Hongkongs nya slag av välgång
HONGKONGS historia har präglats av stadig tillväxt, framgång och materiell välgång. Denna brittiska koloni, som ligger på Kinas sydkust, utgör en av världens viktigaste hamnstäder. Hongkong hade en ringa begynnelse med omkring 23.000 invånare år 1842, men nu har kolonin vuxit ut och blivit ett jäktigt affärscentrum med omkring fyra och en halv million människor.
Hongkong är ett av de mest tätbefolkade områdena på jorden, och människorna är mycket trångbodda. Men med åren har levnadsstandarden ökat avsevärt. I dag har också människor som bor i de väldiga hyreskasernerna fått del av de nutida bekvämligheterna — telefon, kylskåp, televisionsapparater och elektriska riskokare. Ja, Hongkong åtnjuter materiell välgång.
Ett nytt slag av välgång
I och med 1970-talets inbrott blev det emellertid mycket uppenbart att det fanns ett nytt slag av välgång i Hongkong. Detta var andlig välgång. Vid den tiden hade Jehovas vittnen tålmodigt predikat i kolonin under ett tjugotal år och förkunnat de goda nyheterna om Guds rike. I juli månad 1973 var det 271 som tog del i detta predikoverk. Den internationella sammankomsten ”Guds seger”, som hölls här den månaden, vittnade klart och tydligt om att andlig välgång hade kommit till Hongkong. När sammankomsten började var 462 människor samlade.
År 1974 fick Hongkong känna av de vikande konjunkturernas tryck. Meddelanden om devalvering av valutorna världen runt vållade oro i vida kretsar. Priserna gick upp och fortsatte att stiga. Många människor här började inse att deras materiella välgång i själva verket inte var sund, och detta medförde ett gynnsammare klimat för predikandet om Riket.
Ivriga ansträngningar att bistå andra
I början av år 1976 fanns det mer än 500 Jehovas vittnen i Hongkong, anslutna till sju församlingar. I jämförelse med kolonins stora befolkning var förstås dessa trogna kristna i sanning få. Det har sitt intresse att när en präst blev tillfrågad om vittnenas arbete, avfärdade han dem med orden: ”De är bara som några få myror på en myrstack.” Men myror är ju kända för sin flit. — Ords. 6:6—8.
Kineserna är välkända för sin flit och fasta föresats att få saker och ting utförda. Dessa utmärkta egenskaper har kommit i dagen då det fåtal Jehovas vittnen som finns i Hongkong har tagit väl vara på sina möjligheter att predika de goda nyheterna. Låt oss begrunda vad de har utfört.
För att kunna ha större andel i att förkunna budskapet om Riket för andra ägnar sig många av vittnena i Hongkong åt heltidspredikande åtminstone någon månad då och då. Några av dessa tillfälliga pionjärer, som de har kallats, arbetar i fabriker från kl. 8 till kl. 17. När de är klara med sitt förvärvsarbete för dagen, äter de något lätt i en närbelägen servering, och sedan ger de sig genast ut på sitt predikofält. Glatt använder de upp till tre timmar i arbete från hus till hus eller i annan predikoverksamhet. Sedan går dessa nitiska förkunnare av Riket hem, äter sitt kvällsmål och tar igen sig, nöjda vid tanken på att de har sökt hjälpa andra i andligt avseende den dagen. På det här sättet får man kontakt med många människor, som arbetar varje dag och kanske annars inte skulle nås av Rikets budskap.
En av de första kineser som tog emot Guds ords sanning för många år sedan har framhållit att det som gjort särskilt starkt intryck på honom var den villighet, med vilken så många kristna använde en stor del av sin tid till att predika om Riket, sedan de ägnat sig åt förvärvsarbete i en fabrik under sex dagar i veckan. Ja, sådan flit och omsorg om andra människors andliga välfärd är något som är värt att lägga märke till.
Vad ungdomarna har bidragit med
Flit och omsorg om andra har verkligen lagts i dagen av unga människor här som i allt större antal omfattar den sanna kristendomen. Det är inte ovanligt att tillfälliga mötesbesökare från andra länder säger: ”Vad ni har många ungdomar i era församlingar.” Ja, det är många i tjugoårsåldern som gläder sig åt att de kan tjäna Jehova Gud så tidigt i livet. — Pred. 12:1.
Det är vissa faktorer som har bidragit till den andliga välgången bland de unga. Mot slutet av 1960-talet kom televisionsåldern till Hongkong, och detta har kraftigt påverkat befolkningen. Den yngre generationen har blivit mera medveten om omvärlden och tänker en hel del på vad de nutida svårigheterna kan betyda. De är mottagligare för nya idéer och lyssnar gärna när Jehovas vittnen låter dem få veta vad bibeln har att säga om världens nöd och svårigheter. Men den äldre generationen håller fortfarande envist fast vid det traditionella kinesiska syn- och levnadssättet.
Därför har de unga här måst söka komma till rätta med en hel del problem för att kunna tjäna Jehova. En sextonårig flicka till exempel fick höra om bibelns sanningar av en god vän och började studera Skriften tillsammans med en av vittnenas missionärer. Inom kort kom flickan till de kristna mötena. Till en början låste modern järngrinden, och när flickan kom hem efter mötena kunde hon inte ta sig in. Hon brukade tålmodigt sitta i den mörka trappan tills det behagade hennes mor att släppa in henne, ibland så sent som klockan två på natten. Men flickan framhärdade i att ägna sig åt sann gudsdyrkan. Så kom den glada kväll då hon återvände hem från ett möte och hennes mor väntade på henne med en kopp hett te. Flickan kunde knappast tro att det var sant! Nyligen talade hon om för sin mor att hon ämnade låta döpa sig som symbol av sitt överlämnande åt Jehova Gud. Även om modern inte direkt gav sitt bifall, gjorde hon inte längre motstånd. Tacksam över Jehovas välsignelse tar nu denna unga flicka del i att sprida de goda nyheterna och bidrar på så sätt till att den andliga välgången tillväxer på detta fält.
En annan erfarenhet gäller en ung man, som var skollärare. Han talade om för sina föräldrar att han ämnade sluta sitt förvärvsarbete och ägna sig åt heltidspredikande, så kallad pionjärtjänst. Föräldrarna gav visserligen till känna sitt ogillande, men man talade inte vidare om saken förrän två månader senare, när den unge mannen verkligen började sitt predikoverk på heltid. Fadern var mycket hätsk i sitt motstånd mot sonen och befallde honom att lämna hemmet med allt vad han ägde och hade. Den unge mannen gav sig därför i väg och skaffade sig tillfällig bostad hos goda vänner. Full av tillförsikt stod han fast och började sitt arbete som pionjär. Men bara efter en dag kunde modern inte stå ut med att sonen inte var kvar hemma, och hon började träta med fadern. Slutet blev att sonen ombads att återvända hem. Det gjorde han, och han fick full frihet att ägna sig åt den bana han önskade.
Att nå alla — en verklig uppfordran
Vare sig de är unga eller gamla har Jehovas vittnen i Hongkong ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Kor. 15:58) Den livsfrälsande verksamheten att predika om Riket når nu ut till småstäder och byar på den del av fastlandet som kallas New Territories. Ett nitiskt missionärspar förordnades att tjäna i den snabbt växande lilla orten Yuen Long för att ta vara på det intresse för bibelns sanningsbudskap som hade spirat upp där som följd av det predikoarbete som besökande vittnen hade utfört. Det bildades snart en församling, och inom ett år var tjugofyra förkunnare av de goda nyheterna anslutna till den. Till följd av sådant arbete får invånarna i byar och samhällen nära gränsen till Kina höra de goda nyheterna om Jehovas utlovade nya ordning.
Utanför Hongkong finns också några ganska stora bebodda öar. Husen här står tomma för det mesta och sköts bara om av några få äldre, icke läskunniga personer. Alla andra familjemedlemmar är borta på arbete i Hongkong eller ligger ute på fiske flera dagar i sträck. Andra är upptagna ute på åkrarna. Hur skall man lyckas delge dessa människor de goda nyheterna?
Varför inte använda särskilda festdagar och allmänna helgdagar? Sådana dagar ges det utmärkta tillfällen att nå dessa öbor. Den 31 januari 1976, första dagen då man firade det kinesiska nyåret, gjorde Jehovas vittnen i Hongkongförsamlingen anordningar för att besöka ön Cheung Chau. Nittiofem förkunnare av Riket for ut och besökte alla hus på ön. Förutom att man fick många utmärkta bibliska samtal kunde de nittiofem vittnena placera nästan 2.000 exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna!, såväl som 120 böcker, i dessa öbors händer.
Man når in i Kina
Under den senaste kinesiska nyårsfesten var det tusentals människor som begav sig tillbaka till Kinas fastland för att besöka släktingar och vänner där. Några av Jehovas vittnen tog tillfället i akt att hälsa på sina släktingar. Man kan inte föra in biblisk litteratur i landet på grund av den stränga visitering som tulltjänstemännen gör vid gränsen. Men när en kristen träffar samman med släktingar i deras lugna hem, kan han göra bruk av sin kunskap i Skriften för att påvisa orsaken till världens nöd och vånda. Meddelanden tyder på att levnadssättet där borta är mycket strikt och kontrollerat, att befolkningen har endast det allra nödvändigaste.
Ett kvinnligt vittne som fick tillfälle att hälsa på sina släktingar i Kina säger att dessa undrade över varför livet känns så betungande. När hon talade om för dem att det finns en levande Gud, Skaparen, som bryr sig om mänskligheten och vår jord, fann hon lyssnande öron. Hon berättade för dem att det råder olyckliga förhållanden världen runt men att dessa är ett säkert tecken på att Jehova Gud snart skall ingripa och åstadkomma en förändring. Det här vittnet känner på sig att dessa människor, och kanske många lika dem, skulle ta emot sanningen från bibeln, om de fick tillfälle att höra den. Ja, Jehovas vittnen talar om Rikets hopp också när de beger sig in i Kina. Endast tiden kommer att utvisa vad som skall hända med avseende på den sanna kristendomen i detta land.
Också tiden kommer att uppenbara hur omfattande den andliga välgången skall bli i Hongkong. En av missionärerna har framhållit att det är mycket hårt arbete som har utförts genom åren. En hel del tid har använts till att besöka människor, och en hel del biblisk litteratur har placerats hos dem. Han liknade detta hårda och tålmodiga arbete vid det som en strängt arbetande lantbrukare utför, som tålmodigt ”fortsätter att vänta på jordens dyrbara frukt”. (Jak. 5:7) På liknande sätt arbetar Jehovas vittnen glatt på detta fält och väntar tålmodigt på att Gud skall låta det växa och ge ytterligare andlig välgång. — 1 Kor. 3:5—9.