Dopet — ett kristet krav
DOPET har varit en del av kristendomen alltsedan den började. Vad innebär dopet? Hur viktigt är det att människor blir döpta? Låt oss ta del av några grundläggande upplysningar om dopet och dess innebörd, sett från bibelns ståndpunkt.
Bibeln visar att den rätta formen av dop är fullständig nedsänkning. Ordet ”döpa” härrör från det grekiska ordet baptízein, som betyder ”att neddoppa, att nedsänka”. När någon sänks ned i vatten, blir han tillfälligtvis begravd utom synhåll och därpå upplyft ur vattnet.
Första gången bibeln omnämner dop är i samband med Johannes döparens verksamhet. År 29 v.t. blev Johannes bemyndigad av Gud att döpa. Bibeln säger att Johannes ”kom till hela landet omkring Jordan och predikade dop som symbol av sinnesändring till förlåtelse för synder”. — Luk. 3:1—3.
Att någon blev nedsänkt i och upplyft ur vattnet symboliserade att han uppriktigt hade ångrat sig, ändrat sinne, och var bedrövad över att ha syndat mot Guds lag som gavs genom Mose. Han dog så att säga i förhållande till ett sådant handlingssätt och blev levande i förhållande till förnyade ansträngningar att hålla den mosaiska lagen. Eftersom lagen skulle tjäna som en ”uppfostrare som leder ... till Kristus”, var Johannes’ dop ett viktigt steg, när det gällde att göra israeliterna redo att ta emot den utlovade Messias. — Luk. 1:16, 17; 3:4—6; Gal. 3:24.
Jesus själv blev döpt av Johannes. Vid detta tillfälle kom Guds heliga ande ned över Jesus och smorde honom som den utlovade Messias. (Mark. 1:9—11) Jesus var inte någon syndare, som behövde ändra sinne, men nu trädde han in på en ny levnadsväg. (1 Petr. 2:22) Från och med nu skulle han utföra sin Faders särskilda ”vilja”, som innebar att han skulle offra sitt liv som ett lösenoffer för människosläktets synder. — Ps. 40:7—9; Hebr. 10:5—10.
Jesus satte inte stopp för det dop och den verksamhet som Johannes döparen utförde. Nej, vi läser om att Jesus, i början av sin förkunnartjänst, ”gjorde och döpte fler lärjungar än Johannes — fastän det i själva verket inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar”. (Joh. 4:1, 2) Detta döpande under Jesu ledning utfördes som symbol av sinnesändring på samma sätt som Johannes’ dop.
EN FÖRÄNDRING I INNEBÖRDEN
Efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd upphörde den mosaiska lagen att gälla. (Rom. 10:4; Ef. 2:15) Innebar detta att det inte längre behövdes något dop? Nej, men nu var dopet för judarnas del en symbol av att de framställde sig för Jehova Gud på grundval av det försoningsoffer som Jesus, Messias, utgjorde. Men strax innan Jesus for upp till himmelen gav han sina lärjungar denna befallning: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matt. 28:19, 20.
Lade du märke till att nu skulle dopet inbegripa inte bara judar, utan också ”människor av alla nationerna”? När Jesus var på jorden, förutsade han att Guds speciella tid av ynnest gentemot judarna skulle upphöra. (Matt. 8:11, 12; 21:43) Detta inträffade år 36 v.t., då aposteln Petrus blev sänd av Gud att gå in i Kornelius’, en icke-judes, hus och förklara det kristna budskapet för honom och hans husfolk. Sedan dessa hedningar hade tagit emot sanningen om Jesus Kristus, erhöll de den heliga andens mirakulösa gåva och blev döpta. — Apg. 10:1—48.
Eftersom Gud inte längre handlade med en nation av människor som var särskilt överlämnade åt honom från födelsen, blev dopet från och med den tiden en passande symbol av ett oförbehållsamt överlämnande åt Gud. Att någon blev nedsänkt i vatten angav att han dog i förhållande till ett levnadssätt som kretsade kring honom själv. Att han restes upp ur vattnet symboliserade att han blev levande i förhållande till att sätta Guds uppenbarade vilja främst i sitt liv. (Jämför Matteus 6:33; Filipperna 1:10.) Jesus visade att detta var ett krav, då han sade: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig.” — Matt. 16:24.
Vad innebär det att bli döpt ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”? (Matt. 28:19) Vi kan förstå detta bättre, om vi begrundar följande ord av Jesus, som finns nedtecknade i Matteus 10:41: ”Den som mottager en profet i en profets namn, han skall erhålla en profets lön, och den som mottager en rättfärdig man i en rättfärdig mans namn, han skall erhålla en rättfärdig mans lön.” (J. N. Darbys övers., sv. uppl.) Detta innebär att man tar emot en profet eller en rättfärdig man som ett erkännande av vad han är. De som skall undergå det kristna dopet måste erkänna den ställning som Fadern, Sonen och den heliga anden intar: Fadern som den högste Suveränen; Sonen som återlösare och kung; och den heliga anden som Guds verksamma kraft som hjälper människor att göra Guds vilja. — Ps. 83:19; Matt. 20:28; Upp. 19:16; Joh. 14:16, 17.
HUR VIKTIGT ÄR DET?
Hur viktigt är det att människor blir döpta med det kristna dopet? Tänk på det råd som aposteln Petrus gav på pingstdagen år 33 v.t. till judar, som hade del i samhällsansvaret för synden att ha naglat fast Messias, den Smorde, vid pålen och som behövde bli renade från denna synd: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” (Apg. 2:38) Skrifterna visade att människor som önskade få förlåtelse för synder genom Jesus Kristus måste ändra sinne och bli döpta.
Innebär detta att vattendopet avtvår synder? Det skulle vara felaktigt att dra en sådan slutsats. När Petrus talar om floden på Noas tid, ger han dopet en djupare innebörd och säger: ”Det som svarar mot detta [att åtta människor fördes genom flodens vatten i en ark] frälsar nu också er, nämligen dop, (inte bortläggandet av köttets orenhet, utan den till Gud framställda begäran om ett gott samvete,) genom Jesu Kristi uppståndelse.” — 1 Petr. 3:21.
Hur framställer vi då en begäran till Gud om detta goda samvete? Genom att göra som Noa gjorde, dvs. överlämna oss innan vi blir förda genom vattnet. Likt Noa överlämnar vi oss åt Jehova Gud till att göra hans vilja och sedan allt framgent fortsätta att göra den. Detta leder till att vi får ett gott samvete, eftersom vi, när vi vet att vi gör Guds vilja, åtnjuter ett gott samvete. Att vi överlämnar oss åt Gud är således i själva verket ”den till Gud framställda begäran om ett gott samvete”. Det goda samvetet får vi inte genom att vi utför självrättfärdiga gärningar, utan genom att vi utför de gärningar som Gud föreskriver, Guds vilja. Det är detta som vi överlämnar oss till att göra.
Att vi överlämnar oss åt Gud genom Kristus utgör alltså en till Gud framställd ”begäran om ett gott samvete”. I vårt ofullkomliga, syndiga tillstånd är vi inte i oss själva godtagbara för Gud. Eftersom vi ångrar våra synder och vänder om och överlämnar oss, använder Jehova alltså Kristi försoningsoffers renande blod till vårt gagn, och därigenom befriar han oss från syndens fördömelse och ger oss ett gott samvete inför honom. Att vi lydigt låter oss föras genom dopvattnet symboliserar därför vårt överlämnande av oss själva åt Jehova Gud genom Jesus Kristus.
Innebär detta att man efter dopet inte längre bör betrakta sig själv som en syndare? Inte alls. Till och med Paulus, en döpt kristen och en Jesu Kristi apostel, sade klagande: ”Så är jag då själv med mitt sinne slav under Guds lag, men med mitt kött under syndens lag.” (Rom. 7:25) Men överlämnade, döpta kristna kan ha ett gott samvete i det avseendet att de vet att det syndförsonande värdet av Jesu offer utplånar synder i det förgångna och de synder de kan begå dag efter dag på grund av mänsklig ofullkomlighet. (1 Joh. 2:1, 2) Därför behöver de kristna inte känna sig nedtyngda av skuldkänslor på grund av sitt tidigare levnadssätt och sitt nedärvda syndfulla tillstånd.
BARA EN BÖRJAN
Bör man betrakta sitt dop som ett bevis på att man äntligen har lyckats och att man nu är klar att vinna det eviga livet? Det skulle vara oförståndigt att tänka så, för bibeln visar att dopet är bara en början av en människas överlämnade, heliga tjänst för Gud. Tänk på att Jesu dop inträffade i början av hans messianska tjänst. För hans apostlar och för andra av hans första lärjungar var det också ett inledande steg. Lade du märke till aposteln Petrus’ uttalande om att dopet ”frälsar nu också er”? (1 Petr. 3:21) I en kommentar av G. F. C. Fronmüller framhålls det att ”presens[formen av det grekiska verbet som översatts med ”frälsar”] används här, därför att frälsandet bara har börjat och ännu inte är fullbordat”. — Matt. 10:22; Rom. 13:11; Fil. 2:12; Upp. 2:10.
Följande ord av aposteln Paulus visar att det krävs mer än dopet för att bli frälst: ”Ty om du offentligt bekänner det ’ordet i din egen mun’, att Jesus är Herre, och i ditt hjärta utövar tro på att Gud uppväckte honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen avger man offentlig bekännelse till frälsning.” (Rom. 10:9, 10) Detta visar tydligt att förutom tro och dop är en ”offentlig bekännelse” ett krav för frälsning, dvs. man bekänner offentligt att Jesus Kristus är Herre och att Gud uppväckte honom från de döda.
Denna offentliga bekännelse avges visserligen vid tiden för dopet, men detta innebär inte att man efter dopet inte längre behöver bekänna sitt hopp inför andra. Tvärtom — bibeln visar att vi måste fortsätta att avge en sådan bekännelse vid våra möten i församlingen, inför styrande och dömande myndigheter, som kan kräva en förklaring angående vårt kristna hopp, och när vi offentligt förkunnar de ”goda nyheterna” om Guds rike. — Hebr. 10:23; 1 Petr. 3:15; Matt. 24:14.
Det står alltså klart att det kristna dopet är ett krav för alla som önskar vinna en godkänd ställning inför Gud. Med tanke på vad dopet symboliserar bör man inte ta lättvindigt på det eller bli döpt utan att ha förberett sig omsorgsfullt. Överväger du att låta döpa dig inom den närmaste tiden? Om det är så, tänk då allvarligt på dopets innebörd. Var besluten att alltid leva i enlighet med ditt överlämnande till Gud och vad det representerar.