousía. Till lycka för människoläktet är den osynlig. Men nu, när hans egen fastställda tid har kommit, ådagalägger han den. VT 1/12 49

Söndag, 10 september

Här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus. — Gal. 3:28.

Åt kvinnan såväl som åt mannen är det privilegiet beviljat att taga emot den sanna tron och att överlämna sig åt Gud och bli döpt till förening med Kristus Jesus. Detta innebär att bli en Guds son, en del av Abrahams säd och en arvinge till Guds löfte. Åt en troende kvinna såväl som åt en man uppläts samma himmelska förhoppningar och möjligheter såsom ”Guds arvingar och Kristi medarvingar”, att vinna den ”första uppståndelsen” och att leva och regera med Kristus i tusen år och att bli Guds och Kristi präster. I samma grad som de manliga kristna är de kvinnliga ”levande stenar” och blir uppbyggda till det andliga hus, vari Gud bor genom sin ande, för att de skall frambära andliga offer, som genom Kristus är välbehagliga för Gud. Alltså får de också tjäna Gud i detta livet och följa Jesu föredöme, i det de lider smälek med honom och dagligen prisar Jehova Gud. VT 1/9 49

Måndag 11 september

Se, Jehovas dag kommer, gruvlig och med förgrymmelse och med vredesglöd. — Jes. 13:9.

Jehova använde det mäktiga Babylon såsom en symbol för denna världen. En gång i tiden har den med sin lysande världsliga härlighet framkallat fruktan och vördnad hos de flesta människor, men nu har mörka dagar kommit över den, och ännu mörkare skall komma. Den har varit grym mot menige man i allmänhet, men har varit avsiktligt grym mot den levande och sanne Gudens tjänare och vittnen. Nu, när vedergällningens tid är inne, kommer Jehova Gud därför att vara rättfärdigt grym mot detta motbildliga Babylon. Det stora flertalet av människorna fruktar detta Babylon, och ändå älskar, beundrar och understöder de det och strider för det. De kommer att få utstå straffet för att de har del i dess synder. De som undflyr dess tillintetgörelse kommer att vara mycket få till antalet, liksom de som överlevde syndafloden, vilken tillintetgjorde den antediluvianska världen. Alltnog, det är nu tid att till en varning låta den profetia ljuda, som närmar sig sin slutliga uppfyllelse. VT 1/3 50

Tisdag, 12 september

Gud frambragte ur marken ... också livets träd mitt i paradiset. — 1 Mos. 2:9, Douay.

Detta speciella träd omtalades särskilt, utan samband med de träd som var sköna att se på och angenäma att äta av. Därför talar detta träds namn för att det inte var trädets frukt i sig själv som kom någon att leva för evigt. Att äta av trädet var endast en symbol, och det betecknade evigt liv. Privilegiet att äta därav, att en individ fick tillåtelse att närma sig och taga dess frukt, innebar eller symboliserade, att den ätande måste ha eller måste få den ynnesten att erhålla rätt till att leva för evigt. Gud avskar syndaren Adam från allt tillträde till livets träd. Dödsdomen betydde en sak, och att äta av livets träd betydde det rakt motsatta. Dessa båda ting kunde inte sammansmältas, ty ingen syndare förtjänar rätten att leva för evigt någonstädes. Då ju alla Adams efterkommande föddes i synd och alltså under dödens fördömelse, blev all möjlighet att närma sig livets träd mitt i detta paradis i Eden avskuren också för dem. VT 15/10 49

Onsdag, 13 september

Och jag [Johannes] såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud. — Upp. 21:2.

Det nya Jerusalem är himmelskt, inte jordiskt. Det är andligt, inte materiellt eller människogjort. Det nya Jerusalem kommer ned från himmelen för att styra jorden. Inte genom att komma ned i bokstavlig mening, utan genom att taga hela jorden under sin kontroll och sända ned sin mirakulösa makt från himmelen för att utföra Guds vilja över hela jorden. Jesus Kristus är konungarnas Konung och herrarnas Herre över detta sanna Jerusalem. Vid slutet av hedningarnas tider år 1914 blev han insatt på tronen såsom fungerande styresman i ”den store Konungens [dvs. Jehovas] stad”. Efter ett avbrott på 2.520 år uppsteg sålunda det teokratiska herradömet över jorden på nytt till makt i det nya Jerusalem för att aldrig mera bli förtrampat av hedningarna. Tvärtom kom år 1914 den tid då dessa hedniska fiender skulle göras till en fotapall åt Konungen i det nya Jerusalem, för att han skulle härska mitt ibland dem. — Ps. 110:2. VT 1/4 50

Torsdag, 14 september

Kärleken ... uthärdar allting. — 1 Kor. 13:4, 7.

Kärleken, som styrkes och uppehålles av glädje, tro och hopp, uthärdar allting. Därför fordras det kärlek för att vi skall kunna bevara vår ostrafflighet gentemot Jehova Gud, ty det prov som vår ostrafflighet gentemot honom sättes på är just uthärdande. Eftersom kärleken håller vårt mod uppe under allt, finns det ingenting som djävulen kan göra för att pröva äktheten i vår hängivenhet för Gud och trohet mot Gud, vilket inte kärleken kan uthärda och på det sättet bevara oss sanna och lojala mot Gud. Betryck, mången lidandeskamp, korsfästelse, gensägelse av syndare, aga eller tuktan från Gud, frestelse från djävulen, umbäranden och försakelser, orättvist lidande för samvetets skull, allt detta är ting som bibeln omnämner att kärleken kommer att uthärda. Den är oövervinnelig. Att vinna evigt liv från Gud genom Kristus är möjligt endast genom den, ty den uppfyller alla Guds fordringar. För att vi skall kunna ge uttryck åt den för alltid, kommer Gud att ge oss den kraft som kommer av evigt liv. VT 1/5 50

Fredag, 15 september

Jag tillsluter icke mina läppar; du, Jehova, vet det. Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet ... talar jag. — Ps. 40:10,11.

Guds synliga organisation under Kristus är en organisation vari envar som är trogen är förkunnare av de goda nyheterna. Envars slutliga frälsning beror på att han är detta. Ty det är skrivet: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.” (Rom. 10:9, 10) Den rättfärdighet som Kristi efterföljare vinner genom att tro med hjärtat eller sinnet får inte hållas avskild för sig själv. Hur rättfärdigheten vunnits och hur andra också kan vinna den måste förkunnas för andra. En offentlig bekännelse eller förkunnelse måste frambäras till ett vittnesbörd om Gud och hans Kristus och till upplysning för andra. Denna bekännelse sker till frälsning. VT 15/1 50

Lördag, 16 september

Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. — 1 Kor. 13:1.

Antag att någon eller alla hade de gåvor som mirakulöst gavs av Guds ande. Likväl skulle denne, om han inte odlade denna livsviktiga egenskap, kärlek, inte uppnå någonting. Med ”människors tungomål” syftade inte aposteln på talkonst eller vältalighet, utan menade på mirakulöst sätt förlänade gåvor att tala främmande mänskliga tungomål. Om han nu talade tungomål utan att ha någon uttydning som kunde beledsaga detta, så skulle det förvisso vara mindre kärleksfullt handlat av honom. Hans åhörare skulle förvisso inte få något annat gagn därav än att det för dem utgjorde ett tecken på andens verkan på honom, och från hans sida skulle det bara vara ett försök att briljera med sin gåva. Detta handlingssätt skulle inte uppbygga honom i kärlek och skulle alltså inte skänka honom något förblivande gagn. Han kunde likaväl vara en ljudande malm eller en klingande cymbal för andra. Han skulle inte vara mer än så i Guds ögon. VT 15/4 50

Söndag, 17 september

Ty var och en kommer att få lov att bära sin egen börda [eller last, tyngd] av ansvar. — Gal. 6:5, Moffatt.

I yttre avseende kanske du är bättre än andra bröder, men en sådan jämförelse människor emellan är inte det Gud utgår ifrån vid sitt dömande. Frågan är: I vilken mån har du hållit måttet i betraktande av dina egna särskilda tillfällen? I vilken utsträckning har du brukat de egenskaper och den kunskap, varmed du är utrustad? I vilken grad har du begagnat dina nuvarande privilegier? Har ren kärlek och uppriktig hängivenhet för Gud och hans rike med Kristus som regent varit det verkliga motivet för din aktiva tjänst för Jehova och inte den ärelystna strävan att göra dig till en betydande person inför andra och att konkurrera med andra? Har du vandrat efter anden och visat kärlek genom att gärna taga på dig frivilliga bördor för att hjälpa dem som är dina medarvingar till livet? Det är inte frågan om för hur mycket din medvandrare varit ansvarig, utan för hur mycket du direkt varit ansvarig inför Gud! På den grunden måste du själv svara inför Gud och därvid själv bära din last eller börda av ansvar. VT 15/7 49