”Guds Israel” och den ”stora skaran”
”Jag [såg], och se! en stor skara, som ingen var i stånd att räkna.” — UPPENBARELSEBOKEN 7:9.
1—3. a) Vilka underbara himmelska framtidsutsikter har smorda kristna? b) Hur försökte Satan fördärva församlingen under det första århundradet? c) Vad hände år 1919, som visade att Satans försök att fördärva den smorda kristna församlingen hade misslyckats?
GRUNDANDET av ”Guds Israel” år 33 v.t. var ett stort steg i förverkligandet av Jehovas uppsåt. (Galaterna 6:16) Dess smorda medlemmar har hoppet att bli odödliga andevarelser och härska tillsammans med Kristus i Guds himmelska kungarike. (1 Korinthierna 15:50, 53, 54) I den ställningen har de en ledande roll i helgandet av Jehovas namn och i krossandet av huvudet på den store motståndaren, Satan, Djävulen. (1 Moseboken 3:15; Romarna 16:20) Inte underligt att Satan, både genom förföljelse och genom att försöka fördärva denna nya församling moraliskt, gjorde allt som stod i hans makt för att krossa den! — 2 Timoteus 2:18; Judas, vers 4; Uppenbarelseboken 2:10.
2 Så länge apostlarna levde kunde Satan inte få församlingen att avfalla, men efter deras död spred sig avfallet ohämmat. När Satan till slut frambringade den avfälliga religiösa karikatyr som nu är känd som kristenheten, såg det ur mänsklig ståndpunkt ut som om den rena kristna församling som Jesus hade grundat hade blivit fördärvad. (2 Thessalonikerna 2:3—8) Men den sanna kristendomen levde vidare. — Matteus 28:20.
3 I sin liknelse om vetet och ogräset hade Jesus förutsagt att de sanna kristna under en tid skulle växa tillsammans med ”ogräset” eller de falska kristna, och så skedde också. Men han hade också sagt att under de sista dagarna skulle ”kungarikets söner” återigen bli tydligt åtskilda från ”ogräset”. (Matteus 13:36—43) Också detta visade sig bli sant. År 1919 kom äkta smorda kristna ut ur babylonisk fångenskap. De blev av Gud erkända som ”den trogne och omdömesgille slaven”, och de började frimodigt predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14, 45—47; Uppenbarelseboken 18:4) Nästan alla av dem var icke-judar, men eftersom de hade Abrahams tro, var de i själva verket ”Abrahams avkomma”. De var medlemmar av ”Guds Israel”. — Galaterna 3:7, 26—29.
Den ”stora skaran”
4. Vilken grupp kristna började framträda framför allt på 1930-talet?
4 I början blev de som reagerade positivt på dessa smorda kristnas predikande också andliga israeliter — de återstående av de 144.000, med ett himmelskt hopp. (Uppenbarelseboken 12:17) Men framför allt på 1930-talet framträdde en annan grupp. Man förstod att detta var de ”andra fåren”, som omtalas i liknelsen om fårfållorna. (Johannes 10:16) De var Kristi lärjungar med hopp om evigt liv på en paradisisk jord. De var så att säga de smorda kristnas andliga avkomma. (Jesaja 59:21; 66:22; jämför 1 Korinthierna 4:15, 16.) De erkände den smorda kristna församlingen som den trogne och omdömesgille slaven, och likt sina smorda bröder hade de djup kärlek till Jehova, tro på Jesu offer, nit för att lovprisa Gud och villighet att lida för rättfärdighetens skull.
5. Hur har man undan för undan kommit att få en bättre förståelse av de andra fårens ställning?
5 Till en början förstod man inte riktigt vilken ställning dessa andra får hade, men allteftersom tiden gick klarnade bilden. År 1932 uppmuntrades de smorda kristna att uppmana de andra fåren att ta del i predikoarbetet — något som många av dessa redan gjorde. År 1934 uppmuntrades de andra fåren att underkasta sig vattendop. År 1935 förstod man att den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken, kapitel 7, utgjordes av andra får. År 1938 inbjöds de att som iakttagare vara med vid åminnelsen av Jesu Kristi död. År 1950 förstod man att mogna män bland dem var bland de ”furstar” som tjänar som ”ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret”. (Psalm 45:16; Jesaja 32:1, 2) År 1953 kom Guds jordiska organisation — vars större del då utgjordes av andra får — att betraktas som kärnan till det jordiska samhälle som skulle finnas i den nya världen. År 1985 förstod man att de andra fåren på grund av Jesu lösenoffer förklarades rättfärdiga som Guds vänner och hade hoppet att få överleva Harmageddon.
6. I vilket förhållande står de smorda och de andra fåren nu till varandra, och vilka frågor leder detta till?
6 Nu, under senare delen av ”de sista dagarna”, har de flesta av de 144.000 dött och fått sin himmelska belöning. (2 Timoteus 3:1; Uppenbarelseboken 6:9—11; 14:13) De kristna med ett jordiskt hopp utför nu det mesta av predikandet av de goda nyheterna, och de betraktar det som ett privilegium att få stödja Jesu smorda bröder i detta. (Matteus 25:40) Dessa smorda utgör emellertid den trogne och omdömesgille slaven genom vilken andlig mat har tillhandahållits under dessa sista dagar. Hur kommer situationen att bli för de andra fåren, när alla de smorda har fått sin himmelska belöning? Vilka anordningar kommer då att göras för de andra fåren? En kortfattad granskning av det forntida Israel kommer att hjälpa oss att besvara dessa frågor.
Ett förebildligt ”kungarike av präster”
7, 8. I vilken utsträckning var det forntida Israel under lagförbundet ett kungarike av präster och en helig nation?
7 När Jehova utvalde israeliterna som sin särskilda nation, slöt han ett förbund med dem och sade: ”Om ni noggrant lyder min röst och verkligen håller mitt förbund, då kommer ni sannerligen att bli min särskilda egendom ur alla andra folk, för hela jorden tillhör mig. Och ni, ni kommer att bli mig ett kungarike av präster och en helig nation.” (2 Moseboken 19:5, 6) På grund av lagförbundet var israeliterna Jehovas särskilda folk. Men hur skulle då löftet om ett kungarike av präster och en helig nation uppfyllas?
8 När israeliterna var trogna erkände de Jehovas suveränitet och honom som sin kung. (Jesaja 33:22) De var således ett kungarike. Men enligt vad som senare uppenbarades skulle löftet om ett ”kungarike” innebära ännu mer än så. När de lydde Jehovas lag var de också rena och avskilda från de omkringliggande nationerna. De var en helig nation. (5 Moseboken 7:5, 6) Var de ett kungarike av präster? Ja, i Israel var Levis stam avskild för tempeltjänst, och inom den stammen fanns det levitiska prästerskapet. I samband med att den mosaiska lagen gavs togs levitiska personer av mankön i utbyte mot de förstfödda ur varje icke-levitisk familj.a (2 Moseboken 22:29; 4 Moseboken 3:11—16, 40—51) Därigenom var alla familjer i Israel så att säga representerade i tempeltjänsten. Längre än så kom inte nationen i fråga om att vara ett prästadöme. De representerade dock Jehova inför nationerna. En utlänning som önskade tillbe den sanne Guden måste göra detta i förening med Israel. — 2 Krönikeboken 6:32, 33; Jesaja 60:10.
9. Vad fick Jehova att förkasta det norra riket, Israel, så att det inte längre fick tjäna som präst åt honom?
9 Efter Salomos död kom Guds folk att delas i den norra nationen, Israel, under kung Jerobeam och den södra nationen, Juda, under kung Rehabeam. Eftersom templet, som var centrum för ren tillbedjan, låg inom Judas område, satte Jerobeam upp guldkalvar inom sin egen nations område och införde därigenom en olaglig form av tillbedjan. Han började också ”göra ett offerhöjdernas hus och göra några av folket i allmänhet till präster, några som inte visade sig vara av Levis söner”. (1 Kungaboken 12:31) När kung Ahab lät sin utländska hustru, Isebel, införa Baalsdyrkan i den norra nationen, sjönk landet ännu djupare ner i falsk tillbedjan. Slutligen uttalade Jehova en dom över det upproriska riket. Genom Hosea sade han: ”Mitt folk kommer sannerligen att tystas, därför att det inte finns någon kunskap. Eftersom kunskapen är vad du själv har förkastat, kommer också jag att förkasta dig, så att du inte tjänar som präst åt mig.” (Hosea 4:6) Kort därefter utplånade assyrierna det norra riket, Israel.
10. Hur representerade det södra riket, Juda, Jehova inför nationerna, när det var troget?
10 Hur gick det då med den södra nationen, Juda? På Hiskias tid sade Jehova genom Jesaja till den nationen: ”Ni är mina vittnen, ... ja min tjänare som jag har utvalt, ... det folk som jag har format åt mig, för att de skulle förkunna mitt lov.” (Jesaja 43:10, 21; 44:21) När det södra riket var troget, tjänade det till att kungöra Jehovas härlighet för nationerna och till att få människor med rätt hjärteinställning att känna sig dragna till tillbedjan av Jehova i hans tempel och att där betjänas av det rättmätiga levitiska prästerskapet.
Utlänningar i Israel
11, 12. Nämn några utlänningar som kom att tjäna Jehova i förening med Israel.
11 Den lag som hade getts genom Mose, vars hustru, Sippora, var midjanit, tog hänsyn till de utlänningar som reagerade positivt på detta nationella vittnesbörd. Den ”stora blandade hop” av icke-israeliter som lämnade Egypten tillsammans med israeliterna var med när Lagen gavs. (2 Moseboken 2:16—22; 12:38; 4 Moseboken 11:4) Rahab och hennes familj räddades ur Jeriko, och de togs senare emot i den judiska församlingen. (Josua 6:23—25) Kort därefter slöt gibeoniterna fred med Israel och tilldelades uppgifter i förbindelse med tältboningen. — Josua 9:3—27; se också 1 Kungaboken 8:41—43; Ester 8:17.
12 Så småningom kom utlänningar att inneha höga ställningar. Hettiten Uria, Batsebas man, räknades till Davids ”väldiga män”, och det gjorde också ammoniten Selek. (1 Krönikeboken 11:26, 39, 41; 2 Samuelsboken 11:3, 4) Etiopiern Ebed-Melek tjänade i palatset och hade tillträde till kungen. (Jeremia 38:7—9) När israeliterna kom tillbaka från landsflykten i Babylon, fick icke-israelitiska netinimtjänare ökat ansvar när det gällde att assistera prästerna. (Esra 7:24) Eftersom ett antal av dessa trogna utlänningar eller bofasta främlingar anses förebilda den stora skaran i våra dagar, är deras situation av intresse för oss.
13, 14. a) Vilka privilegier och förpliktelser hade proselyterna i Israel? b) Hur skulle israeliterna betrakta trogna proselyter?
13 Sådana personer var proselyter, hängivna tillbedjare av Jehova under den mosaiska lagen, vilka tillsammans med israeliterna var avskilda från nationerna. (3 Moseboken 24:22) Precis som israeliterna frambar de offer och avhöll sig från falsk tillbedjan och från blod. (3 Moseboken 17:10—14; 20:2) De hjälpte till med byggandet av Salomos tempel, och under kung Asas och Hiskias tid deltog de i återupprättandet av den sanna tillbedjan. (1 Krönikeboken 22:2; 2 Krönikeboken 15:8—14; 30:25) När Petrus vid pingsten år 33 v.t. använde den första av himlarnas kungarikes nycklar, lyssnade både ”judar och [icke-judiska] proselyter” till det han sade. Några av de tre tusen som blev döpta den dagen var kanske proselyter. (Apostlagärningarna 2:10, 41) Kort därefter, och innan Petrus använde den sista av himlarnas kungarikes nycklar hos Cornelius och hans familj, blev en etiopisk proselyt döpt av Filippus. (Matteus 16:19; Apostlagärningarna 8:26—40; 10:30—48) Det är uppenbart att proselyter inte betraktades på samma sätt som icke-judar i allmänhet.
14 Men proselyterna hade ändå inte samma ställning i landet som de infödda israeliterna. Proselyterna kunde inte tjäna som präster, och deras förstfödda var inte representerade i det levitiska prästadömet.b Proselyterna hade inte heller någon arvedel av mark i Israel. Israeliterna var dock befallda att vara hänsynsfulla mot trogna proselyter och betrakta dem som bröder. — 3 Moseboken 19:33, 34.
Den andliga nationen
15. Vad blev följden, när det köttsliga Israel vägrade att ta emot Messias?
15 Förutom att Lagen var avsedd att hålla israeliterna rena och avskilda från de omkringliggande nationerna, tjänade den också ett annat syfte. Aposteln Paulus skrev: ”Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro.” (Galaterna 3:24) Tyvärr underlät de flesta israeliter att låta sig ledas till Kristus genom Lagen. (Matteus 23:15; Johannes 1:11) Jehova Gud förkastade därför den nationen och fick ”Guds Israel” att födas. Han utsträckte också inbjudan att bli fullvärdiga medborgare i detta nya Israel till icke-judar. (Galaterna 3:28; 6:16) Det är på denna nya nation som Jehovas löfte i 2 Moseboken 19:5, 6 om ett kungligt prästerskap får sin underbara och slutgiltiga uppfyllelse. Hur då?
16, 17. I vilken bemärkelse är de smorda kristna på jorden dels ”kungliga” och dels ett ”prästerskap”?
16 Petrus citerade 2 Moseboken 19:6, när han skrev till smorda kristna på sin tid: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom’.” (1 Petrus 2:9) Vad betyder detta? Är de smorda kristna på jorden kungar? Nej, deras kungavärdighet hör ännu framtiden till. (1 Korinthierna 4:8) Men de är ”kungliga” i den bemärkelsen att de är utvalda för framtida privilegier i Guds kungarike. Redan nu är de en nation under en kung, Jesus, som är förordnad av den store Suveränen, Jehova Gud. Paulus skrev: ”Han [Jehova] har befriat oss från mörkrets myndighet och överfört oss till sin älskade Sons kungarike.” — Kolosserna 1:13.
17 Är de smorda kristna på jorden ett prästerskap? Ja, i viss bemärkelse. Det är otvivelaktigt så att de som församling fyller en prästerlig funktion. Petrus förklarade detta när han sade: ”[Ni] blir ... själva ... uppbyggda som ett andligt hus till att vara ett heligt prästerskap.” (1 Petrus 2:5; 1 Korinthierna 3:16) Som skara betraktad är nu kvarlevan av smorda kristna ”den trogne och omdömesgille slaven” eller den kanal genom vilken den andliga maten delas ut. (Matteus 24:45—47) Precis som alla som önskade tillbe Jehova i det forntida Israel måste göra detta i förening med israeliterna, måste alla som nu önskar tillbe Jehova göra detta i förening med dessa smorda kristna.
18. Vad är i första hand den smorda kristna församlingens ansvar som ett prästerskap här på jorden?
18 De smorda kristna övertog också privilegiet att vittna om Jehovas storhet bland nationerna. När Petrus kallade de smorda kristna ett kungligt prästerskap, visar sammanhanget att han hade predikoarbetet i tankarna. Ja, i ett enda citat kombinerade han faktiskt Jehovas löfte i 2 Moseboken 19:6 med Jehovas ord till Israel i Jesaja 43:21, när han sade: ”Ni är ’... ett kungligt prästerskap ... för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petrus 2:9) I överensstämmelse med detta talade Paulus om förkunnandet av Jehovas dygder som ett tempeloffer. Han skrev: ”Låt oss alltid genom honom [Jesus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” — Hebréerna 13:15.
En himmelsk uppfyllelse
19. Vad är den slutliga och storslagna uppfyllelsen av löftet om att Israel skulle bli ett kungarike av präster?
19 Men 2 Moseboken 19:5, 6 får till sist en långt mer storslagen uppfyllelse. I den uppenbarelse som aposteln Johannes fick och som han nedtecknade i Uppenbarelseboken fick han höra himmelska skapelser tillämpa detta skriftställe, när de lovprisade den uppväckte Jesus: ”Du blev slaktad och ... med ditt blod köpte [du] människor åt Gud ur varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett kungarike och präster åt vår Gud, och de skall härska som kungar över jorden.” (Uppenbarelseboken 5:9, 10) Det kungliga prästerskapet är således i sista hand Guds himmelska kungarike, den regering som Jesus lärde oss att be om. (Lukas 11:2) Alla de 144.000 smorda kristna, som troget håller ut till sin död, kommer att bli en del av detta kungarike. (Uppenbarelseboken 20:4, 6) Vilken underbar uppfyllelse av det löfte som för länge sedan gavs genom Mose!
20. Vilken fråga återstår att besvara?
20 Vad har allt detta med den situation och framtid att göra som möter den stora skaran efter det att alla de smorda har fått sitt underbara arv? Detta skall förklaras i den sista artikeln i denna serie.
[Fotnoter]
a När Israels prästadöme infördes, räknades de icke-levitiska stammarnas förstfödda söner och alla av mankön av Levis stam. Det fanns då 273 fler förstfödda än leviter av mankön. Jehova befallde därför att fem siklar skulle betalas som en lösen för var och en av de 273 övertaliga.
b Den stora blandade folkhopen av icke-israeliter var med när Lagen gavs år 1513 f.v.t., men deras förstfödda var inte medräknade, när leviterna togs som utbyte för israeliternas förstfödda. (Se paragraf 8.) Leviterna togs följaktligen inte i utbyte mot de förstfödda bland dessa icke-israeliter.
Kan du förklara?
◻ Hur har man undan för undan kommit att förstå de andra fårens ställning bättre?
◻ Varför förkastade Jehova det norra riket, Israel, så att det inte längre fick tjäna som präst åt honom?
◻ Vilken ställning hade Judas rike inför nationerna, när det var troget?
◻ Vilken ställning hade trogna proselyter i Israel?
◻ Hur tjänar den smorda församlingen som ett kungarike av präster?
[Bild på sidan 16]
Som ett kungligt prästerskap förkunnar de smorda kristna Jehovas härlighet på jorden
[Bild på sidan 18]
Den slutliga uppfyllelsen av 2 Moseboken 19:6 är Guds kungarike