Gud är inte sen beträffande sitt uppsåt

”HUR länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du hör?” Så skrev den hebreiske profeten Habackuk, som levde på 600-talet f.v.t. Orden känns igen, eller hur? Det ligger i människans natur att önska att omedelbart eller så fort som möjligt få det man ivrigt längtar efter. Detta gäller inte minst i vår tid, som präglas av krav på omedelbar tillfredsställelse. — Habackuk 1:2.

I det första århundradet fanns det sådana som tydligen menade att Gud borde ha uppfyllt sina löften tidigare. De hade blivit så otåliga att de till och med menade att Gud var långsam eller sen. Därför påminde Petrus dem om att Guds sätt att se på tiden skiljer sig helt från vårt. Petrus skriver: ”Låt inte detta ena undgå er uppmärksamhet, ni älskade, att en dag för Jehova är såsom tusen år och tusen år såsom en dag.” — 2 Petrus 3:8.

Enligt det här sättet att räkna tid skulle en 80 år gammal person ha levt bara ett par timmar och hela människosläktets historia ha varat bara omkring sex dagar. När vi ser saker och ting i det perspektivet, blir det lättare att förstå Guds sätt att handla med oss.

Gud är dock inte likgiltig i fråga om tid. Han är tvärtom mycket tidsmedveten. (Apostlagärningarna 1:7) Petrus fortsätter därför: ”Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petrus 3:9) Till skillnad från oss människor behöver Gud inte känna sig pressad att uträtta saker och ting, som om tiden höll på att rinna ut för honom. Som ”evighetens Kung” har han en enastående överblick och kan avgöra var på tidens ström hans handlande kommer att innebära det allra bästa för alla berörda. — 1 Timoteus 1:17.

Sedan Petrus förklarat orsaken till det som ser ut att vara senfärdighet från Guds sida, ger han den här varningen: ”Jehovas dag [skall] komma som en tjuv.” Det innebär att räkenskapens dag skall komma när människor inte väntar den. I de följande verserna pekar Petrus sedan på de underbara framtidsutsikter som finns för dem som visat prov på ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”, nämligen möjligheten att få överleva in i Guds utlovade ”nya himlar och en ny jord”. — 2 Petrus 3:10–13.

Detta bör få oss att så mycket mer uppskatta att Guds dom inte har kommit än. Hans tålamod har gjort det möjligt för oss att lära känna hans uppsåt och att förändra våra liv, så att vi kan få del av hans utlovade välsignelser. Bör vi inte därför betrakta ”vår Herres tålamod som räddning”, som Petrus uttrycker det? (2 Petrus 3:15) Det finns emellertid ännu en faktor inbegripen i Guds tålamod.

Missgärningens mått måste fyllas

När vi studerar Guds handlingssätt med människor i gången tid, finner vi att han ofta väntat med sin dom tills allt hopp om bättring varit ute. I fallet med Guds dom över kanaanéerna, till exempel, påpekade Gud tidigt deras synder för Abraham. Men tiden för verkställandet av domen var då inte inne. Varför inte? Bibeln säger: ”Eftersom amoréernas [kanaanéernas] missgärning ännu inte har kommit till fullbordan”. Eller som 1982 års svenska översättning återger texten: ”Ty ännu har inte amoréerna fyllt sin missgärnings mått.” — 1 Moseboken 15:16.

Omkring 400 år senare kom emellertid Guds dom, och Abrahams avkomlingar, israeliterna, övertog landet. Några få av kanaanéerna, till exempel Rahab och gibeoniterna, blev räddade på grund av sin inställning och sina handlingar, men nutida arkeologiska utgrävningar visar att folket i övrigt hade gått till ytterlighet i orenhet. De utövade fallosdyrkan, tempelprostitution och barnoffer. Halley’s Bible Handbook konstaterar: ”Arkeologer som gräver i kanaaneiska städers ruiner undrar varför Gud inte tillintetgjorde dem tidigare än han gjorde.” Kanaanéerna fyllde till slut ”sin missgärnings mått”. Deras ondska hade ”kommit till fullbordan”. Ingen kunde med rätta anklaga Gud för att vara orättfärdig när han lät rena landet, medan han skonade dem som visat en rätt inställning.

På liknande sätt var det på Noas tid. Trots att människorna före den stora översvämningen var onda, fastslog Gud barmhärtigt att deras tid skulle få fortsätta i ytterligare 120 år. Under en del av den tiden tjänade Noa som en ”rättfärdighetens predikare”. (2 Petrus 2:5) Allteftersom tiden gick, mognade tydligen deras ondska. ”Gud såg på jorden, och se! den var fördärvad, eftersom allt kött hade fördärvat sin väg på jorden.” (1 Moseboken 6:3, 12) De hade fyllt ”sin missgärnings mått”. Deras felaktiga inställning hade under tidens gång slagit ut i full blom. När Gud handlade var han fullt berättigad att göra det. Endast åtta personer visade sig rättfärdiga, och han räddade dem.

Man ser samma mönster i Guds sätt att handla med Israel. Trots att folket handlade otroget och fördärvligt, hade Gud tålamod med dem i många hundra år. Skildringen lyder: ”Jehova ... fortsatte att sända ... sina budbärare, i det han sände varningar gång på gång, ty han kände medömkan med sitt folk. ... Men de fortsatte ... att förakta hans ord och gyckla med hans profeter, tills Jehovas raseri steg mot hans folk, tills det inte fanns någon läkedom.” (2 Krönikeboken 36:15, 16) Folket hade kommit till en punkt där ingen bättring längre var möjlig. Endast Jeremia och några få andra kunde räddas. Gud kunde inte kallas orättfärdig, när han slutligen lät domen komma över de övriga.

Nu är det tid för Gud att handla

Av dessa exempel kan vi se att Gud väntar med sin dom mot den nuvarande tingens ordning bara tills tiden är mogen. Detta framgår av den befallning som ges till Guds symboliske skarprättare: ”’Sätt i gång med din skarpa skära och bärga klasarna på jordens vinstock, eftersom dess druvor har mognat.’ Och ängeln svingade sin skära in på jorden och bärgade jordens vinstock, och han slungade den i Guds förbittrings stora vinpress.” Lägg märke till att människornas ondska hade ”mognat”, det vill säga nått en punkt där förbättring inte längre var möjlig. När Gud dömer, kommer det därför inte att finnas något tvivel om att hans ingripande är berättigat. — Uppenbarelseboken 14:18, 19.

Med tanke på ovanstående är det tydligt att Guds dom mot den nuvarande världen måste vara nära, eftersom den lagt sig till med de egenskaper som föranledde Gud att ingripa i det flydda. Överallt ser vi hur jorden fylls med våld, precis som före den stora översvämningen på Noas tid. Människors inställning blir mer och mer lik den som beskrivs i 1 Moseboken 6:5: ”Varje benägenhet hos hennes [människans] hjärtas tankar ... var [bara] usel hela tiden.” Även de grova synder som föranledde Guds dom mot kanaanéerna är vanliga i dag.

Särskilt sedan första världskriget har mänskligheten upplevt skrämmande förändringar. De har fått se jorden dränkas av miljontals människors blod. Krig, folkmord, terrorism, brottslighet och laglöshet har brutit ut i hela världen. Hungersnöd, sjukdomar och omoraliskhet har spridit sig över hela jorden. Alla tecken tyder på att vi nu lever inom den onda generation om vilken Jesus sade: ”Denna generation [skall] visst inte ... försvinna förrän alla dessa ting inträffar.” (Matteus 24:34) Världen fyller nu ”sin missgärnings mått”. ”Klasarna på jordens vinstock” håller på att mogna för skörd.

Nu är det tid för dig att handla

Aposteln Johannes fick veta att det skulle ske två slag av mognad vid den tid då Guds dom närmade sig. Å ena sidan: ”Den som gör orätt, han må fortfarande göra orätt; och den smutsige, han må fortfarande bli nersmutsad.” Å andra sidan: ”Den rättfärdige, han må fortfarande öva rättfärdighet, och den helige, han må fortfarande bli helgad.” (Uppenbarelseboken 22:10, 11) Denna senare utveckling sker i samband med det världsvida bibliska undervisningsverk som Jehovas vittnen utför. Det arbetet har som mål att lära människor vad Gud kräver av dem, så att de kan räknas värdiga att få evigt liv. Verksamheten når nu ut till 233 länder med hjälp av omkring 87.000 församlingar.

Gud är inte sen. Tålmodigt har han låtit människor få den tid som krävts för att ta på ”den nya personligheten” och därmed komma i linje med hans löften. (Efesierna 4:24) I dag väntar Gud fortfarande, trots att förhållandena i världen hela tiden förvärras. Jehovas vittnen gör allt de rimligen kan för att dela med sig till sina medmänniskor av kunskapen som leder till evigt liv. (Johannes 17:3, 17) Glädjande nog är det varje år över 300.000 människor som reagerar positivt och blir döpta.

Med evigt liv i sikte är det nu inte tid att vänta, utan att handla. Inom kort kommer vi att få se uppfyllelsen av Jesu löfte: ”Var och en som lever och utövar tro på mig, han skall aldrig någonsin dö.” — Johannes 11:26.

[Bild på sidan 6]

Guds skarprättare befalldes att svinga sin skära när jordens vinträd hade mognat

[Bild på sidan 7]

Jehovas vittnen över hela världen hjälper människor att komma i linje för att få Guds eviga välsignelser