Jehovas vittnens konvent ”Den nya världens samhälle”
DET som tilldrog sig på Yankee Stadium i New York mellan den 19 och den 26 juli 1953 bar vältaligt vittnesbörd om att Jehova verkligen har ett folk för sitt namn på jorden. Under åtta dagar samlades kristna män, kvinnor och barn i kärlek, frid och endräkt såsom medlemmar av den nya världens samhälle, fullständigt glömska för att de var av skilda raser, tungomål och nationaliteter. (Joh. 13:34 35) För att de lätt skulle kunna bekanta sig med varandra, bar var och en ett särskilt konventmärke, som angav hans namn och hemförsamling eller hemland, om han inte var amerikan. Jehovas vittnens predikoverksamhet bedrives nu i 143 länder av över 500.000 vittnen. Sammankomsten var i sanning internationell, omkring 22.000 kom från 95 länder utanför Förenta staterna — över havet, genom luften och till lands.
En inte obetydlig del av konventet befann sig i den så kallade husvagnsstaden, i närheten av New Market, New Jersey, c:a 70 km från stadion. På dess 80 hektar parkerades 1.500 husvagnar, och 6.000 tält restes praktiskt taget på en enda dag längs gator som hade fått namn av teokratisk innebörd. De 80 byggnader och mötestält, som uppförts där, hade direkt trådförbindelse med Yankee Stadium och sörjde rikligen för lägrets 45.000 invånares såväl andliga som fysiska behov.
Sammankomsten var väl organiserad. Dess 23 funktionärsavdelningar för ordningshållning, hjälp vid olycksfall osv., där över 20.000 frivilliga tjänade villigt och glatt, fungerade så förunderligt effektivt, att utomstående blev slagna med häpnad. Ingenting hade förbisetts, ty det var ordnat med tolkning av föredragen för de döva, bandupptagning till gagn för dem som inte kunde komma, möten på 20 utländska språk för dem som inte förstod engelska samt föranstaltningar för besök på Betelhemmet och tryckeriet i Brooklyn, radiostationen på Staten Island, och Vakttornets Bibelskola Gilead efter sammankomstens slut.
Själva konventprogrammet var mästerligt uttänkt. Varje dag hade sitt ”territoriella” tema: Asiens dag, Afrikas dag osv., med intressanta och givande anföranden av landstjänare och missionärer. Framställningar av nya sanningar hördes nästan dagligen i de större entimmesföredragen, som presidenten och vice presidenten höll. Och slutligen var det den ständiga strömmen av nya publikationer, tillsammans 75, från den första dagen till den sista, på engelska och många andra språk. Jehovas ande och kraft vilade i sanning över hans folk, och till honom gick all lovprisningen. Men låt oss nu se på första dagens program.
Första dagen examensdag
Söndagsmorgonen den 19 juli var klar och solig. Precis kl. 9.30 hördes en klar och tydlig röst i konventets egen utmärkta högtalaranläggning. Det var F. S. Hoffmann, landstjänare i Schweiz och biträdande ordförande vid sammankomsten, som öppnade konventet ”Den nya världens samhälle” med att föreslå en sång och därefter höll ett kort tal över dagens text samt bön.
Detta var Jordens fyra hörns dag, och därför följde nu åtta intressanta anföranden, om fyra minuter vardera, bokstavligen från jordens fyra hörn. Sedan höll G. Fredianelli ett tal ”Missionärstjänsten som en livsuppgift”, som var en till hjärtat gående uppfordran till pionjärförkunnarna att tänka på missionsfältet, där talaren haft sin verksamhet i många år. Våra dagars Macedonien inte bara ber utan helt enkelt ropar: ”Kom hit över och hjälp oss!” Missionärens förnämsta problem är inte att han möter likgiltighet, utan hur han skall kunna få tillräcklig tid att taga vara på allt intresse som påträffas. ”Ni behöver komma ut på missionsfältet för att få erfara den största lyckan!”
Klockan 10 30 höll sammankomstens ordförande, Percy Chapman, landstjänare i Kanada välkomsttalet. ”Jehova är en lycklig Gud, hans folk är ett lyckligt folk, låt ingenting störa denna lycka. Vi är alla här för samma syfte, att tillbedja Jehova Gud. Låt sammankomsten få ge er det största utbytet genom att ni är med på alla mötena.” Han slutade med att visa den första av de nyutkomna publikationer som blev tillgängliga vid konventet: ett exemplar av New World Translation of the Christian Greek Scriptures (Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna) i vackert läderband.
På eftermiddagen hölls en examenshögtidlighet för 21:a kursen vid Vakttornets Bibelskola Gilead under ledning av dess president N. H. Knorr. De 127 eleverna, som satt till höger och till vänster om plattformen, vilken var anlagd som en trädgård, fick först höra några sista råd från skolans fem lärare: U. V. Glass, D. H. Burt, E. A. Dunlap, M. G. Friend och A. D. Schroeder, skolans rektor. J. F. Markus, tjänare för Rikets farm, där Gileadskolan är belägen, höll också ett avskedsanförande med goda råd. Vidare fick de studerande höra goda råd från skolans vice president F. W. Franz: ”Utför missionärsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” (2 Tim. 4:5, NW) Lär er förstå människorna såväl som språket, hys personligt intresse för dem, var som läkare som besöker andligt sjuka. Intressera er också för edra missionärskamrater, ni behöver varandra. Fortsätt att läsa Paulus’ förmaningar i fråga om kärlek i 1 Korintierna 13.
Examenshögtidligheten nådde sin höjdpunkt då broder Knorr talade i över en timme över ämnet ”Människor av alla nationer församlas till en hjord”, där han särskilt framhöll Gud Jehova såsom Herden och hur hans Son, Kristus Jesus, är Herden och Konungen, samt påvisade motsatsen mellan Jehovas vittnens verksamhet som herdar och den själviska präst och predikantklassens herdetjänst. Hans kraftfulla vederläggning av de anklagelser som gjorts mot Jehovas vittnens missionsverksamhet fick särskilt entusiastiska applåder.
Under sin framställning gav broder Knorr en iögonenfallande demonstration av vad Gilead har uträttat då han uppmanade alla de närvarande av tidigare kurser såväl som eleverna i nästföljande kurs, vilka alla hade fått taga plats framför plattformen, att resa sig, kurs efter kurs. Vid slutet av sitt tal överlämnade han diplom jämte en gåva, ett fotografi av kursen och meddelande om arbetsfält åt de studerande, som fick komma fram till plattformen en efter en. De studerande, som var från 28 olika länder, sändes nu ut till 44 länder.
Eftermiddagens medryckande och glädjande förehavanden hade bevittnats av 77.634 på Yankee Stadium, och med de 48.753 som lyssnade i tälten utanför och i husvagnsstaden blev högsta antalet närvarande den första dagen 126.387. Under eftermiddagen uttryckte broder Knorr även sin uppskattning av de frivilliga bidrag, som hade satt Sällskapet i stånd att låta så många komma till sammankomsten från fjärran länder, förevisade The Watchtower för den 1 augusti, som innehöll hans tal och där det för första gången fanns en avdelning kallad ”Kontrollera ert minne”, samt tillkännagav en förbättring i metoden för församlingarnas gemensamma studium av Vakttornet.
Kvällens program om två timmar, som den avgående Gileadkursen svarade för, bestod av en serie demonstrationer, där besökande på Gilead visades runt till de olika klassrummen och biblioteket och fick höra redogörelser för de ämnen som studerades och de metoder som användes. Resultatet av elevernas utbildning belystes också på ett intressant och effektivt sätt. Vackra såväl som roande musikstycken och folksånger framfördes under kvällens lopp.
Avslutningsorden, som hölls något tidigare än avsett, därför att det börjat regna, underströk för dem som tänker på att få gå igenom Gileadskolan att detta är en allvarlig sak. Skolan ger en underbar utbildning, som man aldrig bör glömma eller förtryta, och de som har fått den kommer till och med att ta den med sig in i världen efter Harmageddon, men — beräkna omkostnaderna. Och så avslutades dagen med bön.
Nordamerikas dag
Förmiddagen måndagen den 20 juli gav konventdeltagarna tillfälle att låta New York-borna få veta mera om den nya världens samhälle, som de redan fått någon kunskap om genom de vänligt skrivna och bra illustrerade redogörelser som stått att läsa i morgontidningarna. Och medan åtta möten på utländska språk hölls i olika sektioner på stadion, var pionjärförkunnare, som hade intresse för tjänst som missionärer i utlandet, samlade för att få ytterligare upplysningar och fylla i preliminära ansökningar. I ett tal till dessa påpekade broder Knorr, att tjänsten som missionär inte bara är utbildning vid Gilead och en flygresa till ett främmande land, utan också medför ett stort ansvar. Men välsignelserna är också stora.
Eftersom dagen var Nordamerikas, där 193.568 förkunnare är verksamma i 12 länder, upptog programmet redogörelser för arbetets framåtskridande i Nordamerika, och de olika landstjänarnas anföranden om vardera tio minuter tilldrog sig särskilt intresse. I Costa Rica till exempel hade förkunnareantalet på sju år ökats tolvfaldigt — från 155 till 1.825 —, och i Panama hade det på åtta år blivit femton gånger större!
Dagens höjdpunkt kom kl. 15 30, då Sällskapets president, N. H. Knorr, höll ett tal som angav konventets grundtanke: ”Att leva nu som den nya världens samhälle”. Den nya världens samhälle är här för beständigt och tillväxer, världens nationer skall inte kunna utrota det. Det är Gud som har skapat det genom sitt ord och sin ande, och det kommer att fortleva, oavsett vad som kan drabba den laglikmätiga sammanslutningen, Sällskapet. De kristna måste överge den gamla världens sedvänjor; vi kan inte förvänta att få taga dem med oss in i den nya världen.
Vid slutet av sitt tal, som gång på gång framkallade stor entusiasm hos åhörarna, tillkännagav broder Knorr att en ytterst praktisk hjälpreda i förkunnarevärvet hade utgivits, en handbok i fickformat om 416 sidor, ”Make Sure of All Things” (”Skaffa eder visshet i fråga om alla ting”), som återger mer än 4.500 texter från bibeln, samlade under 70 huvudämnen, och har ett värdefullt register, som upptar 287 religiösa ämnen. Sedan förelade han konventet en resolution, som klart anger Jehovas vittnens ställning såsom ett den nya världens samhälle i förhållande till Jehovas ord, till hans rike och dess upprättande år 1914 och visar hur de är avskilda från världens nationer. Sedan konventets ordförande föreslagit att resolutionen skulle antagas, gav de 125.040, som var närvarande på Yankee Stadium, i mötestälten utanför detta och i husvagnsstaden, sitt bifall till känna genom dånande applåder.
Kvällens program upptog en serie demonstrationer, som belyste de många sätt varpå den nya bibliska handboken kan användas med god verkan. Programmet avslutades med ett tal av R. G. Morgan från expeditionen i Brooklyn över ämnet ”Drag full fördel av den teokratiska skolan”.
Atlantiska öarnas dag
Förutom en ytterligare serie möten på utländska språk hölls på tisdagsförmiddagen den 21 juli, sammankomstens tredje dag, ett särskilt möte för landstjänare, kretstjänare och kontakttjänare. Vid detta möte underströk broder Knorr nyttan av och syftet med att uppehålla god kontakt med pressen och vidare hur vi kan framhålla — inte personligheter, utan sanningen om Guds rike. Undvik att uppväcka strid; lägg fram konstruktiva tankar och synpunkter; sörj för att ha korrekta upplysningar. M. G. Henschel, en av Sällskapets styrelseledamöter, framhöll vikten av att redogörelserna skrevs i nyhetsform och sade att man inte skulle gräla med pressen över det utrymme den gav våra meddelanden eller var dessa placerades i tidningen. U. V. Glass gav råd i fråga om hur man skulle utnyttja radions och televisionens möjligheter. C. Quackenbush, som verkar inom Sällskapets redaktionella avdelning, gav anvisningar om hur tidningsinlägg borde skrivas: stoffet måste flyta fram i rask följd och vara av färskt intresse. M. Cole dryftade olika metoder att söka kontakt med tidningarnas redaktionspersonal. L. A. Swingle, också styrelseledamot i Sällskapet, gav nyttiga råd om värdet och användningen av fotografier i samband med redogörelser för pressen.
På tisdagsmiddagen utkom första numret av konventets egen tidning, och kl. 13.30 började dagens program med redogörelser för arbetets framåtskridande på öarna i Atlanten, där 17.346 förkunnare predikar på 29 öar.
Dagens huvudtema var särskild undervisning för landstjänarna. Broder Knorr var den förste talaren. Landstjänarna måste vara livligt intresserade av sitt land och dess folk och måste kunna växa med arbetet. De får inte vara så upptagna, att de inte kan ta del i tjänsten på fältet. ”Kvalitet, inte kvantitet, är det viktiga! Vi kan lika gärna låta fåren vara kvar i världen som föra dem till en oren organisation!” Vid slutet av sitt tal visade broder Knorr upp ett nytt hjälpmedel i förkunnareverket, en 32-sidig liten bok ”Preach the Word” (”Predika Ordet”) med ett vittnesbörd angående Jehova och Riket på 30 olika språk.
Därefter gav M. G. Henschel goda råd om hur de från Gilead utexaminerade missionärerna skulle omhändertas. Landstjänarna borde ge missionärerna ett varmt välkommen, sätta dem in i de lokala förhållandena och sedvänjorna och genast ta dem med ut på fältet. Därefter talade A. D. Schroeder om ”Att hålla jämna steg med sanningen”. Landstjänarna måste göra sig fullt förtrogna med innehållet i Vakttornet. Han framhöll det värdefulla i att studera huvudartiklarna tre gånger. H. C. Covington, Sällskapets juridiske rådgivare, lade i sitt tal vikt vid försiktighet och uthållighet. Ämnet var: ”Lär känna edra rättigheter som medborgare”. Bespeja landet, som Josua gjorde; undvik att bli utvisade; ni kan inte vara till hjälp för dem, om ni inte befinner er där. Det finns ett ordspråk i världen: ”Ränn inte huvudet mot en stenmur.” ”Men Guds ord säger att han har gjort våra huvuden lika flinta. Om vi stöter emot en tegelstensmur, så är flinta ännu hårdare, så vi kan komma igenom den, om vi stöter länge nog!” Med rådet ”Erkänn den teokratiska organisationen” avslutade F. W. Franz talens rad. Den organisation som utgör den ”trogne och omdömesgille slaven” är förordnad av Jehova Gud. Landstjänarna, som är underställda den, bör framför alla andra rätta sig efter instruktionerna för organisationen. Enligt vad räkningen visade hade 125.592 åhört denna nyttiga undervisning.
På kvällen, sedan ytterligare redogörelser lämnats från de Atlantiska öarna, talade E. C. Chitty, sekreterare för International Bible Students Association, London, om ”Andens frukt”, med utgångspunkt från Galaterbrevet 5:22. Som avslutning på dagens program besvarades frågor angående tjänsten och olika bibelställen av två talare, båda styrelseledamöter i Sällskapet. Först behandlade T. J. Sullivan frågor angående Sällskapets tillvägagångssätt i olika fall som gällde uteslutning, och därefter besvarade H. H. Riemer ett antal frågor angående Skriften.
Sydamerikas dag
Onsdagen den 22 juli tillbragte alla konventdeltagarna en hel dag på Yankee Stadium. Klockan 9.00 började C. A. Steele sitt föredrag om dopet. Han dryftade det tillbörliga i nedsänkning, nödvändigheten av att överlämna sig åt Jehova för att vinna frälsning och framhöll att det förvisso är fråga om att överlämna sig åt en person, Jehova, och inte bara åt ett arbete. ”Kom ihåg vad datum det är i dag, den 22 juli.” Allt som allt framställde sig 4 640 för nedsänkning, vilken ägde rum i Riverside Cascade Pool.
Medan de som skulle döpas lämnade stadion, ägnade de kvarvarande sin uppmärksamhet åt nästa punkt på programmet, ett tal över ämnet ”Kommer du att vara oregelbunden i din lovprisning i den nya världen?” av L. E. Reusch, en områdestjänare. Sedan Jehovas vittnen överlämnat sig åt Jehova, måste de ge honom första platsen i sina liv. I analogi med framställningen i Malakis första kapitel frågade han dem som var oregelbundna i sin lovprisning, om de kunde tänka sig att handla så gentemot sina världsliga arbetsgivare, som de handlar emot Jehova Gud.
Därpå följde särskilda anvisningar för Sällskapets resande representanter, de s. k. områdes- och kretstjänarna. I ett tal över ämnet ”Alla tjänares förnämsta arbete” gladde och entusiasmerade broder Knorr sina åhörare, då han steg för steg drog upp riktlinjerna för en stor kampanj för utbildning och övning i arbetet från hus till hus. Kampanjens syfte är att göra varenda en av Jehovas vittnen skickad att hålla verkningsfulla korta predikningar, allteftersom förhållandena kräver det var som helst vid dörrarna. Olika synpunkter på områdes- och kretstjänarnas uppgifter, i synnerhet i deras förhållanden till de olika avdelningsexpeditionerna, dryftades därefter av bröder som tjänstgör vid expeditionerna i Brooklyn och i Kanada.
De rapporter konventet fick lyssna till under eftermiddagen, mellan kl. 13.30 och 15.30 gjorde det klart, att detta var Sydamerikas dag. På denna kontinent låter för närvarande 12.828 förkunnare sitt ljus lysa i 12 länder, länder där det råder tjockt mörker, fastän den romersk-katolska hierarkien har härskat där i fyra hundra år. Klockan 15.30 var 132.811 åhörare tillstädes för att lyssna till broder Knorrs kraftfulla föredrag ”Vi vill vandra i Jehovas, vår Guds, namn, evinnerligen”. Sedan han påvisat vilken vikt och betydelse Jehovas namn har och nutida översättares inkonsekvens, då de utesluter det ur sina biblar, och hur de vanärar Jehova därigenom, tackade han Gud för att en översättning kunnat åstadkommas som återinsätter Hans namn på dess rätta plats. I samband härmed höll han fram första delen, av New World Translation of the Hebrew Scriptures (Nya Världens översättning av de hebreiska skrifterna) vilken omfattar de åtta första böckerna i bibeln, från och med Första Moseboken till och med Ruts bok. Den mottogs med långvariga och öronbedövande applåder.
På kvällen höll M. G. Henschel ett väckande tal om ”Frälsningens dag”. Han drog en parallell mellan Daniel i lejonkulan och Jehovas vittnen i våra dagar och påpekade att ett rättskaffens liv hör med till vårt vittnande. Jehovas vittnen blir hatade enbart på grund av det budskap som de bär ut, men de sviker inte sin trohet utan fortsätter med att predika — och till och med att döpa — också i fängelser och koncentrationsläger. Därnäst fick konventet höra ännu ett ”kamptal”. Det var H. C. Covington som talade över ämnet ”De motstår religionsfriheten”. Han gjorde en återblick på Sällskapets strider vid domstolarna under årens gång, både i Förenta staterna och i andra länder, och underströk vikten av bön i samband med dessa strider samt förmanade sina 125.000 åhörare att vara försiktiga som ormar, oskyldiga som duvor och oförfärade som lejon.
Asiens dag
Ett ovanligt kraftigt oväder med regn och storm mötte konventdeltagarna torsdagen den 23 juli, sammankomstens femte dag. Men det oaktat hölls möten på främmande språk, kretstjänarna samlades för att få sina frågor besvarade, och det hölls ett särskilt möte för dem som var intresserade av att få tjäna vid Betelhemmet i Brooklyn. Den sistnämnda kategorien fick veta att villkoren för att få tjänst vid Betel var först och främst att man helt och fullt överlämnat sig åt Jehova Gud och vidare att man måste vara vid god hälsa, inte vara bunden av några ekonomiska förpliktelser eller dylikt samt vara mellan 18 och 35 år. Tjänsten vid Betel är inte ett enda stort konvent, utan innebär mycket och hårt arbete, men med detta följer också mycken glädje, eftersom det är ett stort privilegium att få tjäna sina bröder världen runt, och Betel skänker många speciella privilegier. (Eftersom medlemmar av Betelfamiljen då och då finner det nödvändigt att lämna Betel, uppstår det tid efter annan vakanser, och de som var intresserade av denna tjänst, borde skriftligen hänvända sig till presidentens kontor.)
Hela eftermiddagsprogrammet på torsdagen ägnades åt missionärernas arbete i Asien, jordens största och folkrikaste kontinent, där i 20 länder endast 2 620 förkunnare för den nya världens samhälle bringar tröst till människor av en god vilja. Av särskilt intresse var det tvåtimmarsprogram som leddes av W. L. Thornton från Brooklyn, då missionärer, landstjänare och infödda förkunnare besvarade frågan: ”Hur vittnar du för orientalerna och väcker deras intresse för bibeln?” De deltagande i denna programpunkt uppträdde i dräkter från respektive länder. Innan denna demonstration var fullt avslutad, upphörde regnet, så att de deltagande kunde samlas till en tjusande tavla i sina många nationaldräkter.
Bland det som kom fram särskilt starkt var att österlänningarnas fördom mot bibeln som en västerländsk bok var ogrundad, eftersom största delen av den är skriven i Österlandet, och vidare att Rikets budskap bör bedömas efter sitt eget värde, och inte efter vem som kommer med det, samt att vetenskapen inte är i strid med bibeln, utan i stället bekräftar den. Vid programmets slut kom broder Knorr till plattformen och överlämnade en 64-sidig småskrift Basis for Belief in a New World (Grundvalen för tron på en ny värld), en hjälpreda vid bibelstudium, som utarbetats speciellt till gagn för missionärerna i Österns länder och som innehåller alla de argument, som framkommit vid eftermiddagens demonstration, jämte många andra. Eftersom det inte är bara i Österlandet som folk har fördomar mot bibeln, kommer förkunnare utöver hela världen att finna den vara en nyttig hjälpreda, och konventdeltagarna gav entusiastiskt uttryck åt sin uppskattning av den.
”Vad lärde du genom Vakttornet förra året” var en fråga som A. D. Schroeder besvarade vid kvällens program, och han gjorde detta genom att göra en översikt av ett antal ledande artiklar som publicerats under 1952. Han framhöll speciellt hur dessa artiklar lade vikt vid att Jehovas vittnen nu är ett den nya världens samhälle och den bjudande nödvändigheten för detta att bevara sig rent, om det skall få överleva Harmageddon.
F. W. Franz, den siste talaren för dagen, genomgick i sitt föredrag ”Angrepp från yttersta norden mot den nya världens samhälle” Hesekiels trettioåttonde och trettionionde kapitel. ”Gog i Magogs land” betecknar Satan själv, sedan han blivit nedstörtad från himmelen. Hans raseri och avundsjuka kommer att locka honom till ett alltomfattande angrepp mot Jehovas folk, vilket föranleder den allsmäktige Guden att gripa in och göra ände på Gog och hans ”larmande hop”. Trots det dåliga vädret hade omkring 87.000 hört eftermiddagens program vid konventet, och 112.700 hörde kvällsprogrammet.
Afrikas dag
Under förmiddagen hölls den sista serien särskilda möten på främmande språk samt för kretstjänarna och gavs även sista tillfället till regelrätt tjänst på fältet under konventet. Under eftermiddagens lopp berättades många uppmuntrande saker från ”det mörka Afrika”, där 78.305 rikesförkunnare i 34 länder lär människor av en god vilja att sluta upp med månggifte och andra nedärvda sedvänjor, lär dem att läsa och skriva och att tillbedja Jehova i helig skrud. Broder Knorr kom med en överraskning: vacker sång av våra infödda afrikanska bröder i Nord-Rhodesia, vilken upptagits på tråd. De sjöng med en harmoni och intonation som tycktes fullkomlig, fastän de sjöng ur minnet och utan hjälp av något ackompanjerande instrument.
Klockan 14.00 talade A. H. Macmillan, som i många år varit en Sällskapets resande representant, över ämnet ”Nödvändiga förutsättningar för förkunnarevärvet”. Det krävs ingen teologisk seminarieutbildning, utan full överlåtelse åt Jehova, kunskap om hans ord och uppsåt samt åstundan att undervisa andra om sanningen. Längre fram på programmet följde ett symposium, där tre talare kom med synpunkter på ”Hur man hänvänder sig till folk vid dörrarna”. De grundläggande kraven är att man har kunskap om Guds ord och att man hyser kärlek i hjärtat. Ett tilltalande yttre är också nödvändigt. Hur man inleder samtalen är också mycket viktigt; våra ord bör vara behagliga och vänliga.
”Syftet med vårt vittnande”, påpekade L. A. Swingle, eftermiddagens siste talare, är att skilja ”fåren” från ”getterna” men — framför allt — att rättfärdiga och hävda Jehovas namn. Vid slutet av sitt tal meddelade han till sina åhörares stora glädje, att fyra nya traktater hade kommit ut: Tror Ni på evolution eller på bibeln? Vilken är den rätta religionen? Tecknet på Kristi närvaro och Det enda hoppet om fred.
Kvällens första föredrag bar titeln ”Det levande Ordet” och hölls av Grant Suiter, Sällskapet Vakttornets sekreterare och kassaförvaltare. (Hebr. 4:12) Det åtskiljer ”själ och ande” genom att det skiljer på handlingar och motiv. Det är kraftigt — förutsatt att vi fattar det. Det viktigaste i förbindelse med det är att det uppenbarar den sanne Guden, Jehova. Kvällens program avslutades med C. D. Quackenbushs hjärtevärmande tal ”Barnens fostran i den nya världens samhälle”. Man måste börja undervisa barnen tidigt i deras liv och låta undervisningen följas av ett konsekvent föredöme. ”Om ni inte vill ha små fariséer, så var inte själva stora fariséer!” Så vände talaren sig till barnen och visade med exempel från naturen, att föräldrarna fostrar sina barn för dessas eget bästa, därför att de älskar dem. Då sammankomstens sjätte dag var slut, begav sig 124.150 konventdeltagare, lyckliga och lätta om hjärtat till sina viloläger.
Europas dag
Den framträdande punkten på programmet förmiddagen den 25 juli, sammankomstens sjunde dag, var ett symposium i fem avdelningar: ”Den nya världens intressen befrämjas genom pionjärtjänst”. Pionjärtjänsten (det vill säga att man använder 100 timmar i månaden i förkunnarevärvet) är genomförbar, framhöll den förste talaren med eftertryck, vilket tusental har bevisat. Många fler kunde vara pionjärer, om de bara hade den tro och uppskattning som behövs.
Därnäst dryftades ”Hur man klarar de ekonomiska problemen”. Pionjärerna försöker inte undandra sig sitt ekonomiska ansvar, men de låter inte detta göra dem till slavar. De klarar sina utgifter genom att hålla dessa vid ett minimum, genom att skaffa sig deltidsarbeten och villigt anpassa sig efter det arbete som finns tillgängligt, oavsett hur ringa det än må vara.
”Pionjärtjänsten är ett allvarligt företag”, underströk den nästföljande talaren. Men ”det är kanske ännu allvarligare att inte bli pionjär, ifall man har möjlighet till det”. Som pionjär måste man indela sin tid, förbereda sig väl, ha något bestämt att säga vid dörrarna och omväxla med vad man säger för att undvika slentrian.
I talet ”Hur man bearbetar distrikten i stad och på land” fick pionjärerna rådet att väl utnyttja tiden och inrätta sig så, att de kunde använda femtio timmar i månaden i det grundläggande arbetet från hus till hus. Och slutligen anfördes exempel från Skriften och från våra dagar som visade att pionjärtjänsten är genomförbar för sjuttioåringar och tonåringar i lika mån.
Redogörelserna från Europa, som börjat avgivas på förmiddagen, fortsattes på eftermiddagen. Där söker i 23 länder 174.257 lyckliga Jehovas tjänare också göra andra lyckliga, och många tusen strävar att göra detta till och med bakom järnridån. Därpå följde ännu ett lärorikt symposium i fem delar: ”Värdet av församlingsbokstudierna”. Att dessa är lämpligt belägna är viktigt, därför att varje sådant studium bör vara en medelpunkt för tjänsten. Studieledaren måste gå före med gott exempel i tjänsten på fältet och vara vänlig och tålmodig. Bokstudiegruppen verkar som övningsplats för nykomlingar, så att dessa kan komma ut i tjänsten på fältet och lära att yttra sig vid möten. Dessa bokstudiegrupper är särskilt betydelsefulla i förbudstider, då endast små grupper kan samlas.
Europadagens höjdpunkt kom kl. 15.30 i och med föredraget ”Flykt till säkerhet med den nya världens samhälle”, som hölls av N. H. Knorr, Sällskapets president. I detta kraftfulla tal påvisade broder Knorr parallellen mellan å ena sidan Jerusalem år 66 e. Kr., då Roms härar, som omringade staden, plötsligt drog sig tillbaka, varigenom de kristna i Jerusalem och i Judeen kunde rätta sig efter Jesu ord och fly för att sätta sig i säkerhet, och å andra sidan kristenheten, som nu är omringad av de mot Gud fientliga makternas härar inom den ”vämjeliga företeelse som vållar förödelse”, vilket gör det till en bjudande nödvändighet att alla flyr, innan Harmageddon gör det för sent. Den ivrigt lyssnande skaran om 134.333 lät inte ett enda ord gå förlorat och fylldes av glädje och hänförelse, när broder Knorr vid slutet av sitt tal visade fram en ny bok om 384 sidor, vackert inbunden i blått band, som ett hjälpmedel vid studierna. Den hette ”New Heavens and a New Earth” (”Nya himlar och en ny jord”).
Mer än hälften av kvällens program upptogs av ytterligare rapporter från Europa, varefter dagens tredje symposium, ”Hur Guds tjänare bör uppträda”, gav alla konventdeltagarna utomordentliga råd. Områdestjänaren J. W. Stuefloten förmanade: Ett tillbörligt uppträdande är inte nedärvt utan måste uppodlas genom att man tillämpar Guds ord, vartill kommer mycken övning och tuktan. O. L. Pillars, en kretstjänare, talade rättframt om tillbörligt uppträdande könen emellan. Det är tillbörligt för dem att vara tillsammans med varandra, men allt som kan te sig av ondo måste undvikas.
En livfull framställning, som slog huvudet på spiken gång efter gång, varom mottagandet bar vittne, var det tal som U. V. Glass höll angående kvinnans plats inom organisationen. I den nya världens samhälle måste kvinnan inse sina begränsningar. Hon har inget bemyndigande att kritisera tjänarna i församlingen och bör heller inte visa ifrån sig de råd hon får av dem. Genom att tjäna troget inom sitt område kan hon vinna allas aktning. Områdestjänaren C. W. Barber dryftade giltigheten av Jehovas vittnens ordination och påpekade att ett tillbörligt uppträdande såsom en Guds tjänare inbegriper att man är kärleksfull, ödmjuk och läraktig. N. Kovalak, också områdestjänare, hade som tema: ”Kämpa en hård kamp för tron”. Det är nödvändigt att kämpa en sådan hård kamp på grund av den ofullkomlighet som bor i oss, på grund av de onda människor vi har omkring oss och på grund av demonerna. Att kämpa en hård kamp betyder regelbundet studium, troget deltagande i mötena och tjänst på fältet.
Stilla havets öars dag
På söndagsmorgonen den 26 juli, konventets sista dag, fick deltagarna lyssna till intressanta skildringar från öarna i Stilla havet. På 13 av dessa är 31.304 Jehovas förkunnare verksamma med att göra lärjungar av alla nationer.
Därpå följde broder Franz, som gladde och uppmuntrade sin åhörarskara, då han i sitt föredrag ”Huset fylles med härlighet”, delgav dem att ”alla folks åstundan”, som engelska översättningen av Haggai 2:8 talar om och som skall komma, inte var — som vi en gång trodde — Guds rike eller ens Kristus Jesus, utan de människor av en god vilja (”dyrbara håvor från alla nationer”), som nu sluter sig till kvarlevan av Kristi kropp, och att dessa redan nu uppfyller profetian om att svärden skall smidas till plogbillar. — Jes. 2:2—4.
John O. Groh, konventtjänaren, meddelade sedan några intressanta drag beträffande sammankomsten. Han gjorde en återblick på det omfattande förberedelsearbetet, kom med intressanta siffror angående husvagnsstaden och konventets olika administrativa avdelningar samt fastslog vilken god publicitet pressen hade givit konventet. Till avslutning tackade han de mellan 15.000 och 20.000 frivilliga medarbetarna för deras utomordentliga samarbete och uttryckte sin uppskattning av den medverkan New Yorks polisväsen, samt hälsovårds- och renhållningsmyndigheter, fackföreningarna och Yankee Stadiums ledning hade givit oss.
Mellan förmiddagens och eftermiddagens engelskspråkiga möten hölls i en sektor av stadion ett offentligt föredrag på spanska av R. M. Gonzalez, vice ordförande i Sällskapet Vakttornet på Kuba. Föredraget, som åhördes av 4.075 personer, bar titeln ”Det är tid att begrunda Guds väg”. Efteråt utdelades broschyren God’s Way Is Love (Guds väg är kärlek) på spanska språket.
Klockan 15.15 framfördes ett musikprogram. Konventets orkester, bestående av 77 instrument under ledning av sammankomstens musikanförare, V. R. Duncombe från Kanada, spelade underbart vackert ett utomordentligt arrangemang av Rikets sånger, varjämte även solosång förekom. Klockan 16.00 introducerade konventets ordförande, Percy Chapman, eftermiddagens talare, N. H. Knorr, som nu höll föredrag över ämnet ”Efter Harmageddon — Guds nya värld”.
Med behörigt eftertryck, och bibehållen kraft utvecklade talaren logiskt och skriftenligt sitt tema. Han avbröts av applåder redan efter de första två meningarna. Harmageddon blir inte enbart någon politisk eller internationell sammandrabbning, utan blir Jehovas krig, som får universella proportioner. (Upp. 16:14, 16) Framryckningen mot Harmageddon är i gång. Frågan gäller nu inte vilketdera blocket som skall vika utan: Kommer nationerna att ge vika för konungarnas Konung? Efter Harmageddon kommer Guds nya värld att ta styret och åvägabringa hälsa, evigt liv och till och med de dödas uppståndelse. Till slut uppmanade han sina åhörare: ”Bered er nu för denna evighet, där allting skall vara nytt, för att få leva där och för alltid äga lyckan! Gör er redo nu att leva EFTER HARMAGEDDON I GUDS NYA VÄRLD !”
Två exemplar av en småskrift som återger talet erbjöds fritt åt alla de närvarande. Den officiella räkningen visade att 91.562 var sammanträngda på Yankee Stadium, 25.240 hörde föredraget i tälten utanför stadion och 49.027 lyssnade i husvagnsstaden, vilket gör en samlad åhörarsiffra om 165.829. Radiostationen WBBR sände ut föredraget till ännu många fler tusenden.
Solen höll nu på att gå ned bakom stadions västra läktare. Sammankomstens sista stunder närmade sig snabbt. Ett kort uppehåll, och sedan lyfte konventdeltagarna sina röster i sånger av tacksamhet till Jehova, och därpå följde presidentens avslutningsord. Under en timmes tid gav han nu allvarliga förmaningar om att prisa och lova Jehova och byggde sin framställning på Psalm 145. Under talets gång tillkännagav han att årstexten för 1954 blir Psalm 145:2: ”Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.” (Årstexten behandlas utförligt i den ledande artikeln i detta nummer.)
I ett mera personligt format anförande redogjorde broder Knorr därefter för planerna att bröderna Franz och Henschel samt han själv skulle besöka bröderna i Central- och Sydamerika. Han berömde konventet för dess goda uppförande och tillkännagav att det under 1954 skulle hållas områdessammankomster och 1955 en serie konvent från Förenta staternas västkust tvärs över kontinenten och vidare till England och Europas fastland. Och sedan slutade med en sång och tacksägelsebön till Jehova den största sammankomst av kristna som någonsin kommer att hållas.
Sammanfattning
Här har vi i sanning ett folk som är avskilt och avsöndrat, ett den nya världens samhälle, som är grundat på de principer som kommer till uttryck i bibeln. Dess principer fungerar, ty de som var med på Yankee Stadium kunde se sig omkring varje dag och iaktta tjogtals tusenden, alla överlämnade åt Jehova och formande sina liv enligt dessa principer. Världen fick sannerligen se ett mäktigt ådagaläggande av hur Jehovas ande verkar!