Se upp för ”flodens ögon”!
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I AUSTRALIEN
EN ÄVENTYRSLYSTEN semesterfirare paddlade sin kanot i godan ro längs en biflod till East Alligator River i de underbara våtmarkerna i Kakadu National Park som ligger i Northern Territory (Nordterritoriet) i Australien. Något som hon uppfattade som ett stycke oförarglig drivved började då plötsligt attackera hennes kanot. Det var den fruktade deltakrokodilen (även kallad list- eller saltvattenskrokodil), och turisten råkade befinna sig på dess klart avgränsade revir just vid den farligaste tiden på året.
Uppskakad paddlade hon bort till några träd i närheten. Just som hon satte foten på de nedersta grenarna dök krokodilen upp ur vattnet, drog ner henne och rullade henne runt inte mindre än tre gånger. Varje gång krokodilen släppte greppet för att ta ett nytt försökte kvinnan envist klättra uppför den gyttjiga flodbanken. Vid tredje försöket lyckades hon komma upp på stranden och släpa sig fram nästan två kilometer, då en parkvakt äntligen hörde hennes desperata rop på hjälp. Trots sina ohyggliga sår överlevde kvinnan.
Detta som så snubblande nära kunde ha blivit en tragedi inträffade år 1985. Men två år senare var det en amerikansk turist som inte hade samma tur. Hon brydde sig inte om att hennes kamrater varnade henne, utan beslöt sig för att simma i Prince Regent River i delstaten Western Australia. Floden vimlade av krokodiler. En deltakrokodil angrep henne och dödade henne. Det fanns uppgifter om att man sett små krokodiler i vattnet, och det tyder på att det troligen rörde sig om en hona som ville skydda sina små.
”Flodens ögon” varslar död
Allt vad fiskaren invid flodmynningen ser i månljuset är en liten krusning efter en insekt som har hamnat på den spegelblanka vattenytan. Ändå är denne fiskare här längst uppe i norr i Australien alltid medveten om en osynlig fara — ”flodens ögon”. Om han lyste med ficklampan just som krokodilögonen tyst och sakta höjer sig över vattenytan, skulle de glimma med ett rödglödande sken. Fiskaren är en ovälkommen gäst i ett gammalt rovdjurs revir.
Australiens deltakrokodil, som finns också på andra håll, är en av de största och farligaste av världens tolv krokodilarter. Den kan bli ända till sju meter lång. Intet ont anande byten ser de glimmande ögonen alldeles för sent för att undkomma dess blixtsnabba attack och dess fasaväckande teknik att rulla runt och dränka sitt offer. Så stora djur som bufflar, nötkreatur och hästar har angripits medan de stått och släckt törsten i vattenbrynet.
Lyxbegär hotar deras existens
Det nutida talesättet ”krokodiltårar” är en kvarleva från den gamla folktron att krokodilen skrymtaktigt fällde sorgetårar över sitt offer. Däremot har människan inte fällt många tårar över krokodilen. Denna vattenälskande reptil har tvärtom blivit föremål för en skoningslös jakt på grund av sitt värdefulla skinn.
Mången krokodil har glidit fram på modevisningar i form av eftertraktade läderartiklar burna av svassande mannekänger. Somliga anser nämligen att deltakrokodilens skinn ger det yppersta lädret i världen — det mjukaste och hållbaraste som går att få. Nyligen salufördes i London en handväska för 100.000 kronor. Krokodilskinn är fortfarande en statussymbol i många delar av världen.
Vinningslystnad har hotat deltakrokodilens existens i Australien. Bara i Northern Territory dödades omkring 113.000 av dessa reptiler mellan åren 1945 och 1971. För att krokodilerna inte skulle bli helt och hållet utrotade begränsades jakten på dem i början av 1970-talet. Följden blev att år 1986 hade de vilt levande krokodilerna ökat i antal. De är alltså inte längre utrotningshotade i Australien, även om somliga menar att deras naturliga miljö är i farozonen.
Medvetet eller omedvetet har de australiska urinnevånarna i hundratals år skyddat krokodilstammen. Somliga stammar var visserligen duktiga att jaga krokodiler, medan andra stammar av religiösa skäl förbjöd krokodiljakt.
Krokodiluppfödning där tyngden lagts på utbildning har på senare år bidragit till krokodilskyddet. Genom att nu komma i stora skaror till krokodilfarmerna bidrar turisterna till deras ekonomiska livskraft, samtidigt som en förbättrad uppfödning gör det möjligt att bereda krokodilskinn och ta hand om köttet utan att man behöver göra intrång på de vilda populationerna.
En välkänd australisk krokodiluppfödare tror att folk bara vill bevara sådant som de tycker om, förstår och anslår en del av sin tid och sitt utrymme åt. Han anmärkte: ”Så krokodilerna får knappt en chans. Men deras ekologiska värde är nog så viktigt som någon enda av de här flotta modegrejerna.”
Det är stimulerande att besöka en krokodilfarm och få studera de dyfärgade, läderaktiga reptilerna på nära håll — men från den trygga positionen bakom ett ståltrådsstängsel. Skötarna trotsar faran och ger sig in i krokodilernas inhägnader, lockar dem till att göra konster och belönar dem sedan med nyslaktade höns och annat kött. En skötare fick emellertid nyligen genom dyrköpt erfarenhet lära sig att man aldrig får ta något för givet när man umgås med krokodiler. Plötsligt var det en krokodil som gjorde ett oväntat utfall mot honom och slet av honom vänsterarmen!
Å andra sidan är det en verklig upplevelse och mycket lärorikt att få hålla en årsgammal krokodil i händerna. Bukskinnet är påfallande mjukt, medan ryggen är försedd med hudplåtar, som utgörs av förbeningar i läderhuden och bildar ett hydrodynamiskt pansar. Nu förstår man varför deras skinn är så högt värderat. Men var försiktig med den här lilla ”gullungen”. Till och med en ettårig krokodil med käkarna omsorgsfullt hopbundna är stark i förhållande till sin storlek.
Till åhörarskarors förtjusning hörs krokodilungarna strax före kläckningen gläfsa innanför skalet. Plötsligt bryter de sig igenom med hjälp av en tillfällig tand som sitter längst ute på den lilla nosen. De flesta håller med om att det här nog är enda gången en krokodil verkligen ser näpen ut!
Rent hus med en del gamla vanföreställningar
Tack vare noggranna observationer av de här hiskliga reptilernas beteende medan de fötts upp på krokodilfarmer har man kunnat undanröja en del gamla vanföreställningar. I åratal trodde man att krokodilen tålmodigt smyger sig efter sitt byte i dagar, eller rentav veckor, innan den oförhappandes slår till med blixtens hastighet. Moderna iakttagelser har emellertid avslöjat att krokodilerna är aggressiva enbart när de försvarar sina revir under parningstiden, som sammanfaller med monsunperioden. Om ett bytesdjur under den tiden kommer in på en krokodils revir, kan det hända att den anfaller. Om däremot samma djur kommer dit under en annan tid på året, kanske krokodilen bara ointresserat betraktar det på avstånd.
När man ser att krokodiler befinner sig på ett fritidsområde, tar professionella krokodiljägare numera hand om dem och flyttar dem någon annanstans. Tekniken består delvis i att lägga en rännsnara kring den ledade underkäken, lyfta upp den och snabbt binda samman den med överkäken. Detta gör krokodilens käke i realiteten maktlös, eftersom de muskler i underkäken som den slår ihop gapet med är ytterst kraftiga, medan däremot de muskler som öppnar gapet är svaga. Men om en jägare inte är försiktig, kan han lätt bli slagen till marken av krokodilens kraftiga stjärt.
Allt är inte bara grymhet och våldsamheter
Samma käkar som kan tillfoga allvarlig skada kan också användas varsamt och skickligt. Om ungar som är färdiga att komma ut ur äggen är långsamma med att bryta sig ut genom skalet, rullar mamma krokodil äggen runt mycket sakta och försiktigt för att därmed stimulera ungarna att bryta sig ut.
Krokodiltänder är utformade för att gripa ordentligt tag snarare än för att stycka sönder. Om bytet är tillräckligt litet, sväljs det helt. Annars slits det itu och förtärs stycke efter stycke. Man har obducerat döda reptiler och då träffat på stenar i magen. Vare sig stenarna sväljs avsiktligt eller ej, tror man att de fungerar som barlast.
När man gör en tur längs en flod ser man ofta krokodiler ligga på stränderna med det enorma gapet uppspärrat. De flesta tar nog för givet att det här beteendet är ett uttryck för aggression. Men så är det inte. När gapet är öppet, bidrar det till anpassningen till omgivningens temperatur. Liksom hos alla andra kräldjur följer krokodilernas kroppstemperatur omgivningens temperaturväxlingar.
Fastän krokodilen är ett kräldjur, har dess hjärta förvånande nog fyra rum alldeles som ett däggdjurshjärta. En förändring inträffar dock när den dyker. Då fungerar hjärtat som om det vore trerummigt.
Deltakrokodilen skiljer sig från alligatorn genom att nosen är smalare och genom att tänder i underkäken syns när gapet är stängt. Man kan träffa på egentliga krokodiler alltifrån Afrika, där dvärgkrokodilen lever, över Indien och ner genom Asien till Papua Nya Guinea. De förekommer så långt söderut som i Australien och föredrar mangroveklädda kustremsor och tropiska våtmarker, eftersom de bygger sina bon nära vattenbrynet. Den omedelbara nackdelen med detta är att översvämning och högvatten ofta dränker deras avkomma i stort antal, innan den hunnit utvecklas. På grund av rovdjur, till exempel vuxna krokodiler, den australiska lungfisken (”barramunda”) och den australiska natthägern, överlever bara 50 procent av krokodilungarna sitt första år.
Häpnadsväckande nog får krokodilungarna med sig ett eget matförråd när de kläcks. En inre gulesäck förser dem med näring under de första veckorna efter kläckningen. Det hindrar emellertid inte ungarna från att börja begagna nosen och hugga efter allt som är inom räckhåll nästan i samma stund som modern varsamt tar upp dem i munnen och flyttar dem till vattenbrynet.
Varför är uttrycket ”flodens ögon” så lämpligt? Därför att också ungarnas små ögon lyser röda när de träffas av artificiellt ljus på natten. Ett kristallskikt bakom näthinnan ökar förmågan att se i mörker och åstadkommer det rödglödande återskenet.
Ja, krokodilen är sannerligen ett spännande kräldjur — men håll dig alltid på respektfullt avstånd från den! Som alla fiskare väl känner till är det meningslöst att försöka tämja Leviatan.
Den poesifyllda framställningen i Jobs bok berättar om ”Leviatan”. Det är en beskrivning som passar bra in på krokodilen: ”Kan du dra fram Leviatan med en fiskkrok, eller kan du med ett rep hålla ner dess tunga? Kan du sätta ett sävstrå i dess näsborrar, eller kan du med ett törne genomborra dess käkar? Kommer den att frambära många enträgna böner till dig, eller kommer den att tala mjuka ord till dig? Kommer den att sluta ett förbund med dig, så att du kan ta den till slav till obestämd tid? Kommer du att leka med den som med en fågel, eller kommer du att binda fast den åt dina unga flickor? Kommer kompanjoner att köpslå om den? Kommer de att fördela den mellan handelsmän? Kommer du att fylla dess hud med harpuner eller dess huvud med fiskspjut? Lägg din hand på den. Kom ihåg striden. Gör inte om det.” — Job 41:1—8.
Kloka varningens ord som manar den oförsiktige och den nyfikne: Se upp för ”flodens ögon” — den väldiga och skräckinjagande krokodilen!
[Bildkälla på sidan 24]
Genom tillmötesgående från Australian International Public Relations
[Bild på sidan 25]
Krokodilens ögon glimmar med ett rödglödande sken, när man lyser på vattnet på natten
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från Koorana Crocodile Farm, Rockhampton, Queensland, Australien
[Bilder på sidan 26]
Till vänster: En krokodilunge som plötsligt bryter sig ut ur ägget
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från Koorana Crocodile Farm, Rockhampton, Queensland, Australien
Infällt: En vuxen krokodil som solar sig på den gyttjiga stranden av Mary River
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från Australian International Public Relations