Ateismens rötter

VI BOR på en krisdrabbad planet — en hastig blick på tidningsrubrikerna bekräftar dagligen detta faktum. De fruktansvärda förhållanden som råder i världen har fått många att betvivla Guds existens. Somliga påstår sig vara ateister och förnekar till och med hans existens. Är du en av dem?

Om du tror på Gud eller inte är något som i hög grad kan påverka din syn på framtiden. Om det inte finns någon Gud, är människosläktets överlevnad helt och hållet beroende av människan själv — en dyster framtidsutsikt, med tanke på människans destruktiva potential. Om du tror att Gud finns, godtar du förmodligen att livet här på jorden har ett syfte — ett syfte som till sist kan förverkligas.

Även om ateistiska strömningar har förekommit sporadiskt under historiens lopp, är det först under de senaste århundradena som ateismen har vunnit popularitet i allt vidare kretsar. Vet du varför?

Rötterna

Ett ståtligt träd är en imponerande syn, men ändå ser ögat bara löven, grenarna och stammen. Rötterna — själva livsnerven — ligger dolda djupt nere i marken.

Det förhåller sig på ungefär samma sätt med ateismen. I likhet med ett ståtligt träd hade förnekandet av Guds existens nått en imponerande omfattning i slutet av 1800-talet. Skulle livet och universum kunna existera utan ett övernaturligt yttersta upphov? Är tillbedjan av en sådan Skapare bara ett slöseri med tid? Svaren från den tidens ledande filosofer var klara och otvetydiga. ”Liksom vi inte längre behöver någon moralkodex, behöver vi inte heller någon religion”, deklarerade Friedrich Nietzsche. ”Religionen är ett mänskligt tankefoster”, försäkrade Ludwig Feuerbach. Karl Marx, vars skrifter skulle komma att få mycket stort inflytande under de följande årtiondena, sade stolt: ”Jag vill befria människans sinne från religionens fjättrar.”

Många blev imponerade. Vad de såg var emellertid bara löven, grenarna och stammen på ateismens träd. Rötterna hade funnits där och skjutit skott långt dessförinnan. Förvånande nog hade ateismens tillväxt i modern tid främjats av kristenhetens trossamfund! Hur då? Ruttenheten inom dessa religiösa institutioner hade gett upphov till en hel del besvikelse och protester.

Fröet sås

Under medeltiden höll katolska kyrkan sina underlydande i ett järngrepp. ”Hierarkin föreföll illa rustad att sörja för människors andliga behov”, förklarar The Encyclopedia Americana. ”De högre prästerna, i all synnerhet biskoparna, rekryterades från adeln och betraktade sitt ämbete mest som en källa till prestige och makt.”

Somliga, till exempel Johan Calvin och Martin Luther, försökte reformera kyrkan. Deras metoder var emellertid inte alltid Kristuslika, och reformationen präglades av intolerans och blodsutgjutelse. (Jämför Matteus 26:52.) Vissa av deras tillvägagångssätt var så brutala att Förenta staternas tredje president, Thomas Jefferson, tre hundra år senare skrev: ”Det skulle vara mer förlåtligt att inte tro på någon gud alls än att skymfa honom med Calvins skändliga attribut.”a

Reformationen innebar följaktligen inte någon återställelse av sann tillbedjan, men den försvagade katolska kyrkans makt. Vatikanen hade nu inte längre monopol på människors tro. Många slöt sig till de nybildade protestantiska samfunden, medan andra, som var besvikna på allt vad religion heter, började dyrka det mänskliga förnuftet. Med tiden utvecklades en liberal inställning, som lämnade fältet fritt för olika uppfattningar om Gud.

Växande skepticism

På 1700-talet betraktades rationellt tänkande av många som en universallösning på världens problem. Den tyske filosofen Immanuel Kant hävdade att människans förtröstan på religion och politik utgjorde ett hinder för hennes framåtskridande. ”Våga veta!” manade han. ”Ha mod att bruka ditt eget förnuft!”

Detta synsätt var betecknande för upplysningstiden, som också brukar kallas ”förnuftets tidsålder”. Den här perioden, som omfattade hela 1700-talet, kännetecknades av en intensiv kunskapstörst. ”Blind tro ersattes med skepticism”, förklarar boken Milestones of History. ”Alla gamla traditioner ifrågasattes.”

En ”gammal tradition” som började skärskådas var religionen. ”Människor ändrade inställning till religion”, uppger boken The Universal History of the World. ”De var inte längre nöjda med löftet om belöningar i himlen; de krävde ett bättre liv här på jorden. De började förlora tron på det övernaturliga.” De flesta upplysningsfilosofer hade i själva verket en mycket föraktfull inställning till religion. Framför allt anklagade de katolska kyrkans makthungriga ledare för att hålla folket i okunnighet.

Många av dessa filosofer som hade tröttnat på religionen blev deister — de trodde på Gud men hävdade att han inte var intresserad av människan.b Ett fåtal blev övertygade ateister, till exempel filosofen Paul Henri Thiry Holbach, som menade att religionen var ”en källa till splittring, dårskap och brottslighet”. Med åren var det allt fler som tröttnade på kristenheten och delade Holbachs åsikter.

Hur ironiskt var det inte att kristenheten blev en bidragande orsak till ateismens tillväxt! ”Kyrkorna var den jordmån som ateismen frodades i”, skriver teologiprofessorn Michael J. Buckley. ”Människor i västvärlden kände sig djupt indignerade och sårade i sitt innersta på grund av de traditionella trossamfundens agerande. Kyrkorna och sekterna hade ödelagt Europa, anstiftat massakrer, uppmanat till religiöst motstånd eller revolution och försökt exkommunicera eller avsätta monarker.”

Ateismen slår ut i full blom

Vid sekelskiftet hade ateismen slagit ut i full blom. Filosofer och vetenskapsmän drog sig inte för att öppet och oförskräckt deklarera sina åsikter. ”Vår fiende är Gud”, förklarade en övertygad ateist. ”Att hata Gud är början till vishet. Om människan skall kunna göra verkliga framsteg, måste det ske på ateismens grundvalar.”

Under 1900-talet har emellertid inställningen långsamt förändrats. Gudsförnekarna är inte längre lika militanta; en annan typ av ateism har spritt sig, en som även påverkat dem som bekänner sig tro på Gud.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 3]

Karl Marx

[Bild på sidan 3]

Ludwig Feuerbach

[Bild på sidan 3]

Friedrich Nietzsche

[Bildkälla på sidan 2]

FRAMSIDAN: Jorden. Med tillstånd av British Library; Nietzsche: Copyright: British Museum (se också sidan 3); Calvin; Musée Historique de la Reformation, Genève (foto: F. Martin), Marx: U.S. National Archives photo (se också sidan 3); planeter, instrument, korsriddare, lokomotiv: The Complete Encyclopedia of Illustration/J. G. Heck; Feurbach: The Bettman Archive (Se också sidan 3)