Hör religion och politik ihop?

Det finns många jorden runt som menar att de följer Jesus och som är väldigt engagerade i politik. En del försöker lyfta religiösa frågor och moraliska värderingar genom att ge en politiker eller ett visst parti sitt stöd. Och många politiker å sin sida pratar om sociala frågor och etik och moral för att få stöd från religiösa. Det är inte ovanligt att religiösa ledare försöker göra politisk karriär. Och i en del länder har en viss kristen kyrka till och med en särskild status som statsreligion.

Vad tycker du? Ska Jesus efterföljare engagera sig i politik? Något som kan hjälpa oss att komma fram till svaret på den frågan är att titta på Jesus eget exempel. Han sa: ”Jag har … gett er ett mönster för att ni ska göra precis som jag har gjort mot er.” (Johannes 13:15) Så vilket mönster gav Jesus när det kommer till politik?

Nej, Jesus blandade sig inte i politiken i världen.

Jesus försökte inte få politisk makt. Vid ett tillfälle erbjöd Satan djävulen honom kontrollen över ”världens alla riken”, men han vägrade att ta emot det.a (Matteus 4:8–10) En annan gång försökte människor som såg Jesus fina ledaregenskaper pressa honom att engagera sig politiskt. ”Men Jesus, som förstod att folket tänkte föra bort honom med våld för att göra honom till kung, drog sig undan.” (Johannes 6:15) Han lät sig inte påverkas av folket, utan höll sig utanför politiken.

Jesus tog inte ställning i politiska frågor. På Jesus tid var till exempel de skatter som judarna skulle betala till romarna en het fråga, eftersom de upplevdes som orimliga och orättvisa. Judarna försökte få Jesus att ta ställning i frågan, men han gav sig inte in i någon diskussion om huruvida skatterna var rättvisa eller inte. Han sa bara: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.” (Markus 12:13–17) Han höll sig neutral i den politiska frågan men var tydlig med att det var rätt att betala skatt till de romerska myndigheterna, som representerade kejsaren. Samtidigt visade han att det finns en gräns för vad världsliga myndigheter har rätt att begära och att det vore fel att ge staten något som bara Gud har rätt att få, till exempel vår tillbedjan. (Matteus 4:10; 22:37, 38)

Jesus gav sitt stöd åt Guds rike och dess himmelska regering. (Lukas 4:43) Han engagerade sig inte i politik eftersom han visste att det var Guds rike, och ingen regering här på jorden, som skulle genomföra Guds vilja till slut. (Matteus 6:10) Han förstod att Guds rike inte skulle använda sig av mänskliga regeringar, utan i stället ersätta dem. (Daniel 2:44)

Nej. I linje med Jesus uppmaning var de ”ingen del av världen”. (Johannes 15:19) De följde hans exempel och höll sig politiskt neutrala. (Johannes 17:16; 18:36) Det de gick in för var att utföra den uppgift som Jesus hade gett dem: att predika och lära andra om Guds rike. (Matteus 28:18–20; Apostlagärningarna 10:42)

De kristna under det första århundradet satte alltid lydnaden mot Gud på första plats, men de visste samtidigt att de skulle respektera de världsliga myndigheterna. (Apostlagärningarna 5:29; 1 Petrus 2:13, 17) De följde lagarna och betalade skatt. (Romarna 13:1, 7) Och även om de inte engagerade sig i politiska frågor drog de ändå nytta av sina medborgerliga rättigheter och den service som samhället erbjöd. (Apostlagärningarna 25:10, 11; Filipperna 1:7)

Bibeln visar tydligt att varken Jesus eller hans första efterföljare var involverade i politik. Och det är anledningen till att vi Jehovas vittnen jorden runt är politiskt neutrala. Precis som de första kristna ser vi till att följa Jesus uppmaning att förkunna ”de goda nyheterna om riket”. (Matteus 24:14)