Inblick i nyheterna
Salomos gruvor funna?
● När kungarna David och Salomo härskade i det forntida Israel, hämtades fabulösa mängder guld från en plats kallad ”Ofir”. Mycket av den forntida världens kända guldförråd tros ha kommit därifrån. I Första Krönikeboken i bibeln, 1 Krön. kapitel 29, vers 4, omtalas det att David gav 3.000 talenter guld från Ofir till templet i Jerusalem, en mängd som i vår tid värderas till omkring två milliarder kronor. Salomos handelsflottor förde regelbundet med sig stora mängder guld från Ofir. (1 Kon. 9:26—28) På den tiden fanns det så mycket guld att silver sades vara av relativt litet värde. — 1 Kon. 10:21.
Nu säger geologer att de kan ha funnit ”kung Salomos gruva” i Saudi-Arabien. Mellan Mecka och Medina finns ett område, beläget i en bergstrakt, som kallas ”Guldets vagga”. Där har geologer funnit en stor övergiven guldgruva. Man har funnit stora mängder bergavfall, uppskattningsvis en million ton, som lämnats kvar av de forntida gruvarbetarna och som fortfarande innehåller spår av guld. Tusentals stenhammare och slipstenar som användes för att utvinna guld ur malmen ligger kringströdda på gruvans sluttningar. Geologen Robert W. Luce sade: ”Våra undersökningar har nu bekräftat att den gamla gruvan kunde ha varit så rik som det uppges i bibliska skildringar.”
Lägga till och ta bort
● Efter åttiosex år fogade mormonkyrkan för inte så länge sedan ytterligare två skrivna ”uppenbarelser” till sina skrifter. Båda ”uppenbarelserna” erbjuder större möjligheter efter döden åt människor som inte har hört evangeliet, har förkastat det eller vid sin död var alltför unga för att vara ”ansvariga”.
Å andra sidan har mormonernas ”uppenbarelser” inte varit så omtänksamma mot levande svarta kyrkomedlemmar som mot döda icke troende. När en protesterande lekmannaöverstepräst bland mormonerna för en tid sedan förrättade en icke auktoriserad ordination av en svart medlem, förkastade kyrkans myndigheter ordinationen i överensstämmelse med den regel som utestänger svarta medlemmar från prästadömet. Rashindret förefaller ta bort en del från bibeln, som de också godtar, vilken tydligt lär att ”’Gud icke har anseende till personen’, utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra. ... Han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader.” — Apg. 10:34, 35; 17:26; 1917 års övers.
De som lägger något till Guds ord eller tar något från det får alltså ogynnsam publicitet, men dessutom måste de tänka på den princip som finns i Guds sanna uppenbarelse: ”Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor, om vilka är skrivet i denna bok. Och om någon tager bort något från de ord, som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd.” — Upp. 22:18, 19, 1917 års övers.
Människokroppen värd 30 millioner kronor
● En människokropps kemiska värde har ofta beräknats vara på sin höjd några kronor. Men dessa beräkningar tar bara hänsyn till de ingående grundämnena som sådana. Biokemisten Harold J. Morowitz vid Yaleuniversitetet gick nyligen igenom en prislista över de komplicerade och värdefulla kemiska föreningar som människokroppen i verkligheten består av. Han fann sådana ämnen som hemoglobin till ett pris av 285 dollar per gram; insulin för 48,50 dollar per gram; enzymet trypsin, 36 dollar; aminosyran bradykinin, 12.000 dollar; det mjölkkörtelstimulerande hormonet prolaktin, 17.500.000 dollar; och så vidare.
Morowitz kom fram till att människokroppen i själva verket är värd i medeltal omkring 245 dollar per gram, torr vikt. Trots att två tredjedelar av människokroppen utgörs av vatten kom han fram till att de återstående ämnena i hans egen kropp, som vägde 72 kilo, var värda 6.000.000 dollar! Han säger emellertid att om kemisterna skulle vara tvungna att syntetisera alla dessa ämnen från grundläggande råvaror i stället för att bara isolera dem ur redan befintliga naturprodukter, så skulle kostnaderna belöpa sig till närmare 6 milliarder dollar. Och även om det är omöjligt för människor att sätta samman dessa kemiska ämnen till celler, beräknade han ändå kostnaden för att göra detta till 6.000 billioner dollar.
Är det förnuftigt att dra slutsatsen att denna förunderligt komplicerade beskaffenhet bara är en följd av den blinda evolutionistiska slumpen? Eller är den bedömning sundare, som gjordes av en man som uttryckte sin uppskattning över det han iakttog på följande sätt: ”Jag är danad så övermåttan underbart. ... Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok blev alla dess delar nedtecknade”? — Ps. 139:14, 16; v. 16 enl. NW.