Stärk din förtröstan på Jehova

En mordisk plan är på gång. Alla höga ämbetsmän i landet har haft överläggningar och bestämt att ett nytt lagförslag skall läggas fram. De vill att det skall vara belagt med dödsstraff att ta del i en gudsdyrkan som inte har statens godkännande.

LÅTER det bekant? Det har i alla tider funnits människor som har tagit lagen till hjälp för att införa något till skada för andra. Det fall som återges här ovan inträffade i perserriket på profeten Daniels tid. Då infördes en lag, som kung Darius faktiskt antog, och den löd: ”Vemhelst som under trettio dagar framställer en vädjan till någon gud eller människa, utom till dig, o kung [Darius], skall kastas i lejongropen.” — Daniel 6:7–9.

Hur skulle Daniel handla inför ett sådant dödshot? Skulle han fortsätta att förtrösta på sin Gud, Jehova, eller skulle han kompromissa och följa kungens påbud? Skildringen lyder: ”Så snart Daniel för sin del hade fått veta att skrivelsen hade undertecknats, gick han in i sitt hus, och under det att han hade fönstren i sin takkammare öppna mot Jerusalem, föll han ner, ja tre gånger om dagen, på sina knän och bad och frambar lovprisning inför sin Gud, som han regelbundet hade gjort dessförinnan.” (Daniel 6:10) Vad som hände sedan känner vi väl till. På grund av sin tro kastades Daniel i lejongropen, men Jehova ”stoppade till gapet på lejonen” och räddade sin lojale tjänare. — Hebréerna 11:33; Daniel 6:16–22.

Tid för självrannsakan

Jehovas tjänare lever nu i en fientligt inställd värld och ställs inför många hot mot deras fysiska och andliga välfärd. I vissa länder har många Jehovas vittnen blivit brutalt dödade i samband med stridigheter som uppstått på grund av rashat. På andra håll har Jehovas tjänare ställts inför andra livshotande situationer; de kan ha drabbats av hungersnöd, ekonomiska svårigheter, naturkatastrofer, allvarliga sjukdomar eller något annat livshotande. Utöver detta kan de ha ställts inför andra problem: förföljelse, pressande situationer på arbetsplatsen, frestelser av olika slag, ja, mycket som kan vara livshotande andligt sett. Den store motståndaren, Satan, är beredd att göra bruk av vilka medel som helst för att ta död på Jehovas tjänare. — 1 Petrus 5:8.

Vad kan vi göra om eller när vi ställs inför sådana situationer? Det är naturligt att man blir rädd när man hotas till livet, men vi kan tänka på aposteln Paulus uppmuntrande ord: ”[Jehova] har sagt: ’Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.’ Vi kan alltså vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’” (Hebréerna 13:5, 6) Vi kan vara övertygade om att Jehova har samma inställning till sina tjänare i vår tid. Men det är en sak att känna till Jehovas löfte och en helt annan att lita på att han kommer att handla till förmån för oss. Det är därför mycket viktigt att vi undersöker på vilken grundval vi bygger vår förtröstan på Jehova och att vi gör allt vi kan för att stärka denna förtröstan och hålla den vid liv. Om vi gör det, skall ”Guds frid, som övergår allt förstånd, ... skydda ... [våra] hjärtan och ... [våra] sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus”. (Filipperna 4:7) När vi sedan ställs inför prövningar, kan vi tänka klart och ta itu med dem på ett förståndigt sätt.

Grunden till förtröstan på Jehova

Vi har verkligen många skäl till att förtrösta på Jehova, vår Skapare. Först och främst detta att Jehova är en kärleksfull Gud som verkligen bryr sig om sina tjänare. Bibeln innehåller en mängd exempel på hur Jehova på ett kärleksfullt sätt tar hand om sina tjänare. Mose ger ett exempel och beskriver hur Jehova behandlade sitt utvalda folk, Israel: ”Han kom att finna honom i ett vildmarksland, och i en tom, tjutande öken. Han började omsluta honom, ta vård om honom, skydda honom som pupillen i sitt öga.” (5 Moseboken 32:10) Också i vår tid tar Jehova god vård om sina tjänare, både som grupp och som enskilda individer. När till exempel några Jehovas vittnen led svår hungersnöd under inbördeskriget i Bosnien, såg Jehova till att de fick vad de behövde genom bröder från Kroatien och Österrike, bröder som visade stort mod och även riskerade livet, när de färdades genom mycket farliga områden för att nå sina bröder med hjälpsändningarna.a

Eftersom Jehova Gud är allsmäktig, kan han helt visst skydda sina tjänare under alla omständigheter. (Jesaja 33:22; Uppenbarelseboken 4:8) Han kan visserligen tillåta att några av hans tjänare får bevisa sin trohet ända in i döden, men även under sådana förhållanden uppehåller han dem och hjälper dem att bevara sin ostrafflighet, och han gör det möjligt för dem att ända till slutet förbli orubbliga i sin tro och samtidigt vara glada och lugna. Vi kan därför känna samma förtröstan som psalmisten: ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som är lätt att finna under trångmål. Därför kommer vi inte att frukta, om än jorden undergår en förändring och om än bergen vacklar ner i det vidsträckta havets hjärta.” — Psalm 46:1, 2.

Bibeln visar också att Jehova är en sanningens Gud. Det betyder att han alltid håller sina löften. Ja, Bibeln beskriver honom som en Gud ”som inte kan ljuga”. (Titus 1:2) Jehova upprepar gång på gång sin villighet att skydda och rädda sina tjänare, och därför kan vi vara absolut säkra på att han inte bara kan, utan också vill, uppfylla sina löften. — Job 42:2.

Hur vi kan stärka vår förtröstan

Detta att vi har all anledning att förtrösta på Jehova betyder inte att det är självklart att vi vid alla tider och tillfällen kommer att förtrösta på honom. Människor i världen har i allmänhet inte mycket tro på Gud, och deras inställning kan påverka oss och med lätthet försvaga vår förtröstan på Jehova. Vi måste därför göra stora ansträngningar för att stärka vår förtröstan och hålla den vid liv. Jehova är väl medveten om detta och har därför försett oss med det vi behöver för att kunna göra det.

Först och främst har han gett oss sitt skrivna ord, Bibeln, som innehåller många berättelser om de mäktiga gärningar han har gjort för sina tjänare. Fundera och tänk: Hur stor tillit skulle du ha till någon som du inte känner mer än till namnet? Troligen mycket liten, om alls någon. Du behöver veta en hel del om honom innan du kan lita på honom, till exempel hur han tänker och handlar i olika situationer, inte sant? När vi läser Bibeln och mediterar över hurdan Jehova är, ökar vår kunskap om honom och allt det underbara han har gjort, och det gör att vi mer och mer inser hur trovärdig han är. Därmed stärks vår förtröstan på honom. Psalmisten gav ett fint exempel på detta, när han i innerlig bön till Gud sade: ”Jag skall komma ihåg Jahs handlingar; ty jag skall komma ihåg din förunderliga gärning från forna tider. Och jag kommer sannerligen att meditera över all din verksamhet, och med dina gärningar skall jag sysselsätta mina tankar.” — Psalm 77:11, 12.

Förutom Bibeln har vi tillgång till en rik källa fylld med andlig mat i de bibliska publikationer som Jehovas organisation ger ut. Dessa publikationer innehåller ofta rörande berättelser om Guds tjänare i vår tid, och dessa skildringar visar hur Jehova har hjälpt dem i svåra, ja, ibland i till synes hopplösa, situationer. Som exempel kan vi nämna Martin Pötzinger, som senare blev medlem av Jehovas vittnens styrande krets. Han blev vid ett tillfälle svårt sjuk medan han befann sig i ett land i Europa som pionjär, långt från sitt eget hemland. Han hade inga pengar, och ingen läkare var villig att hjälpa honom. Men Jehova övergav honom inte. Man kontaktade överläkaren på ortens sjukhus. Denne vänlige man, som hade stark tro på Bibeln, tog hand om broder Pötzinger och behandlade honom som om han vore hans egen son och gjorde det dessutom helt gratis. När vi läser sådana levnadsskildringar, blir vi sannerligen stärkta i vår förtröstan på vår himmelske Fader.

Något annat värdefullt som Jehova ger som hjälp att stärka vår förtröstan på honom är bönen, ett dyrbart privilegium. Aposteln Paulus säger så kärleksfullt: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” (Filipperna 4:6) ”Allting” kan innefatta allt som rör våra känslor och behov, men även allt som ingjuter rädsla och oro i oss. Ju oftare och ju innerligare vi ber, desto starkare blir vår förtröstan på Jehova.

När Jesus Kristus var på jorden, begav han sig ibland till något ensligt ställe för att kunna be ostört. (Matteus 14:23; Markus 1:35) Han kunde be en hel natt till sin Fader innan han fattade viktiga beslut. (Lukas 6:12, 13) Man blir inte förvånad över att Jesus hade så stark förtröstan på Jehova att han kunde uthärda den grymmaste prövning någon människa utsatts för. Hans sista ord på tortyrpålen var: ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” Dessa ord visar att hans förtröstan på sin Fader var lika stark ända till slutet, trots att Jehova inte ingrep för att rädda honom. — Lukas 23:46.

Något annat som hjälper oss att bygga upp vår förtröstan på Jehova är samvaro med dem som av hela sitt hjärta förtröstar på honom. Jehova har befallt sitt folk att regelbundet församlas för att lära sig mer om honom och för att uppmuntra varandra. (5 Moseboken 31:12; Hebréerna 10:24, 25) Sådan samvaro stärker deras förtröstan på Jehova, vilket i sin tur gör att de kan uthärda mycket svåra trosprov. I ett land i Afrika där Jehovas vittnens predikoverksamhet var förbjuden vägrade man att ge vittnena polisskydd, resedokument, vigselbevis, sjukhusvård och arbeten. När så inbördeskrig bröt ut i ett område, bosatte sig 39 medlemmar, barnen inräknade, av en församling i närheten under en låg bro i öknen och vistades där i omkring fyra månader. De gjorde det för att undgå bombardemanget i staden där de annars bodde. Det som under denna svåra tid gav dem stor styrka var att de dagligen behandlade en bibeltext och hade andra slag av möten. På detta sätt kunde de uthärda den svåra prövningen utan att förlora sin andlighet. Denna erfarenhet visar tydligt värdet av att regelbundet komma tillsammans med Jehovas folk.

Sist men inte minst måste vi i vår strävan att stärka vår förtröstan på Jehova hålla oss aktiva i predikandet om Guds kungarike — vi måste alltid vara redo att tala med andra om de goda nyheterna. En ung nitisk förkunnare i Canada, som led av leukemi och var obotligt sjuk, är ett rörande exempel på detta. Trots att hon var så allvarligt sjuk, ville hon bli reguljär pionjär, dvs. heltidsförkunnare. Under en kort tid mådde hon lite bättre och var så pass frisk att hon kunde tjäna som hjälppionjär en månad. Men så blev hon sämre igen, och några månader senare dog hon. Hon förblev andligt stark ända till slutet, och hennes förtröstan på Jehova vacklade aldrig för ett ögonblick. Hennes mor berättar: ”Ända till slutet bekymrade hon sig mer om andra än om sig själv. Hon uppmuntrade dem att studera Bibeln och sade: ’Vi ses i paradiset.’”

I handling visa vår förtröstan på Jehova

”Liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död.” (Jakob 2:26) Det Jakob sade om tron på Gud kan också sägas om vår förtröstan på honom. Vi kan säga att vi förtröstar på Gud, men om vi inte i handling visar att vi gör det blir orden meningslösa. Abraham litade obetingat på Jehova och visade detta genom att utan att tveka lyda Guds befallningar och vara villig att gå så långt som att offra sin son, Isak. Genom denna enastående förtröstan och lydnad blev Abraham känd som Jehovas vän. — Hebréerna 11:8–10, 17–19; Jakob 2:23.

Vi behöver inte vänta tills vi ställs inför ett svårt prov innan vi visar vår förtröstan på Jehova. Jesus sade till sina lärjungar: ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket.” (Lukas 16:10) Vi bör lära oss att förtrösta på Jehova i alla vardagliga göromål och lyda honom även i sådant som kan tyckas vara betydelselöst. När vi ser nyttan av sådan lydnad, stärks vår förtröstan på vår himmelske Fader, och det leder till att vi kan klara större och allvarligare prövningar.

Världen närmar sig sitt katastrofala slut, och med det följer att Jehovas folk får räkna med att råka ut för fler prövningar och faror. (Apostlagärningarna 14:22; 2 Timoteus 3:12) Om vi nu bygger upp en stark och obetingad förtröstan på Jehova, kan vi se fram emot att få leva i hans utlovade nya värld — antingen genom att leva igenom den stora vedermödan eller genom att få uppstå från de döda. (2 Petrus 3:13) Må vi aldrig svikta i vår förtröstan på Jehova och skada vårt dyrbara förhållande till honom. Det som sades om Daniel sedan han befriats ur lejongropen kan då sägas också om oss: ”Ingen som helst skada fann man på honom, eftersom han hade förtröstat på sin Gud.” — Daniel 6:23.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Att läsa berättelser om sådana trogna Jehovas tjänare som Martin Pötzinger är trosstärkande