En fullständigt ny värld för denna planet
EN NY VÄRLD! Vem kan skapa någonting sådant? Hur kommer den att te sig? Enligt vems idéer kommer den att danas? Kommer den att passa var och en som lever? Kommer den att bestå för alltid? Det rätta svaret, understött av en auktoritet som inte kan dragas i tvivelsmål, tröstar dem som sörjer på grund av de närvarande onda förhållandena och lugnar alla farhågor för framtiden, som är höljd i dunkel och ovisshet. Det fyller rättfärdiga människors hjärtan med hopp. När de får denna auktoritativa upplysning, fylles de med lugn och med tillförsikt om att den nya världen kommer att vara absolut fullkomlig och kommer att fullständigt tillfredsställa deras hjärtans åstundan och mer än förverkliga deras högsta förväntningar.
Nu är tiden inne för alla som älskar rättfärdighet och sanning att hämta mod och fröjdas. Tiden är inne för alla som skulle vilja leva under en rättvis och fredlig styrelse att undersöka förhållandena i ljuset av denna annalkande nya värld och att lära känna sanningen och sedan låta sig ledas av den. De svårigheter man möter på vägen och vad det kostar en i fråga om tid och studium är ingenting i jämförelse med den belöning man får i kunskap, förstånd, frid, glädje och hopp om liv. Tiden är kort. De som inte skaffar sig upplysning och som inte nu väljer den nya världen, som den sanna Överheten inom kort kommer att upprätta, kommer inte att få leva och träda in i dess välsignelser och härligheter. Den är för dem som åstundar den och bereder sig för den. Ingen kommer att tvingas in i den mot sin vilja och sitt val.
Den nya världen betyder mera än nationerna inser. Den kräver mera än de kan prestera. Den nakna sanningen är att de inte vill ha den. Fördenskull bör den utlovade nya världen med dess varaktiga fred inte förväxlas med den så kallade ”nyordning” eller ”nya världsordning”, som framhölls och kungjordes vitt och brett för några år sedan av de politiska och religiösa diktatorerna som ett lockbete för folket. Den rättfärdiga nya världen är raka motsatsen till detta själviska och ärelystna mänskliga projekt. Detta projekt söker man förverkliga genom hård, brutal makt, genom att tillintetgöra millioner liv och fredliga hem, genom att tvinga människorna i allmänhet i strid med deras samveten och personliga fria val, och — skamligt nog! — genom den organiserade religionens medverkan i att övertyga de underkuvade folken om att denna ”nyordning” är i överensstämmelse med Guds, den Allsmäktiges, vilja. Upprättad med sådana medel och på sådant sätt och för sådana syften, kan denna av människor åstadkomna ”nyordning” aldrig vara ett uttryck för dens vilja, som är sanningens och rättvisans Gud. Inte heller kan den hålla i sig eller bestå, ty den står i vägen för rättfärdighetens härliga nya värld, och den intar ställningen som en falsk ersättning för Guds utlovade rike. Den är dömd att misslyckas och kommer att gå under!
Inte genom människors önskan och makt och ansträngningar skall denna nya värld åstadkommas, utan genom dens allsvåldiga makt och förordning, som är universums store Härskare. Han är den stora auktoriteten i frågor som berör universum, inbegripet vår jord och nationerna och människorna på den. Han är den ena och enda källan till pålitliga upplysningar, som tillfredsställer ärliga hjärtans längtan efter sanningen. Hans uppenbarade ord, den heliga bibeln, är det medel eller den kanal som han använder för att befordra dessa ofelbara upplysningar till de läraktiga individer som söker rättfärdighet och liv. Han är den ende uttolkaren av sitt eget profetiska ord. Han låter i våra dagar de förhållanden inträda och de händelser utspelas som uppfyller profetiorna och klargör deras dolda innebörd, och därpå öppnar han deras ögon, som rannsakar hans. ord, så att de kan se överensstämmelsen eller motsvarigheten mellan profetiorna och de obestridliga fakta som framträder i våra dagar. (2 Petr. 1:20, 21) All förtjänst, ära och tacksägelse tillkommer därför universums store Härskare för alla de uppenbarade upplysningarna om den nya världen, vilken kommer att fullständigt förvandla mänsklighetens liv på jorden.
Stora omvälvningar förestår på jorden. Å ena sidan har vi nya metoder för atomkrigföring, moderna samfärds- och meddelelsemedel, häpnadsväckande vetenskapliga upptäckter — och å andra sidan blixtar av sanning som avslöjar religionens ogrundade ”nyordnings”-projekt. Som en följd härav är stora förändringar under uppsegling. Behovet av något nytt erkännes; det gamla måste försvinna. Emellertid är människor benägna för att hänga fast vid det gamla, därför att de är vana vid det, oaktat det har varit till deras skada. De få själviska människor som har skördat vinst, fördelar, makt och herravälde tack vare det gamla föredrar det och försöker hejda eller reglera varje rörelse som går i riktning mot det nya. För sina själviska intressens skull erbjuder de saker och ting som de kallar nya, men som endast är camouflerade med nya namn och ny dräkt och under allt detta är samma gamla företeelser. En noggrann undersökning uppenbarar, att det finns krafter, starkare än människan, som hindrar henne från att upprätta en i sanning ny tingens ordning. Människan kan endast komma några få saker och ting på jorden att på ytan te sig annorlunda och kan få dem att se nya ut endast för en kort tid. Hon kan inte behärska de ting som är högre än människan och osynliga för henne. Den som sitter på universums tron har emellertid sagt: ”Se, jag gör allting nytt. ... Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.” — Upp. 21:5.
Människors tal om en ”ny värld” som de själva skall åstadkomma är av mycket färskt datum och är i själva verket avsett att hämma människans framsteg och frihet. Redan för nära sex tusen år sedan förutsade Skaparen, att en storslagen ny värld skulle byggas upp och komma och att den skulle befria de lydiga människorna från bedrägeri, förtryck och död. Och hur kom det sig, att fullkomlighetens Skapare redan då i den första begynnelsen av människans tillvaro förutsade en kommande ny värld? För att få svar på den frågan måste man blicka tillbaka på förhållandena i samband med den värld, som Skaparen ursprungligen frambragte, såväl som på förhållandena i förbindelse med den värld, som nu existerar, och som bär ansvaret för det nuvarande nödläget.
Den ursprungliga världen bestod av två delar
Ordet ”värld” är i den bemärkelse, vari den store Skaparen brukar det, inte begränsat till att avse endast jorden och de för människan synliga tingen. Den inspirerade Skriften, som innehåller sanningen, visar att en ”värld” inbegriper himlarna, eller de ting som är högre än människan och osynliga för henne, såväl som jorden. Den inbegriper det osynliga och det synliga tillsammans, och det osynliga behärskar och påverkar det som är synligt för människoögat. Låt oss inte ge rum för någon förvirring beträffande vad som enligt Skriften utgör de båda delarna av en värld. Ordet ”himlar” syftar här inte på stjärnorna och planeterna uppe i himlarymden, och inte heller har ordet ”jord” något avseende på detta fysiska jordklot, som på ett år genomlöper sin bana omkring solen. I symbolisk mening består en världs ”himlar” och ”jord” av förnuftsbegåvade skapelser och inte av livlösa föremål; och den himmelska delen är sammansatt av osynliga skapelser, medan människor utgör den synliga jordiska delen. Att denna definition och förklaring på vad som utgör en värld inte är någon slugt uttänkt fabel, utan är i överensstämmelse med den Heliga skrift, det finner vi, när vi noggrant studerar bibeln.
Den värld som Gud ursprungligen skapade och som människan först lärde känna, utgjordes av synliga och osynliga element. Den högre och förnämsta delen, ”himlarna”, var sammansatt av andeväsen, Guds andesöner, alla fullkomliga, härliga och heliga, alla organiserade på ett ordningsfullt sätt för Guds tjänst. Några hade fått poster som serafer, andra som keruber och åter andra som änglar eller ”sändebud”. Alla dessa oräkneliga myriader av härliga andeväsen utgjorde Guds universella organisation, och alla var i harmonisk överensstämmelse med Honom och underställda Hans ledning. — Ps. 80:2; 99:1.
I denna ursprungliga världs välordnade system satte Gud ett osynligt furstligt väsen, en ”smord kerub” (eng. övers.), över den synliga jordiska delen till att vårda sig om och vaka över människans välfärd. Om denne är det nedtecknat: ”I Eden, Guds lustgård, bodde du ... Du var en kerub som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.” (Hes. 28:13, 14) Helt och hållet olika dessa andeväsen, som utgjorde denna första världs ”himlar”, var Adam och hans medhjälperska, Eva, vilka var ”av jorden och jordiska”. (1 Kor. 15:47) ”Det finnes himmelska kroppar, och det finnes jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas skönhet är av ett slag, och de jordiska kropparnas skönhet är av ett annat slag.” (1 Kor. 15:40, En amer. övers.) På det sättet var det som den ursprungliga världen var sammansatt av två delar, båda fullkomliga och rättfärdiga.
Men förblev den ren och dygderik i sin ostrafflighet? Fortfor denna första värld att vara en del av Guds universella organisation, underdånig Jehovas suveräna herravälde? De tragiska händelser som följde och som nu är en del av människosläktets sorgliga historia visar att den inte gjorde det. Uppror utbröt. Lystnad och laglöshet kom in i den ”smorde kerubens” hjärta, och sedan dess har han varit känd under sådana namn som djävulen, Satan, draken, ormen och Lucifer. Människoparet såväl som många änglar, nu kallade demoner, förenade sig med Satan i detta uppror. Så gick det till att båda delarna av denna ursprungliga rättfärdiga värld föll.
Som följd härav blev de onda andeväsendena satta under uppsikt, medan den olydige Adam och hans följeslagerska i synden blev utdrivna ur den fullkomliga lustgården för att börja undergå dödsdomen under förhållanden som vållade svett, möda och sorg. De barn som de bragte till världen var alla genom arv ofullkomliga, syndiga och orena och under dödsdom. — Rom. 5:12.
Denna första och fallna värld varade endast sexton och ett halvt århundrade, innan den nådde sitt katastrofala slut i den överväldigande floden i Noas dagar. ”Den dåvarande världen”, säger aposteln Petrus, ”av vatten översvämmad, förgicks.” (2 Petr. 3:6, 1878 års övers.) Denna ”värld” som förgicks var inte planeten jorden, ty det finns många historiska och geologiska fakta som bevisar, att det var vårt nuvarande jordklot som genomgick syndafloden. Vad var det då som förgicks i floden. Jo, det var det mänskliga samhället i dess fördärvade och degenererade tillstånd; och vad som också slogs omkull var den organisationsbyggnad som bestod av Satans osynliga horder, vilka vilseledde och förtryckte människosläktet. Detta medförde den första världens slut, även om den himmelska delen, de onda änglarna, inte förgicks, utan endast fick sin då existerande organisation söndersprängd. Det här sagda bevisar att båda delarna behövs för att det skall bli en värld.
Den nuvarande världen skall ersättas av en ny
Då djävulens osynliga demonstyrkor inte blev tillintetgjorda i floden, dröjde det inte länge förrän de blev reorganiserade och därefter lyckades i att vända de flesta av Noas efterkommande bort från Gud. På det sättet uppstod en annan värld, som bestod av en osynlig och en synlig del, och på grund av dess syndiga handlingssätt och därför att den har existerat fram till nuvarande tid, omtalas den i Skriften som ”den närvarande onda världen”. (Gal. 1:4, 1878 års övers.; Tit. 2:12, där eng. övers. har ”denna närvarande värld”.) Denna värld har ingen släktskap med Guds utlovade nya värld. Den är djävulens värld. Han är dess förnämste osynlige ”furste”, ”denna världens gud”. (Joh. 14:30; 2 Kor. 4:4, 1878 års övers.) Och återigen underrättas de kristna om att ”hela världen är i den ondes våld”. (1 Joh. 5:18, 19) Ytterligare ett skriftställe finns, det som bevisar, att en värld består av både synliga och osynliga delar. ”Ett skådespel hava vi [såsom Guds vittnen] ju blivit för världen, för både änglar och människor.” — 1 Kor. 4:9.
För att vi skall vara vid gott mod i denna nuvarande tid av skenbar triumf för det onda, förklarar Guds, den Allsmäktiges, säkra ord: ”Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska och de ogudaktiga för deras missgärning; jag skall göra slut på de fräckas övermod och slå ned våldsverkarnas högmod. Därför skall jag komma himmelen att darra [eng. övers.: skaka himlarna], och jorden skall bäva och vika från sin plats — genom Jehova Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag.” (Jes. 13:11, 13) Att Herren Jehova denna gång skall skaka ned och i eldsglödande tillintetgörelse förtära de osynliga såväl som de synliga elementen i den av djävulen styrda världen, det framgår av aposteln Petrus’ tillkännagivande: ”Men de himlar och den jord, som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.” — 2 Petr. 3:7.
Många blinda anhängare av religiösa trosbekännelser gör gällande, att Petrus’ uttalande här innebär att vårt bokstavliga jordklot skall brännas till aska. Dåraktiga människor! Har de aldrig läst Herrens ofelbara ord: ”Jorden står evinnerligen kvar”? (Pred. 1:4) Genom att hysa denna uppfattning kommer dessutom religionsanhängarna i kyrkor och sekter att befinna sig i den löjeväckande situationen, att de påstår sig skola komma till himmelen, när jorden brännes upp, ehuru Petrus säger, att ”himlarna skola upplösas av eld och elementen smälta av hetta”. (2 Petr. 3:12, 1878 års övers.) Om alltså religionens förkämpar för att klara sig ur detta dilemma medger, att i det ena fallet är ”himlarna” symboliska i stället för bokstavliga, så är de tvungna att medge, att den ”jord” som omtalas i samma ställe också är symbolisk, vilket är den enkla sanningen beträffande denna sak.
Men att Herren i förväg har beslutat att fullständigt förinta denna närvarande onda värld, detta närvarande system av synliga ting under ledning av ondskans osynliga sataniska makter, bör emellertid inte få föranleda någon bestörtning, oro eller förskräckelse. Nej, ty aposteln fortsätter med dessa ord, som gläder hjärtat: ”Men nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.” (2 Petr. 3:13) Ja, en fullständigt ny värld! Och allt ”efter hans löfte”, som gavs för länge sedan i Eden, när upproret först bröt ut. (1 Mos. 3:15) Den allsmäktige Guden, som således från början hade för avsikt att upprätta en rättfärdig värld, med rättfärdiga himmelska skapelser som övervakade fullkomliga jordiska skapelsers förehavanden, har genom sina profeters mun tid efter annan givit uppmuntrande löften om att han vid sin fastställda tid skulle fullborda sitt uppsåt. ”Se”, säger Jehova, ”jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar.” — Jes. 65:17, 18.
Vem är det alltså, som kan skapa något sådant? Jo, Jehova Gud, han som skapade den ursprungliga rättfärdiga världen. Hur kommer denna nya värld att te sig? Den synliga delen kommer att existera i en lustgård som är så skön, fullkomlig och för själen tillfredsställande som man kan tänka sig och mera därtill! Olik djävulens nuvarande värld av nöd i varenda detalj. Enligt vems idéer kommer den att danas? Endast efter den store Gudens fullkomliga mönster, vilkens vishet, kärlek, rättvisa och makt är överlägsna allt annat. Kommer den att passa var och en som lever? Alldeles säkert, ty endast de som älskar rättfärdighet och de som gläder sig åt att stor frid råder kommer att leva för evigt i denna värld. Under teokratisk styrelse, som övervakas av de osynliga ”himlarna” med Kristus Jesus som Konung och överherre, kommer allt att vara lycka, frid och sällhet på jorden. Sjukdom och krämpor och brist och fruktan kommer att vara okända, Jehovas tillbedjan kommer att vara ren och fri och kommer att ske i ande och sanning, och människan och djuren kommer att leva i fred med varandra. Kommer denna värld att bestå för alltid? Ja, ty djävulen och alla med honom förbundna onda andar kommer att förgöras och kommer aldrig mer att tillåtas leda en rättfärdig värld in i synd och olydnad.