Job — ger svar på frågan varför Gud tillåter det onda
JOBS bok har alltid fått ampla lovord som ett litterärt mästerverk. Ja, detta omnämnande har boken fått, trots att den förlorar mycket på att översättas från hebreiska till vilket som helst annat språk. Martin Luther, som översatte Jobs bok till tyska, gav uttryck åt sin bedrövelse över detta med orden: ”Job lider större skada av min översättning än av sina vänners glåpord.”
Att ett sådant storslaget litterärt verk skrevs för omkring 3.500 år sedan i en lantlig miljö kan i sig självt sägas tala för att detta heliga skaldestycke tillkommit under gudomlig inspiration. Trettionio av de fyrtiotvå kapitlen utgörs också av poesi.
Men hur sorgligt är det inte att flertalet människor som värdesätter Jobs bok för dess skönhet likväl saknar insikt om vad dess författare, Jehova Gud, avsåg att lära oss genom att låta den skrivas! Ja, ganska många människor, som säger sig högt uppskatta bokens skönhet, tvivlar rentav på att den är historisk och påstår att den bara är en allegori som bygger på en folksägen.
Men att förneka att Jobs bok skildrar sådant som verkligen har inträffat är faktiskt att öppet trotsa både förnuftet och Skriften. Hur så? Därför att Job nämns tillsammans med två andra trogna män, som har en plats tillförsäkrad åt sig i den historiska verkligheten, nämligen i Hesekiel 14:14, 20: ”Om då därinne funnes dessa tre män: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda allenast sina egna liv.” Skulle Job nämnas tillsammans med Noa och Daniel, om han aldrig hade existerat som människa?
Dessutom framhåller lärjungen Jakob denne Job som ett föredöme i tålig uthållighet: ”Se! Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och har sett det slutresultat Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint och barmhärtig.” (Jak. 5:11) Om Job aldrig någonsin varit i livet, utan bara varit en allegorisk gestalt, vilken uppmuntran hade han då kunnat vara för kristna som vinnlägger sig om att vara ståndaktiga? Visst kan en författare med hjälp av sin fantasi beskriva hur en allegorisk gestalt håller ut under alla möjliga svårigheter, men vilken hjälp skulle väl allt sådant kunna ge ofullkomliga människor som verkligen sätts på prov med avseende på sin uthållighet? Ingen hjälp alls! Nej, om vi skall kunna se upp till Job för att bli uppmuntrade, då måste han ha existerat som människa.
Och vad är då syftet med Jobs bok? Den ger oss svar på den fråga som utgjort mänsklighetens mest svårlösta problem: Varför tillåter Gud det onda? Eller: varför tillåter Gud att de oskyldiga får lida ont?
Vet du varför Gud tillåter det? Av innehållet i Jobs bok kan vi se att Jehova tillåtit detta på grund av ett skrytsamt påstående som hans motståndare, Satan, djävulen, en gång gjorde, nämligen att han skulle kunna vända alla människor bort från Gud. Ja, Satan gjorde gällande att Jehova Gud inte förtjänar att fruktas och dyrkas och att enda orsaken till att människor lyder honom är att de på så sätt kan vinna själviska fördelar för egen räkning. Satan skröt med att om Gud ville låta honom komma åt Job, som var en mycket rättfärdig man, skulle Satan kunna förmå Job att förbanna Gud. Gud antog utmaningen och lät Satan dra svårigheter och lidanden av alla slag över Job. Jobs namn betyder ”föremål för fientlighet”, och han var verkligen föremål för Satans fientlighet. Men Satan misslyckades i att vända Job mot Gud. På så sätt hävdade Job att Jehova är den rättmätige Suveränen, den som verkligen förtjänar att fruktas och dyrkas.
Vem? När? Var? Vad?
Vem skrev Jobs bok, och när skedde det? Nutida kritiker påstår att man inte kan veta något om författaren, och de daterar den så sent som någon gång under 500-talet f.v.t. Men det finns orsak att tro att den skrevs många, många hundra år tidigare och av ingen mindre än Mose. Det finns avsnitt av såväl dikt som prosa i Mose skrifter som starkt påminner om lydelsen i vissa avsnitt av Jobs bok. Tidiga hebreiska och kristna lärda män hade också den uppfattningen att Mose skrivit denna bok.
När levde Job, och var bodde han? Av skildringen får vi veta att Job levde vid en tid då hans like inte stod att finna på hela jorden. Därför måste hans levnad ha infallit efter det att den trogne patriarken Josef dött och innan Mose blivit upprest såsom Jehovas profet, på 1600- och 1500-talen f.v.t. Han bodde i Us’ land, som låg i våra dagars Arabien.
Jobs bok kan indelas i fem tydligt åtskilda delar: 1) Anledningen till Jobs tragedi. 2) Jobs och hans tre vänners tal. 3) Elihus tal, i vilka de fyra föregående talarnas tänkesätt rättas till. 4) Jehova Guds egna uttalanden. 5) Resultatet.
Jobs provsättning
I bokens inledning får vi kännedom om Jobs klanderfria och rättfärdiga liv, om hans familj och den stora materiella välgång han åtnjöt. Sedan får vi del av något som händer i himmelen, där Satan framträder tillsammans med Guds lojala söner i Jehovas närvaro. Gud riktar Satans uppmärksamhet på Jobs rättrådiga liv och antyder därmed att stridsfrågan hade väckts tidigare. Jehova sade ungefär så här till Satan: Jaså, du påstår att det inte finns någon människa på jorden som fruktar mig och övar rättfärdighet? Hur är det då med min tjänare Job? Och Satan svarar: O ja, visst tjänar han dig. Men se bara på den framgång du har gett honom — 7.000 får, 3.000 kameler osv.! Ta ifrån honom allt han har, så får du se vad han verkligen menar om dig! Jehova antog denna utmaning och lät Satan beröva Job allt vad han ägde, hans barn inbegripna.
Men Job tjänar inte Gud och gör vad rätt är på grund av de materiella välsignelser han åtnjutit, nej, utan på grund av sin kärlek till Gud och till rättfärdigheten. Återigen framträder Satan i himmelen, och när han uppmanas att ge akt på Jobs ståndaktiga handlingssätt, svarar han att om Job själv skulle få lida, då skulle han vända sig mot Jehova Gud. Gud låter därpå Satan få tillfoga Job en vedervärdig och i hög grad smärtsam sjukdom, som drabbar honom från huvud till fot. Nu uppmanar också hans hustru honom att ge upp: ”Förbanna Gud och dö!” (NW) Men Job förebrår henne: ”’Du talar som vilken som helst gudlös dåre till kvinna skulle tala. Om vi tar emot gott från Gud, skall vi då inte ta emot ont?’ Under allt detta uttalade Job inte ett enda syndigt ord.” — Job 2:10, New English Bible.
Jobs och hans tre vänners tal
Tre vänner till Job, Elifas, Bildad och Sofar, får höra talas om den olycka som har drabbat Job och kommer för att trösta honom. De får en sådan chock, när de ser vilket förtvivlat tillstånd han befinner sig i, att de sitter stillatigande i sju dagar. Job bryter tystnaden med ett tal, i vilket han förbannar den dag då han föddes. Elifas svarar och gör gällande att eftersom Gud är rättvis, måste det vara så att Job nu får vad han förtjänar. Job svarar Elifas och ber att han skall få påvisat för sig vad orätt han har gjort. Därpå hävdar Bildad och Sofar samma sak som Elifas, och varje gång vidhåller Job att han är oskyldig, men han rättfärdigar sig själv i stället för Jehova Gud. Därpå följer en andra omgång tal och delvis en tredje. Jobs tre vänner, som på felaktigt sätt söker hjälpa honom, blir i själva verket hans fiender, och i stället för att trösta honom ökar de hans djupa bedrövelse!
Om och om igen klandrar han dem för deras kärva ord, som blir strängare och allt felaktigare under diskussionens gång: ”Tillrättavisning av eder, vad båtar den?” ”Ni män, å andra sidan, är sådana som smetar ner med osanning; alla är ni värdelösa läkare.” (NW) ”Vad är det som retar dig att svara?” (1878) — Job 6:25; 13:4; 16:3.
Under allt detta håller Job fast vid sin ostrafflighet och vid sin tro på Gud. Ja, gång på gång under det att han svarar sina vänner vänder han sig till Gud i stället för till en av dem: ”Låt mig veta, varför du söker sak mot mig.” (Job 10:2) En antydan om ett uppståndelsehopp finner vi i Jobs ord: ”O, att du ville gömma mig i school, ... att du ville sätta en tidsgräns för mig och komma ihåg mig! Om en rask man dör, kan han då få leva igen? ... Du skall ropa, och jag skall själv svara dig. Efter dina händers verk skall du längta.” (Job 14:13—15, NW) I sitt sista tal (Job kapitel 26—31) betonar Job åter sin oskuld: ”Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.” (Job 27:5) Han riktar uppmärksamheten på Guds stora, outgrundliga vishet; han talar om hur stort hans eget anseende var och hur högt man aktade honom men hur djupt han nu har fallit i andra människors ögon; därpå uppehåller han sig åter vid sitt rättfärdiga handlingssätt. Nej, han hade inte gjort något som gjorde honom förtjänt av det som hade drabbat honom.
Elihu och Jehova svarar Job
Elihu, som har hört allt detta, drar sig för att ta till orda, därför att han är jämförelsevis ung. Men nu kan han inte tiga längre, eftersom Job är så angelägen att rättfärdiga sig själv i stället för Gud. Inte heller har Jobs tre vänner kunnat övertyga Job, och därför hade de ”låtit Gud tyckas ha orätt”. (Job 32:3, NE) Elihu vädjar: ”Hör nu, Job, mina ord. ... Se, jag är likställd med dig inför Gud.” (Job 33:1, 6) I sitt tal tar han Jehovas rättvisa och tillvägagångssätt i försvar och hävdar att människan måste underordna sig Gud. Han betonar hur nödvändigt det är att känna Jehova Gud; han påvisar att Jehovas handlingssätt präglas av jämvikt, och till slut prisar han Skaparens outforskliga storhet.
Det drar ihop sig till storm då Elihu avslutar sitt tal. Jehova talar nu ur stormvinden: ”Vem är du, som stämplar vishet såsom mörker, i det du talar så utan insikt? Omgjorda ... dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked. Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.” (Job 38:1—4) Därpå riktar Jehova uppmärksamheten på hur obetydlig människan är och hur kortvarig hennes tillvaro är i jämförelse med Skaparens eviga tillvaro, hans storhet, hans makt och vishet som kommer till uttryck i hela skapelsen, alltifrån det ofantliga, stjärnbeströdda himlavalvet till sådana starka djur här på jorden som flodhästen och krokodilen.
Sedan Job hört Jehova Gud tala på detta sätt, erkänner han att han uttalat sig förhastat, utan att äga full kunskap, och han ångrar sig ”i stoft och aska”. Därpå talar Jehova på nytt, och denna gång klandrar han Jobs tre vänner. Han kräver av dem att de skall frambära offer och anvisar Job att lägga sig ut för dem. Sedan blir Job välsignad med sju söner och tre vackra döttrar och med boskap, dubbelt upp mot vad han förut hade. Job får leva i ytterligare 140 år, och sedan dör han, ”gammal och mätt på att leva”. — Job 42:1—17.
Jobs bok upplyser oss verkligen om orsaken till att Gud har tillåtit det onda, varför han låter den rättfärdige lida. Han har gjort detta för att visa att Satans skrytsamma påstående, att han kan vända alla människor bort från Gud, var falskt. Samtidigt ges det tillfälle åt alla som älskar Gud och rättfärdigheten att visa hur uppriktig deras gudsdyrkan är, att bevisa sig vara sådana som bevarar ostraffligheten. Vill du vara en av dem? I så fall kan du vinna belöningen evigt liv, som Jehova Gud erbjuder alla sina trogna tjänare. Detta har gjorts möjligt genom det offer som frambars av den främste bland dem som bevarat sin ostrafflighet, Jesus Kristus. — Joh. 3:16.