Psaltaren
Var väljer du att vara?
JEHOVA GUDS hängivna tjänare uppskattar mycket att kunna vara tillsammans med andra som har samma dyrbara tro. Bland israeliterna kom denna uppskattning till uttryck i en uppriktig önskan att gå till helgedomen. Finner du också stor glädje i att tillbedja tillsammans med andra?
Författaren till Psalm 84, en levit som härstammade från Kora, är ett fint exempel på en som ville vara bland Guds trogna tjänare. Han sade: ”Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE [Jehova] Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.” — Ps. 84:2—4.
Därför att helgedomen var Jehovas plats för tillbedjan, var den ljuvlig, vacker, ja, mycket tilldragande för psalmisten. Den starka längtan efter att vara i förgårdarna till Jehovas tabernakel, som den här leviten gav uttryck åt, påminner oss om att under konungadömets dagar bodde tiotusentals leviter i de 48 städer som tilldelats dem utöver hela Israel. Varje avdelning av de icke-prästerliga leviterna tjänade bara en vecka i halvåret vid templet. De tillbringade följaktligen största delen av året i sina egna hem tillsammans med sina familjer i levitstäderna. Småfåglar kunde däremot finna en mer stadigvarande boplats vid templet.
Den koraitiske leviten kunde inte låta bli att tänka på hur lyckliga de var som regelbundet fick gå till helgedomen på bestämda tider. Han fortsätter: ”Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. ... Saliga äro de människor, som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar [i vilkas hjärtan huvudvägarna är, NW]. När de vandra genom Tåredalen [Bakadalen], göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser [läraren sveper in sig med välsignelser, NW]. De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.” — Ps. 84:5—8.
På grund av sina plikter hade prästerna och leviterna regelbundet en tillfällig bostad i Jehovas hus och kunde där direkt lovprisa den Högste. Vad lyckliga de var vid sådana tillfällen! Andra israeliter, som hämtade sin styrka från Gud när de behövde tröst och hjälp, var också lyckliga. Dessa israeliter hade sina hjärtan fästade vid ”huvudvägarna”, det vill säga vid de vägar som ledde till helgedomen. På grund av sitt intresse för sann tillbedjan tyckte de till och med att det torra området där bakabuskarna växte, genom vilket de färdades till Jerusalem, var lika vackert som ett väl vattnat område, som är rikt på källor. Trogna israeliter betraktade Jehova som sin ”lärare”. (Jes. 30:20, NW) Eftersom de skulle välsigna eller lovprisa honom, kunde det sägas att läraren svepte in sig med sådana välsignelser som med en klädnad. Även om resan kunde ha varit lång, blev hängivna tillbedjare inte utmattade. Utsikten att nå fram till helgedomen gav dem förnyad kraft.
Därefter vädjar psalmisten till Jehova och säger: ”HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. ... Gud, vår sköld, se härtill och akta på din smordes ansikte.” (Ps. 84:9, 10) Leviten söker således inte bara Jehovas välvilliga uppmärksamhet för egen del, utan också för den smorde, sannolikt kungen i Juda. Denne levit inser att den Högste är en skyddande sköld för Israel, och han ber därför till honom om hjälp.
Med tanke på psalmistens starka längtan efter att vara i helgedomen säger han: ”Ty en dag i dina gårdar är bättre än tusen på annat håll. Jag har valt att stå vid tröskeln i min Guds hus hellre än att gå omkring i ogudaktighetens tält.” (Ps. 84:11, NW) Vilken enastående uppskattning! För psalmisten var en enda dag i förgårdarna i Jehovas helgedom värdefullare, bättre, än tusen dagar någon annanstans. Han föredrog att stå i tjänst vid tröskeln, vid ingången till Jehovas hus, i stället för att vara i onda mäns tält — det spelade ingen roll hur lyxigt de bodde.
Varför värderade han Guds hus så mycket? Lägg märke till vad han säger: ”Ty Jehova Gud är en sol och en sköld; ynnest och härlighet är vad han ger. Jehova själv skall inte undanhålla dem något gott som vandrar felfritt. HERRE Sebaot, salig är den människa, som förtröstar på dig.” (Ps. 84:12, 13; v. 12 enl. NW) Ja, psalmisten insåg vilket slags Gud Jehova är. Den Högste är en sol för sitt folk; han skänker upplysning. Han ser också till att de får beskydd, likt en sköld. Uttryck av ynnest och välsignelse utgår från honom, och dem som han godkänner ger han härlighet och ära. Jehova kommer aldrig att undanhålla dem något gott, som söker att vandra oförvitligt. Han kommer rikligen att välsigna dem, och de som sätter sin förtröstan till den Allsmäktige kommer inte att bli besvikna, utan kommer att fortsätta att åtnjuta verklig lycka.
Detta — att du inser att Jehova är en beskyddare och en källa till alla goda gåvor — sporrar det dig att regelbundet komma tillsammans med hans folk? Är ett gott anseende hos Gud det som skänker dig den största glädjen? Vi bör förvisso önska handla i enlighet med de tankar, som psalmisten gett uttryck åt, och således fortsätta att erfara den lycka, som kommer av att ha Jehova som vår Gud.
”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd. Han är alltid barmhärtig och villig att låna, och hans barn äro till välsignelse. HERREN [Jehova] älskar, vad rätt är, och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade.” — Ps. 37:25, 26, 28.