Kristendomen och vittnesbörden om den sanna religionen
1, 2. Hur förhåller det sig med vad som vanligen kallas ”kristendom” i jämförelse med Jesu Kristi religion?
I tidningen Detroit Free Press för 24 december 1976 ställdes frågan:
SKULLE VÅR TIDS KRISTNA TA LEDNINGEN I EN ANDRA KORSFÄSTELSE?
I den artikel som följde skrev kolumnisten Sydney J. Harris:
”Om det på juldagen bleve en andra ankomst, skulle det då inte inom kort bli en andra korsfästelse? Och den här gången inte verkställd av romarna eller judarna, utan av dem som med stolthet kallar sig kristna?
Jag undrar hur vi i denna tid skulle betrakta och behandla den här mannen med hans egendomliga och skrämmande och ’opraktiska’ läror om mänskligt uppförande och sociala relationer. ...
Skulle inte militaristerna bland oss angripa honom som en feg pacifist, på grund av att han uppmanar oss att inte göra motstånd mot det onda utan återgälda ont med gott?
Skulle inte nationalisterna bland oss angripa honom som en farlig samhällsfiende, på grund av att han säger oss att vi alla är av ett kött? ... Skulle inte de sentimentala bland oss förkasta honom som en cyniker, på grund av att han underrättar oss om att vägen till frälsning är smal och svår? ...
Jag undrar. Jag undrar om den kristna eran ännu har börjat.”
2 Artikeln framhäver dramatiskt några av de stora skillnaderna mellan Jesu Kristi läror och uppfattningen hos många människor i denna tid som påstår sig tro på den sanna religionen, sådan den framställs i bibeln.
JESUS OCH DEN SANNA RELIGIONEN
3, 4. Hur förhåller det sig med en vanlig uppfattning om Adam och Eva i jämförelse med vad a) Jesus trodde? (1 Mos. 1:26) b) hans lärjungar trodde?
3 Vi har nu sett att 1 Moseboken lär att Jehova Gud skapade de första människorna — Adam och Eva. Många präster och kyrkobesökare som föredrar evolutionsteorin betraktar visserligen skildringen i 1 Moseboken som en myt, men hur förhöll det sig med Jesus, kristendomens grundare?
4 Det är obestridligt att Jesus var säker på att Gud skapade Adam och Eva, människosläktets första föräldrar. Hans lärjungar trodde också detta. (1 Mos. 2:21—24; 1 Kor. 6:16; 15:45; Ef. 5:31; Luk. 3:23—38) När Jesus en gång besvarade en fråga om skilsmässa, sade han:
”Har ni inte läst att han som skapade dem från början gjorde dem till man och kvinna och sade: ’Fördenskull skall en man överge sin far och sin mor och skall hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött’? Så är de då inte längre två, utan ett kött. Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt. ... Jag säger er att vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” — Matt. 19:4—9.
5. Vilken inställning till bibeln hjälper oss att identifiera den sanna religionen?
5 Av detta uttalande av Jesus kan vi vara säkra på att han och hans efterföljare godtog bibeln som inspirerad och pålitlig. Ett sådant godtagande är ett viktigt utmärkande kännetecken på sann religion. (2 Tim. 3:16, 17) Var och en av oss kan alltså fråga: ”Godtar min religion bibeln som inspirerad och exakt, inbegripet vad den säger om skapelsen? Tror jag personligen alldeles som Jesus och apostlarna gjorde?”
6. a) Vilken uppfattning hade Jesus om äktenskap och skilsmässa, och hur står sig den sanna religionen vid en jämförelse med upplysningarna om dessa ämnen i 1 Moseboken? b) Vilket handlingssätt följde de första kristna när det gällde sexualitet och äktenskap? (Hebr. 13:4)
6 Det Jesus sade i Matteus 19:4—9 illustrerar också den sanna religionens samstämmighet i fråga om ett rätt uppförande. Jesus instämde i att äktenskapet är heligt och att äktenskapsförbundet är bindande; skilsmässa och omgifte tillåts enligt Skriften bara om ens partner är skyldig till grov omoraliskhet. Genom att den sanna religionen håller fast vid denna gudaktiga norm ger den gifta personer motiv att arbeta på att göra sitt äktenskap till en framgång. De bör inte betrakta äktenskapet som ett tillfälligt socialt kontrakt, som lätt kan upphävas av staten. När de första kristna utövade den sanna religionen, undvek de följaktligen lösaktighet och höll fast vid Skaparens syn på äktenskapet som ett heligt och bindande förbund. Doktor C. J. Cadoux skrev således angående kristna på 100-talet v.t.:
”Allt sexuellt umgänge utanför äktenskapets gränser var strängt förbjudet. Det var vanligt att de kristna uttalade sig emot de överdrifter som var allmänt förekommande i den hedniska världen omkring dem.” — The Early Church and the World (Den tidiga kyrkan och världen), sid. 283.
7, 8. När du tänker på den erfarenhet du har, finner du då att flertalet kyrkobesökare håller fast vid bibelns moralnormer? Eller är det omöjligt att göra detta i vår tid?
7 Finner du att flertalet kyrkosamfund med kraft håller fast vid bibelns moralnormer? Eller är det vanligt att personer som påstår sig vara kristna tar ut skilsmässa och gifter om sig, trots att de inte har någon skriftenlig grundval till detta? Är det inte också så att många religionssamfund låter personer som lever tillsammans i omoraliskhet och sådana som lever i månggifte fortsätta att vara medlemmar?
8 Många skulle naturligtvis säga att bibelns höga moral visserligen är beundransvärd men att det i grund och botten inte är möjligt att hålla fast vid den i vår tid. Men det är alldeles avgjort möjligt för ett religiöst folk att hålla fast vid höga moralnormer trots sådana ”överdrifter” som är allmänt förekommande i världen omkring oss. (Hebr. 13:4) Lägg märke till följande meddelande från London Daily Telegraph angående hundratusentals personer i Afrika:
”Jehovas vittnen har över hela Afrika visat sig vara anständiga, ordentliga medborgare, som lever efter höga moralnormer. ... Den lösaktighet och polygami som är kännetecknande för det afrikanska samhället är helt enkelt obefintliga bland vittnena. Detta samfund ingjuter sparsamhet, punktlighet, ärlighet och laglydnad hos sina medlemmar.” — 26 oktober 1972.
9. a) Varför råder det samband mellan det bibeln säger om sexualmoral och det den säger om stöld? (5 Mos. 5:19, 21; 1 Tess. 4:4—6) b) Vilken åtgärd mot någon som blir en obotfärdig, halsstarrig ogärningsman kännetecknar den sanna religionen?
9 Ända från begynnelsen finner vi alltså som kännetecken på den sanna tillbedjan att den håller fast vid hög sexualmoral och aktning för äktenskapet. Detta finns rentav inbegripet i bibelns omsorg om egendomsrätt och i fördömandet av stöld. Detta inbegriper stöld av en annans äktenskapspartner eller en annan persons moraliska renhet. (1 Mos. 2:24; Ef. 4:28) Dessutom förklarar bibeln klart och tydligt att sådana som bekänner sig till den sanna religionen men som obotfärdigt fortsätter att vara otuktsmän, äktenskapsbrytare, tjuvar eller giriga människor måste drivas ut ur den kristna församlingen i överensstämmelse med Guds krav: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” (1 Kor. 5:11—13; 6:9, 10) Ett orubbligt fasthållande vid en sådan moral som getts av Gud har konsekvent identifierat den sanna religionen. Vi kan fråga: Hur förhåller det sig med vår tillbedjan av Gud i jämförelse med detta?
JESUS OCH SJÄLEN
10. Vilken jämförelse kan göras mellan de kristna skrifterna och 1 Moseboken i det som gäller ”själen”?
10 Påminn dig att när vi tidigare talade om Adam, lade vi märke till att bibeln inte säger att Adam hade en odödlig själ, utan att han var en själ. Finner vi samma uppfattning och förståelse i de kristna skrifterna eller ”Nya testamentet”? Ja, det gör vi verkligen. Aposteln Paulus citerade till och med skildringen i 1 Moseboken, när han dryftade uppståndelsen. Han sade: ”Det står också så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev till en levande själ.’ Den siste Adam [Jesus Kristus] blev till en livgivande ande.” (1 Kor. 15:45) Också i denna sak råder det alltså samstämmighet i den sanna religionens trosuppfattningar.
11. Vilket hopp hade Jesu lärjungar, och hur kunde de vara säkra på att det var verkligt och inte enbart önsketänkande? (1 Petr. 1:3, 4; Apg. 10:39, 40; 17:31; 1 Kor. 15:3—8)
11 Kristi tidiga efterföljare kunde vara säkra på denna uppfattning och förståelse på grund av vad som skedde med Jesus själv. Han, en mänsklig själ, blev dödad. Han förblev död i tre dagar, och under denna period var han inte vid liv någon annanstans. (Apg. 2:22—27; 1 Kor. 15:3, 4) Han befann sig i graven till dess Gud uppväckte honom med en andekropp på tredje dagen, och längre fram for han tillbaka upp till himmelen. (1 Petr. 3:18) Tidigare hade Jesus, sedan han liknat döden vid sömnens omedvetenhet, sagt till dem som trodde: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” (Joh. 11:11—14, 25; 5:28, 29) Hans lärjungar hade alltså inga skäl att tro på någon grekisk filosofisk uppfattning om att människan har en odödlig själ.
12. Varför är tron angående ”själen” av betydelse när det gäller religionen?
12 I detta ljus kan var och en av oss tänka på just det som vår religion lär. Har vårt religiösa tänkande formats i överensstämmelse med vad den sanna religionen konsekvent har hållit fast vid, nämligen att människan är en själ och att vilket som helst framtida liv måste avvakta en uppståndelse? Det är inte en fråga att ta lätt på; det gäller vårt hopp.
DE KRISTNA OCH BEFALLNINGARNA TILL NOA
13, 14. Varför är frågan om blodet viktig när det gäller sann tillbedjan?
13 Vi kan med fog förvänta att alldeles som Jesu läror stämde överens med skildringen i 1 Moseboken om Adam, så skall de också stämma överens med vad vi lägger märke till i bibeln angående Noa. Det gör de också. Du påminner dig att Skaparen enligt 1 Moseboken 9:3—6 gav anvisningar som var befallningar för hela mänskligheten. Gud förbjöd där människorna att äta kött, i vilket blodet fanns kvar, och likaså att beröva andra människor livet.
14 Från och med den tiden har den sanna religionen inbegripit aktning för blodet, som Gud själv sade skulle representera det liv som kom från honom och tillhörde honom. (3 Mos. 17:13, 14; Ps. 36:10) I överensstämmelse med detta var det Jesu livsblod som blev utgjutet till ett offer för hela mänskligheten. (Ef. 1:7; Hebr. 9:11—14; 1 Petr. 1:19) Men krävs det också att de kristna skall avstå från att äta blod eller kött från vilket blodet inte fått rinna av? När vi undersöker de kristna skrifterna, finner vi att Apostlagärningarna, kapitel 15, innehåller ett bindande beslut som fattades av apostlarna och de äldre män i Jerusalem som utgjorde den centrala eller styrande kretsen av kristna äldste. Bibeln säger oss att de, med hjälp av Guds heliga ande, bekräftade att de kristna måste avhålla sig från blod, alldeles som det blev befallt genom Noa. — Apg. 15:28, 29; 21:25.
15, 16. Hur kan de första kristnas vandel och Jehovas vittnens vandel jämföras när det gäller livsblodet?
15 De första kristna höll orubbligt fast vid denna lag från Gud. Enligt den latinske författaren Tertullianus var det så att de kristna under 100- och 200-talen inte ens förtärde djurblod vid sina måltider, som bestod av enkel och naturlig föda, och att de vidare avhöll sig från köttet av förkvävda och självdöda djur. Till och med förföljare erkände att de som höll fast vid den sanna kristna religionen inte åt kött i vilket blodet fanns kvar. Därför frestade de de kristna med blodfylld korv, helt enkelt därför att det som de tillgrep för att få de kristna att avfalla från sin tro var förbjudet bland dem. — Tertullianus: The Apology, del 1, kapitel 9.
16 Har detta särskiljande drag i den sanna religionen sedan dess övergetts? Fastän flertalet kyrkosamfund inte bryr sig om eller inte lär det som bibeln säger i detta sammanhang, är det fortfarande ett identifierande kännetecken på den sanna kristendomen. I ett meddelande som år 1976 kom från en nation i Afrika berättades det om en skara Jehovas vittnen som hade satts i fängelse på grund av att de höll fast vid politisk neutralitet, alldeles som de första kristna. Deras fångvaktare satte deras tro på prov genom att försöka tvinga dem ”att skriva ett brev som gick ut på att de förnekade sina trosuppfattningar eller att byta religion, godta månggifte eller äta kött varifrån blodet inte fått rinna av”. Vi är glada över att kunna tala om att dessa kristna svarade alldeles som apostlarna: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apg. 5:29.
17. Vilket annat vittnesbörd i fråga om den sanna religionen kan de kristna lägga märke till i vad Gud sade till Noa?
17 Ett annat vittnesbörd om den sanna religionen som vi bör begrunda har också att göra med vad Gud sade till Noa. Vid den tiden, då hela den mänskliga familjen bestod av bara åtta själar, förklarade Gud klart och tydligt att de inte skulle strida mot varandra och döda varandra. (1 Mos. 9:5, 6) Denna känsla av broderskap gentemot människorna och denna aktning för mänskligt liv är ett av de starkaste identifierande kännetecknen på den sanna religionen. — 2 Mos. 20:13.
18. a) Vad sade Jesus själv skulle identifiera hans lärjungar? b) Vilken inställning till krig intog de första kristna på grund av Jesu ord? (Matt. 5:43—45; 26:52)
18 Kort före sin död sade Jesus: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:34, 35) Följaktligen vägrade de första kristna att ta värvning i den romerska hären eller att kämpa i hären för någon av de andra forntida nationerna. I sin korta avhandling ”En undersökning av kristendomens principers överensstämmelse med krig” meddelade Jonathan Dymond följande om sin undersökning av detta ämne:
”De kristna som levde närmast vår Frälsares tid trodde, med tveklös tillförsikt, att han otvetydigt hade förbjudit krig — så att de öppet stod för denna tro och till stöd för den var villiga att offra sina tillgångar och sina liv, och verkligen också gjorde detta.
Men längre fram blev de kristna soldater. — Och när? När deras allmänna trohet mot kristendomen slappades; — när de, i andra avseenden, överträdde dess principer. ... Kort sagt: De blev soldater, när de hade upphört att vara kristna.” — Sid. 60, 61.
19. Vilket särskiljande drag i den sanna religionen belyste bibelskribenten Johannes?
19 Aposteln Johannes riktade eftertryckligt uppmärksamheten på kärleken som en nödvändig och viktig egenskap för den sanna religionen, då han skrev: ”Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början, att vi skall älska varandra; inte vara såsom Kain, som härstammade från den onde och tog livet av sin bror. ... Små barn, låt oss älska, varken med ord eller med tungan, utan i gärning och sanning.” — 1 Joh. 3:11, 12, 18.
ENDRÄKTIGA UNDERSTÖDJARE AV RIKET
20. När vi skall hjälpa någon att identifiera den sanna tillbedjan, vad kan vi då peka på i fråga om Riket?
20 En annan grund till den världsomfattande endräkten inom det kristna broderskapet finner vi i det centrala temat i Jesu predikande: Himmelriket. Sanna kristna ger sitt stöd åt och sina liv för detta rikes myndighet, varhelst de bor på jordens yta. Millioner kyrkobesökare i vår tid upprepar den ”mönsterbön”, som Jesus framställde, och ber: ”Tillkomme ditt rike”, men inser de att Riket är en verklig regering som verkligen skall styra denna jord till gagn för jordens invånare och ge mänskligheten rättvisa, frid, hälsa och liv? (Upp. 21:3, 4; 2 Petr. 3:11—13) När Jesus stod inför den romerske landshövdingen Pontius Pilatus, sade han om detta rike:
”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” — Joh. 18:36.
21. På vad inriktar sanna kristna sin lojalitet och sina ansträngningar?
21 Detta rike är från himmelen. Därför är det så att de kristna, även om de respekterar mänskliga ansträngningar att åstadkomma fred, använder alla sina krafter och tillgångar till att förkunna om detta rike och det hopp som det erbjuder åt alla människor. (Matt. 24:14; 28:18—20) Följaktligen är tro på Riket och lojalitet mot det vad som är viktigast i Kristi sanna efterföljares liv.
22. Vilken ställning när det gäller världsliga regeringar intog de första kristna? (Tit. 3:1; 1 Petr. 2:17)
22 Under den efterapostoliska tiden visade de första kristna denna tro på Kristi ord. De betalade sina skatter, lydde landets lagar och var i alla normala avseenden föredömliga medborgare i de länder där de bodde. (Matt. 22:17—21; Rom. 13:1—7) Men de intog en neutral ställning mitt ibland politiska grupperingar och stridigheter på den tiden. Historien ger denna beskrivning:
”De kristna var främlingar och pilgrimer i världen omkring dem; deras medborgarskap var i himmelen; det rike som de såg upp till var inte av denna världen. Den följdriktiga bristen på intresse för de allmänna angelägenheterna kom sålunda från början att bli ett anmärkningsvärt drag hos kristendomen.” — E. G. Hardy: Christianity and the Roman Government (Kristendomen och det romerska styret), sid. 39.
23. Varför är Jehovas vittnens neutrala hållning av intresse, när vi tänker på den rätta religionen? (Joh. 15:19)
23 I överensstämmelse härmed bör vi, när vi skall identifiera dem som i vår tid utövar den sanna religionen, leta efter dem som bevarar neutraliteten i sådant som rör mänskliga regeringar och som inte gör det av några personliga skäl, utan därför att de väntar på att Guds rikes ingripande skall rätta till vår tids orättvisor och lidanden. Kan det finnas sådana kristna i vår tid? I en nyligen utgiven bok om kristendomen fanns denna iakttagelse:
”Att Jehovas vittnen dragit sig undan från politiskt, militärt och socialt engagemang har av deras fiender tolkats som misantropi och har varit den främsta orsaken till den upprörande förföljelse som de ofta utsatts för.” — American Christianity, An Historical Interpretation (Amerikansk kristendom — en historisk tolkning).
I F. H. Littells bok From State Church to Pluralism (Från statskyrka till pluralism) (1971) heter det också:
”Hur otrolig och häpnadsväckande Jehovas vittnens säregna lära om Riket än kan synas, bör vi inte glömma att i den bibliska religionen är Rikets tillblivelse ett ögonblick av dramatiskt genomträngande och en omkastning av mänskliga förväntningars normala bana.” — Sid. 212.
Bibelns lära om Riket skiljer sig sannerligen från världens uppfattning, alldeles som det förhöll sig när Jesus stod till doms inför Pontius Pilatus. Men Jesus sade också: ”Visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar.” Det är värt att undersöka deras gärningar som följer bibelns uppfattning, om vi är intresserade av vad som är sann religion. — Matt. 11:19.
VAD BETYDER DET HELA?
24. Vad är i korta drag några viktiga identifierande kännetecken på den sanna religionen?
24 De punkter som vi har begrundat här är inte alls alla de identifierande kännetecknen på den sanna religionen. De ger oss emellertid en fullt tillräcklig grundval på vilken vi kan väga vår religions trosuppfattningar och sedvänjor liksom också oss själva personligen. I överensstämmelse med vad vi har funnit i bibeln och i de första kristnas liv kommer vi med lätthet att inse att den sanna religionen måste inbegripa följande: Att Gud skapade människan direkt och för att leva på jorden; att människan inte äger någon odödlig själ, utan att de döda skall få en uppståndelse i framtiden; att vi måste vara orubbliga i att undvika omoraliskhet och upprätthålla äktenskapets helgd; att det är viktigt att stå fast vid Guds lag angående blodet och att utöva kärlek mot medmänniskor, vilket gör livet så mycket behagligare; samt att de kristna behöver förkunna Guds rike med tanke på att hjälpa andra att äga det underbara hopp som Gud ger.
25, 26. Varför behöver var och en av oss personligen vara intresserad av dessa drag i den sanna tillbedjan? Vad blir resultatet?
25 Somliga kan finna att deras religion eller personliga trosuppfattningar och sedvänjor skiljer sig från vad bibeln identifierar som den sanna religionen. Om du i ditt fall finner att du behöver göra en del förändringar, dröj då inte med det. Följ det inspirerade rådet i 1 Petrus 3:10—12: ”Ty ’den som vill älska livet och se goda dagar, han skall ... vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott; han skall söka friden och trakta efter den. Ty Jehovas ögon vilar på de rättfärdiga.’”
26 Hur kan vi trakta efter det som är rätt? Inte enbart genom att överge det som inte är i samklang med sann religion, utan också genom att vidta positiva åtgärder för att leva i överensstämmelse med vår Guds vilja. Kom ihåg att Noa inte bara var en som trodde. Bibeln talar om för oss att Noa vandrade med den sanne Guden och var ”en rättfärdighetens predikare”. På liknande sätt var det så att Jesus och hans apostlar både trodde och levde i överensstämmelse med den rätta religionen. Detta inbegrep att de delade med sig åt andra av de goda nyheterna om Guds rike och den nya ordning med fred på jorden som Gud utlovar. (Matt. 4:17; 10:7; 28:19, 20) Att vi helhjärtat gör samma vilja ger oss stor glädje och ger andra människor hopp, ett uppsåt i livet och verklig lycka. Rika välsignelser kommer att bli deras lott, eftersom de identifierar den sanna religionen och tillämpar den.
[Bild på sidan 14]
I stället för att ta del i krig och stridigheter har de sanna kristna funnit världsomfattande endräkt, grundad på deras gemensamma hopp — Guds rike