Att bära orättvisans börda

”Förtryck och orättfärdighet äro ständigt för min åsyn, och strid uppstår, och kiv uppreser sitt huvud. Därför är lagen maktlös och rättvisan kommer aldrig till sin rätt; ty de ogudaktiga omringa den rättfärdige, därför varder rätten förvrängd.” — Hab. 1:3, 4, Myrberg.

1. Hur ger Predikaren 1:15 en utmärkt beskrivning av situationen i fråga om mänskliga angelägenheter?

FÖRTRYCK, orättvisa och partiskhet är sådant som är mycket vanligt i denna världen. En mängd bristfälliga ting kan helt enkelt inte rättas till, och felen i mänskliga angelägenheter är oräkneliga. En av de visaste styresmännen i forna tider, kung Salomo, sade: ”Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.” — Pred. 1:15.

PLÅGSAMMA VERKNINGAR AV ATT BEVITTNA ORÄTTVISOR

2. Vad har de som älskar rättfärdighet ibland frågat? Vad är orsaken?

² På grund av sin känsla för rättvisa finner många människor det mycket plågsamt att bevittna den skenbara framgången för dem som är oärliga och inte har någon aktning för Gud eller för medmänniskor. I likhet med den hebreiske profeten Habackuk har andra som älskar rättfärdighet ibland frågat: Varför gör inte Gud någonting? — Hab. 1:2—4.

3. a) Hur har somliga reagerat på onda människors skenbara välgång? b) Vem var Asaf? c) Vad erkände han om en viss period i sitt liv?

³ Det har varit så oroande för en del av Guds tjänare att möta orättvisa ansikte mot ansikte att de har funnit att de har gett efter för allvarliga tvivel beträffande värdet av ett rättrådigt liv. Detta var vad som hände med Asafa, en framträdande levitisk musiker under kung Davids regering. Han utarbetade kompositioner som under många hundra år användes i offentlig gudsdyrkan. (2 Krön. 29:30) Tillsammans med Heman och Jedutun profeterade Asaf ”på harpor, psaltare och cymbaler”. (1 Krön. 25:1) Detta profeterande inbegrep uppenbarligen att de lovprisade och tackade Gud, medan de ackompanjerade sig själva med instrumentalmusik. Det är sannolikt att Asaf, Heman och Jedutun gjorde detta med den känsla och intensitet som var kännetecknande för profeterna. Dessutom förmedlade deras uttalanden, som var anpassade till musik, viktiga budskap till israeliterna. Asaf var sannerligen högt gynnad. Under en viss period av sitt liv kom han likväl att befinna sig i allvarlig andlig fara. I en av sina inspirerade sånger, Psalm 73, tillstår Asaf: ”Jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta.” — Ps. 73 Vers 2.

4. Vad var det Asaf såg, enligt Psalm 73:3—9, som han fann vara oroande?

⁴ Vad var det Asaf såg som hade en sådan verkan på honom att han kom ur balans? Svaret finns i orden i Psalm 73:3—9. När Asaf lade märke till de ondas välgång, uppväcktes avund inom honom. Samvetslösa människor skröt över den rikedom som de hade samlat med bedrägliga medel. Trots deras laglöshet tycktes det gå mycket bra för dem. Det som fanns för ögonen visade alla tecken till att de ägde frid och trygghet. Trots sitt usla levnadssätt var de ”fria ifrån vedermödor ... till sin död” eller ”intill döden hava de inga smärtor” (Åkeson). Till och med deras liv föreföll komma till ett fridfullt slut, utan dödens fruktansvärda våndor. De hade tillräckligt med mat, och inga särskilda hälsoproblem hindrade dem att njuta av måltiderna. Deras ögon var inte insjunkna av brist på näring, utan ”ur fetma skåda deras ögon fram” eller ”deras ögon stå ut av fetma” (Åkeson). Dessa människor fortsatte skamlöst på sina onda vägar. Deras arrogans eller övermod var som en utsmyckning för dem, en ”halsprydnad”. Så många var deras våldsgärningar att de var som en ”klädnad, som höljer dem”. Vid alla tider var de klädda i våld. Eftersom de var framgångsrika i sitt orättfärdiga planerande, överträffade de sina ”hjärtans inbillningar”. Detta uppmuntrade dem att tala om sina bedrägliga metoder ”med höga åthävor” eller ”såsom från himlens höjd” (Myrberg), på ett förmätet sätt. Med sin mun steg de ”upp i himmelen”, och deras tunga for fram på jorden. De hade ingen aktning för någon i himmelen eller på jorden. Deras tunga lämnades otyglad, och deras mun spydde ut det som deras tunga fann behag i.

5. Hur visar orden i Psalm 73:10, 11 att Asaf inte var ensam om att bli ogynnsamt påverkad av att se onda klara sig undan med sin laglöshet?

⁵ Asaf var uppenbarligen inte ensam om att bli ogynnsamt påverkad av det han bevittnade. Han säger vidare: ”Därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag. Och de säga: ’Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?’” (Ps. 73:10, 11) När de rättfärdiga tänker på det sätt, på vilket den onde och ogudaktige förefaller klara sig undan med sin laglöshet, finner de detta mycket oroande. De kan inte slå bort det ur tankarna. Åter och åter kommer de tillbaka till det. Verkan på dem är jämförlig med att de skulle behöva dricka en bitter dryck. Detta förmår dem att fråga: Hur kan Gud tillåta detta? Ser han inte vad som sker?b

6. Vad för något orsakade att Asaf tänkte att det var fåfängt att tjäna Jehova?

⁶ Asaf jämförde sin egen lott med de ondas välmående tillstånd och utropade: ”Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld; jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.” (Ps. 73:12—14) På så sätt började psalmisten i själva verket tänka att det var till ingen nytta att leva ett rättrådigt liv. Medan de onda åtnjöt välstånd, blev den rättfärdige psalmisten ständigt plågad. Han menade att Gud tuktade eller tillrättavisade honom varje morgon. De som var onda föreföll emellertid klara sig undan, trots orätt handlingssätt av grövsta slag.

7. Vad visar att psalmisten insåg det orätta i att betrakta tjänsten för Gud som meningslös?

⁷ Likväl insåg Asaf att det var orätt av honom att ge efter för sådana tankar. Han sade: ”Om jag tänkte: ’Jag vill tala på detta sätt’, se då skulle jag försynda mig mot dina barns släkte [skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk, Levande Bibeln]. Jag tänkte efter och sökte att utgrunda det, men det var för svårt i mina ögon.” (Ps. 73:15, 16, Myrberg) Ja, psalmisten insåg att om han betraktade tjänsten för Gud som fåfäng, skulle det i själva verket betyda att han var illojal mot de trogna. Och om han hade hängett sig åt att offentligt ge uttryck åt tvivel, kunde det ha undergrävt tron hos somliga. Fastän Asaf försökte rätta till sitt tänkesätt, kunde han helt enkelt inte försona sig med att de onda kunde klara sig undan med sitt orätta handlingssätt, medan rättfärdiga människor fick lida.

HUR MAN UNDVIKER ATT BRINGAS UR BALANS

8. a) Vart gick psalmisten för att föra sitt tänkesätt till rätta igen? b) Vad bör vi göra, när vi blir otillbörligt oroade över de ting vi ser?

⁸ Vad gjorde psalmisten för att föra sitt tänkesätt till rätta igen? Asaf begav sig till helgedomen. Där, bland dem som församlats för tillbedjan, kom han att inse exakt vad som finns i beredskap för de onda. (Ps. 73:17, NW; Åkeson) Om du finner att du är oroad av det du ser, bör du på liknande sätt söka finna svar och lösningar med deras hjälp som försöker vara helhjärtade i sin tjänst för Gud. Vad kom Asaf att inse? Vi läser: ”Sannerligen, på slipprig mark ställer du [Jehova] dem, du störtar dem ned i fördärv. Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse. Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre [Jehova, NW], så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.” — Ps. 73:18—20.

9. Vad bör vi, enligt Psalm 49:7—13 och 73:18—20, inse beträffande de ondas skenbara välgång?

⁹ Dessa ord av psalmisten uppenbarar en viktig punkt som kan hjälpa oss att uthärda orättvisorna i en ogudaktig ordning. De ondas skenbara välstånd är bara tillfälligt. På grund av att deras liv helt och hållet kretsar kring förgängliga ägodelar står de ”på slipprig mark” och befinner sig i ständig fara att drabbas av en fruktansvärd olycka — plötsligt och utan varning. Allra senast kommer döden att hinna upp dem på ålderdomen, och deras orättfångna vinning kommer inte att vara av något värde för att tillförsäkra dem ett längre liv. (Ps. 49:7—13) Deras välgång kommer att vara lik en dröm som snabbt förgår. Det kan rentav vara så att rättvisan hinner upp dem långt innan de når ålderdomen. Guds oföränderliga lag kan träda i verket gentemot dem: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Gal. 6:7) Eftersom de har vänt ryggen åt den Högste, den ende som kunde hjälpa dem, kommer olyckans fulla verkan nedstörtande över dem. De lämnas fullständigt hjälplösa, utan hopp och tröst. När Jehova således vaknar upp eller står upp emot dem, kommer han att betrakta dem och deras prakt och ställning med förakt, som någonting värdelöst.

10. Vad bör vi komma ihåg beträffande Guds uppsåt, i förbindelse med att vi tänker på de ondas skenbara framgång?

¹⁰ Under den tid som orättvisor, laglöshet och förtryck tycks blomstra och frodas får vi därför aldrig glömma att de onda inte verkligen klarar sig undan med någonting. Jehova Gud lägger märke till vad som sker, och han tillåter förhållandena att utvecklas i överensstämmelse med hans storslagna uppsåt. När individer slår in på ett orätt handlingssätt och drabbas av lidande som en följd av detta, händer det ibland att de kommer till besinning och vänder sig till Skaparen i uppriktig sinnesändring. (2 Petr. 3:9) Om de å andra sidan förhärdar sig på sina onda vägar, blir det tydligt för alla som ser på att verkställandet av Guds dom mot dem är berättigat, helt och hållet rättfärdigt. — Jämför Romarna 9:14—24.

11. Vilken syn på tiden kommer att hjälpa oss att tålmodigt vänta på att Jehova skall rätta till orättvisorna?

¹¹ För oss kan det se ut som om det tar lång tid för rättvisan att bli verkställd mot dem som förtjänar straff. Men det är en mycket kort tid i den evige Gudens ögon. Bibeln säger: ”Tusen år äro i dina ögon såsom den dag, som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.” (Ps. 90:4) Hur lång förefaller gårdagen vara för dig i dag? Det kan hända att du verkligen hade en ansträngande dag, och det kan ha förefallit som om dagen aldrig skulle ta slut. Nu då den är över, verkar det då inte som om den dagen knappast hade existerat? För Skaparen är tusen år alldeles som detta, ja, i själva verket en lika kort tid som en fyra timmar lång nattväkt. Följaktligen är människans livslängd på bara 70 eller 80 år något som praktiskt taget inte finns i Guds ögon. ”Vi lykta våra år såsom en suck”, skrev profeten Mose. (Ps. 90:9) Ja, vårt korta liv kan jämföras med ett andetag som passerar våra läppar i en suck. När vi tänker på att Jehova Gud lovar att ge sina lojala tjänare en evighet av lyckligt liv i frid och trygghet, är till och med en livstid av ytterligtgående lidande ingenting alls. Detta synsätt kan hjälpa oss att vara tålmodiga, när vi är oroade därför att vi måste möta orättvisa, förtryck och partiskhet.

12. a) Vad påstår Satan beträffande människorna? b) Hur kan detta hjälpa oss att bära orättvisans börda?

¹² Det finns ytterligare en annan faktor som kommer in i bilden. Människornas store motståndare, Satan, djävulen, påstår att de som tjänar Gud drivs av själviska motiv. Detta framgår tydligt av den anklagelse som Satan riktade mot Job: ”Allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan. Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.” (Job 2:4, 5) Genom att vi bevarar vår lojalitet mot Gud trots orättvisor, kan vi följaktligen visa det rätta motiv vi har i vårt hjärta, alldeles som Job gjorde.

13. Hur kan vi undvika att reagera på ogynnsamma omständigheter på det sätt som beskrivs i Psalm 73:21, 22?

¹³ Om vi själva är offer för orättvisa på grund av fördomar eller på grund av att vi vägrar att ta del i politik, måste vi vara noga så att vi inte reagerar på det förhållandet att Gud tillåter orättvisor enbart på grundval av känslor eller sinnesrörelser — likt ett förnuftslöst djur. Detta skulle kunna göra oss bittra i vårt innersta och driva våra tankar ur jämvikt, förmå oss att betrakta tingen enbart från vår egen ståndpunkt och göra oss blinda för Guds uppsåt. Det var vad som hände med Asaf. Han medger: ”Mitt hjärta förbittrades, och jag genomborrades i mina njurar, då var jag oförnuftig och förstod intet; jag var såsom ett djur inför dig.” — Ps. 73:21, 22, Åkeson.

14. Vilken samhörighet bör vi sträva efter att skydda och bevara?

¹⁴ Oberoende av vad vi personligen kan få möta, bör vi sträva hårt med att skydda och bevara vår samhörighet med Jehova Gud, eftersom vår upphöjelse skall komma från honom. Detta var vad psalmisten kom att inse. Vi läser: ”Jag [förbliver] städse hos dig; du håller mig vid min högra hand. Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära. Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden. Om än min kropp och min själ [min organism och mitt hjärta, NW] försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen. Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig. Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; Jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN [Jehova], för att kunna förtälja alla dina gärningar.” — Ps. 73:23—28.

15. Hur kommer Jehova att leda oss till ära?

¹⁵ Vi bör komma ihåg att Jehova Gud inte under några omständigheter kommer att överge oss, om vi förblir trogna mot honom. Han är alltid med oss. Den Högste kommer att ta oss vid handen för att leda och uppehålla oss. Jehovas råd kommer att vara vår vägledning till en trygg och lycklig framtid. Vi kan visserligen få lida förödmjukelse eller förnedring till en tid, men Jehova skall åstadkomma en omsvängning och leda oss till härlighet eller ära. I likhet med Asaf har vi ingen annan än vår himmelske Fader, som vi kan förlita oss på när det gäller att få tröst.

16. a) I vilken bemärkelse är Gud ens hjärtas klippa? b) Hur kan Jehova vara vår ”del”? c) Vad bör vi sträva efter att göra i förbindelse med Jehovas underbara gärningar?

¹⁶ Att vi befinner oss i en godkänd ställning inför Jehova bör vara vår största glädje och lust. Även om vår organism och vårt hjärta försmäktar kommer Jehova att styrka oss. Han kommer att ge stadga och fasthet åt våra hjärtan, så att vi inte kommer att förlora vårt hopp och vårt mod inför motgångar. Privilegiet att få åtnjuta ett förtroligt umgänge med vår himmelske Fader och vara i stånd att tjäna honom är sannerligen en mycket underbar lott, en besittning av oskattbart värde. Må vi aldrig släppa den ifrån oss, eftersom detta skulle betyda olycka för oss tillsammans med alla dem som överger Jehova. Må vi likt psalmisten komma Jehova nära och hålla oss till honom och anförtro alla våra bekymmer åt honom. Detta är bra, eftersom det kommer att främja vår lycka och vårt välbefinnande. Må vi dessutom tala med andra om Jehovas underbara gärningar och därigenom styrka var och en som ansätts av tvivel.

17. Vad bör bli brännpunkten i vårt liv? Hur kommer detta att hjälpa oss att ha fördrag med orättvisor?

¹⁷ Vi i denna tid kan sannerligen ha stort gagn av det psalmisten upptecknade av sin egen erfarenhet. De orättvisor som vi ser i den nuvarande ordningen kan visserligen vara oroande, men vi kan med framgång bära denna börda genom att vi låter vårt liv kretsa kring tjänsten för Gud. Om vi gör detta, är vår belöning säker och viss. (Hebr. 6:10) Ja, belöningen kommer att vara så storslagen att i jämförelse med den kommer vilken som helst prövning eller vedermöda som vi kan behöva möta att vara ”kortvarig och lätt”. — 2 Kor. 4:17.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

Den glädje som också moraliskt fördärvade människor tycks få ut av livet väcker frågan: Är det värt att leva ett rättrådigt liv?