Hoppet om en ny jord

SKULLE ni inte gärna vilja leva i en bättre värld? En värld som vore fri från den snikenhet, det fördärv och det lidande som kännetecknar den nuvarande? Skulle det inte vara en sann tröst att ha en verklig grund för ett hopp om en sådan bättre värld? Jo, visst skulle det vara det.

Det finns en hållbar grund för hoppet om att det skall bli en bättre värld, ty det finns en Gud i himmelen, vilket ju hela naturen vittnar om. Och i hans ord, bibeln, får vi veta, att han är en kärleksfull, rättvis, allseende och allsmäktig Gud. Då det är så, kan vi vara förvissade om att han lägger märke till de nuvarande förhållandena och därför i rättfärdig harm kommer att göra slut på dem, alldeles såsom han förutsade för omkring 2.500 år sedan: ”Därför mån I vänta på mig, säger HERREN [Jehova], och på den dag då jag står upp för att taga byte. Ty mitt domslut är: jag skall församla folk och hämta tillhopa konungariken för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.” (Sef. 3:8) Denna händelse omtalas på annat ställe i bibeln som striden vid Harmageddon.

Men kanske frågar ni: ”Vad blir det för glädje med detta, om Gud, när han utplånar de onda förhållandena på jorden, samtidigt förintar själva jorden genom att låta den förtäras av eld, förbrännas till en slagghög?” Låt oss emellertid inte dra någon sådan förhastad slutsats, ty Guds ord gör bruk av bildliga såväl som bokstavliga uttryckssätt.

Att vi inte bör tänka att den bokstavliga jorden skall förtäras av eld, det framgår av många andra försäkringar som Gud har givit oss. Till exempel den som vi finner i Jesaja 45:18, där vi läser: ”Ty så säger HERREN, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är HERREN och eljest ingen.” Om Gud har skapat jorden till att bebos, så måste den ju bestå, eller hur? En särskild garanti för vår planets beständighet finner vi i dessa ord i den av Gud inspirerade urkunden: ”Släkte går och släkte kommer, men jorden bliver evinnerligen.” — Pred. 1:4, 1878.

Redan sunda förnuftet borde säga oss, att detta måste vara Guds avsikt med jorden, vilken — såvitt människan har sig bekant — är den enda av alla planeterna där det finns liv. Detta sköna jordklot med sina himmelssträvande, snöklädda bergstoppar, sina grönskande dalar, sina slingrande floder och lugna sjöar, sina väldiga oceaner och praktfulla solnedgångar, sina ståtliga träd och sin oändliga och färgrika mångfald av blommor och andra växter, sina skiftande årstider och sitt regnbågsfenomen, för att inte tala om dess många, många arter av fåglar och vattendjur, dess många slag av landdjur, både vilda djur och husdjur! Skulle en allvis och allsmäktig Gud tillintetgöra allt detta, endast därför att många av dem som skulle vara jordens vårdare inte inser hur god Gud är och till och med missunnar sina medmänniskor att njuta av just det som de själva så gärna vill ha?

Är det inte mycket förnuftigare att dra den slutsatsen, att Gud helt enkelt skall befria jorden från dem som besudlar den med sin själviskhet och ondska, så att han kan förverkliga sitt uppsåt beträffande jorden, nämligen att låta den bli uppfylld av rättfärdiga skapelser, som tillbeder honom och älskar sin nästa så som de älskar sig själva? Naturligtvis är det det. Vilken hyresvärd skulle bränna upp sitt hus bara därför att de hyresgäster som bodde där inte tog god vård om det? Skulle han inte i stället vräka de icke önskvärda hyresgästerna och hyra ut huset till andra, som han hade skäl att tro skulle visa sig vara önskvärda hyresgäster? Nåväl, detta är just vad Gud talar om för oss att han ämnar göra: ”Ännu en liten tid, så skall den ogudaktige icke finnas mer; fastän du noga betraktar hans plats, skall han icke vara där. Men de ödmjuka skola besitta landet och fröjda sig åt välgång i rikt mått.” — Ps. 37:10, 11, RS.

Ja, kommer ni ihåg bibelns skildring av de onda dagarna före syndafloden? Tillintetgjorde Gud på den tiden själva jorden på grund av människans ondska? Nej, visst inte, han endast avlägsnade jordens ondskefulla fördärvare förmedelst en alltomfattande vattenflod. Och då räddade han dem som älskade Gud, rättfärdighet och sina medmänniskor undan denna katastrof in på en renad jord och jämte dem också representanter för de olika arterna av lägre animala skapelser. Syndafloden förintade inte jorden, den endast befriade jorden från de icke önskvärda hyresgästerna där. På samma sätt blir det med Harmageddonstridens katastrof, som nu hastigt närmar sig: de ondskefulla hyresgästerna på jorden kommer att förgöras, men själv kommer den att finnas kvar.

Vilken underbar plats detta jordklot då kommer att bli! Om den tiden har Gud lovat: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.” (Jes. 65:17) Med de nya himlarna menas inte nya vintergator av stjärnor, utan i stället nya, osynliga härskare, som kommer att ersätta de nuvarande, vilka är djävulen och hans demoner, alldeles som uttrycket den nya jorden inte har avseende på en ny planet utan på en ny tingens ordning här på jorden, ett den nya världens samhälle, som redan håller på att danas.

Om de förhållanden som skall råda på denna nya jord säger Guds profet vidare: ”När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem. Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.” (Jes. 65:21, 23, 25) Guds ord innehåller många liknande profetiska försäkringar.

Om vi skall kunna undfly denna gamla världs tillintetgörelse och få träda in på den renade, nya jorden, där rättfärdighet skall bo, så måste vi nu rätta oss efter Guds profetiska befallning i Sefanja 2:3 (AS): ”Söken Jehova, alla I ödmjuke på jorden, som haven hållit hans stadgar; söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända skolen I bliva dolda på Jehovas vredes dag.”

Därför må ni, alla människor med ärliga hjärtan och en god vilja gentemot Gud, som längtar efter att få se en bättre värld, nu hysa gott hopp, ty bibelns profetior visar att den nya jorden inte endast säkert skall bli en verklighet, utan att denna verklighet är mycket nära. Gud kan inte ljuga, och han är alltför rättvis och kärleksfull för att väcka förhoppningar hos oss endast för att göra oss besvikna genom att inte uppfylla sina löften, såsom politikerna har för sed. Han säger: ”Vad jag har talat, det låter jag ock inträffa, vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.” — Jes. 46:11.