”Ni skall vara vittnen om mig”

1, 2. a) Vem är Jehovas mest framträdande vittne? b) Vad betyder namnet Jesus, och hur levde han upp till innebörden i sitt namn?

”FÖR detta har jag fötts, och för detta har jag kommit hit till världen: att jag skall vittna för sanningen.” (Läs Johannes 18:33–37.) Jesus Kristus stod inför rätta och riskerade dödsstraff när han sa de orden till den romerske ståthållaren i provinsen Judeen. Alldeles innan hade han modigt erkänt att han var en kung. Många år senare hänvisade Paulus till det här tillfället och sa att Jesus ”i egenskap av vittne avgav den goda offentliga bekännelsen inför Pontius Pilatus”. (1 Tim. 6:13) Ibland krävs det verkligen stort mod att efterlikna Jesus, ”det trogna och sanna vittnet”, i Satans hatiska värld. (Upp. 3:14)

² Eftersom Jesus tillhörde den judiska nationen var han ett vittne för Jehova från födseln. (Jes. 43:10) Han blev det största vittne som Jehova någonsin har haft för sitt namn. Jesus tog innebörden i det namn Jehova hade gett honom på stort allvar. Innan Jesus föddes berättade en ängel för hans adoptivfar, Josef, att det barn Maria skulle få hade blivit till genom helig ande. Sedan sa ängeln: ”Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, för han skall rädda sitt folk från deras synder.” (Matt. 1:20, 21; noten) Bibelkännare i allmänhet är överens om att namnet Jesus kommer från ett hebreiskt namn, Jeshua, som innehåller en kortform av Guds namn och betyder ”Jehova är räddning”. Helt i linje med innebörden i sitt namn hjälpte Jesus ”de förlorade fåren av Israels hus” att ångra sina synder och återfå Jehovas godkännande. (Matt. 10:6; 15:24; Luk. 19:10) För att åstadkomma detta arbetade Jesus hårt med att vittna om Guds rike. Evangelieskribenten Markus skrev att Jesus gick till Galileen ”och predikade Guds goda nyheter och sade: ’Den fastställda tiden är fullbordad, och Guds kungarike har kommit nära. Ändra sinne, och tro på de goda nyheterna.’” (Mark. 1:14, 15) Jesus visade också stort mod när han fördömde de judiska religiösa ledarna, något som bidrog till att han blev avrättad på en påle. (Mark. 11:17, 18; 15:1–15)

 3. Vad hände på tredje dagen efter Jesus död?

³ Men något fantastiskt hände! På tredje dagen efter sin plågsamma död blev Jesus uppväckt av Jehova, men inte som människa, utan som odödlig andevarelse. (1 Petr. 3:18) För att övertyga lärjungarna om att han hade fått livet tillbaka visade han sig för dem i mänsklig gestalt. Redan samma dag visade han sig vid minst fem tillfällen för olika lärjungar. (Matt. 28:8–10; Luk. 24:13–16, 30–36; Joh. 20:11–18)

 4. Vilket möte höll Jesus samma dag som han uppstod, och vilket uppdrag gav han sina efterföljare?

⁴ Den femte gången Jesus visade sig var det för apostlarna och andra som hade samlats med dem. Vid det här minnesvärda tillfället kan man säga att han studerade med dem. Det sägs att han ”öppnade ... deras sinnen till att fatta Skrifternas innebörd”. De förstod då att det hade varit förutsagt att Guds fiender skulle döda honom och att han skulle få livet tillbaka genom ett underverk. Vid slutet av det här mötet, som alltså hölls samma dag som han uppstod, förklarade han för sina åhörare vilket uppdrag de hade. Han sa ”att det på grundval av hans namn skulle predikas sinnesändring till synders förlåtelse bland alla nationerna – med början från Jerusalem”. Han tillade: ”Om detta skall ni vara vittnen.” (Luk. 24:44–48)

5, 6. a) Varför sa Jesus: ”Ni skall vara vittnen om mig”? b) Vad skulle Jesus lärjungar förkunna?

⁵ När Jesus 40 dagar senare visade sig för sista gången måste apostlarna därför ha förstått vad han menade med sin enkla men kraftfulla befallning: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8) Varför sa Jesus: ”Ni skall vara vittnen om mig”, inte om Jehova? Jesus hade kunnat säga det, men de han talade till var israeliter, och de var redan vittnen om Jehova.

⁶ Nu skulle Jesus lärjungar berätta något nytt om Jehovas avsikter – något som var långt mer storslaget än att israeliterna blev befriade från slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Jesus död och uppståndelse gjorde det möjligt för människor att bli befriade från den värsta fångenskap som finns, slaveriet under synd och död. Vid pingsten år 33 blev Jesus lärjungar smorda med helig ande och började berätta om ”Guds storslagna gärningar”, och många lyssnade till dem. Från sin Fars högra sida i himlen kunde Jesus se hur hans namn fick ännu större betydelse när tusentals människor ångrade sina synder och satte tro till lösenoffret. (Apg. 2:5, 11, 37–41)

 7. Vad visade det som hände på pingstdagen år 33?

⁷ Det som hände på pingstdagen år 33 visade att Jehova villigt hade tagit emot värdet av Jesus fullkomliga offer som en lösen för synder. (Hebr. 9:11, 12, 24) Jesus förklarade själv att han inte hade ”kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matt. 20:28) Det var inte bara ångerfulla judar som skulle få nytta av Jesus offer. Det är i stället Guds vilja ”att alla slags människor skall bli räddade”, eftersom lösenoffret ”tar bort världens synd”. (1 Tim. 2:4–6; Joh. 1:29)

 8. I vilken omfattning predikade Jesus lärjungar, och hur klarade de av det?

⁸ Hade Jesus tidiga lärjungar det mod som behövdes för att fortsätta vittna om honom? Ja, det hade de. Men de gjorde det inte i egen kraft. Jehovas mäktiga heliga ande motiverade dem och gav dem kraft att fortsätta vittna. (Läs Apostlagärningarna 5:30–32.) Efter omkring 27 år kunde man säga att ”sanningen i dessa goda nyheter” hade predikats för judar och icke-judar ”i hela skapelsen under himlen”. (Kol. 1:5, 23)

 9. Vad hände med den första kristna församlingen, precis som det var förutsagt?

⁹ Tråkigt nog blev den första kristna församlingen med tiden fördärvad. (Apg. 20:29, 30; 2 Petr. 2:2, 3; Jud. 3, 4) Jesus hade förutsagt att det här avfallet, som Satan låg bakom, skulle breda ut sig och dölja den sanna kristendomen ända fram till ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 13:37–43) Sedan skulle Jehova göra Jesus till kung i sitt rike. När det hände i oktober 1914 började ”de sista dagarna” för Satans onda värld. (2 Tim. 3:1)

10. a) Vilken viktig tidpunkt riktade smorda kristna uppmärksamheten på? b) Vad hände i oktober 1914, och hur kan vi se det?

¹⁰ Mer än 30 år i förväg framhöll smorda kristna att oktober 1914 var en mycket viktig tidpunkt. De byggde det på Daniels profetia om ett stort träd som höggs ner och skulle börja växa igen efter ”sju tider”. (Dan. 4:16) I Jesus profetia om sin framtida närvaro och ”avslutningen på tingens ordning” kallade han perioden i Daniels profetia för ”nationernas fastställda tider”. Ända sedan det minnesvärda året 1914 har ”tecknet på ... [Jesus] närvaro” som jordens nye kung varit synligt för alla. (Matt. 24:3, 7, 14; Luk. 21:24) När vi i dag predikar om ”Guds storslagna gärningar” vittnar vi därför om att Jehova har insatt Jesus som kung i sitt rike.

11, 12. a) Vad hände 1919? b) Vad blev uppenbart från mitten av 1930-talet? (Se den inledande bilden.)

¹¹ Inte långt efter att Jesus hade blivit kung började han befria sina smorda efterföljare från fångenskapen i ”det stora Babylon”. (Upp. 18:2, 4) Och 1919, när första världskriget var över, öppnades möjligheten att vittna i världsvid skala. De smorda kristna tog vara på tillfället och började vittna om det rike Jehova har upprättat och om vad han har gjort för att vi ska kunna bli räddade. Som ett resultat samlades flera tusen smorda kristna in och blev framtida medregenter till Jesus.

¹² Från och med mitten av 1930-talet blev det tydligt att Jesus hade börjat samla in miljoner ”andra får” som skulle utgöra en multinationell ”stor skara”. Under de smorda kristnas ledning följer denna stora skara modigt Jesus exempel och förkunnar öppet att de har Jehova och Jesus att tacka för sin räddning. Om de håller ut i förkunnararbetet och fortsätter att utöva tro på Jesus lösenoffer kan de få överleva ”den stora vedermödan”, som ska krossa Satans värld. (Joh. 10:16; Upp. 7:9, 10, 14)

13. Vad är vi beslutna att göra, och varför kan vi vara säkra på att vi kan klara av det?

¹³ Det är en stor ära att få vara vittnen om de ”storslagna gärningar” som Jehova redan har utfört och det han har lovat att göra i framtiden. Det är sant att det inte alltid är lätt att vara ett vittne i den här världen. Många av våra bröder och systrar predikar på distrikt där de möter likgiltighet, hån och rentav förföljelse. Men vi kan göra precis som Paulus och hans medarbetare. Han sa: ”Med hjälp av vår Gud tog [vi] mod till oss för att förkunna Guds goda nyheter för er under stor kamp.” (1 Thess. 2:2) Låt oss därför aldrig ge upp! Vi måste vara beslutna att hålla vårt löfte till Jehova när Satans värld ”brakar samman i ruiner”. (Jes. 6:11) Men vi kan inte göra det i egen kraft, utan precis som de första kristna måste vi be Jehova att han ska ge oss ”kraft som är över det normala” genom sin heliga ande. (Läs 2 Korinthierna 4:1, 7; Luk. 11:13)

14, 15. a) Hur betraktades de kristna under det första århundradet, och vad sa Petrus? b) Vad kan vi tänka på om vi blir illa behandlade för att vi är Jehovas vittnen?

¹⁴ I dag finns det många miljoner människor som säger att de är kristna, ”men med sina gärningar förnekar de honom [Gud], eftersom de är avskyvärda och olydiga och inte godkända för någon som helst god gärning”. (Tit. 1:16) Det är bra att minnas att många, kanske rentav de flesta, hatade de sanna kristna under det första århundradet. Därför skrev Petrus: ”Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då, därför att ... Guds ande ... vilar över er.” (1 Petr. 4:14)

¹⁵ Kan man tillämpa de här inspirerade orden på Jehovas vittnen i vår tid? Ja, vi vittnar ju om att Jesus är en regerande kung. Och att vi blir hatade för att vi bär Jehovas namn är faktiskt detsamma som att vi ”blir smädade för Kristi namns skull”. Jesus sa ju till sina motståndare: ”Jag har kommit i min Faders namn, men ni tar inte emot mig.” (Joh. 5:43) Så sträck på dig nästa gång du möter motstånd i tjänsten! Det bekräftar bara att du har Jehovas godkännande och att hans ande ”vilar över” dig.

16, 17. a) Vad får Jehovas vittnen i många delar av världen vara med om? b) Vad kommer du att göra?

¹⁶ Tänk också på att det är stor tillväxt i många delar av världen. Även på distrikt som är väl bearbetade träffar vi människor som gärna lyssnar när vi berättar om allt det underbara Jehova har gjort för att vi ska kunna bli räddade. Så när vi träffar sådana som är intresserade anstränger vi oss för att göra återbesök och börja studera med dem. På det sättet kan vi hjälpa dem att gå framåt mot överlämnande och dop. Sarie, som bor i Sydafrika, har varit aktiv i tjänsten i över 60 år. Du känner säkert igen dig i det hon säger: ”Jag är djupt tacksam över att Jesus lösenoffer gör att jag kan ha ett nära förhållande till Jehova, den högste i universum, och jag är lycklig över att få göra hans storslagna namn känt.” Hon och hennes man Martinus har hjälpt många, bland annat sina tre barn, att börja tillbe Jehova. Hon säger: ”Det finns inget annat som är så givande, och Jehova ger av sin heliga ande för att vi ska orka fortsätta i det här livräddande arbetet.”

¹⁷ Oavsett om vi redan är döpta eller om vi arbetar mot det målet har vi alla skäl i världen att vara tacksamma över att få tillhöra Jehovas folk. Därför vill vi fortsätta att vittna grundligt och hålla oss rena mitt i Satans orena värld. När vi gör det blir det till ära för den som vi representerar – vår kärleksfulle himmelske Far, Jehova.