Rebecka — välsignad av Jehova
JEHOVA vägledde valet av Rebecka som hustru åt Abrahams son, Isak. Men varför utvaldes just Rebecka? Hon måste ha haft egenskaper som var de mest önskvärda från Guds ståndpunkt sett. Hon passade tydligen in i hans uppsåt och kunde tjäna som mor till den nation som skulle bli ett folk för hans namn.
Det är först efter sin älskade hustrus, Saras, död som Abraham gör anordningar för att skaffa en hustru åt sin son Isak, som nu är omkring 40 år gammal. Eftersom Abraham inte vill att hans son skall bli sammanokad med någon som inte tillber Jehova, ber han sin hustjänare — med största sannolikhet hans trogne tjänare Elieser — att resa hela vägen till övre Mesopotamien. Han ger inte sin tjänare några speciella instruktioner till vägledning. Abraham säger förtröstansfullt att Jehovas ängel skall förse honom med dessa. Han litar på att den Högste på ett eller annat sätt skall välja ut någon ogift kvinna bland hans släktingar som är lämplig för Isak. — 1 Mos. 24:1—9.
Abrahams tjänare tar med sig tio kameler lastade med dyrbara gåvor. Tillsammans med sina följeslagare färdas han i flera dygn och kommer slutligen till staden Nahor i övre Mesopotamien. Han kommer dit trött och törstig framåt kvällen, just vid den tid då de unga kvinnorna i staden brukar komma för att hämta vatten ur brunnen. Vilket tillfälle att verkställa det uppdrag han har fått av sin herre! Men hur skall han kunna veta vilken flicka han skall välja? Han vänder sig i bön till Jehova och ber om ett tecken. Han ber att den utvalda flickan, när hon blir ombedd att ge honom vatten att dricka, också skall erbjuda sig att ge hans kameler att dricka. — 1 Mos. 24:10—14.
JEHOVA BESVARAR EN BÖN
Innan tjänaren hinner avsluta sin bön, kommer en mycket vacker flicka fram med sin kruka på axeln. Han vet inte att hon, Rebecka, är sondotter till Abrahams bror, Betuel. Tjänaren går fram till henne och ber: ”Låt mig få dricka litet vatten ur din kruka.” Kan det vara denna unga kvinna som Jehova har utvalt? Rebecka svarar älskvärt och vänligt: ”Drick, min herre.” Hon lyfter genast ner sin kruka och ger honom att dricka. ”Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill”, säger hon. (Levande Bibeln) Rebecka tömmer omedelbart sin kruka i vattenhon och går sedan gång på gång tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten åt de tio kamelerna. Vilket arbete! En kamel kan dricka omkring 30 liter vatten på en gång. — 1 Mos. 24:15—20.
Tjänaren inser att hans bön om vägledning har besvarats så här långt. Hans uppmärksamhet har riktats mot en ung jungfru med de önskvärda egenskaperna: älskvärdhet, tjänstvillighet och flit. Han ger henne en dyrbar näsring av guld och två vackra guldarmband. Sedan frågar han henne vems dotter hon är och om han möjligen kan få övernatta i hennes fars hus. Hon berättar genast vem hon är och säger: ”Ja, vi har gott om hö och mat åt kamelerna, och ett gästrum har vi också.” Tjänaren, som är fylld av tacksamhet till Jehova, böjer sig ner och lovprisar den Högste. — 1 Mos. 24:21—27, Levande Bibeln.
Det finns inte den minsta tvekan i Rebeckas hjärta om huruvida hon skall visa denne man gästfrihet eller inte. Hon skyndar sig hem för att ta emot den oväntade gästen och berättar för sin familj vad som hänt. När hennes bror Laban får veta detta, går han omedelbart ut till brunnen för att välkomna främlingen. En festmåltid görs i ordning. Ingen har ännu frågat vem främlingen är och i vilket ärende han kommit. De har varit fullt upptagna med att visa honom och hans följeslagare gästfrihet och att ge hans kameler vad de behöver. — 1 Mos. 24:28—32.
Men Abrahams tjänare har bara en tanke i sinnet — att troget utföra sitt uppdrag enligt den ledning han får av Jehovas ängel. Innan han vill börja äta, talar han om vem han är och i vilket ärende han kommit. Han berättar att han bett om ett tecken från Jehova och att Rebecka handlat i överensstämmelse med det tecknet. — 1 Mos. 24:33—49.
JEHOVA LEDER HÄNDELSERNA
Hur kommer Rebeckas familj nu att reagera? Vilket spännande ögonblick för tjänaren! Laban och Betuel är fyllda av undran och respekt. De inser att allt detta måste komma från Jehova. De svarar: ”Tag henne och gå! Ja, låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren [Jehova] har sagt.” — 1 Mos. 24:50, 51, Levande Bibeln.
Uppståndelsen är stor i huset. Tjänaren ger dyrbara presenter åt Rebecka, hennes mor och hennes bror. Sedan börjar de alla att äta. Enligt den tidens sed är det som sker i Rebeckas hem detsamma som upprättandet av ett äktenskapskontrakt. — 1 Mos. 24:52—54a.
Sedan ber Rebeckas mor och bror att hon skall få stanna kvar åtminstone 10 dagar till, innan de vill låta henne fara. Men tjänaren vill resa genast. Till sist låter de Rebecka själv avgöra saken. De kallar in henne och frågar: ”Vill du resa med denne man?” Andlöst väntar tjänaren på hennes svar. Är hon villig att omedelbart lämna hemmet för en man som hon aldrig tidigare sett? Vad kommer Rebecka att svara? Är hon samarbetsvillig? Vill hon, med andra ord, omedelbart foga sig i Jehovas val? ”Ja”, svarar Rebecka. Ingen betänketid, ingen tvekan, inga tvivel, inga villkor! Vilken märklig ung kvinna! (1 Mos. 24:8, 54b—58) Rebecka är inte bara vacker, älskvärd, tjänstvillig, flitig och gästfri utan också resolut, ser saker och ting på lång sikt och har en fullständigt obetingad tro. Hon ser att Jehova står bakom det hela och tvekar inte att handla i överensstämmelse med Hans vilja. Hon vet att hennes farfars bror Abraham har fostrat Isak till att frukta den Allsmäktige, och därför har hon ingen orsak att oroa sig för hur hon skall bli behandlad som hustru.
Den unga kvinnan får nu sin familjs välsignelse, innan hon lämnar hemmet: ”Vår syster, måtte du bli mor till många miljoner! Måtte dina ättlingar vinna över alla sina fiender.” Hennes amma och några andra tjänarinnor följer med henne på kamelerna. — 1 Mos. 24:59—61, Levande Bibeln.
En kylig kväll någon tid senare får Isak se en kamelkaravan närma sig. Samtidigt får Rebecka syn på honom. Snabbt och graciöst stiger hon ned från kamelen. När hon får veta vem mannen är, tar hon sin slöja och höljer sig i den och visar på så sätt underdånighet och respekt för sin brudgum. Denna flicka, som så tveklöst och villigt följt Jehovas ledning och färdats den långa vägen med en tjänare till ett främmande land för att möta en okänd brudgum, är sannerligen en kvinna som förtjänar att bli älskad. Redogörelsen i bibeln säger vidare: ”Han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin moder.” — 1 Mos. 24:62—67.
Rebecka visar sig vara just en sådan hustru som Isak behöver. Den anda av iver, nit, arbetsvilja och företagsamhet som hon utstrålar gör honom lycklig och glad igen. Hon fyller på ett angenämt sätt det tomrum han känt efter sin döda mor. Ännu många år efter giftermålet är hans älskade Rebecka till stor glädje för honom. Han är rädd att mista henne. När han på grund av hungersnöd tvingas att bosätta sig bland filistéerna, tänker han på hur vacker hon är. Han fruktar för sitt liv och tänker att någon kanske skulle vilja döda honom för att ta henne till hustru. Därför säger han att hon är hans syster. — 1 Mos. 26:1—11.
REBECKA SOM MOR
Likt Sara förblir Rebecka barnlös under lång tid. Isak ber gång på gång till Jehova för henne. Efter 20 års äktenskap föder hon slutligen tvillingpojkarna Esau och Jakob åt honom. Redan innan de föds, vet Rebecka att hon skall få tvillingar. Hennes havandeskap är synnerligen påfrestande. ”Jag kan inte stå ut med detta!” utbrister hon, när hon känner att barnen i henne slåss med varandra. Rebecka får löftet av Gud att det ur hennes sköte skall komma två folkstammar, som skall söndras från varandra, och att den ene skall vara mäktigare än den andre och att den äldre skall tjäna den yngre. Hon glömmer aldrig detta löfte. — 1 Mos. 25:21—23, Levande Bibeln.
När sedan de två pojkarna fötts, inriktar Rebecka sitt hopp och sin kärlek på Jakob, och så småningom visar sig Esau också ringakta sin förstfödslorätt. (1 Mos. 25:28—34) Åren går, och dagen kommer då Rebecka personligen måste ingripa och handla i överensstämmelse med Jehovas profetiska löfte. Hon hör sin ålderstigne och blinde man Isak kalla på sin förstfödde son, Esau. Innan Isak dör, tänker han välsigna den utvalde som sin arvinge. Som en förberedelse för detta sänder Isak i väg Esau för att döda något villebråd och av det reda till en smaklig rätt åt honom. — 1 Mos. 27:1—4.
Eftersom Rebecka vet att Esau inte är Jehovas utvalde, försöker hon se till att Jakob får den åtråvärda välsignelsen. Medan Esau är ute och jagar, talar Rebecka om för Jakob hur han skall gå till väga för att få den välsignelse som rätteligen är hans. Jakob protesterar därför att han fruktar för att hans blinde far kommer att känna igen honom genom att ta på honom och sedan uttala en förbannelse över honom. Men Rebecka är lika beslutsam som alltid. ”Låt hans förbannelse komma över mig, käre son”, säger hon tillitsfullt. ”Gör bara vad jag säger till dig.” Och Jakob lyssnar. — 1 Mos. 27:5—14, Levande Bibeln.
Rebecka får sedan Jakob att ta på sig Esaus kläder som bär doft från skogen, fälten och jorden. Hon tar också mjuka, silkeslena skinn av unga killingar och fäster stycken av dem på Jakobs släta händer och hals, så att Isak, när han rör vid honom, skall tro att det är Esau. Jakob går in till Isak med den smakliga rätten som hans mor lagat till. Jakob får sin fars välsignelse och blir förordnad som den rättmätige arvingen till Isak och Abraham. — 1 Mos. 27:15—29.
När Rebecka senare får reda på att Esau tänker döda Jakob, handlar hon återigen resolut till skydd för Jakob. Hon får Isak att sända i väg Jakob till hennes hemland för att söka sig en hustru där. Rebecka vill innerligt gärna att Jakob skall få en god hustru. Det har varit till stor sorg för både Isak och henne att Esau tagit sig två hustrur från de förhatliga kananéerna. — 1 Mos. 26:34, 35; 27:41—46; 28:1—5.
Rebecka måste ha känt stor saknad efter Jakob, sedan han farit sin väg. Kanske hade hon hoppats att han snart skulle återvända. Men Jakob var borta i 20 år. Bibeln talar inte om huruvida Rebecka fick återse sin älskade son. Om hon inte fick det, kan vi förstå vilken glädje det kommer att bli för Rebecka och Jakob, när de får återse varandra i uppståndelsen. Hur uppmuntrande kommer det inte att bli för Rebecka, när hon får reda på att hon haft det stora privilegiet att vara ett led i den släkt som ledde fram till den utlovade Messias eller Kristus!
Den vackra, villiga och resoluta Rebecka, som vann Jehovas ynnest och uppmärksamhet, är verkligen ett gott föredöme för alla kvinnor — ogifta, hustrur och mödrar — också i dag. Hennes tro är sannerligen värd att prisas.