Ett starkt fäste för sanningen byggs upp på Okinawa

OKINAWA — namnet väcker minnen av ett av de häftigaste slagen under kriget i Stilla havet. De bittra striderna, som började den 1 april 1945, slutade den 22 juni med att generalerna och resterna av den japanska kejserliga armén begick självmord. De sammanlagda förlusterna för Förenta staternas och Japans arméer var mer än 70.000 man, men de sammanlagda civila förlusterna i sårade och döda i detta slag uppnådde det förfärande antalet 132.894 människor! Överlevande stapplade upp ur skyddsgropar och ut ur gömställen bland familjegravarna för att finna sin hemö praktiskt taget förstörd. De föreföll vara utan hopp i världen. Men inom kort skulle några av dem lära känna en storslagen framtidsutsikt.

Bland de överlevande var Yoshiko Higa, som blivit änka under kriget, och hennes späde son. Deras ”skyddsrum” hade varit den stora förfädersgrav som var byggd i form av en sköldpaddsrygg för att symbolisera en kvinnas ställning då hon föder ett barn; detta har samband med den österländska uppfattningen att var och en vid döden ”återvänder till sitt ursprung”. Här tillbringade Yoshiko många timmar i sällskap med sina förfäders ben och aska, och därigenom blev hon övertygad om att de döda inte är något mera än vad de ser ut att vara — icke existerande, livlöst stoft. Längre fram träffade hon några Jehovas vittnen som hade kommit från Filippinerna för att arbeta på Okinawa. Till hennes förvåning visade dessa vittnen i bibeln exakt vad hon hade lagt märke till i graven — att de döda är omedvetna och inte finns till. De visade henne också från bibeln att Gud hade gjort en underbar föranstaltning genom sin Son, Jesus Kristus, för att uppväcka de döda till liv under hans rikes styre. — Joh. 5:28, 29; 1 Kor. 15:22—24.

Men Yoshiko kunde bara tala japanska, ett språk som var främmande för dessa vittnen från Filippinerna. Hur kunde de då leda ett bibelstudium med henne? Jo, de kunde hitta böckerna i den japanska bibeln, eftersom de motsvarade böckerna i deras engelskspråkiga biblar, och likaså kapitlen och verserna. Deras studiemetod gick alltså ut på att de lät henne slå upp en rad av besläktade skriftställen om ett ämne, vare sig detta kunde vara de dödas tillstånd, Guds namn och egenskaper, Kristi närvaro, Riket eller något annat ämne. Yoshiko kom snart att inse att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd”. (Hebr. 4:12) Hon började att för andra kungöra det dyrbara bibliska budskap som hon lärde sig.

DE GODA NYHETERNA SPRIDS

Bland de första som lyssnade till Yoshikos nitiska vittnande var medlemmar av en protestantisk kyrka i Shuri, Okinawas gamla huvudstad. En av dem, en äldre dam vid namn Matsu Ikehara, övertygade ett antal andra äldre kyrkobesökare att godta den rena bibliska läran. Tillsammans med ytterligare andra lämnade dessa snart kyrkan och blev verksamma vittnen, som förkunnade de goda nyheterna från dörr till dörr enligt det mönster som fastställts av Jesus Kristus. Från år 1953 gjordes regelbundna besök på Okinawa av tillsyningsmannen för Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Japan och andra representanter för avdelningskontoret. År 1955 hölls den första kretssammankomsten i huvudstaden, Naha, med mindre än tjugo personer närvarande, vilka satt på tatami-mattor i ett hotellrum. Programmet, som framfördes i sin helhet av två besökare från Japan, uppskattades mycket av alla de närvarande, av vilka de flesta omedelbart trädde in i heltidstjänsten som ”pionjärer” för Jehovas vittnen. Det var en ringa begynnelse. Men år 1975, bara tjugo år längre fram, var antalet närvarande vid Jehovas vittnens områdessammankomst på Okinawa mer än 1.400 personer!

Bland dessa heltidsförkunnare var Matsue Tanaka, som troget gjorde pionjärtjänst med budskapet om Riket i Shuri till sin död några år senare. Fastän mötena med Shurigruppen ofta hölls i familjen Tanakas hem, ägnade hennes man inte någon uppmärksamhet åt budskapet förrän då han hörde det bibliska talet vid hustruns begravning. Han tog djupt intryck av vad han hörde den dagen och tog vara på sin hustrus bibel med utförliga anteckningar och började själv studera dessa ting. I dag, vid sjuttiotre års ålder, har han varit ”pionjär” i fjorton år och är en betrodd äldste i den kristna församlingen.

En annan av de tidiga ”pionjärerna” bland vittnena i Shuri var Mitsuko Tomoyori, som också var änka. Medan hon fostrade sin dotter, Masako, blev hon ”pionjär med särskilt uppdrag”, och under nitton år i denna tjänst har hon hjälpt tjugo personer att komma fram till överlämnande och dop. Hennes dotter följer nu med henne i detta arbete. Yoshiki Higas son blev också ”pionjär”, när han växte upp, och i dag är han en av de två resande tillsyningsmän som besöker de tjugoen församlingarna av Jehovas vittnen som är spridda över sex av öarna bland Ryu-kyu-öarna, av vilka sexton församlingar finns på huvudön Okinawa.

BLAND ETT GÄSTFRITT FOLK

Hur är det att leva och tjäna på dessa öar? Dessa subtropiska öar, som ligger mellan 24 och 29 graders nordlig bredd, erbjuder vintrar som är behagligt milda. Somrarna är emellertid långa, heta och kvalmiga, och många av de kvinnliga vittnena bär hatt och har med sig ett paraply som skydd mot solen. Men solstrålarnas reflexer från den med korallstoft beströdda marken kan ändå orsaka solbränna i ansiktet.

Mellan månaderna maj och november händer det att tyfoner kommer in i eller nära området, och därför är trähusen förankrade vid marken för att kunna stå emot de ursinniga angreppen från vind och saltstänkt regn. År 1964 spolade en tyfon bort allt som hade ordnats för en kretssammankomst för Jehovas vittnen. Det fanns ingen mat att få på torgen — utom pumpor. På grund av denna ständiga kost i sammankomstens cafeteria var det några av vittnena som humoristiskt kallade sammankomsten ”pumpornas sammankomst”.

Människorna på Okinawa och de kringliggande öarna är lättsamma, vänliga och gästfria. När ett vittne gör besök i arbetet från hus till hus, breder värden ofta ut en stråmatta som besökaren får sitta på, och sedan lyssnar han utan avbrott till dess den bibliska framställningen är avslutad. De är ett stillsamt folk och tar villigt emot litteratur och tidskrifter som förklarar Guds rike. Japanska talas överallt, även om många av de äldre föredrar att använda de olika ödialekterna. År 1972 införlivades Okinawa återigen med Japan, och det är nu Japans sydligaste provins.

FÖRFÄDERSDYRKAN OCH ”YUTA”

I många hundra år har invånarna på dessa öar utövat förfädersdyrkan, men deras religion skiljer sig från buddismen i Japan. Man ser få religiösa tempel och relikskrin. Religiösa seder och ceremonier är emellertid talrika. Livet är tätt sammanvävt kring familjen och dess förfäder. Om man frågar en invånare på Okinawa: ”Tror du på Gud?” svarar han sannolikt: ”Jag tror bara på mina förfäder och förtröstar på dem.” I praktiskt taget varje hem kan man finna det buddistiska husaltaret, som kallas butsudan. Inuti altaret finns en ställning med minnestavlorna, ihai, för de döda. Vid föreskrivna tider sjunger man böner och bränner rökelse och matoffer framför butsudan.

Om ett problem uppstår i familjen eller om det förekommer sjukdom, har man sedvänjan att besöka ett andemedium, en yuta, för att få reda på orsaken. Det är vanligen kvinnorna, vilka spelar den viktigaste rollen i öarnas religiösa verksamhet, som gör detta besök, och efteråt fullföljer de vilken som helst ritual som föreskrivits av denna yuta. Detta görs troget och ofta till stor kostnad för familjen. Om någon inte följer instruktionerna från dessa spåkvinnor, blir han eller hon varnad för att förskräckliga följder kommer att drabba någon medlem av familjen. Precis som du kan tänka dig måste de som godtar bibelns sanning bryta sig loss från mycket i fråga om vidskepelse och religiösa ritualer.

En viss kvinna hade i mer än trettio år betraktats som sin bys gudinna. Demonerna brukade visa henne vad som pågick i grannbyn, och deras inflytande över henne fortsatte också när hon låg sjuk. Så småningom kom hon i kontakt med bibelns läror och blev befriad från allt inflytande från demonerna, och nu tjänar hon Jehova.

I en familj var det den unge sonen som först kontaktades av Jehovas vittnen. Båda föräldrarna arbetade och var sällan hemma, men ett regelbundet studium sattes i gång med den här pojken. Han visste att hans mor brukade besöka en yuta och att hon hade haft syner och drömmar, som hon trodde var inspirerade av Gud. Men genom sina bibelstudier hade sonen lärt sig att en sådan yuta inte var från Gud, utan från djävulen. Han talade respektfullt om för sin mor att andemediet var en Satans tjänare. Modern blev djupt oroad över detta, och det omedelbara resultatet var att båda föräldrarna bad om ett bibelstudium. Nu har hela familjen blivit befriad från allt demonistiskt inflytande och är glada tillbedjare av Jehova. Modern säger att hon verkligen har kommit att känna och erfara innebörden i Jesu ord i Johannes 8:32: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.”

Många andra ungdomar i skolåldern gläder sig över att de känner de goda nyheterna i bibeln, och de ger stöd åt sin tro genom gärningar. I skolan utsätts de ofta för starka påtryckningar till att ta del i judo eller kendo (värjfäktning), men i överensstämmelse med bibliska principer, sådana som den som finns uttryckt i Jesaja 2:4, vägrar de att ta del i verksamheter som står i strid med deras av bibeln övade samvete.

EN RIK SKÖRD INBÄRGAD

År 1965 öppnades ett avdelningskontor för Sällskapet Vakttornet i Naha på Okinawa. En man från Hawaii som varit missionär lång tid, Shinichi Tohara, flyttade med sin hustru och dotter från snön på Hokkaido i Japan till det subtropiska Okinawa för att ta hand om det nya avdelningskontoret. Sedan den tiden har antalet förkunnare av Riket på Okinawa ökat från 217 till nästan 900, och fyrtio procent av dem har fått kunskap om bibeln under de tre senaste åren.

Under kriget i Indokina blev Okinawa återigen ett viktigt basområde för amerikanska stridskrafter. Tusentals amerikaner och deras familjer bodde på ön. När Karl och Evalyn Emerson, som tidigare varit missionärer i Korea, år 1968 hörde att behovet var stort bland den engelsktalande befolkningen på Okinawa, flyttade de dit med sin lille son. Samma år grundades en engelsktalande församling, som fick omkring trettio närvarande vid söndagsmötena. Antalet förkunnare som var anslutna till gruppen växte snabbt till mer än ett hundra. Men plötsligt, inom en månad eller två, flyttade hälften av dem ut till andra platser i världen. När detta inträffade, föreföll det som om församlingen aldrig skulle kunna återhämta sig, men antalet närvarande började snabbt byggas upp igen. Det beräknas nu att mer än 1.000 personer har besökt mötena i deras Rikets sal sedan denna församling organiserades. Av dem har mer än 250 personer godtagit bibelns läror och har av dem manats att tjäna Jehova i arbetet från dörr till dörr på Okinawa. Flertalet har fortsatt sin tjänst sedan de återvänt till Förenta staterna, där många av dem nu är äldste och biträdande tjänare i sina församlingar. Sedan 1972 har två missionärer ökat den goda tjänst som utförs i den engelsktalande församlingen, men en åker som är mogen för skörd väntar andra ”pionjärsinnade” vittnen, som kan önska flytta till detta subtropiska ”paradis”.

År 1974 överlämnades en tilltalande trevåningsbyggnad för avdelningskontoret under ett besök av N. H. Knorr, Sällskapet Vakttornets president. Byggnaden ligger bland sockerrörsfält på en pittoresk, klippig kuststräcka, och den är centralt belägen, så att man kan ta väl hand om församlingarna på Okinawa och på alla Ryu-kyu-öarna.

Jesu befallning att dessa goda nyheter skall predikas blir verkligen utförd på dessa öar. Människor med ärligt hjärta ger gensvar. Okinawa är visserligen fortfarande ett fäste i militärt avseende, men det har också blivit ett fäste för bibelns sanning och för kungörandet av Jehovas rike. Det är också alldeles som psalmisten skrev i Psalm 97:1 (NW): ”Jehova själv har blivit konung! Må jorden vara glad. Må de många öarna fröjda sig.”

[Karta på sidan 381]

(För formaterad text, se publikationen)

OKINAWA

Shuri

Naha

[Karta]

RYU-KYU-ÖARNA

AMAMI Ō SHIMA

Östkinesiska havet

MIYAKO

YAEYAMA

TAIWAN

JAPAN

KYŪSHŪ