Guds kärlek till undsättning i mänsklighetens kris
Varje kris är en tid av spänning, Vid en sjukdom som kan komma att få en dödlig utgång följer läkaren med spänd uppmärksamhet sjukdomens förlopp fram till krisen och väntar sig då en avgörande förändring i symptomen för att därigenom kunna avgöra, huruvida döden med säkerhet kommer att följa eller om det kommer att bli en återhämtning till liv. Han är tacksam om sjukdomens yttre manifesteringar visar på en återställelse av god hälsa och en förlängning av det dyrbara livet. Kanhända ni inte är fysiskt sjuk, men är ni andligt sjuk? Har ni nått krisen, och visar tecknen i ert levnadslopp att ni är bestämd för en hopplös, evig död? Så som förhållandena i människosläktets historia har utvecklats, har ni, ja, vi alla, nått vändpunkten. Vilken väg skall vi gå? Budskapet i denna artikel är avsett att hjälpa alla läsare att lyckligt komma över krisen, så att de får det ljusaste hopp om en lycklig framtid i en bättre värld. Dessa goda nyheter har hörts av mer än 427.000 människor vid omkring 80 områdeskonvent som Jehovas vittnen höll jorden utöver under sommaren och hösten 1954.
1. För tillvaron av vad kan människorna vara glada, och varför i synnerhet nu?
MÄNNISKAN kan vara glad att det finns något sådant som gudomlig kärlek, Guds kärlek. I synnerhet nu, ty mänskligheten har nått sin stora kris. Det vill säga, den befinner sig i en kritisk, avgörande tid och situation. Världen eller tingens ordning håller på att försvinna, och var den skall sluta är säkert och visst. För den kommer det inte att bli någon återvändo. Krisen gäller alltså inte den nuvarande världen. Frågan är inte, huruvida den skall få erfara en vändning till det bättre eller till det sämre. Människor som är okunniga om Guds uppsåt och om vad han har förutsagt hoppas i sin oro på en vändning till det bättre för världen, att den skall återhämta sig, men de som är underkunniga om Guds uppsåt och tror vad han har förutsagt vet att det inte finns något hopp om att denna världen skall tillfriskna och nå bättring. Det är säkert att den snart kommer att förstöras. Att den skall dö en våldsam död i en vedermöda av det värsta slag som man kan föreställa sig är beslutat av den högsta makten i universum och är oåterkalleligt. Endast gudomlig kärlek kan rädda mänskligheten från att förgås.
2. För vilka är det nu en kris, varför, och vad är det hög tid att göra?
2 Krisen gäller människan och mänskligheten. Frågan är: Vilken väg kommer den enskilda människan att gå? Här är det krisen inträder för er, ty ordet ”kris” betyder på det språk som det är hämtat ifrån ”dom” eller ”avgörande”, och nu är det en avgörandets tid för varje individ. Hela mänskligheten befinner sig vid vändpunkten. Kommer den att vända sig åt rätt håll? Varken hela mänskligheten eller flertalet av mänskligheten kommer att vända sig åt det rätta hållet. Fördenskull lönar det sig inte för er att följa dem, även om det kan betyda ett svårt beslut för er. Men ni har kommit fram till den tidpunkt, då ni måste avgöra, om er personliga ställning och ert handlingssätt skall fortfara att vara vad de nu är eller måste undergå en förändring eller måste taga slut och ni måste börja på något nytt, med ett annat mål och resultat. Både tiden och omständigheterna tvingar er att handla. Därför har ni nått en kris. Krisen kommer inte att vara i obegränsad tid. Den kommer att sluta med följder — av vilket slag för er? Det är hög tid för er att besluta er och handla, om ni vill undgå att hamna där världen kommer att nå sitt slut.
3, 4. Varför har krisen påtvingats oss, och vilken kris för länge sedan motsvarar den?
3 Varför har krisen påtvingats oss? Är det därför att vi plötsligt har blivit kastade in i ”väteåldern”, därigenom att förfärliga vätebomber nyligen har bragts att explodera och ännu fruktansvärdare bomber, koboltbomben och kvävebomben, har börjat diskuteras? Är det därför att atomkriget, den form som ett tredje världskrig skulle ta, innebär civilisationens förstöring och hotar själva mänsklighetens existens, enligt vad militära och politiska ledare säger? Nej, ty enbart fruktan för dessa förskräckliga ting driver inte i och för sig människan till det rätta avgörandet.
4 Krisen existerade, innan vi blev kastade huvudstupa in i väteåldern. Krisen är över oss, därför att vi har nått fram till vad Guds ord kallar för ”ändens tid”. Det är ”ändens tid” för denna gamla värld, och det inbegriper både osynliga ting och synliga ting på jorden. (Dan. 11:35; 12:4) Den motsvarar därför en kris för över fyra tusen år sedan, i den nuvarande mänsklighetens förfaders, Noas, dagar. Han var en trogen man, som genom sin vandel i livet ”vandrade i umgängelse med Gud”. En världskatastrof som var värre än explosionen av oräkneliga vätebomber inträffade på hans tid. Det var en översvämmande flod som täckte hela jordklotet och fullständigt utplånade den tidens civilisation, därför att denna var förnedrad och korrumperad. Mänskligheten blev mer och mer besmittad genom invasionen av olydiga andevarelser från de osynliga himlarna. Våld uppfyllde jorden, människans ondska hade blivit stor, varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar var endast ond hela tiden, och människorna började skrymtaktigt ”åkalla Jehovas namn”, varigenom de förringade den ende och levande, sanne Gudens namn. (1 Mos. 4:26, NW) För att rätta till de felaktiga uppfattningarna om den sanne Guden och ge mänskligheten en ny, rättfärdig start sände Jehova Gud den stora floden över hela jordklotet, och det finns märken efter den på jorden ända till denna dag. För att bevara en kärna eller säd, varifrån människosläktet kunde börja utvecklas på nytt, befallde Jehova Gud Noa att bygga en ofantlig ark eller kista. I denna bevarade han Noa och de sju medlemmarna av hans familj och hundratals exemplar av djuren på jorden, på det att de måtte uppfylla jorden med sina avkomlingar, när floden var förbi.
5. På grund av vilken ny faktors tillkomst har situationen i våra dagar blivit värre än den i forna tider?
5 Nu i våra dagar, när Noas efterkommande har levat här i fyra tusen år, är situationen ännu värre. Det är alltför väl känt, hurudana förhållandena på jorden är, för att vi skulle behöva beskriva dem här. Mänskligheten i allmänhet vet inte om det, fattar eller tror det inte, men nu har en ny faktor kommit till, och den hjälper oss att förklara orsaken till att världens förhållanden bara försämras, trots Nationernas förbund, Förenta nationerna och alla de andra hjälpmedel som det mänskliga samhället har fört fram och begagnat i våra dagar. Den nya faktor som har tillkommit är detta: Ondskans store upphovsman har blivit nedkastad tillsammans med alla demonerna eller de andliga varelser som han har förlett till ondska. Alla dessa har blivit nedstörtade från en hög och mäktig ställning i de osynliga himlarna till vår jords närhet, där de hålls i förvaring för att i sinom tid bli tillintetgjorda. Detta har skett sedan 1914, det år då det första världskriget började. Till varning för oss har detta rop genljudit i himmelen och har blivit nedtecknat i den Heliga skrift: ”Gläd eder fördenskull, ni himlar och ni som bo i dem! Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.” (Upp. 12:12, NW) Vår tid är tiden för hans stora vrede, därför att tiden är så kort till dess han och hans demoner kommer att bli fullständigt försatta ur verksamhet. Han är då besluten att inom denna korta tidrymd koncentrera all den ondska och all den skada som han kan bringa över jordens inbyggare. Han vet att hans tid ständigt blir kortare, men han försöker hålla mänskligheten i ovetenhet om detta, ty hans planer går ut på att den skall förgöras samtidigt med att han själv krossas i det universella Harmageddonkriget. Därför ”ve över jorden och över havet”.
6. På grund av vilken djävulens politik och makt är människosläktet i fara att bli alldeles utplånat?
6 Det är alltså inte denna världen eller tingens ordning som befinner sig i en kris, men människan, människosläktet, står mitt uppe i krisen. Dess alla medlemmar kunde med lätthet bli bortsopade i betraktande av alla de förskräckliga ting som ligger framför oss. Vad djävulen eller Satan angår, så skulle de, om han finge som han ville med dem, allesammans bli undanröjda med honom och hans demoner. Hans vanvettiga politik går ut på att ”härska eller förgöra”! Om han inte kan få regera mänskligheten, så vill han förgöra den. Han är inte human. Han hyser ingen kärlek till människosläktet. Genom sin makt över världsmänniskornas öppna sinnen inger han dem i hemlighet att bereda sitt eget fördärv, inte bara genom att fullkomna vätebomben och andra dödsbringande vapen för masslakt, utan i synnerhet genom att vägra att följa den enda väg som leder till frälsning för människan, oavsett om vätebomberna släpps direkt på mänskliga måltavlor eller ej. Människogjorda bomber kan bara förgöra människornas nuvarande liv, men om människan vägrar att taga emot det erbjudande som Guds kärlek gör för hennes frälsning, så resulterar detta i förlust av det eviga livet i lycka i en rättfärdig, ny värld.
7. Av vem särskilt blev denna världs tillintetgörelse förutsagd för nitton hundra år sedan, och från vems profetia citerade han?
7 De människor som har blivit rätt undervisade i de heliga skrifterna, bibeln, vet att förstöringen av denna världen eller tingens ordning blev förutsagd för nitton hundra år sedan av den störste profet som någonsin funnits på jorden, Jesus, Guds Son. Hans många profetior angående detta nådde en höjdpunkt, då han sade: ”Då skall det bliva en stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera. Ja, om icke de dagarna bleve förkortade, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skola de dagarna bliva förkortade.” (Matt. 24:21, 22, NW) Flera hundra år tidigare hade Jehovas profet Daniel förutsagt detta, och Jesus anförde från Daniels profetia, där han sade om ”ändens tid”: ”På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den tiden. Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.” Till uppfyllelse av denna profetia äger vi nu ökad insikt i fråga om ”ändens tid” och vad den innebär. — Dan. 12:1, 4.
8. Hur hade denna världens ände blivit förutsagd till och med långt tidigare?
8 Men även längre tillbaka än Daniel, ja, till och med före floden på Noas tid, hade änden för denna världen eller tingens ordning blivit förutsagd, t. ex. av Enok, en annan av de män som ”vandrade i umgängelse med Gud”. I de heliga skrifterna läser vi: ”Ja, den sjunde i släktlinjen från Adam, Enok, profeterade också med avseende på dem, när han sade: ’Se, Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom på alla och för att överbevisa alla de ogudaktiga i fråga om alla deras ogudaktiga handlingar, som de begingo på ett ogudaktigt sätt, och i fråga om alla de upprörande ting, som ogudaktiga syndare talade mot honom.” (Jud. v. 14, 15, NW; 1 Mos. 5:21—24; Hebr. 11:5, 6) Men Jehova Gud själv var den förste som talade om världens ände, ända borta i Edens paradis, då den första människan valde ett förbjudet handlingssätt och Skaparen uttalade domen om lidande och död över henne. Där sade Jehova Gud till den upproriska andevarelse, som likt en orm hade stämplat för att åvägabringa allt detta: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” (1 Mos. 3:15, NW) Att den store ormen, ondskans upphovsman, blir krossad betyder också förstöringen för hans värld eller tingens ordning i våra dagar genom Guds älskade Son, som i särskild mening är Guds kvinnas säd. Det finns alltså inget hopp för denna världen, vars gud Satan är.
9. Hur besvarar Gud frågan om några av människosläktet skall få ett tillfälle att överleva för att bevara vårt släkte vid liv?
9 Inte världen — men några av det mänskliga släktet, kan de bli räddade och återhämta sig? Det är detta som skall avgöras i den nuvarande krisen. Skall hela mänskligheten förgås med Satan och hans demoner, när hans värld går under? Får några av det mänskliga släktet ett tillfälle att överleva, att vidmakthålla vårt släkte här på jorden? Ja, sade Jesus, Guds störste profet. Ja, säger Gud själv i dessa ord: ”Det är jag, som har gjort jorden och skapat människorna därpå; det är mina händer, som hava utspänt himmelen, och hela dess härskara har jag bådat upp. Ty så säger HERREN [Jehova], han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är HERREN och eljest ingen.” (Jes. 45:12, 18) Jehova Gud kommer inte att tillåta att jorden blir lagd öde utan någon mänsklig inbyggare under det universella Harmageddonkriget.
10. Med vilka ord påminner oss Petrus om att Guds kärlek kommer att bevara några överlevande?
10 Den inspirerade skribenten Petrus påminner oss om att den allsmäktige Guden kan hålla människovarelser vid liv genom denna världens eller tingens ordnings ände, i det han säger: ”Han ... avhöll sig [icke] från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor. Jehova [kan] befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men spara orättfärdiga människor till domens dag till att bliva avskurna. Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna, genom vilken himlarna, som blivit satta i brand, skola upplösas och de intensivt upphettade elementen skola smälta! Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 2:5, 9; 3:11—13; NW) Guds kärlek kommer att bevara några som får överleva in i denna nya värld.
En Gud som hyser kärlek
11. Varför kan uttrycket ”Guds kärlek” förefalla det stora flertalet av mänskligheten underligt, men är hans kärlek en verklighet?
11 ”Guds kärlek” kan förefalla det stora flertalet av mänskligheten att vara ett underligt uttryck. Varför det? Därför att de inte känner någon sådan varelse som en kärleksfull Gud, en alla andra överlägsen och allsmäktig Gud, som hyser kärlek till sina levande skapelser och i synnerhet till människan. Att det onda existerar och att den ständigt tilltagande ondskan tillåts har förbryllat dem och förmått dem att hysa felaktiga uppfattningar om Gud, dvs. om de alls tror att det finns en personlig Gud. De Gud vanärande läror, som intrigerande, själviska religiösa ledare har förkunnat, framställer Gud i falsk dager och har visat honom som en kärlekslös, orättvis Gud, som hyser grym förtjusning över människans död och hämndlystet har ordnat det så, att den syndiga människan skall få utstå outsägliga kval av lidande för all framtid, sedan hennes kropp dött. Ända till denna dag har de religiösa samfunden i kristenheten inte offentligt återkallat sina okristliga läror om en skärseld och ett flammande helvete med evig pina för mänskliga själar efter kroppens död. Och för dem som tror att det finns bara osynliga demoner som är snabba att skada en människa om de inte blir blidkade, är föreställningen om en kärleksfull, allsmäktig Gud något som de aldrig förr har fått erfara trösten av. Trots detta är Guds kärlek en bevislig verklighet.
12. Varför kan inte vårt bristfälliga tillstånd i dag läggas vår Skapare till last, och hur är vår tillvaro i dag ett tecken på hans kärlek?
12 Allt skapat kommer från denne ende levande och sanne Gud, som är som en klippgrund, på vilken hela skapelsen vilar. Profeten Mose sjöng om honom: ”Jag skall kungöra Jehovas namn. Må ni tillskriva vår Gud storhet! Klippan — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar äro rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finnes; rättfärdig och rättrådig är han. De hava handlat fördärvligt för sin egen del; de äro icke hans barn, bristen är hos dem själva.” (5 Mos. 32:3—5, NW) Om Skaparen vore kärlekslös, skulle mänskligheten inte finnas till nu efter dessa tusentals år, då den har handlat fördärvligt och inte varit hans barn. För sex tusen år sedan skapade han den förste mannen och den första kvinnan i mänsklig fullkomlighet och satte dem i det ljuvliga paradiset, en fullkomlig trädgård eller lustgård här på jorden. När de blev olydiga mot sin kärleksrike Skapare och hemföll under dödsdomen, kunde Jehova Gud ha utplånat dem ögonblickligen, innan de ännu hade fått några barn. På det sättet kunde han ha förebyggt att ett syndfullt släkte, sådant som vi är i dag, hade blivit till. Men var skulle vi i så fall ha befunnit oss nu? Det som fattas mänskligheten i dag beror inte på någon kärlekslös Skapare, utan som Guds eget skrivna ord förklarar mysteriet för oss: ”Det är orsaken, alldeles som genom en enda människa [Adam] synden kom in i världen och döden genom synden och döden på så sätt sträckte sig till alla människor, därför att de alla hade syndat.” Vi har alla blivit födda som syndaren Adams avkomlingar i detta bristfälliga, syndiga tillstånd. — Rom. 5:12, NW; 2 Mos., kap. 2 och 3.
13. a) Vilket annat tillfälle fick Gud att utplåna hela mänskligheten, men hur har han sedan dess visat kärlek? b) Varför har han sänt ut ett budskap om försoning, och vad betyder det att bli försonad?
13 Skaparen, den allsmäktige Guden, fick ännu ett tillfälle, då han kunde ha utplånat hela mänskligheten. Det var vid floden på Noas tid. Floden omfattade hela jordklotet, och vattnet stod t. o. m. flera alnar högt över bergen och höll på att samla sig på jorden i fyrtio dygn och sjönk inte undan i sänkorna och lämnade våra dagars torra land, förrän ett helt år hade gått. Men Gud skonade åtta människosjälar och många par av de lägre animala själarna, så att det i dag till följd därav finns mer än 2.300.000.000 människosjälar och en myckenhet animaliskt liv på jorden. Fastän det övervägande flertalet av mänskligheten inte känner Jehova eller älskar, tillbeder och lyder honom, utan många rentav lever som fiender till honom, har dock den kärleksrike Gud Jehova låtit sin sol skina och sitt regn och sin snö falla över dessa bristfälliga människovarelser. Om någon är berättigad att bjuda oss: ”Fortsätt att älska edra fiender, att göra gott mot dem som hata eder, att välsigna dem som förbanna eder”, så är det Jehova Gud, och han har låtit sin älskade Son, Jesus Kristus, säga detta på hans vägnar i sin bergspredikan i Palestina. (Luk. 6:27, 28, NW; Matt. 5:1, 2, 44) För nitton hundra år sedan lade Gud grunden till att dessa forna fiender skulle kunna bli försonade med honom eller förda tillbaka till ett vänskapligt förhållande till honom, och han har sänt ut sina sändebud, Jesu Kristi sanna efterföljare, till att säga till oss: ”Vi äro därför sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. I Kristi ställe vädja vi: ’Bliv försonade med Gud.’ ” (2 Kor. 5:20, NW) När vi blir försonade med Jehova Gud, betyder detta mycket mera för oss än att blott och bart åtnjuta de naturliga välsignelserna, solen och regnet och det som växer på marken, tillsammans med hela återstoden av mänskligheten nu. Det betyder för oss frälsning till evigt liv i Guds nya värld.
14. Vad tror många felaktigt, på grund av vår nuvarande smärtfyllda tillvaro, att verklig frälsning måste innebära, men vad är Guds uppsåt angående smärta och lidande?
14 I den nya, rättfärdiga världen kommer livet som människovarelser inte att vara förbundet med smärta. Den inspirerade kristne skribenten Johannes, som fick en härlig syn av denna nya värld av nya himlar och en ny jord, sade: ”Jag såg en ny himmel och en ny jord, ty den förra himmelen och den förra jorden hade försvunnit, och havet är icke mer. ... Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer. Det som förr var har försvunnit.” (Upp. 21:1—4, NW) Därför att människans tillvaro nu är fylld av sorg och smärta, menar många att verklig frälsning måste innebära undflykt från all tillvaro. De har bildat sig den oriktiga uppfattningen att man måste bli kvitt tillvaron för att kunna bli kvitt sorg, smärta och lidande. Många lidande människor längtar efter att döden skall göra slut på det alltsammans, och de som tror på själavandring längtar efter att själens vandringar skall ta slut i ett nirvana av icke-tillvaro, ett omedvetet intet. Den syndiga människans tillvaro må vara olycklig och smärtfylld. Den ende levande och sanne Guden, Jehova, förklaras vara ”den lycklige Guden”. (1 Tim. 1:11, NW) De som nu blir försonade med honom är de enda verkligt lyckliga människorna på jorden i våra dagar, och de är en illustration av Guds uppsåt att göra alla dem av sina skapelser, åt vilka han beskär evigt liv i den nya världen, fullkomligt lyckliga, utan att de någonsin skall erfara ett grand av smärta, sorg eller döendets verkningar.
15. Varför är det inte någon frälsning att försvinna i icke-tillvaro eller utplånande, och vad är alltså frälsningen från Gud?
15 Frälsningen från Gud är inte någon flykt undan tillvaron utan är en räddning från döden eller icke-tillvaron. Att försvinna i icke-tillvaro är straffet för missgärning mot Gud, ty Guds ord säger: ”Den lön synden betalar är död, men den gåva Gud giver är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 6:23, NW) De som är på väg mot denna icke-tillvaro bör inte smickra sig med tanken att de erfar en frälsning från livet eller tillvaron. De undergår bestraffning och går miste om den eviga lyckan av fullkomligt liv i Guds nya värld. Ett djur kan dö, och att dö är alltså för en människa ingenting högre än djurens öde. För att citera den inspirerade vise mannen: ”Det går människors barn, såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden. Alla gå de till samma mål; alla hava de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.” (Pred. 3:19, 20) Frälsningen från Gud är alltså en räddning eller undflykt undan detta djuriska öde, en räddning undan icke-tillvaron eller utplånandet. Gud bevarar inte sina fienders eller syndarnas liv för att göra dem olyckliga eller vålla dem smärta. Han bevarar deras liv som älskar honom för att låta dem få erfara fullkomlig lycka i all evighet. Det är skrivet: ”HERREN bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.” — Ps. 145:20.
16. Från vem kommer läran om att vi kan frälsa oss själva, och vad är syftet med en sådan lära, och varför kan vi med rätta hängiva oss åt en åtrå efter liv?
16 Människans store motståndare är Satan, djävulen, och från honom kommer den läran, att vår frälsning inte kommer utifrån, från någon Gud, utan beror av att vi själva behärskar våra sinnen och tankar och sedan i vår egen kraft behärskar våra kroppar medelst sinnet. Motståndarens syfte med en sådan lära är att människor skall visa ifrån sig den enda frälsningen, den som kommer från Jehova Gud. Det står inte i människans makt att frälsa sig själv i denna kris eller vid någon annan tid. ”Hos Jehova är frälsningen”, säger Psalm 3: 9 (Åk). Att få leva för evigt i lycka är något som inget djur kan uppnå. Det är något som människan kan uppnå, men inte i egen kraft. Möjligheten till det kommer från en källa utanför människan, från Jehova Gud. Vi kan med rätta åtrå eller önska oss denna frälsning från Gud, och vi kan göra detta utan lidande och utan missräkning för att vi har hängivit oss åt en sådan åtrå eller önskan. Om vi följer Guds väg, som han har uppenbarat för oss genom Jesus Kristus, sin Son, kan vi få denna åtrå eller önskan uppfylld genom att slutligen undfly allt lidande och åldrande och all sorg och uppnå ett aldrig upphörande liv utan smärta, ofullkomlighet, fattigdom, okunnighet och förvirring och utan främlingskap i förhållande till en älskande, lycklig Gud. Låt oss därför inte nu bedraga oss själva i fråga om hur livet blev till, vad meningen är med det och varför det just nu är märkt av smärta och elände. Oriktiga tankar angående livet och meningen med det kommer sig av att människan inte känner den ende levande och sanne Guden, hos vilken livets källa eller upphov är. (Ps. 36:10) Det är bara motståndaren Satans, djävulens, åstundan att människorna i okunnighet skall önska och välja åt sig de ogudligas och ogudaktigas öde. Guds uppmaning lyder så: ”Du måste välja livet, för att du må förbliva vid liv, du och dina avkomlingar, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom — ty han är ditt liv och dina dagars längd.” — 5 Mos. 30:19, 20, NW.
17, 18. a) Om man väljer livet, vad innebär det då att man måste göra? b) Vilket viktigt skäl finns det till att Guds gåva, evigt liv, erbjuds genom Kristus Jesus?
17 I den nuvarande krisen kommer varje människa som har sitt sunda förnuft, den som älskar det rätta, att välja livet, vilket innebär att välja den väg som leder till liv. Kom ihåg: ”Den gåva Gud giver är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” Livet är värt att taga emot, oavsett genom vem Gud väljer att erbjuda det. Varför skulle man då ta anstöt av att det erbjuds genom Kristus Jesus? Det finns ett livsviktigt skäl till att det erbjuds genom honom. Hela mänsklighetens fall åvägabragtes genom vår förste stamfader Adams synd. Den lön han förtjänade för sin kärlekslösa synd mot Gud, sin Fader, var döden, som åtföljdes av ofullkomlighet, sorg, smärta, djävulsvälde och främlingskap i förhållande till Gud, till dess Adam återvände i döden till det stoft, varav Gud ursprungligen hade danat honom i mänsklig fullkomning. Hans olydiga hustru övade sitt inflytande på honom till att synda, och från honom och genom henne har hela mänskligheten fått syndens och dödens fördömelse förmedlad till sig, med allt vad detta medfört av fruktan, lidande, olycka, krig och strid, ålderdom, förluster och missräkningar. Därför att den fullkomlige Adam blev skapad av Gud i Eden och fick livet från Gud, omtalas han i den Heliga skrift som ”son av Gud”. (Luk. 3:38) Alla Adams efterkommandes fall åstadkoms av honom, denna ena människa, därigenom att han avvek från fullkomlighetens och den gudaktiga hängivenhetens väg. Fördenskull kan räddningen eller befrielsen av alla dem som vill bland Adams efterkommande åstadkommas genom en annan ”son av Gud”, genom att denne gav sitt liv som en fullkomlig människa för Adams efterkommande. Därför att ingen som får en kortvarig tillvaro såsom människa i arv från Adam kunde utge ett fullkomligt liv till offer för mänskligheten, sände Gud sin enfödde Son från himmelen till att bli en fullkomlig människa i köttet här på jorden.
18 För att kunna taga på sig mänsklig natur och bli en verklig människa av kött och blod i mänsklig fullkomning, underkastade sig denne Guds Son från himmelen att bli född av en dygdig kvinna, en judisk jungfru, och sedan växa upp till full mandom vid trettio års ålder. Han beträdde därpå den offerväg, som Gud, hans Fader, hade utstakat för honom, genom att predika att Guds rike är det enda hoppet för mänskligheten. Detta trogna predikande ledde till att han blev dödad som en martyr eller ett vittne för Jehova Gud, men han dog syndfri, utan att ha vikit av från Guds väg, som människans förste fader, Adam, hade gjort i Eden. Därför tog Gud emot det mänskliga liv, som hans Son gav ut, såsom ett offer till godo för det döende människosläktet. Han belönade också sin trogne, självuppoffrande Son genom att uppresa honom ur döden till odödligt liv i himlarna för att vara konungen i Guds utlovade rike över mänskligheten. Det är därför Kristus Jesus intar en så viktig plats i Guds anordning. Det är därför vi måste komma till Gud genom honom såsom Guds förnämste ämbetsman och verkställande redskap. Det är därför Guds gåva, evigt liv, åt mänskligheten kommer ”genom Kristus Jesus, vår Herre”.
19. a) Varför är denna anordning fullkomligt rättvis och även ekonomisk? b) Vad ger Gud uttryck åt genom valet av sin enfödde Son för detta ändamål?
19 Denna Guds anordning är fullständigt rättvis, i det ett fullkomligt mänskligt liv ges i utbyte för det fullkomliga mänskliga liv som förverkades genom synden i Eden. Denna anordning är också ekonomisk, hushållar med medlen eller undviker slöseri, eftersom döden, fördömelsen, ofullkomligheten och lidandet kom genom den ena människan Adam över hela människosläktet, och nu kommer möjligheten till evigt liv för alla dem som vill av Adams släkte genom den fullkomliga, offrade människan, Jesus Kristus. Därför säger Gud om honom: ”Denne är min Son, den Älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” (Matt. 17:5, NW; 1 Petr. 1:17) Sedan saken har blivit sunt och nyktert begrundad, borde det inte vålla anstöt hos någon att han får reda på att Gud har gjort hela mänsklighetens eviga välfärd beroende av denne ende individ och har sammanfattat allt i denne trogne och värdige Son. Vad finns det väl för fel med denna gudomliga anordning? I vilket stycke är den oförmögen att åstadkomma det önskade resultatet? Varför skulle den allsmäktige Guden behöva uppfordra många till att hjälpa till, för att ni skulle kunna låta er personlige religiöse favorit få komma med i bilden? De talrika religionerna har ju var sin religiöse favorit, och för att behaga dem alla skulle det därför bli nödvändigt att inrätta ett panteon, eller tempel för alla gudar. Men den ende levande och sanne Guden har sin egen utkorade, och det är den rätte, hans enfödde Son, som han gav ut till ett offer. Detta ger uttryck åt kärlek, den högsta grad av gudomlig kärlek, att han gav ut sin mest älskade Son till att dö för syndares händer, för dem som inte på något sätt förtjänade det utan var syndare under fördömelse.
20. Vad bör en sådan kärlek åstadkomma hos oss i stället för att komma oss att ta anstöt av den, och vad visar det om man föraktar den?
20 Är en sådan ovanlig kärlek något att ta anstöt av? Osjälviskheten i en sådan kärlek anbefaller sig själv åt oss. Som en av dem som fått njuta gagnet av denna gudomliga kärlek uttryckte det: ”Medan vi ännu voro svaga, dog Kristus för ogudaktiga människor vid den fastställda tiden. Ty knappast vill någon dö för en rättfärdig man; sannerligen, för den som är god kanske någon rentav vågar dö. Men Gud anbefaller sin kärlek åt oss däri, att medan vi ännu voro syndare, dog Kristus för oss.” (Rom. 5: 6—11, NW) Det betecknar verkligen den högsta grad av otacksamhet att förakta och visa ifrån sig en kärlek som anbefalls åt oss på ett sådant sätt.
21. Varför bör vår kärlek vara ett gensvar till Gud?
21 Vilken människa på jorden skulle vilja utlämna en kär son till att lida på ett skymfligt sätt och dö den smärtsammaste död, för att sådana som han inte är skyldig något som helst, utan som förtjänar att förgås, kunde få gagn av det? Gud ådagalade denna underbara grad av kärlek till oss människovarelser. Detta är innebörden i det som står skrivet: ”Gud är kärlek. Genom detta gjordes Guds kärlek uppenbar i vårt fall, emedan Gud sände ut sin enfödde Son i världen, för att vi skulle vinna liv genom honom. Kärleken är härvidlag, icke att vi hava älskat Gud, utan att han älskade oss och sände ut sin Son såsom ett försoningsoffer för våra synder.” (1 Joh. 4:8—10, NW) Hur skulle vi kunna låta bli att älska en sådan Gud? När vi så lär oss älska denne osjälviske Gud, måste vi säga med den kristne aposteln Johannes: ”Vad oss beträffar, älska vi, därför att han först har älskat oss.” — 1 Joh. 4:19, NW.
Räddning genom en god styrelse
22. Vem liknar vi i kärleken till en god styrelse, och vad har han gjort för en sådan god styrelse?
22 När rättfärdigt sinnade människor lär känna och älska den ende levande och sanne Guden, får de till sin glädje insikt om att hans kärlek och deras kärlek är lika i ett särskilt avseende, nämligen i kärleken till en god styrelse över mänskligheten. I vår kärlek till en sådan rättfärdig, fullkomlig styrelse eller regering har vi längtat efter den, men inte kunnat göra något åt saken. De krafter som är för en ondskefull, självisk, förtryckande styrelse har varit och är alltför starka för oss. Av oss själva förmår vi inte strida mot djävulen och hans hop. Men Jehova Gud är upphovet till all rättmätig regering, ty han är hela universums suveräne härskare. Han har inte gillat eller godkänt de orättfärdiga politiska herradömena i denna världen, och han har inte för avsikt att låta dem härska över mänskligheten i obegränsad tid. I sin kärlek till en god styrelse i varje del av sitt universum har han utlovat och gjort föranstaltningar för en god regering åt mänskligheten med den bäste möjlige härskare, hans enfödde Son. Eftersom detta herradöme kommer från honom och skall utövas av hans på tronen insatte Son i himlarna, kallas det ”Guds rike” eller ”himmelriket”. I detta herradöme kommer den smorde konungen, Jesus Kristus, att tjäna Gud, och Jehova visar hän på honom i sina profetior och säger: ”Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken. ... Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag.” — Jes. 42:1—4.
23. Vad gjorde denne Guds utvalde tjänare på jorden för att rekommendera denna regering?
23 Då denne utvalde tjänare var på jorden som människan Jesus Kristus, visade han sin hängivenhet för detta herradöme genom att predika om Guds rike och uppmana var och en som var villig därtill att ge det första platsen i sitt liv. Han utförde många underverk som gjorde många plågade människor helbrägda, ja, till och med uppreste döda till liv igen, för att visa att han var den som Gud hade utvalt för detta rike och också för att visa vilka väldiga gärningar riket skall utföra för sina lydiga undersåtar. ”För att det skulle uppfyllas, som var talat genom profeten Jesaja, vilken sade: ’Se, min tjänare, som jag utvalde, min älskade, som min själ godkände! Jag skall lägga min ande på honom, och han skall göra klart för nationerna vad dom är. ... Ja, i sanning, på hans namn skola nationer hoppas.’ ” — Matt. 12:17—21, NW.
24, 25. a) Vem önskar Gud att hans smorde konung skall vara lik i att visa omsorg, och hur visade sig Jesus vara det? b) Med vilket slags styrelse är det som Guds kärlek nu kommer till människans undsättning?
24 För den goda styrelsens skull vill Jehova Gud att den konung, som han med sin heliga ande smörjer till denna ställning, skall vara mot sina mänskliga undersåtar alldeles som en öm herde mot sina får. Jesus Kristus bevisade sig ha dessa herdelika egenskaper. En herde av den rätta sorten vill ge ut sitt liv för sina får. Just på det sättet gav Jesus såsom en fullkomlig människa ut sitt mänskliga liv för sina får, sina efterföljare. Han visste vad som krävdes av honom som en herde och konung, ty han sade: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, alldeles såsom Fadern känner mig och jag känner Fadern: och jag utgiver min själ för fårens skull. Och jag har andra får, som icke äro av denna fålla; också dem måste jag föra hit, och de skola lyssna till min röst, och de skola bliva en hjord, en herde. Detta är orsaken till att Fadern älskar mig, att jag utgiver min själ. ... Budet härom har jag mottagit av min Fader.” (Joh. 10:14—18, NW) Och Jesus gav också ut sin själ eller sitt liv som en fullkomlig människa för sina fårs skull, inte bara för den lilla hjord av får som skall uppresas från de döda till att härska med honom i det himmelska riket, utan också för alla sina ”andra får”, som skall bli hans rikes lojala, lydiga undersåtar på jorden.
25 Han kunde inte ha haft större kärlek till sina får. För att återge hans egna ord: ”Ingen har större kärlek än denna: att någon skulle utgiva sin själ för sina vänner.” (Joh. 15:13, NW) Om du är hans vän, kan du säga med aposteln Paulus: ”Guds Son, vilken älskade mig och överlämnade sig för mig.” (Gal. 2:20, NW) Jehova Gud älskar en sådan härskare. Därför säger profetian, som riktar sig till denne Guds Son: ”Ditt rikes spira är en de rätlinjiga principernas spira. Du älskade rättfärdighet och hatade laglöshet. Det var därför som Gud, din Gud, smorde dig med den stora glädjens olja i rikare mått än dina medbröder.” (Hebr. 1:8, 9, NW) Det är med detta rike, vilket styrs av Guds Son, denna teokratiska regering, vilken älskar rätt och sanning, som Guds kärlek nu kommer till människans undsättning. Detta är den enda regering som Gud nu erkänner och bemyndigar till att styra mänskligheten.
26. Hur kan det komma sig att kärlek är ett skäl till att Gud skall undanröja denna gamla värld?
26 Guds kärlek till en rättfärdig regering och en trofast härskare är ett skäl varför Jehova Gud skall undanröja denna gamla värld med dess onda regeringar. Att han utrotar dem som gör det onda är ett uttryck för kärlek — en kärlek till rätlinjiga principer, en kärlek till dem som är värdiga att få leva på jorden i frid och välgång utan förtryck. Det finns saker och ting som Gud hatar, och att dessa ting existerar i denna gamla värld gör det säkert och visst att den måste försvinna. Vi läser: ”Sex ting är det, som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ: stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer, som utgjuta oskyldigt blod, ett hjärta, som hopsmider fördärvliga anslag, fötter, som äro snara till att löpa efter vad ont är, den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd och den som vållar trätor mellan bröder.” (Ords. 6:16—19) Gud godkänner inte att vi älskar det som han hatar, och hans bud till oss lyder: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom; ty allting i världen — köttets begärelse och ögonens begärelse och det skrytsamma uppvisandet av vad man har av livets goda — det har icke sitt ursprung hos Fadern, utan har sitt ursprung hos världen. Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17, NW.
27. Varför för kärleken med sig den största nöd i striden vid Harmageddon, och vad kommer den att göra där för dem som osjälviskt älskar den nya världen?
27 Betraktat från den rätta ståndpunkten är det ett uttryck för Guds kärlek att denna världen eller tingens ordning skall försvinna i striden vid Harmageddon i den värsta tid av nöd som har förekommit i hela historien, oavsett hur fruktansvärd den nöd blir, som han kommer att sända för att tillintetgöra världen. Det kommer att behövas all denna nöd, denna vedermöda, för att göra ände, inte bara på alla de ogudliga, onda systemen på jorden, utan också på alla de osynliga djävulska makterna bakom den synliga tingens ordning, dvs. Satan och hans demoner, som har blivit nedstörtade till jordens närhet och som nu drar ve över jorden och havet. De som får lida i denna, den värsta av alla vedermödor kommer att själva ha valt detta lidande åt sig genom att de föraktar och förkastar vägen till beskydd och undflykt, som Gud kärleksfullt håller öppen åt dem nu. Dem som i själviskhet älskar den gamla världen kommer han att förgöra vid Harmageddon. Dem som osjälviskt älskar den rättfärdiga, nya världen kommer han att bevara in i den rena, nya världen, med dess nya himlar och nya jord, och genom att alltfort göra det som är Guds vilja kommer dessa att få förbli evinnerligen i rättfärdighetens nya värld.
28. Vilken värld var det som Gud älskade så mycket, och hur och varför visade han kärlek till den?
28 Att Gud gjorde föranstaltning för den rättfärdiga, nya världen och kommer att befästa den efter det universella Harmageddonkriget är ett uttryck för hans kärlek. Detta är den värld som Jehova Gud älskade så mycket, att han för dess skull gjorde det största av alla offer. Det var därför som Jesus Kristus, Guds Son, sade på tal om Guds rike: ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:3, 5, 16, NW) Det var för dem, vilka skall utgöra den nya världen, som Gud hade sådan kärlek, att han var villig att sända sin älskade Son till jorden för att dö en offerdöd. Hans död åvägabragte medlet till deras frälsning till liv i denna dyrbara, nya värld. Men för att uppnå gagnet av hans offer måste de utöva tro på dess värde och kraft. Genom att handla enligt denna tro undgår de att bli utrotade tillsammans med dem som älskar den gamla världen, och de blir välsignade med evigt liv i den nya världen. De som skall vara förenade med den nya världens älskade konung tror själva på det offer han utgav, och på grund av deras tro adopterar Gud dem som sina andliga barn, i det han pånyttföder dem genom sin ande. När han uppreser dem ur döden, ger han dem andligt liv, gör dem till den andliga delen av den nya världen, så att de kan vara med Kristus Jesus i det himmelska riket. Alla de som blir detta rikes älskade jordiska undersåtar måste likaså utöva tro på sin konungs offer. Detta kommer att medföra att de får mottaga det eviga livets gåva i fullkomlig lycka i paradiset, som blir återupprättat här på jorden.
29. Varför kommer detta att alltifrån begynnelsen vara en värld som är helt annorlunda?
29 Alltifrån själva begynnelsen kommer denna nya värld att vara uppfylld av Guds andes frukt, som verkar i dess inbyggares liv. Vi får veta, att ”andens frukt [är] kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådant finnes ingen lag.” (Gal. 5:22, 23, NW) Inte underligt då att det blir en värld som är så helt annorlunda!
30. Vilken sanning blir tydlig för oss med tanke på Guds egen kärlek, och vad står vi i fara att råka ut för med tanke på den förökande laglösheten?
30 Eftersom Gud i sin kärlek har kommit till undsättning i mänsklighetens kris, inser vi hur betydelsefull denna egenskap är. En stor sanning blir då tydlig för oss: För att leva måste vi älska. Detta gäller för var och en av oss individuellt. Och för att se saken i större skala: För att leva måste mänskligheten älska. Adam och Eva i Edens lustgård kom underfund med detta, när de kärlekslöst hade syndat mot sin Gud och Skapare och måste dö, därför att de inte hade älskat honom. Mänskligheten i våra dagar måste komma underfund med detta, men inte när det är för sent, som fallet var med Adam och Eva. Alla erfar vi nu de bittra följderna av deras underlåtenhet att älska — att älska Gud och älska varandra. Men ett växande antal människor i denna tid kommer underfund med det nu, innan Harmageddonstridens våldsamma utbrott ger till känna att det är för sent, och de lär sig utveckla och utöva den kärlek som krävs. Då vi nu lever i den fruktansvärda ”ändens tid” och nu är så nära dess avslutning, står vi i stor fara att duka under för själviskhet och vanvettigt hat. I sin profetia om världens ände varnade Jesus för detta, i det han sade: ”På grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna.” (Matt. 24:12, NW) Att upphöra med att älska betyder döden. Om vi inte önskar dö, måste vi älska.
31. Olydnad mot vilka bud är det som är felet med människorna i dag, och till vad leder det slutligen att försöka hålla endast det andra av dessa bud?
31 Felet med människorna i dag är att de inte lyder de två stora buden. Och vilka är dessa båda stora bud? Jesus Kristus besvarar den frågan åt oss. Då man frågade honom: ”Vilket är det största budet i lagen?” svarade han: ” ’Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ På dessa båda bud hänger hela lagen, och även profeterna.” (Matt. 22:35—40, NW) Dessa båda förnämsta bud är positiva. De påbjuder kärlek: först kärlek till Gud, sedan kärlek till vår medmänniska, lika mycket som till oss själva. Utan kärlek till Gud, och det i första rummet, leder en skenbar kärlek till vår medmänniska, en skenbar humanitet, till slutlig missräkning, blir till intet.
32. På grund av uppfyllelsen av vilken profetia är livet mycket värdelöst för större delen av mänskligheten i dessa yttersta dagar, och varför förblir denna gamla värld i döden?
32 Enligt profetiorna i den Heliga skrift lever vi i de ”yttersta dagarna”, då ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, skulle vara här. I dessa kritiska tider, denna krisens tid, är livet mycket värdelöst för större delen av mänskligheten. Vad är orsaken till att livet är värdelöst för dem? Profetian svarar: ”Människorna skola älska sig själva, älska pengar, vara ... utan naturlig tillgivenhet, ... utan kärlek till det goda, ... uppblåsta av självkänsla, nöjesälskande mer än Gudälskande, de skola hava en form av gudaktighet, men bevisa sig falska gentemot dess kraft.” (2 Tim. 3:1—5, NW) Mänskligheten svälter ut sitt eget liv genom sin brist på kärlek. Mänskligheten hungrar efter livet, därför att den hungrar efter kärlek. Det är ett sant omdöme som säger: ”Den som icke älskar [enligt de båda stora buden] förblir i döden.” Och denna kärlekslösa, mordiska gamla värld, som förblir i döden till Harmageddon, kommer då att bli förintad för beständigt. — 1 Joh. 3:14, NW.
33. Hur blir vår strävan att vinna livet i den nya världen inte enbart självisk, och varför kommer alltså den stora massan av mänskligheten att förgås vid Harmageddon?
33 Det är nyttigt, upplyftande, berikande, inspirerande, inte bara att bli älskad, utan också att älska, ja, i synnerhet att älska. Att älska Gud är den sublimaste upplevelse. Det är kärleken till Gud som i främsta rummet förmår oss att godtaga och handla enligt de gudomliga villkoren för evig frälsning i denna tid av kris för mänskligheten, och under sådana omständigheter är vår strävan att vinna livet i den nya världen inte en enbart självisk strävan. För att verkligen gagna oss själva och förhärliga Gud i denna kris för mänskligheten måste vi ge Guds kärlek gensvar och lyda hans två stora bud. Den stora massan av mänskligheten kommer att vägra att göra detta och kommer att förbli under Guds fördömelse, utan något verkligt, gudagivet hopp om liv, och kommer helt enkelt att förgås vid Harmageddon. De hyser ingen kärlek till ”Kristi bröder” och inte heller till hans ”andra får”. Och eftersom de inte hyser någon kärlek till dessa, så hyser de heller ingen kärlek till Kristus eller till hans Gud, Jehova. Genom att de alltså föredrar att förbli i döden till den skickelsedigra stunden, avgör de sitt eget öde eller fastslår att de skall få sin ändalykt vid Harmageddon.
34. Hela mänskligheten befinner sig nu mitt uppe i krisen, därför att nationerna lever i vilken tid, och varför?
34 Hela mänskligheten befinner sig nu mitt uppe i krisen, ty vi lever i den tid då nationerna är under dom. Enligt bibelns profetior och deras uppfyllelse i vår tids historia, ja, enligt Guds egen tidtabell, som är meddelad i bibeln, började ”ändens tid” för denna världens nationer år 1914, och den fastställda tiden kom, då Guds rike skulle upprättas i himlarna. Det första världskrigets utbrott det året var bara ett av de förutsagda bevisen, som skulle ge vid handen att detta hade skett. Följaktligen tillträdde Jesus Kristus då, på Guds befallning, sitt rike och blev insatt på den himmelska tronen för att härska och förstöra denna gamla värld och fullständigt införa den nya världen.
35. a) Vilket åtskiljande verk utför konungen på sin tron, och varför drabbas somliga av förbannelse medan andra får lovord? b) Hur har dessa lovordade redan gått över till ett tillstånd av liv?
35 I samma profetia om världens ände sade Jesus att han skulle komma i sin härlighet och alla de heliga änglarna med honom, och då skulle han sätta sig på sin härlighets tron och församla alla de jordiska nationerna inför sig och börja ett åtskiljande verk. Det var inte de politiska nationerna han skulle skilja från varandra, utan folket, människorna, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. På sin ynnests högra sida skulle han ställa de fårliknande människorna, på sin ogunsts vänstra sida de getliknande. Han förebrår getklassen för att den har uraktlåtit att visa kärlek mot Kristi andliga bröder och dömer den till evig förintelse, som visades i bild genom ”den eviga eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar”. Han berömmer fårklassen för dess kärlek mot Kristi andliga bröder och för in dessa rättfärdiga människor till evigt liv i den nya världen. (Matt. 25:31—46, NW; 24:7) De har hopp om att genom Guds makt förmedelst Kristus bli skyddade mot Harmageddonstridens förgörande krafter och bli bevarade vid liv genom denna gamla världs fruktansvärda ände in i den härliga nya världen, som öppnar sig framför dem. Varför detta? Därför att de redan nu — genom att lära sig älska Gud och hans Kristus och lära sig älska sin nästa som sig själva — övergår från ett tillstånd av död till ett tillstånd av liv och kommer in på vägen till evigt liv. Må världen hata oss för detta. Den kristne aposteln Johannes säger: ”Vi veta att vi hava övergått från död till liv, emedan vi älska bröderna.” — 1 Joh. 3:14, NW.
36. Vad kan Guds nu öppna hand göra för oss levande varelser, men varför kommer några att förgås i sin otillfredsställdhet i Harmageddonstriden?
36 Här befinner vi oss alltså nu, i den största kris som varit intill nu. I stället för att vara bekymrade och oroade, är vi lyckliga, ifall vi vaknar upp till insikt om att Jehova Gud i sin förunderliga kärlek har kommit oss till undsättning, och vi är villiga att bli undsatta på det sätt som han har bestämt. Vi kan få våra älskande hjärtans åstundan tillfredsställd, om vi tar emot Guds uträckta hand. Den sköna psalmen om Riket beskriver Guds godhet och kärlek med dessa ord, som den riktar till honom: ”Du öppnar din hand och tillfredsställer allt levandes åstundan.” Men det måste vara två, för att det skall kunna bli tal om en gåva. Det måste finnas både en som tar emot och en som ger. Hela mänskligheten är i sin själviskhet villig att taga emot och njuta av de materiella goda ting, som Guds öppna hand skänker. Men inte alla uppskattar det största som hans öppna hand håller fram åt oss, det andliga goda. De föraktar erbjudandet av det eviga livet såsom en Guds gåva, därför att det erbjuds genom Jesus Kristus, vår Herre, och de biter den hand som räcks ut för att ge dem livgivande andlig mat likaväl som lekamlig föda. Därför förblir de otillfredsställda i den högsta meningen och kommer att förgås i sin otillfredsställdhet i Harmageddonstriden.
37. a) Hur skall vi då finna evig tillfredsställelse? b) Genom att göra vad fattar vi och förverkligar det livgivande beslutet, och till rättfärdigande och hävdande av vad?
37 Men psalmen säger: ”Han skall uppfylla deras åstundan som frukta honom; han skall också höra deras rop och skall frälsa dem. Jehova bevarar alla dem som älska honom, men alla de ogudaktiga skall han förgöra.” (Ps. 145:16, 19, 20, AS) För vår del skall vi då finna evig tillfredsställelse genom att nu taga emot det som kärleksrikt erbjuds oss ur hans öppna hand. I kärleksfull uppskattning skall vi taga emot hans stora föranstaltning för vår frälsning, hans rike under Jesus Kristus, som nu är upprättat i himlarna, och vi skall predika det på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer, till dess änden kommer. (Matt. 24:14) Vi vill sluta oss samman och regelbundet samlas med varandra som ett den nya världens samhälle och göra detta utan försummelse, för att uppmuntra varandra och för att sporra varandra till kärlek och rätta gärningar, och detta så mycket mer som vi ser den stora dagen närma sig. (Hebr. 10:24, 25) Genom att göra detta fattar vi och förverkligar det livgivande beslutet i denna tid av kris för mänskligheten, och Guds kärlek blir rättfärdigad och hävdad genom att den kommer till vår undsättning.
(The Watehtower, 15 januari 1955)