Guds barmhärtighet ådagaläggs vid Har-Magedon

1, 2. a) I vems äktenskapliga angelägenheter skildrade Jehova dramatiskt sina egna angelägenheter? b) Hur kom Israel att begå äktenskapsbrott på kung Jerobeam I:s tid?

ÄKTENSKAP mellan män och kvinnor har hamnat i svårigheter under det att synd och ondska härskat på jorden. Detta var vad som hände med Guds äktenskap med Israels nation i forntiden.

² Gud skildrade dramatiskt sina egna äktenskapliga angelägenheter i och genom sin profet Hoseas äktenskap. På Guds befallning hade Hosea gift sig med Gomer, Diblaims dotter. Detta var en bild av Jehovas giftermål med det forntida Israel genom det mosaiska lagförbundet, som ingicks vid Sinai berg år 1513 f.v.t. Sedan kung Salomo, Davids son, dött år 997 f.v.t., uppdelades Israels nation, som sedan länge befunnit sig i en äktenskaplig situation, i två delar. De två stammarna Juda och Benjamin stannade tillsammans under Juda rike, medan de övriga tio stammarna stod under Israels rike. Det senares förste kung var Jerobeam, Nebats son, av Efraims stam. Under denne Jerobeam I bröt Israels rike sitt äktenskapskontrakt med Jehova; det bojkottade hans tillbedjan i Jerusalem och upprättade sin egen nationella tillbedjan med avgudiska beläten, två kalvar av guld, den ena i Dan och den andra i Betel. På så sätt kom tiostammarsriket Israel, alldeles som profeten Hoseas hustru Gomer, att begå äktenskapsbrott.

3. Vad sade Jehova att Gomers andra barn i ordningen skulle heta? Vad var orsaken?

³ Hur gick det med Hoseas äktenskapliga angelägenheter, som en illustration av Jehovas angelägenheter i fråga om Israels tolvstammarsnation, sedan Gomer fött Hosea en äkta son, som fick namnet Jisreel? Hosea börjar beskriva detta, i det han säger: ”Och hon blev åter havande och födde en dotter. Då sade han [dvs.: Gud] till honom [dvs.: till Hosea]: ’Giv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare förbarma mig över Israels hus, så att jag förlåter dem [jag skall inte mer visa barmhärtighet igen mot Israels hus, eftersom jag ofelbart skall ta bort dem (israeliterna), NW]. Men över Juda hus vill jag förbarma mig, och jag skall giva dem frälsning genom HERREN, deras Gud; icke genom båge och svärd och vad till kriget hör skall jag frälsa dem: icke genom hästar och ryttare.’” — Hos. 1:6, 7.

4. Vem hade Gomers dotter till far, och mot vilka var hennes namn profetiskt riktat?

⁴ I det här fallet säger Hosea inte att Gomer födde ”honom” en dotter. Därför antas det allmänt att denna dotter, som fick namnet Lo-Ruhama, var ett ”otuktens barn”. (Hos. 1:2, NW) Att Hoseas hustru, Gomer, på detta sätt begick äktenskapsbrott motsvarade vad som hände i äktenskapsförhållandet mellan Jehova Gud och Israels nation. För Hoseas del var det viktiga här naturligtvis innebörden i det namn som gavs åt Gomers dotter — och skälet till att Jehova uppmanade Hosea att ge henne detta obehagliga, olycksbådande namn. Dotterns namn, Lo-Ruhama, betyder ordagrant: ”Hon som icke finner förbarmande”. Jehova riktade detta namn profetiskt mot den andligen äktenskapsbrytande tiostammarsnationen Israel, som hade sitt kungliga residens i staden Jisreel. Av vilken orsak skedde detta?

5. Vad blev resultatet av att Jehova inte visade barmhärtighet mot tiostammarsriket Israel, och hur kommer kristenheten att uppleva något liknande?

⁵ I vårt tjugonde århundrade borde kristenheten lyssna, när Jehova förklarar orsaken, eftersom namnet Lo-Ruhama är tillämpligt nu. Den orsak han anför är tillämplig på kristenheten i vår tid: ”Ty jag skall inte mer visa barmhärtighet igen mot Israels hus.” (Hos. 1:6, NW) Det är i denna tid kristenheten som inte finner förbarmande, som inte visas barmhärtighet. I likhet med tiostammarsriket Israel har kristenheten hängett sig åt andligt äktenskapsbrott mot Jehova Gud, som hon påstår sig vara förenad med i ett äktenskapligt förhållande genom det ”nya förbundet”, som Jesus Kristus fungerade som medlare för år 33 v.t. (Jer. 31:31—34; Luk. 22:19, 20; Hebr. 8:6—12) Vad blev resultatet av att Jehova från och med Hoseas tid inte längre hade barmhärtighet med tiostammarsriket Israel? Resultatet blev att detta rike, som hängav sig åt andligt äktenskapsbrott, blev tillintetgjort mindre än hundra år längre fram, dvs. år 740 f.v.t. På liknande sätt kommer det förhållandet att Jehova inte längre har barmhärtighet med Israels nutida motsvarighet att nå sitt slut i och med att kristenheten tillintetgörs under den kommande ”stora vedermödan”, som når sin höjdpunkt i Har-Magedon. — Matt. 24:21, 22.

6. Var det, enligt Hosea 1:7, så att Jehovas barmhärtighet helt och hållet togs bort från hela Israel vid den tid då tiostammarsriket förgjordes?

⁶ Var Jehova helt och hållet hjärtlös vid den tid då han utplånade tiostammarsriket Israel? Tog han helt och hållet bort sin barmhärtighet från alla stammarna i den nation, som ursprungligen hade trätt in i ett äktenskapsförhållande till honom genom lagförbundet vid Sinai berg? Jehova själv besvarar dessa frågor: ”Men mot Juda hus skall jag visa barmhärtighet, och jag skall frälsa dem genom Jehova, deras Gud; men jag skall inte frälsa dem genom båge eller genom svärd eller genom krig, genom hästar eller genom ryttare.” — Hos. 1:7, NW.

7, 8. a) Vad var orsaken till att Jehova hade barmhärtighet med Juda hus? b) Vad skulle Jehova, på grund av det då rådande världsväldet, behöva göra för att frälsa Juda utan krigsredskap?

⁷ Det är bra för oss att lägga märke till det tvingande skäl som gjorde att Jehova valde att visa barmhärtighet mot tvåstammarsriket Juda, som hade Jerusalem som sin huvudstad. I Hosea 11:12 (NW) visar Jehova tydligt vilket skäl han hade att visa gudomlig barmhärtighet: ”Med lögn har Efraim omringat mig, och med svek Israels hus [som representerades av den härskande stammen, Efraim]. Men Juda strövar ännu omkring med Gud, och i sitt förhållande till den Allraheligaste är han pålitlig.”a Juda hus ”strövade” fortfarande omkring med Jehova som den Allraheligaste, dess Gud. För sitt namns skull var alltså Jehova förpliktad att frälsa Juda hus. Det var därför han sade: ”Jag skall frälsa dem genom Jehova, deras Gud.”

⁸ Jehovas uppsåt var att frälsa Juda hus samtidigt som han tog bort tiostammarsriket och gjorde ”slut på konungadömet i Israels hus”. För att göra detta måste Jehova ha en konfrontation med det assyriska väldet. Genom att militarisera sig i hög grad hade Assyrien blivit den tidens dominerande världsmakt. För att Jehova under dessa omständigheter skulle kunna frälsa Juda hus utan stridsbåge, svärd, krig, vagnshästar och ryttare, behövde han göra någonting som gick utöver det vanliga.

En förhandsglimt av gudomlig barmhärtighet vid Har-Magedon

9. Hur blev situationen synnerligen utmanande för Jehova med avseende på Jerusalem, sedan Samaria förstörts?

⁹ År 740 f.v.t. använde Jehova det assyriska världsväldet som sin ”yxa” för att hugga ner det äktenskapsbrytande, avgudiska ”Israels hus”. Dess kungliga residens i Jisreel tömdes, dess huvudstad Samaria omstörtades, och de överlevande israeliterna fördes bort i fångenskap till avlägsna provinser i Assyrien. (Jes. 10:15) Detta medförde ett hot för Jerusalem, där kung Hiskia av Davids kungliga familj regerade över tvåstammarsriket Juda. Åtta år längre fram invaderade Assyriens härskaror Juda land och började lägga dess städer under sig. Den invaderande assyriske kungen, Sanherib, hade fullt upp av bågar, svärd, krigsredskap, vagnshästar och ryttare med sig. På vilket sätt skulle nu Guds barmhärtighet mot Juda hus komma till synes? Situationen blev synnerligen utmanande för Jehova.

10, 11. Hur frälste nu Jehova Juda hus för att upphöja sitt eget namn?

¹⁰ Medan Sanherib belägrade staden Libna, sände han sitt ultimatum, som trotsade Gud, till kung Hiskia i Jerusalem, omkring trettio kilometer därifrån. I harm inspirerade Jehova sin profet Jesaja att frambära ett trotsigt budskap, som den assyriska delegationen framför Jerusalems murar skulle föra med sig tillbaka till den hädiske Sanherib. Sedan denne kung fått varningsbudskapet, frälste Jehova Juda för att upphöja sitt eget namn.

¹¹ ”Och samma natt”, som vi får veta i skildringen i 2 Konungaboken 19:35—37, ”gick HERRENS ängel ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt. Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve. Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dräpt med svärd av Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.”

12. Av vad var detta ådagaläggande av Jehovas barmhärtighet mot Juda hus en förhandsglimt?

¹² Var inte detta ett utomordentligt ådagaläggande av Jehovas barmhärtighet mot Juda rike, som då troget höll fast vid sitt andliga äktenskapsförhållande till Honom? Med vederkvickande innebörd för oss i denna tid var det en förhandsglimt av den barmhärtighet som Jehova skall visa under det framtida kriget vid Har-Magedon. (Upp. 16:14, 16, NW) Ingen gudomlig barmhärtighet kommer att visas mot de horder på jorden, som trotsar Gud och som under Satan, djävulen, kommer att kämpa mot Jehovas trogna vittnen i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid vad som kallas Har-Magedon.b Jehova kommer att frälsa sina trogna vittnen på jorden utan att de griper till bågar, svärd, krig, hästar och ryttare eller andra militära hjälpmedel.

13. På vilka kommer namnet Lo-Ruhama att vara tillämpligt, och vilka kommer alltså att överleva att Guds vrede ådagaläggs mot ”vredens kärl”?

¹³ Detta kommer att vara en tid då Guds vrede ådagaläggs mot ”vredens kärl” och då Guds barmhärtighet ådagaläggs mot den smorda kvarlevan av Kristi medarvingar, som visas i förebild genom ”Juda hus”. (Rom. 9:22) Dessa kommer att bevara sig trogna mot det nya förbundet, det förbund genom vilket Jehova är förenad i äktenskap med sitt andliga Israel. Eftersom kvarlevan är trogna andliga israeliter, är inte namnet Lo-Ruhama (Hon som icke finner förbarmande) tillämpligt på dem, som det nu är tillämpligt på kristenheten. (Gal. 6:16; Jak. 1:1; Upp. 7:4—8) Det är ”genom Jehova, deras Gud”, som den andliga kvarlevan kommer att bli frälst! De kommer att överleva!

14, 15. a) Vad var Jonadab, Rekabs son, med om tillsammans med kung Jehu? b) Vilka nationella olyckor överlevde Jonadabs avkomlingar, och vilka i vår tid var dessa rekabiter en bild av?

¹⁴ I forna tider, när kung Sanherib hotade Jerusalem, var det inte bara ”Juda hus” som fick erfara Jehovas barmhärtighet. Icke-judar som kallades rekabiter fick också göra det. De var avkomlingar av Jonadab, kainéen Rekabs son. När kung Jehu i Israel for till Samaria för att i grund fördärva Baalsdyrkan där och fullgöra Jehovas uppdrag till honom, inbjöd han Jonadab att följa med honom och sade: ”Följ med mig och se att jag inte tål någon konkurrens gentemot Jehova.” (2 Kon. 10:15—27, NW) Jonadab gjorde det.

¹⁵ Vid Samarias fall år 740 f.v.t. överlevde rekabiten Jonadabs avkomlingar. De överlevde också Sanheribs invasion av Juda år 732 f.v.t. Längre fram, på profeten Jeremias tid, finner vi rekabiterna i anslutning till Juda rike. Detta var under Jerusalems sista tid, innan staden förstördes av babylonierna år 607 f.v.t. På grund av rekabiternas trohet lovade Gud att ge dem sitt skydd, så att de skulle överleva Jerusalems förstöring. (Jer. 35:1—19) Vilka var dessa som fick ta emot Jehovas barmhärtighet en bild av? Den ”stora skara” av tillbedjare av Jehova som i denna tid är förenade med den smorda kvarlevan. Dessa kommer också att överleva den kommande ”stora vedermödan”, och de har en paradisisk jord som sitt hopp. — Upp. 7:9—17.

De som kallas ”Icke mitt folk”

16. a) Vad kommer det att betyda för kristenheten att den förkastas på grund av att den inte är någon del av Jehovas folk? b) Vilket namn fick Hoseas hustrus andre son? Varför fick han det namnet?

¹⁶ Nu, innan den ”stora vedermödan” bryter ut under den närmaste framtiden, är det tid för oss att dra nytta av Jehovas barmhärtighet. Låt oss aldrig glömma detta: Kristenheten kommer inte att visas någon barmhärtighet under den stundande vedermödan. Följaktligen bör vi vilja ta avstånd från denna kvinna. Vid den tiden kommer det förhållandet att hon är förkastad och inte är någon del av Jehovas folk att göras känt i sådan grad att det inte alls skall kunna förnekas. Detta kommer att betyda tillintetgörelse för henne! Hon är vår tids Lo-Ruhama (Hon som icke finner förbarmande). (Hos. 1:6) Det totala förkastandet av henne blev visat i förebild i profeten Hoseas fortsatta äktenskapliga angelägenheter. Han syftar på sin hustru Gomer, när han säger: ”Och när hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon åter havande och födde en son. Då sade han [Jehova]: ’Giv denne namnet Lo-Ammi; ty I ären icke mitt folk, ej heller vill jag höra eder till.’” (Hos. 1:8, 9) Med dessa ord slutar första kapitlet i Hoseas profetiska bok i judiska bibelöversättningar och i upplagor av den grekiska Septuagintaöversättningen.

17. Varför var Lo-Ammi ett passande namn för Gomers andre son, och vad sade alltså Jehova till tiostammarsriket Israel i samband med detta?

¹⁷ Också när det gäller Hoseas hustrus, Gomers, andre son, antas det att han inte hade Hosea till far, utan var ett barn av Gomers äktenskapsbrott. Hosea säger inte att Gomer födde denne andre son åt honom. Jehova hade alltså goda skäl att låta pojken kallas Lo-Ammi, eftersom namnet betyder ”Icke mitt folk”. Det hade profetisk innebörd. När Jehova förklarade skälet till att han gav pojken ett sådant olycksbådande namn, vände han sig till det av tio stammar bestående ”Israels hus”. Han sade: ”Ty I ären icke mitt folk, ej heller vill jag höra eder till.” Med dessa ord förklarade Jehova att han inte längre var himmelsk äkta man till det förbundsbrytande ”Israels hus”.

18. När och hur lät Jehova det bli känt att tiostammarsriket Israel inte var hans folk?

¹⁸ Jehova lät det klart och tydligt bli känt att han inte längre var Gud för och andlig äkta man till det avfälliga ”Israels hus”. Detta gjorde Jehova, när han tillät att Israels huvudstad, Samaria, intogs av assyrierna år 740 f.v.t. Således var detta ”Israels hus” inte längre hans folk; det var, alldeles som han sade, Lo-Ammi eller ”Icke mitt folk”. Detta folk liknade en frånskild hustru, när det fick vandra bort till fångenskap i Assyrien. Detta andligen äktenskapsbrytande ”Israels hus” hade föraktat den möjlighet som erbjöds åt det i det mosaiska lagförbundet, nämligen att det skulle bli ”ett rike av präster” åt Jehova. — 2 Mos. 19:5, 6.

19. I samband med att vilka ord, som Jesus Kristus uttalade, blir verklighet kommer han att låta kristenheten få veta att den inte har någon del i att uppfylla det som är uppsåtet med det nya förbundet?

¹⁹ Jehovas ”nya förbund”, det som Jesus Kristus, den större Mose, tjänade som medlare för, har ett liknande uppsåt. Detta uppsåt kommer inte att bli förverkligat på Israels nutida motsvarighet, kristenheten. Denna kvinna har försökt härska på jorden i den nuvarande tingens ordning genom att tjäna som religiös gemål åt politiska härskare i denna världen. Jesus Kristus kommer att låta henne få veta att hon inte skall få ställningen som medarvinge med honom i det himmelska riket, när hans ord blir verklighet: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på ’den dagen’ säga till mig: ’Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’ Men då skall jag betyga för dem: ’Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.’” — Matt. 7:21—23.

Hopp om gudomlig barmhärtighet för individer

20, 21. a) När tilläts individer i det fångna ”Israels hus” att dra nytta av Jehovas barmhärtighet? På vilket sätt? b) Med vilka ord i Hosea 1:10, 11 pekade Jehova fram emot detta?

²⁰ Det som var kristenhetens forntida förebild, tiostammarsriket Israel, blev aldrig på nytt upprättat i sitt av Gud givna land i Mellersta Östern. Likväl tilläts enskilda medlemmar av detta förskjutna ”Israels hus” att dra nytta av Jehovas barmhärtighet och återvända till honom och bli en del av hans godkända folk. Detta privilegium skulle bli deras, när Assyriens efterträdare, det babyloniska världsväldet, omstörtades. Då skulle erövraren Cyrus frige de fångna tillbedjarna av Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Jehova pekade fram mot detta, när han fortsatte att säga genom sin profet Hosea:

²¹ ”Men antalet av Israels barn skall bliva såsom havets sand, som man icke kan mäta, ej heller räkna; och det skall ske, att i stället för att det sades till dem: ’I ären icke mitt folk’ skola de kallas ’den levande Gudens barn’. Och Juda barn och Israels barn skola samla sig till hopa och skola sätta över sig ett gemensamt huvud och skola draga upp ur landet; ty stor skall Jisreels [Jisreel = Gud skall så] dag vara.” — Hos. 1:10, 11.

22. När inträffade en förebildlig uppfyllelse av denna profetia, och hur blev ”Jisreels dag” ”stor” för dem?

²² En förebildlig uppfyllelse av denna barmhärtiga profetia ägde rum år 537 f.v.t., när Babylons erövrare, persern Cyrus, lät en trogen kvarleva av ”Juda barn och Israels barn” ge sig av, ”draga upp ur landet”, den babyloniska fångenskapens land. I endräkt gav de sig i väg, under befallning av Jehovas tjänare Cyrus, för att återuppbygga Jehovas tempel i Jerusalem. (2 Krön. 36:20—23; Esr. 1:1—11) Därpå, i sitt eget land, kunde kvarlevan bli folkrik igen, lik de ouppmätta, oräknade sandkornen på havsstranden. På detta sätt skulle ”Jisreels dag” vara ”stor”. Här skall namnet Jisreel, som betyder ”Gud skall så”, bli uppfyllt på ett gynnsamt sätt. Gud sår sitt återställda folks söner likt säd, mångfaldigar dem.

23. a) Efter vilket förkastande och genom vilken åtgärd av Jehova upphörde Israels nation att vara hans folk? b) Mot vilka av denna förkastade nation visade Jehova barmhärtighet? På vilket sätt?

²³ Jehova skulle alltså inte längre säga till dem: Lo-Ammi eller ”Icke mitt folk”. På ett förebildligt sätt skulle de kallas ”Den levande Gudens barn”. Det var med hänsyftning på den motbildliga uppfyllelsen av detta inom kristendomens område som apostlarna Paulus och Petrus skrev det som vi finner i Romarna 9:25, 26 och 1 Petrus 2:9, 10. Sedan Israels köttsliga barn förkastat Jesus som Messias år 33 v.t., upphörde de att vara Jehovas folk. Han undanskaffade sitt lagförbund genom vilket han på Mose tid hade blivit förenad i äktenskap med tolvstammarsnationen Israel. Men han tog barmhärtigt emot en troende kvarleva av det köttsliga Israels nation och förde dem in i det nya förbundet, som hans Son, Jesus, Messias, tjänade som medlare för. På detta sätt grundade han en ny nation, ett andligt Israel. — Gal. 6:16; Jak. 1:1; Rom. 2:28, 29; Upp. 7:4—8.

24. Varför och när vände sig Jehova till dem som aldrig hade varit hans folk, och hur gjorde han dem till sitt folk?

²⁴ Olyckligtvis var det inte tillräckligt många israeliter efter köttet som blev kristna för att utgöra den fullständiga ”Abrahams säd”, i vilken alla jordiska nationer skall bli välsignade. Därför vände sig Jehova till dem som aldrig hade varit hans folk, till människor som kallades ”Icke mitt folk”, Lo-Ammi. År 36 v.t. öppnade han vägen för dessa icke-israelitiska troende, så att de kunde bli en del av det andliga Israel i det nya förbundet. Dessa gjordes till en del av ”Abrahams säd”, som skulle bli lik sanden på havsstranden. — Gal. 3:8—29; 1 Mos. 22:18.

25. a) Vem är det ”huvud”, som den ”samlade” kvarlevan av andliga israeliter sätter ”över sig”, och vilken befrielse är förenad med detta? b) Vilka förväntar att överleva kriget vid Har-Magedon med dem?

²⁵ Det gemensamma ”huvud” som de ”samlade” andliga israeliterna sätter ”över sig” är Jesus Kristus, den nu regerande konungen. Genom honom som den större Cyrus blev den ångerfulla kvarlevan befriad från det stora Babylons makt år 1919 v.t., efter första världskriget. Denna kvarleva blev använd för att återställa Jehovas rena tillbedjan på jorden. Jehova har gjort dessa befriade andliga israeliter till ”den levande Gudens barn”. I enlighet med hans barmhärtighet förväntar de att bli frälsta under det annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon, ja, att leva igenom det för att se hans nya ordning ta sin början. En ”stor skara” av medtillbedjare, som liknar de forntida rekabiterna, förväntar också att få del i Guds barmhärtighet och överleva med kvarlevan.

26, 27. a) Vad måste de som nu hoppas på Guds barmhärtighet inse att kristenheten är i andligt avseende, och varför vill de inte vara hennes ”barn”? b) Vad ger Jehova dem anvisning att säga med avseende på dem som får del av hans barmhärtighet?

²⁶ Hoppas vi själva i denna tid på Jehovas barmhärtighet? Om det är så, då måste vi inse att kristenheten är den andligen otuktiga kvinna som hon är. Genom att befläcka sig med babylonisk religion har hon gjort sig till en del av det stora Babylon. Tillsammans med detta den falska religionens världsvälde kommer hon att bli tillintetgjord i den annalkande ”stora vedermödan”. Vi vill inte tillhöra hennes ”otuktens barn”. Som sådana som får del av Jehovas barmhärtighet handlar vi nu så som han ger oss anvisning om:

²⁷ ”Säg till era bröder: ’Mitt folk!’ och till era systrar: ’O kvinna som visats barmhärtighet [hebreiska: O Ruhama]!’ Gån till rätta med eder moder, gån till rätta; ty hon är icke min hustru, och jag är icke hennes man. Må hon skaffa bort det lösaktiga väsendet [sin otukt, NW] från sitt ansikte och otuktsväsendet [sina äktenskapsbrott, NW] från sin barm. Varom icke, skall jag kläda av henne, så att hon ligger naken, jag skall låta henne stå där sådan hon var den dag, då hon föddes. Jag skall göra henne lik en öken och låta henne bliva såsom ett torrt land och låta henne dö av törst. Och mot hennes barn skall jag icke visa något förbarmande, eftersom de äro barn av en trolös moder [otuktens söner, NW]; ty deras moder var en trolös kvinna, ja, hon som födde dem bedrev skamliga ting. Hon sade ju: ’Jag vill följa efter mina älskare som giva mig min mat och min dryck, min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.’” — Hos. 2:1—5; v. 1 enl. NW.

28. När det gäller vilket rättsfall inför universum visar man nu lydnad genom att ställa sig bakom Jehova, och vilken åtgärd som han vidtar under den ”stora vedermödan” kommer vi alltså att godkänna?

²⁸ Låt oss alltså lydigt ställa oss bakom Jehova, den himmelske äkta mannen, när han går till rätta med kristenheten, som skrymtaktigt påstår sig stå i förbundsförhållande till honom som hans hustru. Låt oss inför universums högsta domstol framhålla att hon är skyldig till andlig otukt, äktenskapsbrott, genom att hon gör sig till en världens vän. (Jak. 4:4) Hon har följt efter de framträdande, inflytelserika och förmögna människorna i världen för att de skall tillfredsställa hennes själviska, materialistiska begär. Trots allvarliga förmaningar från Gud har hon hårdnackat vägrat att skaffa bort sin otukt från sitt ansikte och sitt äktenskapsbrott från sin barm. Hennes religiösa barn, hennes kyrkomedlemmar, är den andliga ”otuktens söner”. (NW) Vi skall av hjärtat ge vårt bifall till det, när Jehova låter henne bli tillintetgjord i den ”stora vedermödan”.

29. Till vilka bör vi använda uttryck för familjegemenskap, och under vilket kommande krig kan vi hoppas på Jehovas fortsatta barmhärtighet?

²⁹ Låt oss känna broderskap med dem som vi enligt Skriften erkänner vara Jehovas folk, dem om vilka han säger: ”Mitt folk”! Låt oss känna ett familjeförhållande, likt det som råder mellan systrar, till den renade, trogna och sanna organisation, mot vilken Jehova har visat barmhärtighet i denna ”ändens tid” i den nuvarande världens historia före den annalkande ”stora vedermödan”. (Matt. 24:21, 22; Upp. 7:14) Låt oss erkänna denna organisation som den nutida Ruhama och säga till henne: ”O kvinna som visats barmhärtighet!” (Hos. 2:1, NW) På grund av att vi uppriktigt gör detta kan vi hoppas få röna Jehovas fortsatta barmhärtighet, när han visar den mot sina värdiga vid ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon. — Upp. 16:14, 16, NW.

(Fortsättning följer)

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 328]

PROFETISKA MOTSVARIGHETER