Hur meningsfulla är dina böner?
”Jag har ropat av hela mitt hjärta. Svara mig, o Jehova.” — PSALM 119:145, NW.
1, 2. a) Vilken liknelse som handlar om bön, framställde Jesus? b) Vilken slutsats drog Jesus av de båda bönerna, och vad bör detta visa oss?
VILKA slags böner hör Skaparen, Jehova Gud? I en av sina liknelser visade Jesus Kristus ett av de grundläggande villkoren för att Gud skall besvara våra böner. Jesus sade att två män bad i templet i Jerusalem. Den ene var en högt aktad farisé och den andre en föraktad uppbördsman. Så här bad fariséen: ”O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som övriga människor, ... eller ens som den här uppbördsmannen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tiondelen av allting jag förvärvar.” Men den ödmjuke uppbördsmannen ”slog sig oavbrutet för sitt bröst och sade: ’O Gud, var nådig mot mig syndare.’” — Lukas 18:9—13.
2 Så här sade Jesus, när han kommenterade dessa båda böner: ”Jag säger er: Den här mannen [uppbördsmannen] gick ner till sitt hem befunnen mer rättfärdig än den förre mannen [fariséen], eftersom var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Lukas 18:14) Här visade Jesus tydligt att det inte räcker med att bara be till vår himmelske Fader. Hur vi ber — vår sinnesinställning — är också betydelsefullt.
3. a) Nämn några grundläggande regler som styr bönen. b) Vilka former kan bönen anta?
3 Bönen är verkligen ett dyrbart och viktigt privilegium, och alla välunderrättade kristna känner till de grundläggande regler som styr den. Bönerna måste riktas till den ende sanne Guden, Jehova. De måste frambäras i hans Sons, Jesu Kristi, namn. För att vara godtagbara måste de framföras i tro. Ja, ”den som närmar sig Gud måste tro att han är till”. Dessutom måste våra böner vara i överensstämmelse med Guds vilja. (Hebréerna 11:6; Psalm 65:3; Matteus 17:20; Johannes 14:6, 14; 1 Johannes 5:14) Av bibliska exempel lär vi också att bönen kan ta formen av lovprisning, tacksägelse, begäran och ödmjuk anhållan. — Lukas 10:21; Efesierna 5:20; Filipperna 4:6; Hebréerna 5:7.
Exempel på meningsfulla böner
4. a) Vilka exempel på meningsfulla böner gav Mose och Josua? b) Vilka exempel gav David och kung Hiskia? c) Vilket gemensamt drag hade flera av dessa böner?
4 När vi måste ta itu med allvarliga problem, när vi måste fatta viktiga beslut, när allvarliga misstag har begåtts eller när vårt liv hotas, då blir våra böner särskilt innerliga och meningsfulla. Israeliterna gjorde uppror, när de hade hört de tio trolösa spejarnas negativa rapport, och därför sade Jehova till Mose att folket förtjänade att utplånas. I en innerlig och meningsfull bön tiggde och bad Mose Jehova att inte vidta denna åtgärd, eftersom Jehovas namn var inbegripet. (4 Moseboken 14:11—19) När Israel på grund av Akans girighet led nederlag vid Ai, framförde Josua en vädjan fylld av mycket djup känsla, därför att det också denna gång gällde Jehovas namn. (Josua 7:6—9) Många av Davids psalmer är innerliga böner. Psalm 51 är ett särskilt framträdande exempel. Kung Hiskias bön vid tiden för den assyriske kungen Sanheribs invasion av Juda är ett annat fint exempel på en meningsfull bön, och återigen var Jehovas namn inbegripet. — Jesaja 37:14—20.
5. Vilka andra exempel på meningsfulla böner av Jehovas tjänare har vi?
5 Klagovisorna kan sägas vara en enda lång innerlig bön, som Jeremia bad på sitt folks vägnar, eftersom han där gång på gång riktar sig till Jehova. (Klagovisorna 1:20; 2:20; 3:40—45, 55—66; 5:1—22, NW) Esra och Daniel bad också meningsfulla och innerliga böner på sitt folks vägnar och bekände sin nations orätta handlingar och vädjade om förlåtelse. (Esra 9:5—15; Daniel 9:4—19) Och vi kan vara övertygade om att den bön Jona bad, när han var i buken på den stora fisken, var både innerlig och meningsfull. — Jona 2:2—10.
6. a) Vilka exempel på meningsfulla böner gav oss Jesus? b) Vilken grundläggande faktor krävs för att göra våra böner meningsfulla?
6 Innan Jesus utvalde de 12 apostlarna tillbringade han hela natten i bön, så att hans val skulle komma att bli i enlighet med hans Faders vilja. (Lukas 6:12—16) Vi har också Jesu meningsfulla bön den natt då han blev förrådd, den som finns upptecknad i Johannes, kapitel 17. Alla dessa böner utgör ett vältaligt vittnesbörd om det fina förhållande som de som framförde dem stod i till Jehova Gud. Detta måste utan tvivel vara en grundläggande faktor i våra böner, om de skall vara meningsfulla. Och om bönerna skall ha någon ”kraft” hos Gud, så måste de vara innerliga och meningsfulla. — Jakob 5:16.
Brister på grund av mänsklig ofullkomlighet
7. Vilka frågor kan vi ställa oss själva angående våra böner?
7 Som det har påpekats, blir våra böner antagligen både innerliga och meningsfulla under påfrestande förhållanden. Men hur är det då med våra dagliga böner? Vittnar de om det innerliga och nära förhållande vi känner att vi har med vår himmelske Fader, Jehova Gud? Det har träffande sagts: ”Bönen måste betyda något särskilt för oss själva, om den skall betyda någonting alls för Gud.” Ägnar vi våra böner den eftertanke som de förtjänar, och ser vi till att de verkligen kommer från vårt symboliska hjärta?
8. Hur kan det på grund av mänsklig ofullkomlighet finnas brister hos våra böner?
8 Våra böner kan lätt urarta i detta avseende. På grund av våra nedärvda ofullkomliga böjelser kan vårt hjärta så lätt bedra oss och beröva våra böner de egenskaper de bör ha. (Jeremia 17:9) Om vi inte, i de allra flesta fall, stannar upp och tänker innan vi ber, så kan vi upptäcka att våra böner lätt har en tendens att bli till en mekanisk, stereotyp slentrian. Eller de blir kanske bara upprepningar, vilket påminner oss om det som Jesus sade om det felaktiga sätt som ”folk i nationerna” bad på. (Matteus 6:7, 8) Eller också ber vi kanske bara i allmänna ordalag, i stället för att tala om speciella ting eller personer.
9. Vilka andra fallgropar kan vi råka i när det gäller våra böner, och vad är utan tvivel en bidragande orsak till dessa fallgropar?
9 Ibland kanske vi har en tendens att jäkta igenom våra böner. Men det är värt att lägga märke till följande iakttagelse: ”Om man är alltför upptagen för att be, då är man alltför upptagen.” Vi bör inte önska lära oss vissa ord och uttryck utantill och sedan bara upprepa dessa varje gång vi ber; det skall inte heller vara nödvändigt för ett Jehovas vittne att läsa upp sin bön, till exempel vid en offentlig sammankomst. En orsak till att vi kan råka i dessa fallgropar är utan tvivel det faktum att vi inte kan se Jehova Gud, den som vi ber till. Men vi kan inte förvänta att han skall finna behag i sådana böner, och vi har inte heller något gagn av att be dem.
Att övervinna bristerna
10. a) Vilken inställning skulle röja bristande insikt om bönens vikt och betydelse? b) Vilket exempel lägger vi märke till i bibeln?
10 Om vi inser vikten av att dagligen be och har ett gott förhållande till vår himmelske Fader, så kommer detta att hjälpa oss att gardera oss mot de tidigare nämnda fallgroparna. En sådan uppskattning kommer för det första att hjälpa oss att vara på vår vakt emot att jäkta igenom våra böner som om vi därefter måste ta itu med viktigare saker. Ingenting kan vara viktigare än att tala med den universelle Suveränen, Jehova Gud. Det kan naturligtvis finnas tillfällen då tiden är begränsad. När kung Artaxerxes till exempel frågade sin munskänk, Nehemja: ”Vad är det du söker uppnå?” så bad Nehemja genast till ”himlarnas Gud”. (Nehemja 2:4, NW) Eftersom kungen förväntade svar omedelbart, så kunde Nehemja inte hålla på länge med den bönen. Men vi kan vara övertygade om att den var meningsfull och kom från hjärtat, eftersom Jehova omedelbart besvarade den. (Nehemja 2:5, 6) Men bortsett från sådana sällsynta tillfällen bör vi ta oss tid till våra böner och låta andra saker vänta. Om vi har en tendens att jäkta igenom våra böner, inser vi inte helt och fullt bönens vikt och betydelse.
11. Vilken annan fallgrop måste vi vara på vår vakt emot, och hur var Jesus ett fint föredöme, när det gäller detta?
11 En annan fallgrop som vi kan behöva akta oss för är den att upprepa allmänna fraser. Sådana böner gör inte heller rättvisa åt bönens dyrbara privilegium. I sin mönsterbön gav Jesus oss ett fint exempel på hur vi bör be. Han nämnde sju olika slag av begäran: tre handlade om rättfärdighetens triumf, ett om våra dagliga fysiska behov och tre om vårt andliga väl. — Matteus 6:9—13.
12. Vilka fina exempel ger Paulus oss i fråga om att vara uttryckliga i våra böner?
12 Aposteln Paulus utgjorde också ett fint föredöme för oss i det här avseendet. Han uppmanade andra att be för honom att han måtte få förmåga att tala med dristighet. (Efesierna 6:18—20) Han var precis lika uttrycklig i sina egna böner till förmån för andra. Paulus sade: ”Detta fortsätter jag att bedja om: att er kärlek än mer och mer må överflöda av exakt kunskap och full omdömesförmåga; att ni må skaffa er visshet i fråga om de viktigare tingen, så att ni må vara fläckfria och inte får andra att snava fram till Kristi dag, och att ni må uppfyllas av rättfärdig frukt, som kommer genom Jesus Kristus, till Guds ära och pris.” — Filipperna 1:9—11.
13. Hur kan vi framföra meningsfulla böner, när det gäller våra olika slag av tjänst för Jehova?
13 Ja, våra böner bör handla om tydligt angivna ting, och detta kräver att vi ägnar eftertanke åt våra böner. (Jämför Ordspråksboken 15:28.) När vi är ute i tjänsten på fältet kan vi be, inte enbart om att Gud skall välsigna våra ansträngningar, utan också om att han skall ge oss vishet, takt, storsinthet, ett fritt och öppet tal eller hjälp med vilken svaghet det än kan vara som kan ha en tendens att hindra oss från att vittna effektivt. Skulle vi inte också kunna be Gud att leda oss till dem som hungrar och törstar efter rättfärdighet? Alldeles innan vi håller ett offentligt föredrag eller medverkar i tjänstemötet eller i skolan i teokratisk tjänst kan vi be Jehova om att låta ett rikt mått av sin heliga ande vila över oss. Varför det? Så att vi kan ha tillförsikt och jämvikt och kan tala med innerlighet och övertygelse, för att ge ära åt Guds namn och bygga upp våra bröder. Alla sådana böner bidrar också till att vi får en rätt sinnesinställning när vi talar.
14. Vilken inställning bör vi ha till köttsliga svagheter som vi har svårt att övervinna?
14 Har vi någon köttslig svaghet som för krig mot vår andlighet och som det verkar vara svårt för oss att övervinna? Då bör det vara vår önskan att tala om den i tydliga ordalag i våra böner. Och vi bör — i stället för att bli modfällda — aldrig tröttna på att ödmjukt och innerligt be Gud hjälpa oss och ge oss förlåtelse. Ja, oavsett hur ofta vi måste be till Gud för samma svaghet, så bör det under sådana omständigheter vara vår önskan att gå till Jehova, precis som ett barn går till sin far när det har råkat i svårigheter. Om vi är uppriktiga, kommer Jehova att ge oss hjälp och insikten om att han har förlåtit oss. Under sådana förhållanden kan vi också hämta tröst från aposteln Paulus’ bekännelse om att han hade ett problem. — Romarna 7:21—25.
Sådant som hjälper oss att be meningsfulla böner
15. Med vilken sinnesinställning bör vi nalkas Jehova Gud i bön?
15 För att våra böner skall vara verkligt meningsfulla måste vi anstränga oss att slå bort alla ovidkommande tankar och koncentrera oss på det förhållandet att vi träder inför den store Guden, Jehova. Vi måste nalkas honom med djup respekt och inse hur vördnadsbjudande han är. Som Jehova sade till Mose kan ingen människa se Gud och ändå leva. (2 Moseboken 33:20) Vi måste därför nalkas Jehova med tillbörlig ödmjukhet och blygsamhet, vilket var något som Jesus betonade i sin liknelse om fariséen och uppbördsmannen. (Mika 6:8, NW; Lukas 18:9—14) Jehova måste vara mycket verklig för oss. Vi måste ha samma sinnesinställning som Mose hade. ”Han stod fast som om han såg den osynlige.” (Hebréerna 11:27) Sådana drag vittnar om att vi har ett gott förhållande till vår himmelske Fader.
16. Vilken roll spelar våra hjärtan, när det gäller att be meningsfulla böner?
16 Våra böner kommer också att bli meningsfulla, om vi kommer till Jehova med hjärtan fulla av kärlek till och tillgivenhet för honom. Vilken uppskattning av och kärlek till Jehova Gud gav inte psalmisten David uttryck åt i Psalmerna 23 och 103! Det råder inget tvivel om att David hade ett gott förhållande till sin store Herde, Jehova Gud. I skolan i teokratisk tjänst får vi rådet att tala med värme och känsla. Detta bör särskilt vara fallet när vi läser skriftställen och ännu mer så när vi ber till vår himmelske Fader. Ja, vi önskar känna det som David gjorde, när han bad: ”Få mig att lära känna dina egna vägar, o Jehova; lär mig dina egna stigar. Få mig att vandra i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud.” Följande ord av en annan psalmist visar också hur vi bör känna det: ”Jag har ropat av hela mitt hjärta. Svara mig, o Jehova.” — Psalm 25:4, 5; 119:145; NW.
17. Hur kan vi undvika att våra böner blir upprepande?
17 För att vi skall kunna fortsätta att be meningsfulla böner och undvika att göra dem fulla med upprepningar, så är det bra att vi varierar tankeinnehållet i dem. Dagens bibeltext eller någon kristen publikation som vi har läst kanske kan ge oss någon tanke. Temat för studiet i Vakttornet eller för det offentliga föredraget eller för den sammankomst eller det konvent vi är med vid kan också tjäna ett sådant syfte.
18. Vad kan vi i överensstämmelse med bibliska uttryck och exempel göra för att få våra böner mer meningsfulla?
18 För att hjälpa oss att bli mer upplagda för att be och för att göra våra böner mer meningsfulla är det bra att vi ändrar vår kroppsställning. Vid offentliga böner böjer vi helt naturligt på huvudet. Somliga har funnit det vara bra att knäfalla inför Jehova, när de ber individuellt eller som familj, därför att de tycker att den kroppsställningen bidrar till att de har en ödmjuk sinnesinställning. I Psalm 95:6 (NW) uppmanas vi: ”O kom in, låt oss tillbe och böja oss ner; låt oss knäfalla inför Jehova, han som har gjort oss.” Salomo föll på knä, när han framförde sin bön vid överlämnandet av Jehovas tempel, och Daniel gjorde det till en vana att falla på knä, när han bad. — 2 Krönikeboken 6:13; Daniel 6:10.
19. Vad behöver de som har ansvaret för offentliga böner tänka på?
19 Med tanke på vikten av bön bör förordnade äldste använda gott omdöme i fråga om vem de uppmanar att framföra offentlig bön på församlingens vägnar. Den döpte man som representerar församlingen i bön bör vara en mogen kristen förkunnare. Hans bön bör visa att han har ett gott förhållande till Gud. Och de som får privilegiet att framföra sådana böner bör tänka på att kunna bli hörda, eftersom de inte bara ber för egen räkning, utan på hela församlingens vägnar. Hur skall annars de andra i församlingen kunna instämma i att säga ”amen” vid bönens slut? (1 Korintierna 14:16) För att de övriga skall kunna säga ett meningsfullt ”amen”, måste de naturligtvis lyssna uppmärksamt och inte låta tankarna vandra, utan verkligen göra bönen till sin egen. Ett annat varningens ord som kan tilläggas är att eftersom sådana böner framförs till Jehova Gud, så bör de inte utnyttjas som en ursäkt till att hålla en predikan för åhörarna eller för att framföra några rent personliga uppfattningar.
20. Vilket förslag ges här med tanke på att meningsfulla böner som framförs med hög röst är till en välsignelse för åhörarna?
20 När våra böner framförs med hög röst och är verkligt meningsfulla, är de till en välsignelse för åhörarna. Därför är det bra för gifta par och för familjer att ha åtminstone en gemensam bön om dagen. I den kan en person, till exempel den som är familjens överhuvud, vara förespråkare för den andre eller för de övriga.
21. Vad mer bör vi tänka på för att våra böner skall vara meningsfulla?
21 För att våra böner skall vara verkligt meningsfulla är det ännu en sak som förtjänar vår uppmärksamhet, och det är det förhållandet att vi måste vara konsekventa när det gäller våra böner, och vad betyder då det? Att vi lever i enlighet med våra böner och arbetar på det vi ber om. Denna sida av våra böner skall vi behandla i följande artikel.
Vad svarar du?
◻ Nämn några meningsfulla böner som finns nedtecknade i bibeln.
◻ Vad kan på grund av mänsklig ofullkomlighet skämma våra böner?
◻ Hur kan vi övervinna vissa brister i våra böner?
◻ Vad kan hjälpa oss att framföra meningsfulla böner?