De krav som Gud ställer på tjänare
1. Hur bevisar tjänare sin kärlek till Herden på ett sätt som gör dem lyckliga?
ALLTEFTERSOM Herren församlar fler och fler får in i sitt fårahus eller sin fålla, sörjer han på ett lämpligt och tillräckligt sätt för alla deras behov genom att tillsätta tjänare, som kärleksfullt hjälper och bistår hjorden på det sätt som Herren anvisar. Detta teokratiska sätt är framställt i bibeln. Vi kommer ihåg, att aposteln Petrus mycket kraftigt hade fått inpräntat i sitt hjärta och sinne, hur nödvändigt det var för honom att bevisa sin kärlek till Kristus genom att föda Herrens får och vårda sig om dem. Petrus glömde aldrig denna sanning, ty trettio år senare förmanade han allvarligt andra Herrens tjänare att likaså bevisa sin kärlek genom att föda ”fåren”. Detta Petrus’ brev såväl som Kristi direkta befallningar till tjänare i allmänhet har bevarats till undervisning och vägledning för dem som har särskilda förpliktelser i den teokratiska organisationen i denna tid. Tjänare gör därför väl i att både studera dessa råd och tillämpa dem. ”Då I veten detta, saliga [eng. övers.: lyckliga] ären I, om I ock gören det,” sade Jesus. — Joh. 13:17; Fil. 4:9.
2. Vilka är de ”äldste”, som Petrus uppmanar att föda hjorden?
2. Jag vädjar därför till dem som äro äldste ibland eder; jag är deras broder-äldste.” På detta sätt börjar Petrus sin förmaning. (1 Petr. 5:1, En amer. övers.) Ordet ”äldste” (grekiska: presbytérous, sådana som är äldre) har inte avseende på ”valda äldste”, som blivit detta genom allmän omröstning av någon församling efter en hetsig politisk kampanj. Petrus riktar sig till dem som är äldre i fråga om kristlig tillväxt, till dem som är mogna och väl förtrogna med teokratisk lag och organisatoriska krav. Det är inte nödvändigtvis de som är gamla till kroppen och sinnet eller de som har varit mycket lång tid i sanningen, utan snarare de som är mogna vad andlig tillväxt och utveckling beträffar. Fastän Timoteus var en ungdom, kanske i de senare tonåren, var han icke desto mindre mogen med avseende på ändlig tillväxt och därför en äldste. Det är dessa mogna individer som utses till de mera ansvarsfulla posterna som tjänare bland Herrens ”får”. Så vare sig du är förordnad till att tillvarata Rikets intressen såsom grupptjänare i en församling av Herrens folk eller du såsom biträdande tjänare av något slag är utsedd till att sköta om andra organisatoriska enskildheter, gör du väl i att särskilt lägga på hjärtat vad Petrus säger, ty han talar såsom din broder-äldste eller medäldste, en fullt mognad Herrens tjänare.
3. Hur bör dessa äldste gripa sig an med sina plikter som tjänare?
3. ”De äldste som äro ibland eder förmanar jag, som också är en äldste och en som vittnar om Kristi lidanden och som jämväl har del i den härlighet som skall uppenbaras: Föden Guds hjord, som är ibland eder, i det I öven uppsikt över den, icke av tvång, utan gärna, icke för slem vinnings skull, utan av ett beredvilligt sinne, icke såsom voren I herrar över Guds, arvedel, utan såsom föredömen för hjorden.” (1 Petr. 5:1—3, eng. övers.) Ni som är tjänare bör inte taga emot förordnandet ”av tvång”, ”såsom om det påtvingades eder” (En amer. övers.), ”motsträvigt” (Weymouth), ”därför att ni äro tvungna” att göra det. (20th Cen. New Test.) Tag i stället itu med en tjänares åligganden ”gärna”, av egen fri vilja, ivrigt och raskt, glad och lycklig över privilegiet att få tjäna i vilken egenskap som helst, vari Herren kan bruka dig. De som eftersträvar en tjänares ämbete, åstundar något gott. De måste också ikläda sig de förpliktelser som följer därmed. — 1 Tim. 3:1.
4. Vad bör de göra, som känner sig odugliga, och vilka bör de därvid komma ihåg?
4. Men hur går det då, om någon som får förordnande som tjänare känner att han är oförmögen att sköta det som åligger honom? Vad bör han göra? Svaret är enkelt: Tag emot förordnandet såsom från Herren, och bed om att Guds ande och kraft måtte komma över dig för att hjälpa dig att sköta arbetet troget och effektivt. Kom ihåg, att Jehovas vrede upptändes, mot Mose, när denne invände att han var olämplig för den uppgift som gavs honom. När Mose av Gud hade blivit förordnad såsom en särskild tjänare och ett särskilt vittne med uppdrag att träda fram inför den ogudaktige Farao i Egypten, svarade han ungefär så här: ”Vem? Jag, Herre? Jag kan inte tala! Skicka någon annan,” (2 Mos. 4:10—14) Kom också ihåg, hur det var med Jeremia. När han blev utsedd till Herrens tjänare och profet, sträckte han upp armarna och utropade ungefär dessa ord: ”O Herre, jag är bara ett barn; jag kan inte tala. Det är bäst att skicka någon annan.” (Jer. 1:6, 7) Både Moses och Jeremias klagan över att de inte var lämpliga för uppgiften var detsamma som att tala om för Herren, att Han hade begått ett misstag då han utvalde dem.
5. Vilka exempel belyser, att tjänare inte behöver ha något slags läroverks- eller seminarieutbildning?
5. Få av Herrens tjänare har tagit examen vid någon högre läroanstalt och utbildats och kvalificerats för att sköta de plikter som påvilar tjänare i Herrens organisation. (1 Kor. 1:26—29) Många är lantbrukare, snickare, fiskare och fabriksarbetare till yrke och utbildning. Men kom ihåg, att Noa inte utvaldes för sitt speciella arbete därför att han var skeppsbyggare till professionen. Mose blev inte utsedd därför att han var en vältalare som kunde övertyga och överväldiga den mäktige Farao genom fyndig talekonst. Apostlarna blev inte förordnade som Herrens särskilda representanter och tjänare därför att de hade gått igenom någon stor rabbinsk skola för undervisning i teologi. Mose och David och Amos var boskapsuppfödare till yrket. (2 Mos. 3:1; Ps. 78:70—72; Am. 7:14, 15) Petrus och Andreas och andra apostlar var upplärda till fiskare. (Mark. 1:16—20) Lukas var utbildad läkare. (Kol. 4:14) Och Jesus, Herrens förnämste Tjänare, var innan han blev smord endast utbildad till medhjälpare åt en timmerman. (Matt. 13:55) I alla dessa fall var det Jehovas heliga ande eller verksamma makt och kraft som vilade över männen i fråga och satte dem i stånd till att gripa sig an med sina nya arbetsuppgifter såsom Herrens särskilda tjänare och utföra dem. De odlade de gåvor som de fick, och Herren välsignade dem. Samma heliga ande från Gud kommer att vila över varje Herrens tjänare i våra dagar, om han villigt tar emot sin uppgift och är flitigt sysselsatt med den, i det att han troget försöker utföra de plikter som ålagts honom.
6. Vad bör inte vara tjänarnas motiv till att taga hand om ”fåren”? Varför inte?
6. Petrus förmanade dem som är tjänare bland Guds hjord att inte taga emot ett förordnande ”för slem vinnings skull”, ”icke för lumpen kärlek till vinning” (1 Petr. 5:2, En amer. övers.), ”icke i hopp om gemen vinning” (Knox’ New Trans.). Tjänare bland Guds hjord får inte skinna hjorden eller föda sig själva i stället för att föda hjorden. De får inte plundra hjorden såsom tjuvar som kommer in ”för att stjäla och slakta och förgöra”. (Joh. 10:10) De får inte antaga den hållning eller följa det syndiga handlingssätt, som vi finner hos kristenhetens vinningsälskande präster och predikanter, vilka missbrukar och förgör ”fåren”, förskingrar hjorden och till och med plundrar och utsuger änkornas hus för att tillfredsställa sina vällustiga och glupska begär. (Matt. 23:14; Mark. 12:40; Luk. 20:47) Vi måste ha klart för oss, att om någon tjänare inom Herrens fålla skulle plundra sina bröder eller på något sätt följa en dylik orättfärdig kurs, så skulle den gode Herdens heliga änglar röra sig med sådan snabbhet för att kasta ut den ovärdige uslingen, att hans tänder skulle börja gnissla och skallra. Om han inte bättrade sig, skulle han få samma slut som de falska herdarna: evig tillintetgörelse! — Matt. 13:41, 42.
7. Varför bör tjänare inte spela herrar över hjorden?
7. Det är därför som Petrus också varnar sina medtjänare för att uppträda som ”herrar” över Guds arvedel, såsom de övermodiga herdarna i sekter och samfund gör gentemot sina hjordar. ”Icke såsom härskare över dem som ni ha i eder vård, utan såsom exempel för hjorden”, lyder apostelns goda råd. (1 Petr. 5:3, Rev. stand. övers.) Är du såsom tjänare uppblåst och tycker dig något vara? Den ansvariga ställning du befinner dig i är förvisso ingenting i jämförelse med den som Mose intog, han som stod i spetsen för en stor nation eller församling av människor, vilkas antal uppgick till millioner. Varför skall du då hysa en så överdriven självuppskattning, när det heter: ”Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden”? (4 Mos. 12:3) Om någon tjänare menar att han är betydande och bör sättas upp på en piedestal över sina bröder, för att man skall se upp till honom och ära honom, må han då läsa vad Paulus skrev: ”Om någon inbillar sig att han är någonting, så bedrager han sig, ty han är ingenting.” (Gal. 6:3, Moffatt) Låt inte uppgiften att vara tjänare stiga dig åt huvudet. Var inte en härsklysten ”bas” eller en barsk diktator över ”fåren”. Glöm inte att ”fåren” tillhör en annan. De är inte dina ”får”. De är ”mina får”, säger den gode Herden, och när han kallar vart och ett av dem vid namn, ”känna de hans röst”. ”De känna icke de främmandes röst”, och om du talar till dem med en befallande pådrivarröst, en främmandes röst, kommer de därför inte att lystra. (Joh. 10:3—5) Saktmod och ödmjukhet är därför den regel, enligt vilken Herrens fårahus skall styras, och alla som befinner sig därinom, tjänarna inbegripna, måste lyda denna lag. Alla måste efterlikna det fullkomliga föredömet i fråga om saktmod och ödmjukhet, som vi finner i Kristus, Överherden. ”Varen alla varandra underdåniga och ikläden eder ödmjukhet, ty Gud står emot de högmodiga och giver nåd åt de ödmjuka. Ödmjuken eder därför under Guds mäktiga hand.” — 1 Petr. 5:5, 6, eng. övers.
Exempel för hjorden i uppförande och verksamhet
8. Vilka krav med avseende på tillsyningsmän framlade Paulus i brev till Timoteus?
8. I sina brev till Timoteus och Titus framlägger aposteln Paulus de krav som tjänare och tillsyningsmän i den teokratiska organisationen måste uppfylla. ”Tillsyningsmannen [grekiska: epískopos, en uppsyningsman] måste därför vara utan klander [höjd över klander], en enda hustrus man, nykter [vaksam, försiktig], sansad [stadig till sinnet, förnuftig, omtänksam], ordentlig [med gott uppförande], gästvänlig, duglig till att undervisa, icke grälsjuk över vinbägaren [icke en som dricker mycket, icke en drinkare], icke stridslysten utan mild, icke trätgirig, icke penningkär [icke lysten efter slem vinning], en som styr [sköter] sitt eget hus väl, i det han har sina barn i underdånighet [under uppsikt] med all värdighet.” (1 Tim. 3:2—4, Amer. stand. övers. i marginalen) Därtill säger Paulus vidare: ”Ty om en man icke förstår att leda sitt eget husfolk, hur kan han då sköta en Guds församling? Han får icke vara nyomvänd [icke nybörjare eller nyintresserad], ty annars kan han bli inbilsk och ådraga sig kritik från baktalande människor. Han måste också vara en man som har gott anseende hos utomstående, annars kan han råka i vanära och bli snärjd av belackarna.” (1 Tim. 3:5—7, En amer. övers.) Nej, en som förordnas som tillsyningsman får inte vara en nyintresserad, utan bör i stället vara en som visar tillväxt och mognad, en som är fullt invigd åt Gud och hans tjänst och alltså en som är döpt genom nedsänkning i vatten.
9. Angående vilka krav i fråga om biträdande tjänare skrev Paulus till honom?
9. Sedan Paulus utförligt har angivit de förutsättningar som tillsyningsmän över Herrens hjord måste ha, framhåller han därefter för Timoteus, att biträdande tjänare måste nå upp till samma höga standard i fråga om andlighet och gott uppförande. ”Så böra också biträdande funktionärer [grekiska: di-a’ko-nos, medhjälpare, alltså tjänare inom Guds, hjord] vara allvarliga och uppriktiga män, icke benägna för att dricka mycket eller för tvivelaktigt penningförvärv, utan män som sitta inne med trons djupare sanningar och ha ett rent samvete. De böra först prövas och böra förordnas till sitt ämbete endast om ingen invändning göres mot dem. Det bör vara detsamma med kvinnorna. De böra vara allvarliga och icke skvalleraktiga, nyktra och pålitliga i alla avseenden. [Febe, som var en sådan kvinna, var förordnad som tjänare i församlingen i Kenkrea. (Rom. 16:1. Febe och hennes tjänst omnämnes också i en underskrift till Romarbrevet, vilken finnes medtagen i eng. övers. och även i en äldre sv. övers.)] Biträdande funktionärer böra vara trogna äkta män och män som styra sina barn och sina hushåll väl. De som ha beklätt denna post med heder vinna åt sig en aktad ställning såväl som stor tillförsikt genom den tro som de sätta till Kristus Jesus.” — 1 Tim. 3:8—13, 20th Cen. New Test., 1904 års utgåva.
10. Vilka fordringar beträffande tillsyningsmän framställde Paulus i brev till Titus?
10. I sitt brev med instruktioner till Titus gav aposteln Paulus liknande råd beträffande dem som skulle betros med ansvaret att sörja för Guds, hjord på ön Kreta. ”Mitt skäl till att lämna dig på Kreta”, skriver Paulus, ”var att du skulle kunna ordna vad som hade lämnats oavgjort och förordna funktionärer i församlingen i de olika städerna, såsom jag själv gav dig anvisning om. De skola vara män med oklanderliga [egenskaper], som äro trogna äkta män, vilkas barn äro kristna och aldrig ha blivit beskyllda för tygellöst uppförande eller ha varit uppstudsiga. Ty en ledande funktionär bör, såsom Guds förvaltare, vara en man med oklanderliga [egenskaper], icke självrådig eller hetlevrad, icke hemfallen åt dryckjom eller åt gräl eller åt tvivelaktigt penningförvärv. Tvärtom bör han vara gästvänlig, mån om det rätta, grannlaga, rättrådig, en man som för ett heligt liv och är i stånd till självbehärskning, en som omfattar en lära som man kan lita på är i överensstämmelse med den godtagna förkunnelsen, så att han kan uppmuntra andra genom sund förkunnelse såväl som vederlägga våra motståndare.” — Tit. 1:5—9, 20th Cen. New Test.
11. I vilka avsenden bör tjänare vara föredömen för hjorden?
11. Om tjänare skall vara tillbörliga exempel för sina bröder i Guds församling, måste de beständigt och konsekvent frambringa ”andens frukt”, som är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet [eng. övers.: tro]”. (Gal. 5:22) ”En Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig, när han får lida. Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen.” (2 Tim. 2:24, 25) ”Giv dem som tro ett föredöme i tal, uppförande, kärlek, tro och renhet. Ägna dig, till dess jag kommer, åt att offentligen läsa Skriften, predika och undervisa. Försumma icke den gåva du har ... Odla dessa ting, ägna dig åt dem, så att var och en kommer att se dina framsteg. Hav akt på dig själv och på din undervisning. Framhärda i ditt verk, ty om du gör det, kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” (1 Tim. 4:12—16, En amer. övers.) Och emedan Timoteus följde detta råd och emedan Paulus själv i praktiken omsatte vad han predikade, var det möjligt för Paulus att rikta tessalonikernas uppmärksamhet på hur han och Timoteus och Silvanus hade varit tillbörliga föredömen ibland dem. ”Ni veta själva, hur ni böra efterlikna oss, ty vi uppförde oss icke oskickligt bland eder ..., på det att vi måtte framställa oss som ett mönster, för att ni skulle kunna efterlikna oss.” — 2 Tess. 1:1; 3:7—9, Diaglott.
12. Vilken uppmaning riktar Vakttornet därför till dem som är tjänare?
12. Tjänare, följ Överherdens mönster i ert uppförande! Efterlikna apostlarna! Giv edra bröder tillbörliga exempel både i ord och i handling! Var trogna, fasta, stadiga, lugna, allvarliga, omtänksamma, ödmjuka, saktmodiga, fridsamma, trovärdiga, pålitliga, uppriktiga. Framför allt: visa kärlek. Sök kärleksfullt och med stor barmhärtighet, ömhet och långmodighet reda på Herrens ”andra får”, som är vilsegångna, och när ni finner dem, ge dem då föda. Födan är det som är av så stor vikt. Såsom den vise mannen säger: ”Låt flärd och lögn vara fjärran ifrån mig! Fattigdom och rikedom giv mig icke! Förläna mig det bröd, som jag behöver!” (Ords. 30:8, 1878 års övers.) Denna nödvändiga föda, som den gode och rättfärdige Herden tillhandahåller, är Guds uppenbarade ord, och de som äter därav har löfte om evigt liv. (Joh. 6:68) ”En livets källa är den rättfärdiges, mun ... Rättfärdig mans läppar föda många.” (Ords. 10:11, 21, 1878 års övers.) Föd inte endast de andligen utmärglade ”får” som ni finner ute på fältet, utan, ni tjänare, föd också och vårda er om den hjord som ni själva är en del av. ”Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord, i vilken den heliga anden har satt eder till föreståndare [Moffatt: väktare].” — Apg. 20:28.
13. Hur visar tjänare att de är sanna och inte lejda herdar?
13. Herrens förordnade tjänare är inte legohjon. De är sanna herdar och väktare för ”fåren”. Legodrängarna bryr sig inte om ”fåren”, och om ulvlika vilddjur kommer in för att stympa och döda, springer de sin väg för att rädda sitt eget skinn. (Joh. 10:12, 13) Sanna herdar däremot strider för fåren, inte emot dem; och liksom den gode Herden är de till och med villiga att ge sitt liv för fåren. (Joh. 10:11) Liksom Överherden är trogna tjänare villiga att sätta sina bröders välfärd framför sin egen bekvämlighet. Villiga att ge sitt liv för sina bröder, är de ännu mera villiga att göra sig omak för att hjälpa de svagare med deras problem. Om förkunnare skapar bördor åt sig själva och åt tjänarna, så erbjuder sig tjänarna, inte på ett missnöjt sätt, utan med glädje och av kärlek till de svagare medlemmarna, att ge bistånd och hjälp så som det synes vara bäst under de förhandenvarande omständigheterna. (Gal. 6:1, 2, En amer. övers.) I olikhet med kristenhetens lejda och falska herdar bemödar sig tjänarna i den teokratiska organisationen om att andligen stärka de svaga, hela de sjuka, förbinda de sargade, föra tillbaka de fördrivna, söka upp de förlorade lammen. (Hes. 34:4) Det är Guds vilja, att inte ett enda lamm skall förgås. — Matt. 18:10—14.
14. Varför fordras så mycket av tjänare? Men hur blir de också belönade?
14. Att begära allt detta av tjänare tycks kanske vara väl mycket, men det kommer sig därav att mycket har blivit dem givet av Herren i fråga om välsignade tjänsteprivilegier. Var och en, åt vilken mycket har blivit givet, av honom kräves enligt regeln mycket mera i gengäld. (Luk. 12:48) Kom ihåg, att det är inför den store Herden och Överherden som ni såsom tjänare är ansvariga, och den tjänst som ni gör åt edra bröder räknas såsom gjord åt Herren. ”Fåren” är Herrens. Var därför inte lata tjänare eller onyttiga slavar, ty då kan ni bli utkastade, inte bara ur ämbetet som tjänare, utan också ”i mörkret utanför” (1878 års övers.), utan någon ytterligare möjlighet till liv. (Matt. 24:48, 51; 25:26) Trogen pliktuppfyllelse är vad som medför goda resultat, resultat i form av belöningar, belöningar nu och i kommande åldrar både för tjänarna och för hjorden. Så länge som tjänare och ”får” fortfar att ”höra” sin Mästares röst och följa honom, kommer det att råda ömsesidig glädje och fägnad; och man kommer att snabbt gå framåt mot den härliga nya värld av evig frid och välgång, i vilken det inte kommer att finnas några vilddjur, förbrända marker eller uttorkade strömmar. Vilken välsignad lott har vi inte nu i denna tid! Vilka härliga utsikter har vi inte framför oss! Med röster och hjärtan förenade i tacksägelse och pris till Jehova, sjunger vi: ”Vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.” — Ps. 79:13.