Följ trogna herdar hänemot livet

 1. Hur och varför måste man ge bevis för sin tro, om man skall få livets gåva?

JEHOVAS uppsåt att ge frihet och evigt liv här på jorden åt lydiga människor har redan skridit framåt avsevärt. Det kommer att nå en avgörande höjdpunkt i vår generations tid med den annalkande förintelsen av den nuvarande tingens ordning och med början av Kristi tusenåriga fridsregering, som följer omedelbart därefter. Men ingen enda av oss kommer att få liv om vi inte gör vissa anträngningar. Vi menar naturligtvis inte att frälsningen enbart är beroende av gärningar. När Jakob skrev till den kristna församlingen i första århundradet, sade han: ”Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar. Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.” (Jak. 2:17, 26) Detta innebär att vi måste bevisa vår tro genom vårt handlingssätt, genom det som vi gör. Det innebär att vi måste fylla de rättfärdiga fordringar som konungen Jesus Kristus uppställer.

 2. Vilken kampanj pågår nu, och vad vittnar de goda resultaten om?

² Jehova har nu, genom sin synliga teokratiska organisation här på jorden, anordnat en kampanj för att ge andlig undervisning, och tack vare den påträffas sådana människor i vår generation som har ärliga hjärtan gentemot Gud, och deras liv kan göras om, så att de bringas i överensstämmelse med Guds rättfärdiga styrelse under hans konung. De goda resultaten av denna kampanj, som visat sig i tillväxten i fråga om antal såväl som i fråga om andlighet, är ett vittnesbörd om att de nuvarande bedrövliga, förfärliga förhållandena kommer att upphöra i och med att detta gamla system försvinner och rättfärdigheten under Kristi regering gör sig gällande på jorden. Var kommer du att befinna dig när den tiden kommer?

 3. Vilket konsekvent handlingssätt måste man följa, om man skall kunna visa att man godtar Jehovas synliga organisation helt och fullt?

³ Skynda dig att identifiera Guds synliga teokratiska organisation, som företräder hans konung, Jesus Kristus. Det är av största betydelse för ditt liv. När du har identifierat den, måste du helt och fullt godta den i dess olika funktioner. Vi kan inte ge oss ut för att älska Gud och samtidigt förneka hans ord och hans kanal eller förbindelseled. Vi kan inte ta emot apostolisk undervisning och samtidigt underlåta att fullgöra vårt uppdrag att undervisa andra. Vi kan inte ta del i förkunnartjänsten från hus till hus och samtidigt sätta oss över Guds fordringar på god moral i det dagliga livet. Vi kan inte leva ett exemplariskt liv och samtidigt förbli likgiltiga för den stridsfråga som snart kommer att avgöras. Vi kan inte predika att denna tingens ordning snart skall upphöra och samtidigt söka skaffa oss allt som den här världen kan erbjuda i fråga om trygghet eller materiella fördelar. Jehovas synliga organisation är fast grundad på ”Lammets tolv apostlar” med Jesus Kristus själv som grundhörnstenen. (Upp. 21:14, 19, 20; Ef. 2:20—22) När vi underordnar oss Jehovas synliga teokratiska organisation, måste vi alltså vara i full och hel överensstämmelse med alla de olika detaljerna i dess apostoliska tillvägagångssätt och fordringar.

Enheten vidmakthålls genom att vi underordnar oss

 4. Varför behöver man inte frukta för att förlora sin individualitet eller frihet genom att underordna sig Jehovas organisations ledning?

⁴ Frukta inte för att du kommer att förlora din individualitet eller frihet genom att underordna dig. Medlemmarna i första århundradets kristna församling underordnade sig villigt organisationens ledning genom den styrande kretsen. Också apostlarna Petrus och Paulus gjorde det. När tvistefrågor uppstod, hänsköts de till hela skaran av tolv apostlar och äldre inflytelserika män som tjänade i församlingen i Jerusalem. En sådan händelse inträffade omkring år 49 v.t. Paulus och Barnabas, som var på missionsuppdrag i de romerska provinserna i Mindre Asien, hade döpt oomskurna hedningar som blivit kristna. När detta blev känt i deras hemförsamling i Antiokia i Syrien, gjorde vissa män från Judeen invändningar: ”Om ni inte låter omskära er, efter den sed som har kommit till oss från Moses, kan ni inte bli frälsta.” (Apg. 15:1, Hd) Man dryftade frågan ingående, men lyckades inte komma till rätta med den. Paulus gjorde då inte anspråk på några rättigheter att såsom en apostel själv kunna avgöra saken, utan han tog i stället upp problemet med den styrande kretsen i Jerusalem. Efter moget övervägande under Guds heliga andes ledning avgjorde man där frågan, och underrättelser om det beslut man fattat sändes till församlingen i Antiokia både brevledes och genom ombud, som företrädde den styrande kretsen. På så sätt avlägsnades tvivel och orsaker till splittring från församlingen. — Apg. 15:2—31.

 5. a) Vad blev följden för den första församlingen? b) Hur bevaras enheten inom organisationen i vår tid?

⁵ Att Paulus och den styrande kretsen handlade så snabbt hade ett enande, bevarande inflytande och främjade tillväxten. När Paulus och hans ressällskap därpå ”färdades från stad till stad, överlämnade de åt församlingarna de föreskrifter, som var fastställda av apostlarna och de äldsta i Jerusalem, för att de skulle leva efter dem. Så styrktes församlingarna i tron och växte till i medlemsantal från dag till dag.” (Apg. 16:4, 5, Hd) På samma sätt tjänar den kristna församlingens styrande krets i våra dagar också hela organisationen. Lösningarna på olika problem som uppstår på en viss plats meddelas vitt och brett, så att endräkten och enheten i hela organisationen kan bevaras.

 6. Vilken hjälp har den styrande kretsen, då den skall avbörda sig sitt ansvar att förmedla Guds gåvor, och hur fullgör medhjälparna sin tjänst?

⁶ Men den styrande kretsen är inte ensam i att förmedla Jehovas andliga gåvor till välsignelse för dig och för att ge skydd åt församlingarna och bevara enheten i dem. Jesaja har ju profeterat och sagt: ”Och härskare [furstar, Åk; NW] ... skola härska med rättvisa.” (Jes. 32:1) Ordet härskare eller furstar har inte avseende på politiska härskare, eftersom de som kallas ”furstar” (hebr.: sarím) inte har någon del i den nuvarande onda tingens ordning, som snart skall tillintetgöras. I överensstämmelse med innebörden i det hebreiska ordet skall de som omtalas i Jesajas profetia tjäna i den teokratiska organisationen såsom framträdande män ansvariga för grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio. Konungen Jesus Kristus har alltså satt män som tillhör ”den trogne och omdömesgille slavens” klass, och även män som tillhör den ”stora skaran” och som ser fram emot att få leva här på jorden, att ta hand om församlingar, grupper av församlingar eller tjänstegrupper på tio personer, och de har fått ansvar att axla i proportion härtill. På så sätt har de blivit ”herdar” i den bemärkelse som avses i Jeremia 23:4. — Upp. 7:9—12.

Trons efterliknare, inte människors

 7. a) Varför kallas dessa ”herdar” för ”tjänare”? b) Vad är de skyldiga Jehova, och vilka förpliktelser medför detta för ”fåren”?

⁷ Men de som förordnas på detta sätt kallas inte ”härskare”, ”furstar”, ”herdar” eller ”pastorer”, utan de kallas vanligen ”tjänare”. Detta framhäver deras förhållande till organisationen och deras ansvar mot dem som de har i sin vård. Inför apostlarna redde Jesus klart och tydligt ut hur det förhåller sig med dem som intar en sådan ställning. ”Då kallade Jesus dem till sig och sade: ’Ni vet, att folkens furstar uppträder som herrar över dem och att deras stormän låter dem känna sin makt. Så skall det icke vara bland er, utan den som vill bli stor bland er, han skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er, han skall vara de andras träl.’” (Matt. 20:25—27, Hd) Eftersom en träl eller tjänare utför tjänst till gagn för sin herre eller arbetsgivare, blir de som är beklädda med ansvar och som kallas ”tjänare” inte betjänade utan tjänar själva villigt dem som är i behov av deras tjänst i församlingen. Häri följer de Jesu exempel. Jesus sade: ”Liksom Människosonen har kommit, icke för att låta sig tjänas utan för att tjäna och ge sitt liv som lösen för många.” (Matt. 20:28, Hd) Dessa tjänare har förpliktelser inte bara mot dem som de har i sin vård, utan de är också skyldiga Jehova Gud att sörja för dessa ”fårs” välfärd. Därför är det bara rimligt att Jehova kräver att ”fåren” villigt underordnar sig herdarna. ”Var lydiga mot dem som hava ledningen bland eder och var undergivna, ty de hålla vakt över edra själar såsom de som skola avlägga räkenskap; på det att de må göra detta med glädje och icke med suckan, ty detta skulle vara till skada för eder.” — Hebr. 13:17, NW.

 8. I vilket avseende följer ”fåren” dessa ”herdar”?

⁸ När du underordnar dig Jehovas synliga organisation som handhas av dessa tjänare, varken krävs eller förväntas det av dig att du skall följa människor. Tvärtom gav Paulus detta råd: ”Kom ihåg dem som hava ledningen bland eder, som hava talat Guds ord till eder; och när ni begrunda hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro.” (Hebr. 13:7, NW) Det är dessa människors tro som man skall efterlikna och deras vandel som man skall ge akt på.

 9. Vem måste ”herdarna” själva vara undergivna, och hur är de det?

⁹ Dessutom är det så att dessa män, fastän de själva har ansvarsfulla ställningar som innebär att de skall öva tillsyn, erkänner att över dem står den ”trogne och omdömesgille slaven”, och de underordnar sig den. När de gör detta, är de snara att hörsamma nedan återgivna förmaning av Petrus, som själv var en av de första medlemmarna av denna skara. Petrus sade: ”Ödmjuka er därför under Guds starka hand, så att han kan upphöja er, när tiden kommer.” (1 Petr. 5:6, Hd) Eftersom de handlar på den ”trogne och omdömesgille slavens” vägnar, inser de vilket stort ansvar som har anförtrotts dem såsom representanter för det himmelska konungsliga herradömet, och de söker ständigt Jehovas vägledning och ande, för att de skall kunna fullgöra sin uppgift ”med rättvisa” i överensstämmelse med den rättfärdighet, som präglar Jesu Kristi regering, och inte vid något tillfälle skall avvika från den rätta kursen av opportunitetsskäl eller för att bli upphöjda för egen del. (Apg. 8:4—17) Uppenbarar den nutida ”trogne och omdömesgille slavens” historia att denna ”slav” verkligen har vårdat sig om Jehovas ”får” nu i de yttersta dagarna? En snabb tillbakablick på förhållandena kan bekräfta att den har gjort det.

Den nutida Elia bereder vägen

10. a) Vem var Elia? b) Vad förutsade Malaki om Elia? c) Redogör för Elias motbild.

¹⁰ Det har gjorts mycket stora framsteg hänemot ett teokratiskt tillvägagångssätt sedan år 1919. Detta framställdes mycket målande i ett profetiskt drama i det forntida Israel, nämligen genom profeterna Elias och Elisas verksamhet. Malaki förutsade vad som skulle hända med dessa ord: ”Se, jag skall sända eder Elia, profeten, förrän Jehovás dag kommer, den stora och fruktansvärda. Och han skall återföra fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, på det att jag icke skall komma och slå jorden med tillspillogivning.” (Mal. 4:5, 6, Åk) Den ursprunglige Elia var ett framträdande vittne för Jehova, som levde på 900-talet f.v.t, 500 år innan Malaki uttalade sin profetia. Den Elia, som skulle komma, fick sin motbild i liten skala i Johannes döparen, men det var fastställt att denne Elia i Malakis profetia skulle framträda i vår egen ödesdigra tid, strax före och under det som är ändens tid för den nuvarande tingens ordning. I överensstämmelse med profetian har den ”trogne och omdömesgille slaven” i denna tid framträtt för att fullgöra det bebådade Eliaverket.

11. Vilken förändring i handhavandet av organisatoriska angelägenheter ägde rum i den kristna församlingen då Jesus insattes på tronen, och vilken motsvarighet hade detta i det forntida Israel?

¹¹ Därmed började en period, då Jehovas krav på rättfärdighet skulle göras påtagligare i den nutida församlingen, som kunde liknas vid Israel under den första tiden i det utlovade landet. Fastän nationen var enad under en teokratisk lag och det fanns domare som styrde, var det ändå till en början så att ”var och en gjorde, vad honom behagade”, eller ”det som var rätt för hans egna ögon” (Åk). Hur kom det sig att organisationen var så löslig? Skildringen lyder: ”På den tiden fanns ingen konung i Israel.” (Dom. 21:25) Så förhöll det sig i den nutida teokratiska organisationens första dagar. I och med att den kristna församlingen återvände till de apostoliska lärorna, tog handhavandet av Jehovas rättfärdiga förvaltning eller styrelse ett stort steg framåt. Men innan konungen, Jesus Kristus, insattes på tronen år 1914 fungerade organisationen mycket mera lösligt. Varje ”ekklesia” eller församling styrde sig själv genom valda ”äldste” och ”diakoner”. Men år 1914 insatte Jehova sin konung, Jesus Kristus, och från och med år 1919 var tiden inne för en uppfyllelse av Jeremias profetia: ”Och jag skall själv församla kvarlevan av mina får ur alla de länder, till vilka jag har drivit dem bort, och skall föra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och föröka sig. Och jag skall låta herdar uppstå åt dem, vilka skola föra dem i bet; och de skola icke mer behöva frukta eller förskräckas och skola icke mer drabbas av hemsökelse [och ingen skall saknas, Åk], säger HERREN”, Jehova. — Jer. 23:3, 4.

12. a) Redogör för hur den teokratiska ordningen blev återställd steg för steg under Eliaverket. b) Vad gav detta ”fåren” en försäkran om?

¹² De gagneliga verkningarna av den teokratiska förvaltningen eller styrelsen kom inte genast till synes. År 1932 ersattes de ”valda äldste” i församlingarna av en förordnad ”tjänstedirektör”, som biträddes av en grupp mogna medlemmar av församlingen, vilka valts till sina poster på demokratiskt sätt. Men först år 1938 kom den slutliga förändringen, som medförde att en strängt teokratisk ordning blev införd. Genom Vakttornets spalter uppenbarades det från Skriften under detta år att det med rätta är den ”trogne och omdömesgille slavens” styrande krets, ledd av Jesus Kristus från Jehovas tempel, som har bemyndigande att förordna tjänare i församlingarna.a Detta viktiga steg hänemot ett återställande av den teokratiska ordningen gav Jehovas ”får” en försäkran om att de inte på nytt skulle bli åtskilda av samvetslösa ”herdar” och föras in i av varandra oberoende ”hjordar”. De herdar som Jehova utlovade genom Jeremia skulle vara i full samklang med Jesu ord om att ”det skall bli en hjord och en herde”. — Joh. 10:16, Hd.

Utvidgning och läkedom under Elisaskedet

13. Varför var det i rätt tid som den teokratiska ordningen återställdes?

¹³ På detta sätt blev den kristna församlingen styrkt, och ett skydd bereddes åt den för de påfrestande tider som stundade. Dessa teokratiskt förordnade herdar, som Jehova lät uppstå inom församlingen, skulle vara ”såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren”. Guds synliga organisation skulle inte bara nödgas genomgå en svår prövotid på grund av förföljelse, utan den skulle också bli fruktsam och ”föröka sig” som en följd av det intensiva undervisningsprogram som inom kort skulle sättas i gång.

14. När och med vilket slags arbete började Elisaverket?

¹⁴ År 1942 inträffade en förändring. Under andra världskrigets våndor, i samband med att Sällskapet Vakttornets tredje president tillträdde sin befattning efter den andre presidentens bortgång, upphörde Eliaverket eftersom syftet med det hade fullgjorts till Jehovas lov och pris. Det hade effektivt lett verksamheten hänemot en delning av den symboliska Jordanflodens vatten, dvs. en delning av människorna, av symboliska vatten, varvid de ”andra fåren” eller den ”stora skaran” börjat församlas på den regerande konungens, Jesu Kristi, högra sida. (2 Kon. 2:8; Matt. 25:31—46) Då Elisaklassen med stort nit tog upp ”Elias mantel”, dvs. det gudomliga uppdrag som Elia så effektivt hade fullgjort, var tiden inne för en enastående utvidgning. Under åren sedan 1942 har många prestationer utförts av den smorda Elisaklassen, till vilken ett ständigt växande antal människor som tillhör den ”stora skaran” har slutit sig. — Upp. 7:9—17.

15, 16. Vilka omfattande framsteg i teokratisk verksamhet har Elisaklassen gjort, vilket visades i bild genom Elisas underverk?

¹⁵ Som en parallell till de många underverk som utfördes av den ursprunglige Elisa, sexton mot Elias åtta, började den nutida Elisaklassen omedelbart göra anordningar för att åstadkomma bättre predikare av de goda nyheterna om Riket med tanke på profetian i Matteus 24:14. Den 1 februari 1943 öppnades Sällskapet Vakttornets Bibelskola Gilead, där blivande missionärer och särskilda representanter för Sällskapet Vakttornet skulle få undervisning för olika slag av tjänst, som de sedan skulle utföra i alla delar av jorden. Samma år, 1943, satte man i gång med ett nytt undervisningsprogram i Jehovas vittnens församlingar, skolan i teokratisk ämbetsutövning. Till en början kunde bara män skriva in sig i denna skola, men år 1958 gjordes anordningar för att kvinnorna i församlingarna också skulle kunna bli inskrivna och ta del.

¹⁶ Allteftersom verksamheten utvidgades, bildades nya församlingar, och detta krävde att det förordnades fler tjänare till att öva tillsyn över predikandet av Rikets goda nyheter. För att förbättra deras tjänst tillkom ett nytt drag år 1959, Skolan i Rikets tjänst med en fyra veckors studiekurs, som alla tillsyningsmän gratis inbjöds att gå igenom. Följande år hade skolan kommit i gång i de olika länderna, och detta medförde bättre tillsyn av församlingarna världen utöver. — 1 Tim. 3:1—7; Tit. 1:5—9.

17. Hur har Elisaverket kommit att innebära omfattande andlig läkedom?

¹⁷ Alldeles som Elisa i forna tider från de döda uppväckte sonen till den sunemitiska kvinna som hade visat stor vänlighet mot honom, har det nutida Elisaverket inneburit andligt liv från de döda för ett oräkneligt antal människor. (2 Kon. 4:17—37) Hundratusentals människor som låg där såsom döda i sina synder och befann sig under Guds fördömelse har blivit uppresta till ett lyckligt liv i Jehovas tjänst med den hänförande utsikten att vinna evigt liv under Rikets styrelse, sedan den nuvarande ordningen har blivit förintad i Harmageddon. Detta församlande verk har intensifierats sedan år 1942. Av det årets ofullständiga rapporter framgår det att minst 106.000 personer tog del i att kungöra de goda nyheterna detta svåra år mitt under andra världskriget. Tack vare den regerande konungens kärleksfulla ledning och hans ”trogne och omdömesgille slavs” — såväl som den ”stora skarans” och de förordnade ”herdarnas” — outtröttliga ansträngningar har det med varje år blivit allt större tillväxt, och under det gångna tjänsteåret, bara 25 år senare, har mer än 1.160.000 personer tagit del i att kungöra budskapet om Riket.

Hur man bevarar en kristen norm för uppförandet

18, 19. Hur har kraven på det kristna uppförandet blivit skärpta?

¹⁸ Att den teokratiska organisationen alltså har blivit fastare har inneburit en mera noggrann tillsyn av den, när det gäller de skriftenliga kraven på de anslutnas uppförande. De kristna normerna har alltid erkänts av den nutida ”trogne och omdömesgille slaven”, och de har alltid framhållits för församlingen såsom fordringar på ett kristet liv. Redan år 1904 angav Sällskapet Vakttornets förste president, i sin bok Den nya skapelsen, riktlinjerna för ett skriftenligt tillvägagångssätt, då man hade med överträdare att göra, och framhöll att man kunde behöva gå så långt att man undandrog dem församlingens ”gemenskap och alla tecken eller uttryck för brödraskap”.b Men denna ytterligtgående åtgärd, att företa uteslutning, tillämpades inte i så stor utsträckning bland församlingarna och var inte något krav som ställdes på församlingarna förrän år 1952.c Det kristna uppförandet kunde inte längre rätt och slätt betraktas såsom något som bara hade med den individ eller de individer att göra som var inblandade i saken. När Paulus skrev till församlingen i Korint om en uteslutningsangelägenhet i församlingen då under första århundradet, sade han: ”Vet ni inte, att en liten smula surdeg räcker till för att syra hela degen?” (1 Kor. 5:1—6, Hd) De som följde nationernas handlingssätt kunde inte längre tillåtas komma in i församlingen, och inte heller kunde de som hemföll åt sådant tillåtas att bli kvar i den.

¹⁹ Av detta förstår vi att den nutida teokratiska organisationen av herdar för Guds hjord uteslutande har Guds rikes och Guds ”fårs” intressen för ögonen. Såsom de som ”hålla vakt över edra själar” vet de att de ”skola avlägga räkenskap”. Om de skall kunna avbörda sig sitt ansvar i förbindelse med Riket, är det viktigt att ”ingen ... saknas”. För att det skall kunna bli på det sättet, måste du få dessa ord inskärpta hos dig: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet.” — Matt. 6:33, NW.

20, 21. Hur kan vi visa tillbörlig undergivenhet i prövande situationer?

²⁰ En sådan teokratisk syn på tingen kommer att göra det möjligt för dig att ständigt hålla jämna steg med organisationen, att varken rusa före den eller dra dig efter den till skada för dig själv. Du kommer att råka i prövande situationer. Låt inte dem betvinga dig. Förbida eller ”vänta på” (NW) Jehova och sätt din förtröstan till honom. (Ps. 37:34; 27:14) Det kan rentav bli nödvändigt att ge dig en tillrättavisning. Känn dig då inte förnärmad. Om du gör det, är det troligt att du tar dig själv för högtidligt, och då kan du inte inse tillrättavisningens syfte. Du bör inte heller intala dig att du inte är till någon nytta för organisationen och ge upp bara därför att du får din uppmärksamhet riktad på ett eller annat misstag du begått. Tänk i stället på de här orden: ”Min son, förringa icke agan från Jehova, och giv icke heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den agar han; ja, han gisslar var och en som han tager emot såsom son.” — Hebr. 12:5, 6, NW.

²¹ Men det kan också hända att du gör snabba framsteg. Akta dig då för att mena att du är alldeles enastående trogen. Detta skulle kunna bli en snara för dig. Tyck inte att de andra i församlingen är senfärdiga och efterblivna. Du kunde rentav bli otålig på organisationen. Tag i stället Mose till föredöme. Mose bönföll Jehova om att han skulle skona sin förebildliga teokratiska nation, när några otrogna i organisationen hade syndat mot Jehova och dragit hans vrede över hela församlingen. (2 Mos. 32:1—14) Du bör inte heller ideligen gå och vänta på att få anvisning om den teokratiska verksamhet som blivit dig anförtrodd. Axla med stor iver individuellt ansvar och pröva olika sätt att främja Rikets intressen i överensstämmelse med det verksamhetsprogram som den ”trogne och omdömesgille slaven” har dragit upp riktlinjerna för.

22. Varför bör vi alltså lojalt hålla fast vid Jehovas synliga organisation?

²² Bibeln innehåller alla tänkbara bevekelsegrunder och all upptänklig uppmuntran till att sätta den teokratiska organisationen framför det egna jaget, att erkänna den och alla dess olika drag och att lojalt hålla fast vid den. Den teokratiska verksamhetstakten ökar undan för undan. Vad Jehova ännu kommer att kräva av sina trogna tjänare på jorden före Harmageddon kommer han att uppenbara i sinom tid. Endast genom att du håller dig tätt till hans synliga teokratiska organisation kan du få veta något om detta. Sedan du kommit till insikt om vilken denna organisation är och vilka Guds rättfärdiga krav är, som kommer till uttryck genom hans förbindelseled, får du inte släppa den. Följ Jehovas trogna herdar hänemot livet, för att ”alldeles såsom synden härskade som konung med döden, så måtte också den oförtjänta godheten härska som konung genom rättfärdighet med evigt liv i sikte genom Jesus Kristus, vår Herre”. — Rom. 5:21, NW.

[Fotnot]