Psalmerna
Av David.
Jehova är min beskyddare,+
så varför skulle jag känna skräck för någon?
2 När de onda anföll mig för att slita mig i stycken,+
mina motståndare och fiender,
var det de själva som snavade och föll.
Om så krig bryter ut mot mig
känner jag mig trygg.
4 En enda sak har jag bett Jehova om,
det är vad jag längtar efter:
att få bo i Jehovas hus alla mina livsdagar,+
för att betrakta Jehovas ljuvlighet
5 För han ska hålla mig gömd i sin hydda på olyckans dag,+
han ska dölja mig i sitt tält,+ på en hemlig plats.
Högt upp på en klippa ska han föra mig.+
6 Nu kan jag hålla huvudet högt bland mina fiender.
Jag vill frambära offer i hans tält med segerjubel.
Jag vill sjunga lovsånger till Jehova.*
7 Jehova, lyssna när jag ropar!+
Jag vädjar, svara mig.+
8 I mitt hjärta tänker jag på dina ord:
”Sök mitt ansikte.”
Jehova, ditt ansikte söker jag.+
9 Dölj inte ditt ansikte för mig.+
Avvisa inte din tjänare i vrede.
Du är min hjälpare,+
så svik mig inte, överge mig inte, du min räddnings Gud.
12 Utlämna mig inte åt fienden,*+
för falska vittnen har rest sig mot mig,+
och de slungar ut våldshot.
13 Vad skulle jag ta mig till utan min tro,
min tro på att Jehovas godhet ska följa mig så länge jag lever?*+
Ja, hoppas på Jehova.