Dra bort från detta ”sköna” träd

1. På vilket sätt har de trädlika nationerna avundats denna ”ceder på Libanon”?

I LIKHET med denna ”ceder på Libanon”, som Jehova beskrev i Hesekiels profetia, Hes. 31kapitel trettioett, har den människogjorda politiska organisationen i denna tingens ordning ett skönare utseende än någonting annat. Alldeles som Jehova sade, i Hesekiel 31:8, 9, var det så att ”intet träd i Guds lustgård liknade den i skönhet. Så skön hade jag låtit den [den bokstavliga cedern som används som illustration] bliva i dess rikedom på grenar, att alla Edens träd i Guds lustgård måste avundas den.” Denna världsvida politiska tingens ordning har frambringat många grenar för att bära upp sin rikedom av skuggande lövverk för att täcka och beskydda alla världsliga nationers politiska behov. Varje trädliknande nation skulle vilja vara en världsmakt som behärskade alla andra och på så sätt vara en avundsvärd organisation.

2. Hur visar människovärlden att den anser denna ”ceder på Libanon” vara skönare än någonting annat?

² Alla människor som tror på människans förmåga att styra sig själv oberoende av Jehova Gud beundrar denna symboliska ”ceder på Libanon”, i det de menar att den är högsta graden av skönhet. För att inse detta faktum behöver en sansad person bara ge akt på den världsvida passionen för nationalism och nationell suveränitet. I nära förening härmed finner vi att stora block av nationer utkämpar en maktkamp om världsherraväldet. Tillbedjan eller dyrkan av staten förekommer i världsvid omfattning. Sådan tillbedjan krävs av alla jordens invånare. Denna form av avundsam beundran av denna symboliska ”ceder på Libanon” är jämförlig med den med tillbedjan förbundna beundran som är förutsagd i bibelns sista bok, nämligen i Uppenbarelseboken 13:3, 4, 15, där vi läser:

3. Hur visades tillbedjan av den politiska staten i bild i Uppenbarelseboken 13:3, 4, 15?

³ ”Hela jorden följde vilddjuret med beundran. Och man tillbad draken, eftersom den hade gett myndigheten åt vilddjuret; och man tillbad vilddjuret med orden: ’Vem är lik vilddjuret, och vem kan föra krig mot det?’ Och åt det blev givet att ge andedräkt åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild skulle kunna både tala och få alla dem dödade som inte på ett eller annat sätt ville tillbedja vilddjurets bild.”

4. Varför kan tillbedjare av den ende levande och sanne Guden inte ta del i sådan tillbedjan?

⁴ I denna profetiska beskrivning av det som skall komma lägger vi märke till hur vittomfattande denna påtvingade tillbedjan skulle bli — omfatta hela jorden — och den ytterlighet till vilken tillbedjan skulle gå — att människorna skulle dyrka, inte Gud Jehova, utan en jordisk skapelse och dess avgudiska ”bild”. Hur förhåller det sig nu med detta? Skulle de som tillber den ende levande och sanne Guden, Skaparen, som kräver odelad hängivenhet för sig själv, kunna ta del i sådan skapelsedyrkan? Nej! (2 Mos. 20:1—6) Denne skapare säger om sig själv enligt orden i Helge Åkesons översättning av bibeln: ”Jag är Jehová, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt en annan eller mitt lov åt bilderna.” — Jes. 42:8.

5. Vem är den människa vars exempel vi tryggt kan följa i vår tid med avseende på dessa ord från Gud? Varför är det så?

⁵ Kommer vi själva i vår tids nationalistiskt sinnade värld att ta dessa ord på allvar, även om de uttalades för mer än 2.700 år sedan? I detta avseende finns det en man vars exempel vi tryggt kan följa framför alla andra, och det är Jesu Kristi exempel. När Satan, djävulen, den symboliske draken, erbjöd Jesus världsherravälde i utbyte mot en enda handling av tillbedjan av djävulen, svarade han: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” — Matt. 4:8—10.

6. Hur betraktar Gud denna ”ceder på Libanon”, och vilka handlingssätt måste vi därför utan dröjsmål välja mellan?

⁶ Att Jesus avvisade Satan visade att denna symboliska ”ceder på Libanon” inte såg ”skön” ut för honom. Denna människogjorda politiska organisation inom denna tingens ordning har inte heller sett lockande ”skön” och tillbedjansvärd ut för Kristi sanna lärjungar fram till denna dag. Det är riktigt att Jehova beskriver ”skönheten” hos denna ”ceder på Libanon” från världens ståndpunkt sett, men för honom har det som visas i symbol genom denna ”ceder på Libanon” (Farao, kungen i Egypten, och hans hop) inte ett ”skönt” utseende. Det är ont och ogudaktigt, och av detta skäl säger han: ”Efter dess ondska skall jag driva ut den.” (Hes. 31:11, NW) Betraktar vi i denna tid denna symboliska ”ceder” på samma sätt som Jehova Gud gör, och tror vi att den slutliga uppfyllelsen av hans ord inom kort skall äga rum utan att slå fel? Vår övertygelse i denna fråga kommer att för vår del avgöra frågan: Skall vi följa med nationerna och bo under denna symboliska ”ceder”, eller skall vi dra bort från den utan dröjsmål?

”TRÄDETS” FALL SÄKERT OCH VISST

7, 8. På grund av vilket beslut från Jehovas sida beträffande denna ”ceder på Libanon” är det nödvändigt att vi vidtar brådskande åtgärder?

⁷ Det är verkligen angeläget att fatta det rätta beslutet i denna sak. Det är säkert och visst att denna symboliska ”ceder” (motsvarigheten i vår tid till Farao och hans hop) skall råka ut för ett brakande fall. Det är Guds beslut att denna tilldragelse av världsvid betydelse skall äga rum. Sedan den profetia som gavs genom Hesekiel beskrivit den avundsvärda ”skönheten” hos denna symboliska ”ceder på Libanon”, heter det vidare:

⁸ ”Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom du växte så hög, ja, eftersom ditt träd [cedern] sträckte sin topp upp bland molnen och förhävde sig i sitt hjärta över att det var så högt, därför skall jag prisgiva det åt en som är väldig bland folken [ge den i hans hand som är nationernas despot, NW]. Han skall förvisso utföra sitt verk därpå, ty för dess ogudaktighets skull har jag förkastat det [efter dess ondska skall jag driva ut den, NW]. Ja, främlingar hava fått hugga ned det, de grymmaste folk, och hava låtit det ligga [Och främlingar, nationernas tyranner, skall hugga ner den, och man skall överge den på bergen, NW]. Dess kvistar hava nu fallit på bergen och i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i alla landets bäckar, och alla folk på jorden hava måst draga bort därifrån [från berget] och försaka dess skugga och låta det ligga. På dess kullfallna stam bo alla himmelens fåglar, och på dess grenar lägra sig alla markens djur. Så sker, för att ett träd, som växer vid vatten, aldrig skall yvas över sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen; ja, för att icke ens de väldigaste av dem skola stå och yvas, intet träd, som har haft vatten att dricka. Ty de äro allasammans hemfallna åt döden och måste ned i jordens djup till att vara där bland människors barn, hos dem som hava farit ned i graven.” — Hes. 31:10—14.

9. Vad kallar Jehova dem som skall hugga ner denna ”ceder på Libanon”, och bör omnämnandet av dem ha påverkat de nationer som sökt skydd under den?

⁹ Denna himmelssträvande ”ceder på Libanon” högt uppe på bergssluttningen skulle huggas ner av ett lag skogshuggare. ”Omöjligt!” kan de ”folkrika nationer” som bor under dess skugga säga, men Jehova Gud skulle se till att hans ord blir fullgjorda. Han skulle sända mot detta symboliska ”träd” vad han kallar ”nationernas despot”. Denne sammansatte ”despot” skulle utgöras av främmande nationer, som inte bor under denna symboliska ”ceder”, nämligen ”främlingar, nationernas tyranner”. Alla de ”folkrika nationer” som bor under denna ”ceder” skulle inte vara i stånd att hindra dessa internationella våldsmän att hugga ner den skyddande organisationen över dem. Eftersom dessa trädfällare sägs vara ”nationernas despot” eller ”nationernas tyranner”, skulle blotta omnämnandet av dem ha ingett skräck i hjärtat på dem som bor under denna höga ”ceder” med långa grenar.

10. Vem var ”nationernas despot”, som Jehova använde som sin verkställande yxa, och vilket hot upphörde ”cedern” till sist att komma med?

¹⁰ Gud den Allsmäktige, som inte ljuger, uppfyllde sin profetia på denna symboliska ceder i forna tider. Han sände emot ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop” det nyligen uppstigna världsväldet, det babyloniska väldet. Denne ”nationernas despot” var inte någon vän till Farao och hans hop, utan utgjordes av ”främlingar” för dem. Dessa fientligt stämda personer handlade likt ”nationernas tyranner” mot den egyptiska ”cedern”. De var inställda på att behärska världen, göra det på ett tyranniskt sätt, och Jehova använde dem som den verkställande yxan i sin hand. När Farao, kungen i Egypten, och hans militära hop efter kung Sidkias vädjan försökte komma till det belägrade Jerusalems hjälp, blev de tillbakaslagna av de tyranniska babylonierna. År 607 f.v.t. fick alltså Farao och hans styrkor bevittna förstöringen av Jerusalem och dess heliga tempel. Omkring sexton år längre fram gav Jehova Egyptens land åt kung Nebukadnessar som kompensation för hans tjänst som skarprättare i Guds händer. (Hes. 29:17—20) Därpå blev sannerligen Faraos starka armar brutna så att de inte kunde återställas, och de utgjorde aldrig mer något hot i fråga om världsherravälde. — Hes. 30:20—26.

11, 12. Vilket skräckinjagande nationsblock kommer man att tänka på, men varför är inte detta den nutida ”nationernas despot”, som används av Gud?

¹¹ Allt detta är emellertid historia som är mer än två och ett halvt årtusende gammal. Vad som intresserar oss i denna tid är: Vem är ”nationernas despot” i vår tid, och vilka är dessa ”främlingar, nationernas tyranner”? De är det skräckinjagande kommunistiska nationsblocket, inte sant?

¹² På detta svarar vi direkt: Nej! De kommunistiska nationerna bor nämligen under den symboliska cederns utbredda grenar i lika hög grad som de liberala, demokratiska nationerna gör det. De är en del av denna världen och verkar i överensstämmelse med den människogjorda politiska organisationen i denna tingens ordning. De är nationalistiska och tillber den nationalistiska staten och är inriktade på att behärska hela jorden med sin politiska ideologi och sina metoder. Följaktligen kan vi inte förvänta att de skall hugga ner denna symboliska ”ceder på Libanon”, den nutida motsvarigheten till den forntida Farao i Egypten och hans hop. De kommer aldrig att göra slut på sig själva! I Daniel 11:40—12:1 visas det att de kommer att gripas tillsammans med alla andra i den ”tid av nöd, vars like icke har funnits allt ifrån den dag, då människor blevo till, och ända till den tiden”.

13. Varför är Jehovas kristna vittnen inte de som Jehova kommer att använda till att utföra ett verk likt det som utfördes av nationernas ”despot” eller ”tyranner”?

¹³ Vem eller vilka är det alltså som kommer att vara Jehovas redskap när det gäller att hugga ner denna symboliska ”ceder på Libanon”, som fortfarande behärskar jorden, det redskap som skall utföra ett verk likt det som utfördes av ”nationernas despot” eller ”främlingar, nationernas tyranner”, då på profeten Hesekiels tid? Det kommer inte att vara Jehovas kristna vittnen, som i vår tid uppgår till bara omkring två millioner och som är spridda bland 210 länder runt om på jorden. De är inte despotiska eller tyranniska, och de inger inte skräck i människors hjärtan, och av detta skäl blir de öppet förföljda som en hjälplös, försvarslös religiös minoritet. Det är inte ett obetydligt jordiskt redskap, utan ett mäktigt himmelskt redskap, som Jehova kommer att använda.

14, 15. Vilka kommer då Jehova att använda, vilket angavs av Jesus i Matteus 24:29—31?

¹⁴ Jehovas redskap är den förhärligade Jesus Kristus och hans härar av himmelska änglar. Hårdnackade politiker i vår tid kan skratta åt en sådan tanke. Men forntidens kung Sanherib i Assyrien kunde likaså ha skrattat åt tanken att Jehovas ängel på en enda natt skulle döda 185.000 man av hans elittrupper. (2 Kon. 19:35, 36) I sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning” sade Jesus Kristus därför:

¹⁵ ”Himlarnas krafter skall skakas. Och då skall Människosonens tecken visa sig i himmelen, och då skall alla jordens stammar slå sig själva under jämmer, och de skall se Människosonen komma på himmelens skyar med kraft och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud.” — Matt. 24:29—31.

16. I vems händer har Gud gett denna ”ceder” och alla som söker skydd under den, och vad måste vi göra för att inte förgås med den?

¹⁶ Hela denna ”tingens ordning” tillsammans med alla de världsliga nationerna, som har tagit sin tillflykt under den, har Jehova gett i händerna på sin Son, Jesus Kristus, ”herrars herre och kungars kung”. Han skall, tillsammans med sina änglar, hugga ner denna ”ceder på Libanon”, som har ett skönt utseende. (Upp. 11:15; 17:14; 19:11—16) Som en påminnelse om hans seger vid Har-Magedon i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer den ”kullfallna” stammen av denna symboliska ”ceder på Libanon”, de nutida motsvarigheterna till ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop”, att ligga på marken. (Upp. 16:13—16) De kommer att likna dem som går ner i döden i ”jordens djup” eller ”landet där nere” (NW), ja, ”i graven” eller ”gropen” (NW). (Hes. 31:14) Frågan är: Vill vi, som lever mitt i denna ”tingens ordning”, gå ner dit med dem? Om vi inte önskar att detta skall inträffa, måste vi sannerligen dra bort från varje plats av skydd och tillflykt under detta dömda ”träd”! Må vi inte låta dess fall betyda tillintetgörelse också för oss!

SORG VID ”TRÄDETS” FALL

17, 18. Varför skall det, enligt Hesekiel 31:15—17, inom kort bli världsvid sorg?

¹⁷ Inom kort skall det bli en dag av världsvid sorg. Den skall gälla att någonting har fallit som är betydelsefullare än en skön ”ceder på Libanon”, som har tillvunnit sig beundran från en värld av turister. Sorgen kommer att gälla det fall som drabbar en världsomfattande tingens ordning och dem som har hand om den, nutidens ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop”. Det bör inte råda någon ovisshet bland oss i fråga om detta, eftersom Guds profetia fortsätter att säga:

¹⁸ ”Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ’På den dag då den [cedern] går ner till scheol skall jag sannerligen förorsaka sorg. För dess skull skall jag övertäcka vattendjupet [avgrunden, LXX], för att jag må kunna hejda dess strömmar och för att de många vattnen må hållas tillbaka; och för dess skull skall jag förmörka Libanon, och för dess skull skall alla markens träd råka i vanmakt. Vid ljudet av dess fall skall jag sannerligen försätta nationer i gungning, när jag för den ner till scheol med dem som går ner i gropen, och i landet där nere skall alla Edens träd, de utsöktaste och bästa på Libanon, alla [träd] som dricker vatten, bli tröstade. Med honom har också de själva gått ner till scheol, till dem som är slagna av svärdet, och de vilka som hans säd har bott i hans skugga mitt ibland nationerna.’” — Hes. 31:15—17, NW.

19. Vad sade Jesus att alla jordens stammar skulle göra när de såg ”tecknet” på hans ankomst, och vilket faktum blir då en chock för dem?

¹⁹ I den anda som kommer till uttryck i dessa Jehova Guds ord hade Herren Jesus Kristus rätt, då han sade att när det ”tecken” i himmelen visade sig, som skulle utmärka hans ankomst som Jehovas redskap för att verkställa gudomlig hämnd på de onda och ogudaktiga, skulle alla jordens stammar slå sig själva under jämmer. (Matt. 24:30) Genom vittnesbörd som kommer att tala tydligare än det världsvida predikande som utförs av Jehovas kristna vittnen kommer alla de jordiska stammarna att urskilja att denna tingens ordning är dömd till snar tillintetgörelse. De kommer slutligen att bli övertygade om att de, trots alla ansträngningar att hålla denna ordning gående, inte kan förhindra dess fall. Det kommer att bli en chock för dem när de inser att tillintetgörelsen kommer genom himmelens och jordens skapare. De kommer att sörja över att det som de har beundrat som någonting så ”skönt” i sin majestätiska uppbyggnad står inför överhängande tillintetgörelse. Den nära förestående förlusten av det plågar dem svårt.

20. Hur har den symboliska ”cedern” varit en stor vattendrickare?

²⁰ Stammarna, nationernas folk, har varit lika vatten för denna ”ceder på Libanon”, har varit lika ”djupets källor”, lika ett ”vattendjup” eller en avgrund, vars vatten har kanaliserats till rötterna för denna världsvida tingens ordning. Denna tingens ordnings rötter har i hög grad utnyttjat vad människorna kan bidra med för att hålla ordningen levande och verksam. I detta avseende har denna symboliska ”ceder på Libanon” varit en stor ”vattendrickare”. Den liknar den falska religionens världsvälde, det stora Babylon, som sägs sitta ”på många vatten”. Det var inte bokstavliga vatten, utan ”vattnen som du [den kristne aposteln Johannes] såg, där skökan sitter, betyder folk och skaror och nationer och tungomål”. (Upp. 17:1, 15) I vår tid har folken, världens befolkning, ökat till mer än fyra tusen millioner. Denna symboliska ”ceder på Libanon” har alltså ett ofantligt ”vattendjup” att lita till när det gäller stöd och uppehälle.

21. Hur kommer Jehova att hejda de symboliska strömmarna och hålla tillbaka de många vattnen från den symboliska ”cedern”?

²¹ Kommer jordens största befolkning att kunna hålla den cederliknande ”tingens ordning” i gång genom blott och bart den styrka som antalet ger? Genom så kallat ”proletärt” styre, genom styre från massornas sida? Jehova, vars suveränitet omfattar hela himmelen och jorden, säger: Nej! Han säger att han skall ”hejda dess strömmar” och att ”de många vattnen” skall ”hållas tillbaka”. (Hes. 31:15, NW) Hur kommer detta att ske? Genom att han låter denna symboliska ”ceder på Libanon” bli nerhuggen trots alla protester från folkens sida.

22. Till vilken nytta kommer ”vattendjupet” där nere att vara för den fallna trädstammen?

²² När ett träd är nerhugget, till vilken nytta för dess ”kullfallna stam” är det då att det finns ett ”vattendjup” under den? Dess strömmar hejdas så att de inte kommer fram till den liggande trädstammen, som är avskuren från sitt rotsystem. De många vattnen hålls tillbaka från att nå den fallna trädjätten. Jehovas vilja, inte folkets vilja, visar sig överlägsen! Det romerska talesättet: Vox populi, vox Dei (Folkets röst [är] Guds röst) är inte sant.

23. Varför kommer detta, att Jehova hugger ner ”cedern”, att orsaka bestörtning hos alla mindre organisationer som är inbyggda i tingens ordning?

²³ Kraschen för denna ”nuvarande onda tingens ordning” på grund av att den blir nerhuggen genom Jehovas medverkan kommer att leda till världsvid bestörtning på grund av att alla nationer, folk och stammar och språk kommer att vara inbegripna. Och varför skulle det inte vara så? När hela denna ordning stupar för Guds dödsstöt mot den, hur skulle då någon mindre organisation, som blivit inbyggd i den världsomfattande ordningen, kunna förvänta att fortsätta, att bestå? (Gal. 1:4) Om det största och skönaste trädet av alla inte tillåts fortsätta att bestå och behärska hela jorden, hur skulle då alla de andra träden kunna räkna med att stå kvar, utan beskydd från denna cederliknande ordning? De kommer att ”råka i vanmakt”, förlora medvetandet, drabbas av ”hjärtförlamning”. Vad som kan förväntas av dem blir tydligt visat i bild genom Jehovas ord: ”För dess skull skall alla markens träd råka i vanmakt.” — Hes. 31:15, NW.

24. Vad kommer det att betyda med avseende på nationerna att de försätts i gungning vid det fall som drabbar denna ”ceder på Libanon”?

²⁴ Jehova tänker på att denna ”ceder på Libanon” är en bild av ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop”, och han säger vidare: ”Vid ljudet av dess fall skall jag sannerligen försätta nationer i gungning, när jag för den ner till scheol med dem som går ner i gropen.” (Hes. 31:16, NW) Det fall som drabbar denna symboliska ”ceder på Libanon” orsakar en så stor duns att jorden darrar och stötvågorna når alla nationerna. Att de nationer som har föredragit den ”nuvarande onda tingens ordnings” suveränitet försätts i gungning kommer att betyda att de också faller, läggs i ruiner och röjs undan. Territoriella anspråk skulle på så sätt utplånas. Nationella suveräniteter skulle försvinna. (Hebr. 12:26, 27; Hagg. 2:7, 8) På detta sätt kommer det att bli ett påtvingat övergivande av denna anspråksfulla ”ceder på Libanon”. — Hes. 31:12.

25. När kommer nationerna att överge denna ”ceder på Libanon”?

²⁵ När kommer detta att inträffa? Under en tid av krig, men inte ett tredje världskrig med kärnvapen mellan rivaliserande block av militariserade nationer, utan under ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedons slagfält. Krigföring visas i symbol genom ”svärdet”. Denna symboliska ”ceder på Libanon” kommer att göras till de nationers och världsväldens jämlike som förgåtts genom svärdet. Vi får vår uppmärksamhet riktad på detta genom Jehovas uttalande: ”Och i landet där nere skall alla Edens träd, de utsöktaste och bästa på Libanon, alla [träd] som dricker vatten, bli tröstade. Med honom [den symboliska cedern] har också de själva gått ner till scheol, till dem som är slagna av svärdet, och de vilka som hans säd har bott i hans skugga mitt ibland nationerna.” — Hes. 31:16, 17, NW; den grekiska Septuagintaöversättningen (LXX); den syriska översättningen; Rotherham.

26. I vilken bemärkelse kan de nationer som bott i skuggan av denna ”ceder på Libanon” omtalas som ”hans säd”?

²⁶ ”Hans säd”, som har bott under skuggan av denna ”ceder på Libanon” mitt ibland nationerna, representerar de politiska och militära nationella organisationer som har utvecklats från den ”nuvarande onda tingens ordning” som avkomlingar eller efterkommande till den. Det är helt naturligt att de har växt upp eller byggt upp sig själva med stöd från den världsliga tingens ordning. Många av dessa organiserade nationer har redan försvunnit, gått ner i döden till landet där nere, de dödas område, och blivit utdöda.

27. Hur kommer de nationer, som redan befinner sig i landet där nere, att bli tröstade vid det fall som drabbar denna ”ceder på Libanon”?

²⁷ De har alltså upphört att vara som symboliska träd, även om tingens ordning som helhet fortsätter att gå vidare och kommer allt närmare sin egen tillintetgörelse. När den själv huggs ner och lider sitt varaktiga fall, kommer det att vara till stor tröst för alla de andra symboliska träden i landet där nere, den allmänna ”gropen”, scheol eller de dödas område. Vi vet alla att ”den olycklige vill ha sällskap”, och dessa symboliska ”träd”, som redan har blivit nerhuggna av våldets ”svärd”, kommer att bli mycket glada över att få sällskap av denna storslagna ”ceder på Libanon” i dödstillståndet. De kommer att bli tröstade av att se hur denna världsbehärskande tingens ordning visar sig vara lika maktlös som de var inför Jehovas ”skarprättarsvärd”. — Jämför Jesaja 14:9—12.

28. Vilken framtida ”Guds lustgård” kommer således denna ”ceder på Libanon” inte att tillåtas överskugga?

²⁸ Denna tingens ordning kommer alltså inte att visa sig starkare än sina understödjare, vilka tar sin tillflykt under dess skyddande skugga. Jehova vill inte att denna symboliska ”ceder på Libanon” skall överskugga hans verkliga, bokstavliga ”Guds lustgård”, som skall bli återställd till jorden efter hans strid vid Har-Magedon och efter det att Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”, har blivit bunden och kastad i avgrunden. — 2 Kor. 4:4.

”SKÖNHET” I MÄNNISKORS ÖGON KOMMER INTE ATT RÄDDA TRÄDET

29, 30. Var säger Jehova att denna ”onda tingens ordning” slutligen skall befinna sig, fastän den liknar den skönaste cedern på Libanon?

²⁹ Människor är benägna för att avguda skapelser. De har fogat sig i att tillbedja och dyrka detta sköna symboliska ”träd”, denna bildliga ”ceder på Libanon”. Denna världsliga tingens ordning betraktar sig själv som skönare och mera åtråvärd än Guds rike under Guds Messias, Jesus, Guds Son. Javisst, för mänskliga ögon liknar ”den nuvarande onda tingens ordning” i skönhet denna resliga ”ceder på Libanon”. Men vilken skillnad innebär detta för honom som har planterat de bokstavliga cedrarna på Libanon? Han säger till denna hela jorden omfattande tingens ordning:

³⁰ ”Kan nu något bland Edens träd förliknas med dig i härlighet och storhet? [Men vad skall hända, trots detta?] Och dock skall du såsom Edens träd störtas ned i jordens djup och ligga där bland oomskurna, hos dem som äro slagna med svärd. Så skall det gå Farao och hela hans larmande hop, säger Herren, HERREN.” — Hes. 31:18.

31. Betydde den egenrättfärdighet som visades av ”Farao och hela hans larmande hop” någonting inför Gud? Vilket öde skulle alltså också de dela?

³¹ I forna tider kan ”Farao och hela hans larmande hop” ha utövat omskärelse och därför ha menat sig vara ett rent och rättfärdigt folk, precis lika mycket som israeliterna, avkomlingarna till Abraham, hebréen. ”Farao och hela hans larmande hop” kan ha menat att de aldrig skulle dela öde med de oomskurna nationerna och världsväldena på jorden och bli begravda tillsammans med dem. Men deras egenrättfärdighet betydde ingenting inför Jehova Gud. I sinom tid skulle därför det hamitiska styret i Nilens land, det forntida Egypten, upphöra. Att ”Farao och hela hans larmande hop” var omskurna och att deras människogjorda organisation hade en sådan världslig skönhet skulle alltså inte rädda dem från det öde som hade drabbat alla andra, mindre, organisationer.

32. Hur kommer denna ”sköna” tingens ordning att få genomgå någonting som liknar det som ”Farao och hela hans larmande hop” genomgick? Varför är det så?

³² Jehova, den suveräne Herren, påbjöd att ”Farao och hela hans larmande hop” skulle avrättas genom hans redskap och skulle inta sin plats tillsammans med alla de övriga av de orena döda människorna. Deras politiska organisation var ond och usel, och Jehova sade: ”Efter dess ondska skall jag driva ut den.” (Hes. 31:11, NW) Det är på samma sätt med ”Farao och hela hans larmande hop” i nutiden. Den tingens ordning som Farao och hans hop representerade förkastades av Jehova Gud. Han upptäcker ogudaktigheten i den, oberoende av hur ”skön” den kan tyckas vara för människovärlden, som dyrkar den. Den förtjänade att behandlas på samma sätt som denna iögonenfallande sköna ”ceder på Libanon”, nämligen att huggas ner av ”svärdet” i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Har-Magedon. (Upp. 16:13—16) Vid dess fall kommer alla nationer på jorden att försättas i gungning, i det de vet att de inte kan finnas till längre än hela den världsliga ”tingens ordning” kan existera. På grund av att den halsstarrigt står i vägen för Guds messianska rike kommer den att huggas ner.

ANGELÄGET ATT VIDTA RÄTTA ÅTGÄRDER NU!

33. I vilken bemärkelse är det som yxan nu ligger ”vid roten” på denna sköna ”ceder på Libanon”?

³³ Alldeles som Johannes döparen sade beträffande den judiska tingens ordning på hans tid — ”yxan ligger redan vid roten på träden; så skall då varje träd som inte frambringar fin frukt huggas ner” — så är det också med denna symboliska ”ceder på Libanon”. (Matt. 3:10) Den av Jehova bestämda tiden är nära då ”främlingar, nationernas tyranner”, skall använda yxan på ”den nuvarande onda tingens ordning”. Dess fall kommer allt närmare. Trots all dess ”skönhet” i människovärldens ögon är den inte Jehovas plantering och är inte någon del av Jehovas organisation. Den är den synliga delen av Satans, djävulens, organisation. ”Efter dess ondska skall jag driva ut den”, säger Jehova. — Hes. 31:11, 12, NW.

34. Vems ”säd” är de bestämmande i den ”nuvarande onda tingens ordning”?

³⁴ I denna onda och ogudaktiga tingens ordning har de nutida motsvarigheterna till ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop” nu fungerat i mer än fyra tusen år sedan det forntida Babylon grundades på Nimrods tid. Dessa världsliga styrande element har inte insatts i sin ställning av den suveräne Herren Jehova. De är inte den himmelske Faderns ”säd” eller avkomlingar; de är inte Guds ”kvinnas” ”säd”, om vilken Gud gav ett hoppingivande löfte i den ursprungliga ”Edens lustgård”. De är i stället den store ormens ”säd”, dvs. Satans, djävulens, säd. (1 Mos. 3:15) Detta kan förefalla vara hårt sagt, men det är helt och hållet i överensstämmelse med Jesu ord till människor som var motståndare på hans tid: ”Ni är från er fader djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. Denne var en mördare då han började, och han stod inte fast i sanningen, därför att sanning inte finns i honom.” (Joh. 8:44) Denna nutida ”säd” till Guds store motståndare tjänar Jehova lika litet som den forntida Farao och hans hop gjorde det. I egenskap av ett andligt ”Egypten” liknar den dem. — Upp. 11:8.

35. Vad bör vi i ljuset av de fakta som här har uppenbarats göra i denna olycksbådande tid, och hur kan vi göra det?

³⁵ Vad åligger det oss att göra i ljuset av dessa uppenbarade fakta och inför den annalkande uppfyllelsen av Hesekiels profetia om denna ”ceder på Libanon”? Vad ligger det i vårt intresse att göra? Vad bör vi göra i denna olycksbådande tid? Detta: Dra bort från detta symboliska ”träd”. Vi vill inte bli lidande för evigt av dess krasch. Därför behöver vi överge ”den nuvarande onda tingens ordning”, motbildens ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop”. Vi behöver ställa oss på Jehovas organisations sida. Vi har varit livlösa gentemot denna organisation så länge som vi varit en del av denna världen av syndare. Vi har varit ”döda i ... [våra] överträdelser och synder, som ... [vi] en gång vandrade i enligt tingens ordning i denna världen, enligt härskaren [Satan, djävulen] över luftens myndighet”. (Ef. 2:1, 2) Vi bör upphöra att vandra ”enligt tingens ordning i denna världen”. Vi måste sluta upp att bo under den beskyddande skuggan av vad som har visats i bild genom ”Farao och hela hans larmande hop”.

36. När vi en gång har kommit ut från Satans synliga organisation, hur bör vi då rätta oss efter rådet i Jesaja 31:1?

³⁶ När vi en gång har kommit bort från Guds store motståndares synliga organisation, bör vi inte på nytt ta vår tillflykt till den för att få hjälp och beskydd. Vi följer det sunda förnuftets och Guds vishets kurs, om vi rättar oss efter de inspirerade orden: ”Ve dem som draga åstad ned till Egypten för att få hjälp, i det de förlita sig på hästar, dem som sätta sin förtröstan på vagnar, därför att där finnas så många, och på ryttare, därför att mängden är så stor, men som ej vända sin blick till Israels Helige och icke fråga efter HERREN!” — Jes. 31:1.

37, 38. Vilket varnande exempel i fråga om detta har vi i kvarlevan av judar som lämnades kvar efter ödeläggandet av Jerusalem?

³⁷ Vi har ett varnande exempel mot att på detta sätt ta sin tillflykt till Egypten för att få hjälp trots att det är dömt. Hesekiels profetia gavs i det elfte året av hans fångenskap, i tredje månaden, på första dagen. (Hes. 31:1) Den nionde dagen i fjärde månaden (den 9 Tammus år 607 f.v.t.) erövrade den babyloniske ”nationernas despot” Jerusalem. Under den följande månaden förstörde babylonierna staden och förde bort de flesta av de överlevande till Babylon. I den sjunde månaden (Tischri år 607 f.v.t.) blev styresmannen över dem som lämnats kvar lönnmördad.

³⁸ I fruktan för vad babylonierna nu kunde göra beslöt denna kvarleva av judar att överge Juda land och fly ner till Egypten för att få tillflykt under denna symboliska ”ceder på Libanon”. Profeten Jeremia avrådde från detta. Han varnade för att Babylons kung skulle erövra Egypten och således i alla fall skulle få dem under sin makt. Utan att fästa avseende vid Jeremias varning flydde den judiska kvarlevan ner till Egypten och tog Jehovas profet med sig. Men Egypten svek dem — några år längre fram fogade Babylons kung verkligen Egyptens land till sitt välde. Återigen svek Egypten de trolösa judarna, alldeles som det skett förut, men Guds ord svek inte, slog inte fel. — 2 Kon. 25:1—26; Hes. 29:17—20; Jer. 40:7—43:13.

39. Vad är alltså mänsklighetens hopp; och varför är det så?

³⁹ Den världsliga tingens ordning befinner sig nu i sina sista dagar. I likhet med det forntida Egypten, som svek dem som tog skydd under de långa grenarna på denna symboliska ”ceder på Libanon”, kommer den att svika dem som fortsätter att sätta sin lit till den och bege sig ner till den för att få bistånd med dess militära och ekonomiska resurser. Dess härskarställning över jordens angelägenheter måste huggas ner. Jehovas annalkande rike kommer att hugga ner den genom hans konungslige Son, Jesus Kristus. Mänsklighetens hopp står till detta Guds rike, eftersom det kommer att införa en ny och rättfärdig tingens ordning som verkligen kommer att vara ”skön”. Guds rike kommer att återupprätta ”Guds lustgård”, ett bokstavligt Edenliknande paradis, på jorden och kläda hela jorden med dess härlighet och skönhet.

40. Varför är gemenskap med denna världen inte någonting för oss, men vad kommer det att betyda för oss att vi efterliknar Jesus och hans apostlar?

⁴⁰ Gemenskap med denna dömda värld av ogudaktiga människor och dess tingens ordning är inte någonting för oss att hålla fast vid i detta desperata tillstånd i världens angelägenheter. Om vi vill få del i de eviga välsignelser som konungen, Jesus Kristus, har att skänka sina undersåtar, måste vi vara alldeles som han sade att han och hans apostlar var: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Joh. 17:14, 16) Eftersom vi således är avskilda från denna ”värld av ogudaktiga”, skall vi inte dela tillintetgörelsen av den. (2 Petr. 2:5; 3:6) Vi skall bli bevarade för att få njuta av att för evigt bo under den rättfärdiga nya tingens ordning, i vilken inte Farao och hans hop, utan Jesus Kristus och hans förhärligade medarvingar, skall tjäna som kungar och präster åt Gud till välsignelse för mänskligheten. — Upp. 20:4, 6.