En bättre grundval för tron

”Kungör för oss de ting som skola komma, att vi må veta deras utgång. Omtala för oss de ting som skola komma härefter, att vi må veta att ni äro gudar.” — Jes. 41:22, 23, AT.

 1. Varav bör vår tro inte vara beroende?

TRON på bibeln beror inte av vad vetenskapsmännen säger. När deras framåtskridande kunskap mer och mer närmar sig till överensstämmelse med bibeln, kommer detta dem likväl inte att bli kristna. De håller alltjämt fast vid sin evolutionsreligion. Tron är inte heller beroende av arkeologerna för att bli bestyrkt. Deras upptäckter endast bekräftar vad bibeln alltid har sagt, men denna bekräftelse omvänder dem inte till kristendomen. Och när det sätt, varpå de anser sig böra tolka ett fynd, till synes strider mot bibeln, förlitar de sig på sitt eget förstånd och inte på bibeln. (Ords. 3:5) Vetenskapen och arkeologien är inte oundgängligen nödvändiga. De kan tjäna ett ändamål genom att bringa icke troende och ateister till förnuft och få dem att undersöka bibeln mera på allvar, men tron bör inte vara beroende av dylika studier av vetenskap och arkeologi för att ha en grund att vila på. Vår tro bör inte vara beroende av någon ådagalagd överensstämmelse mellan bibeln och sådana vetenskaper som biologi och geologi. Denna överensstämmelse i sig själv gör inte bibeln till Guds ord. Inte heller är det någon bekräftelse av bibeln från arkeologiens sida som gör den till Guds ord. Det blotta faktum att bibeln innehåller historia, som arkeologien nu har bekräftat, är inte det väsentliga, ty människor kan skriva sanna historiska redogörelser. Exakta historiska redogörelser kan skrivas av både Gud och människor.

 2. Genom vilket prov kan det utrönas, om något skrivet är inspirerat och har sitt upphov hos Gud?

2. Men endast Jehova Gud kan komma historia att skrivas i förväg. Med andra ord, han kan profetera, kan förutsäga framtiden. Detta är det analytiska prov, varigenom man kan fastställa gudomliga egenskaper och förmågor. Jehova Gud förklarar, att denna förmåga att profetera kommer från honom ensam och att hans folk på grund av hans kunskap om framtiden inte behöver frukta för några oförutsedda händelser: ”Vem är lik mig? Må han komma fram med sitt påstående, må han lägga fram sin sak för mig. Vem förutsade framtiden för länge sedan? Låt oss i så fall få höra, vad som ännu kommer att ske! Frukta ingenting, bäva icke i kommande dagar; har jag icke förutsagt det och kungjort det för länge sedan? Ni äro mina vittnen om detta, huruvida det finnes någon Gud, någon Makt, över huvud taget någon, jämte mig.” (Jes. 44:7, 8, Mo) Om några önskar tävla med honom såsom gudar, uppmanas de att stödja sina anspråk på att vara gudar genom att ådagalägga sin förmåga att profetera: ”Må de nalkas och omtala för oss vad som skall ske. Omtala för oss vilka de forna tingen voro, så att vi kunna lägga dem på hjärtat, eller kungör för oss de ting som skola komma, att vi må veta deras utgång. Omtala för oss de ting som skola komma härefter, att vi må veta att ni äro gudar.” (Jes. 41:22, 23, AT) Det är alltså inte förmågan att skriva vad som är vetenskapligt hållbart som betyder något, och inte heller är det förmågan att skriva ned det som är historiskt sant som är det väsentliga, utan det är frambringandet av det som är profetiskt exakt som är avgörande, när det gäller att fastslå något såsom inspirerat av Gud. Han är den enda källan till profetisk förmåga.

 3, 4. Vad förlitade Petrus sig på, när det gällde att få Guds ord bekräftat, och vilka skäl har du till att svara så?

3. Petrus visade att det var denna förmåga, och inte vetenskapliga eller arkeologiska studier, som bekräftade Guds ord. Det var uppfyllelsen av profetior som kom honom att tala om ordet som stod så mycket fastare. Vid ett tillfälle sade Jesus till en grupp av sina lärjungar: ”Jag säger eder i sanning, att det finnes några bland dem som stå här, som alls icke skola smaka döden, förrän de först få se Människosonen komma i sitt rike.” Detta var en profetia. Den gick snart i uppfyllelse: ”Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, dennes broder, och förde dem upp på ett högt berg, där de voro för sig själva. Och han förvandlades inför dem, och hans ansikte lyste såsom solen, och hans kläder blevo strålande såsom ljuset.” Ur en ljus skyddande sky hördes Guds röst: ”Denne är min Son, den Älskade, som jag har godkänt; lyssna till honom.” (Matt. 16:28; 17:1, 2, 5; NW) Att detta framträdande i Rikets härlighet var en uppfyllelse av det löfte som Jesus hade givit sex dagar tidigare, det klargör Petrus för oss. När han talar om Kristi makt och närvaro, säger han att han, Petrus, själv och andra kände till denna underbara tid — då Kristus skulle komma i Rikets makt — inte på grund av ”slugt uttänkta fabler”, utan därför att de hade ”blivit ögonvittnen till hans storslagna härlighet” ”på det heliga berget”. — 2 Petr. 1:16—18, NW.

4. Således hänvisade Petrus till en uppfylld profetia, och fördenskull sade han att ”det profetiska ordet [står för oss] så mycket fastare”. Den syn, varigenom Jesu ord gick i uppfyllelse, gjorde att andra profetior kom att stå så mycket fastare, profetior om den verkliga tillkommelsen eller närvaron i Rikets makt vid slutet av nationernas tider. (Luk. 21:24) I det att fler och fler profetior uppfylles, ökas ljuset och blir övertygelsen starkare, och vi måste bli ledda och upplysta genom dessa ting: ”Fördenskull står för oss det profetiska ordet så mycket fastare; och ni göra väl i att giva akt på det såsom på en lampa, som lyser på en mörk plats, till dess dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i edra hjärtan. Ty ni veta detta först och främst, att ingen Skriftens profetia kommer från någon enskild källa. Ty profetior hava icke vid något tillfälle frambragts av en människas vilja, utan människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” (2 Petr. 1:19—21, NW) Välgrundade vetenskapliga rön och sanna historiska berättelser kan komma från enskild källa av en människas vilja, men inte profetior och deras uppfyllelse.

 5. Hurudana är människor som profeter, och hur ter sig Gud i jämförelse med dem?

5. Vi vet av erfarenhet, att människor inte kan komma med exakta profetior. Hur sade inte människor nu i vår egen generation till oss, att det första världskriget skulle säkerställa demokratien i världen! Det gick inte så. Nationernas förbund skulle vara det politiska uttrycket för Kristi rike på jorden. Det var inte det. Det andra världskriget skulle rensa jorden från diktatorer. Likväl härskar nu en som är av större format än någon tidigare. Förenta nationerna skulle föra nationerna tillsammans i fredligt samarbete. Men de är splittrade i öst- och västblocken, och de båda fraktionerna utkämpar sina ordstrider i Förenta nationerna och sina blodiga strider i Korea. Nej, människor är inte sanna profeter. De gör en massa förutsägelser, men de åstadkommer inte mycken uppfyllelse. Men det är annorlunda med Jehova Gud. Han profeterar, och uppfyllelser följer. Och helt logiskt är det så, att ju fler av hans profetior som vi finner uppfyllda, dess fastare blir vår tillit till dem av de ord Gud uttalat som ännu inte gått i uppfyllelse. Låt oss därför, för att ytterligare styrka vår tro på bibeln, begrunda några av de många uppfyllelserna.

Några fall där profetior uppfyllts på ett slående sätt

 6. Hur visades Guds förmåga att profetera, när det gällde Tyrus?

6. Omkring ett hundra femtio år innan Nebukadnessar förstörde fastlandsstaden Tyrus, förutsade Jesaja detta, och åtskilliga år före denna händelse förutsade både Jeremia och Hesekiel den. Men flera årtionden därefter förutsade Sakarja fortfarande Tyrus’ förstöring. Varför? Därför att det några kilometer ut i vattnet utanför kuststaden Tyrus fanns en ö, på vilken havsstaden Tyrus låg, och när Nebukadnessar intog staden på fastlandet, hade de flesta av invånarna med sina ägodelar flyttat till staden på ön, och denna kom aldrig i Nebukadnessars händer. Men Alexander den store intog den, 333—332 f. Kr. För att kunna göra detta byggde han en damm eller landbrygga ut i vattnet och över till ön, och byggnadsmaterialet till denna damm tog han från ruinerna och spillrorna av den gamla fastlandsstaden Tyrus.a Därigenom uppfylldes fullständigt Hesekiels ord: ”Dina murar skola bliva nedrivna och dina lyckliga hem förstörda; dina stenar och ditt trävirke och grus skola sänkas i vattnets djup.” (Jes. 23:1—13; Jer. 27:1—11; Hes. 26:1—14, AT; Sak. 9:2—4) Fullständig uppfyllelse inträffade nära två hundra år efter Sakarjas förutsägelse, nära tre hundra år efter Jeremias och Hesekiels förutsägelser och mer än fyra hundra år efter Jesajas förutsägelse!

 7. Hur visades den, när det gällde Nineve?

7. Före Nineves fall förutsade profeten Nahum därom: ”Med en översvämmande flod skall han göra ände på sina motståndare. ... Flodernas portar öppnas, och palatset smälter bort. Och Nineve är likt en vattendamm. ... För dina fiender skola ditt lands portar öppnas på vid gavel; eld skall förtära dina bommar.” (Nah. 1:8; 2:6, 8; 3:13; AT) Nineve störtades av kaldéerna och mederna år 632 f. Kr. Men lägg märke till hur detta skedde. Det stigande vattnet i floden Tigris bröt igenom stads muren och översvämmade staden och gjorde det på detta vis lätt för fiendestyrkorna att tränga in. En historisk redogörelse säger, att den assyriske konungen lät göra ett stort bål i palatset, på vilket han och många av hans tjänare och bihustrur dog, sedan det antänts med en fackla. Sedan fienden hade kommit in i den brinnande och delvis översvämmade staden, fullbordades dess förstöring genom eld och plundring. Fastän Nineve nu är känt genom utgrävningar, var dess ödeläggelse så fullständig, att man senare kom att betrakta det nästan som hemmahörande i sagans värld. Vi läser: ”De fick stor hjälp av att vattnet i Tigris plötsligt steg och ryckte bort en stor del av stadsmuren och gjorde platsen omöjlig att försvara. Så fullständig var ödeläggelsen, att det försvunna Nineve i grekisk och romersk tid kom att betraktas nästan som hemmahörande i sagans värld. Likväl låg hela tiden en del av staden begravd under högar av sådant som bara tycktes vara skräp.”b Genom sin profet Nahum förutsade Jehova stadens öde och sättet för dess undergång.

 8, 9. Vilka profetior lät Jehova uttala beträffande Babylon?

8. Ännu märkligare är profetiorna om Babylon. Åratal innan Juda föll för Babylon, förutsade Jeremia detta, men han sade också att en återställelse skulle ske, sedan landet legat öde i sjuttio år. Detta skulle göras möjligt genom att babylonierna bleve störtade, vid vilket tillfälle de inte skulle bjuda något verkligt motstånd: ”Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom kvinnor.” Den en gång så starka världsmakten skulle läggas i ruiner: ”Babel skall bliva en stenhop, en boning för schakaler, ett föremål för häpnad och begabberi, så att ingen kan bo där.” (Jer. 29:10; 51:30, 37) Detta är allt vad Babylon är i dag, en hop övergivna stenhögar.

9. Gott och väl hundrafemtio år innan judarna fördes som fångar till Babylon, förutsades detta av Jesaja, och mer än två hundra år i förväg förutsade han den återställelse som möjliggjordes genom att Babylon blev störtat; och han till och med angav namnet på den segrande härföraren. Sedan det först tillkännagivits att Jehova ”bestyrker sina tjänares ord och uppfyller sina budbärares förutsägelser” om att Cyrus skulle tjäna som hans herde, att Jerusalem skulle bli återuppbyggt, att templets grund skulle läggas, fortfar den gudomliga utsagan: ”Så säger HERREN till sin smorde, till Kores [Cyrus] som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna dörrarna för honom, så att inga portar mer äro stängda: Själv skall jag gå framför dig, backarna skall jag jämna ut; kopparportarna skall jag krossa, och järnbommarna skall jag bryta sönder.” — Jes. 13:17—22; 14:1, 4, 8, 12—16; 39:6, 7; 44:24—28, v. 26 enl. AT; 45:1, 2.

10, 11. Hur uppfylldes dessa profetior om att Babylon skulle falla och Israel bli frigivet och få återvända hem för att utöva den sanna tillbedjan?

10. I uppfyllelse av dessa profetior intog Cyrus Babylon år 539 f. Kr. Staden var mitt uppe i en dryckesorgie, portarna hade inte blivit förbommade, de överraskade soldaterna gjorde inget verkligt motstånd. I sitt första regeringsår utfärdade Cyrus följande i Skriften återgivna kungörelse: ”Alla riken på jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder, som tillhör hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda för att bygga på HERRENS, Israels Guds, hus; han är den Gud, som bor i Jerusalem.” (2 Krön. 36:22, 23; Esr. 1:1—3) Lägg märke till att Cyrus ger Gud äran av sin seger. I sina egna cylinderinskrifter omtalar han sin triumf över Babylon och tillskriver gudomlig hjälp förtjänsten därav, och på en av sina tegeltavlor säger han: ”De stora gudarna hava överlämnat alla länder i min hand.”c

11. Att tillåta judarna att återvända till Jerusalem för att återupprätta Jehovas sanna tillbedjan där var i överensstämmelse med Cyrus’ politik. Naturligtvis dyrkade Cyrus många gudar och inte bara en gud, så vi kan inte säga att han själv blev en sann tillbedjare av Jehova. Jehova brukade Cyrus för sitt uppsåt och manövrerade honom i enlighet därmed, såsom framgår av Esra 1:1, Jesaja 44:28 och 45:1. Han brukade Cyrus för sitt uppsåt, när det gällde att åvägabringa den judiska återställelsen år 537 f. Kr., alldeles såsom han hade brukat en annan hednisk konung sjuttio år tidigare till att bortföra det trolösa Juda i fångenskap och kallat denne ”Nebukadnessar, konungen i Babylon, min tjänare”. (Jer. 25:9, AV) Men Cyrus’ politik gick ut på att återföra gudabilder till deras förra helgedomar. Detta framgår av att en av hans cylinderinskrifter lyder: ”Jag återförde gudarna till deras helgedomar.”d Cyrus hade klart för sig, att Jehova var judarnas Gud och att hans tempel hade varit i Jerusalem, så i sin kungörelse påbjöd han att Jehovas tillbedjan skulle återupprättas där, ”eftersom han är den Gud som är i Jerusalem”. (Esr. 1:3, AT) Det som här är av särskild betydelse, oavsett Cyrus’ politik, är emellertid att Jehova kände till och förutsade dessa ting hundratals år innan de inträffade.

12. Vad förutsade Daniel i det åttonde kapitlet av sin bok, verserna 3—8?

12. Jehovas profetiska förutseende av mänskliga regeringars uppkomst och fall fortfar. Medan Babylon ännu var det tredje världsväldet och synbarligen oövervinneligt i denna ställning, identifierade Daniel de kommande fjärde och femte världsväldena och visade, hur de själva i sinom tid skulle falla. Vi läser: ”När jag lyfte upp mina ögon, fick jag se en vädur stå framför floden, och han hade två horn; och båda hornen voro höga, men det ena var högre än det andra, och detta som var högre sköt sist upp. Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut och söderut, och intet djur kunde stå honom emot, och ingen kunde rädda ur hans våld; han for fram, såsom han ville, och företog sig stora ting. Och när jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma västerifrån och gå fram över hela jorden, dock utan att röra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan. Och han nalkades väduren med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och sprang emot honom i väldig vrede. Jag såg honom komma ända in på väduren och störta över honom i förbittring, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom; och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld. Och bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyra andra ansenliga horn sköto upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck.” — Dan. 8:3—8.

13. Vilken är den riktiga uttydningen av dessa ting, och hur gick uppfyllelsen till?

13. Vi lämnas inte i tvivel om den riktiga uttydningen av dessa ting: ”Väduren, som du såg, med de två hornen, är konungen av Medien och Persien. Bocken är konungen av Grekland, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste konungen. Liksom hornet blev brutet och fyra andra uppstodo i dess ställe, så skola fyra riken uppstå från hans — nation, fastän icke med en makt sådan som hans.” (Dan. 8:20—22, AT) Några år efter det att Daniel hade brukats till att förutsäga dessa betydelsefulla tilldragelser hände det verkligen att Medo-Persiens dubbelnation störtade Babylon och blev det fjärde världsväldet. Den tvåhornade väduren, vars högre horn sköt upp sist, är en god symbol av detta välde, eftersom det mediska väldet kom först, men det persiska väldet, som kom sedan, övergick det mediska i styrka. Mer än två hundra år efter det att Daniel hade skrivit ned sin profetia uppsteg Alexander den store till makten och störtade Medo-Persien, och efter hans död år 323 f. Kr. blev det femte världsväldet, det grekiska, delat i fyra delar, och över var och en av dessa härskade en av Alexanders fyra fältherrar: Ptolemaios i Egypten, Seleukos i Asien, Lysimakos i Mindre Asien och Kassandros i Macedonien. Således sköt fyra små horn upp, sedan bockens stora horn hade brustit sönder. Hur fullständigt omöjligt skulle det inte ha varit för människor att göra sådana häpnadsväckande förutsägelser, och hur slående bekräftar inte detta att bibeln är Guds inspirerade ord!

Uppfyllelser i vår tid

14. Vilken händelseutveckling i vår tid visar att uppfyllelsen av Uppenbarelseboken 17:8, 10—14 nu pågår?

14. Ännu mera profetisk insikt beträffande de mänskliga herradömenas skiftande rad kommer till uttryck i Uppenbarelseboken 17:8, 10—14, NW: ”Vilddjuret, som du såg, var, men är icke, och är likväl bestämt till att stiga upp ur avgrunden, och det skall gå bort i tillintetgörelse. ... Och det finnes sju konungar; fem hava fallit, en är, och den andre har ännu icke kommit, men när han kommer, måste han förbliva en kort tid. Och vilddjuret, som var, men icke är, det är också självt en åttonde konung, men har de sju att tacka för sin tillvaro, och det går bort i tillintetgörelse. Och de tio horn, som du såg, betyda tio konungar, som ännu icke hava fått ett rike, men de få myndighet såsom konungar en timme tillsammans med vilddjuret. Dessa hava ett och samma uppsåt, och därför giva de sin makt och myndighet åt vilddjuret. Dessa skola strida mot Lammet, men emedan Lammet är herrars Herre och konungars Konung, kommer han att besegra dem.” Vid den tid då aposteln Johannes brukades till att skriva detta, hade fem världsvälden kommit och gått, det sjätte, det romerska kejsardömet, existerade då, och det sjunde, det anglo-amerikanska världsväldet, skulle komma framdeles. Det är här nu, men detsamma gäller om ett åttonde, nämligen den internationella sammanslutning som är känd som Förenta nationerna och vilken har natio nerna att tacka för sin existens och erhåller myndighet från dem. Denna sammanslutning existerade först såsom Nationernas förbund, gick sedan ner i overksamhetens och dödens avgrund, men har nu stigit upp ur den såsom det nuvarande Förenta nationerna. Både denna sammanslutning och alla nationerna kommer att försvinna i tillintetgörelse, när de strider mot Guds Lamm, Kristus Jesus, vid Harmageddon. Därpå kommer Kristi rike att utöva det obestridda väldet över en ny sakernas ordning på jorden.

15. Vilka profetior, som hänförde sig både till kronologien och till de verkliga händelserna, uppfylldes i förbindelse med Kristi första närvaro?

15. Det finns många andra lika anmärkningsvärda profetior, som genom sin uppfyllelse har hävdat bibeln såsom Jehovas inspirerade ord. Till följd av det begränsade utrymmet kan vi endast helt kort avhandla några beträffande Jesu första närvaro såsom Messias och hans andra närvaro såsom den på tronen insatte Konungen. Mer än fem hundra år i förväg förutsade Daniel precis vilket år Messias skulle framträda, och när det året kom, gick judarna i väntan på att någonting i samband med Messias skulle inträffa. (Dan. 9:24—27; Luk. 3:15) Daniels profetia förutsade också, att Jesus skulle bli dödad tre och ett halvt år senare.e Andra profetior i de hebreiska skrifterna förutsade, att han skulle födas i Betlehem, av en jungfru, att han skulle bli hatad, förkastad, förrådd av en av sina efterföljare för trettio silverpenningar, på grund av falska vittnesmål förklarad skyldig, fastnaglad på en påle tillsammans med syndare, att man skulle kasta lott om hans kläder, att han skulle uppstå, och mycket annat. (Ps. 16:10; 22:17, 19; 35:11; 41:10; 69:5; Jes. 7:14, 1878; 53:3, 8, 12; Mik. 5:2; Sak. 11:12) En bibelforskare har faktiskt räknat ut, att ”det finns tre hundra trettiotvå tydliga profetior i Gamla testamentet, som har blivit bokstavligt uppfyllda på Kristus”. En matematiker har beräknat, att chansen för att en enda man skulle uppfylla allt detta var en på åttiofyra med nittiosju nollor efter!f Möjligheten till att detta skulle kunna hända är så överväldigande avlägsen, att vi måste erkänna Jehova såsom upphovsmannen till dessa profetior.

16. Vilka kronologiska och fysiska bevis ådagalägger, att vi nu befinner oss i tiden för hans andra närvaro?

16. Vad beträffar tiden för Kristi andra närvaro, är det återigen Daniels profetia som anger tiden därför. (Dan. 4:13) Man verkställde uträkningen och fann att den pekade på år 1914 e. Kr., och Vakttornet (moderupplagan) riktade 1879 sina läsares uppmärksamhet på året 1914 och dess stora betydelse. De kristna grekiska skrifterna förutsäger många fysiska bevis, som skulle kunna iakttas vid tiden för Kristi andra närvaro, så att människor på jorden skulle veta om hans närvaro, ehuru Kristus själv är en andevarelse och osynlig för människoögon. (Joh. 14:19) Förutsagda blev världskrig, hungersnöd, farsoter, jordbävningar, sekteriska söndringar, förföljelse mot hans efterföljare, ett världsvitt predikande av de goda nyheterna om det upprättade Riket, vitt utbredd brottslighet och allmänt moraliskt sammanbrott och många andra förhållanden och tilldragelser som vi har sett sedan 1914. Den generation som upplevde början av dessa ting kommer att i sin livstid få se deras slut i striden vid Harmageddon.g (Matt. 24:1—34; 2 Tim. 3:1—5, 13) Därefter skall evigt liv med ändlösa välsignelser ta sin början för lydiga människor i en ny värld. — 2 Petr. 3:13.

17. Varför bör vår tillit till Guds profetior vara starkare nu än någonsin förut?

17. Men kan vi förlita oss på dessa förutsägelser angående Harmageddon och rättfärdighetens nya värld, som skall följa därefter? Ja, vad säger du själv? Om någon har talat sanning för dig hundra gånger, börjar du då plötsligt tvivla på honom, när han talar om någonting nytt för dig? Om du aldrig, har kommit på honom med att lura dig, om han har visat sig ge korrekta uppgifter hundra gånger, tvivlar du då plötsligt utan orsak på hans redbarhet? Hur orimligt och ologiskt skulle inte det vara! Jehova har låtit skriva ned många profetior, och många av dem har gått i uppfyllelse på ett förunderligt sätt, söm vi har sett i detta studium. Uppfyllelsen av några av dessa profetior ligger ännu i framtiden. Kan vi inte med tillförsikt lita på, att de kommer att bli verklighet, när den tid som han har bestämt därför är inne, med tanke på den ”meritlista” han har förskaffat sig, det anseende för sannfärdighet som han har gjort sig förtjänt av, trots de åsikter i motsatt riktning som vetenskapsmän och ateister och bibelkritiker för fram? De har så ofta haft fel, men Jehova — aldrig. När människor drar hans ord i tvivelsmål och dömer honom som opålitlig, vet vi att det är människorna som är falska och Gud som är sann: ”Låt Gud befinnas sannfärdig, om också var människa befinnes vara en lögnare, alldeles såsom det är skrivet: ’Att du måtte bliva rättfärdigad i dina ord och måtte vinna, när man dömer dig.’ ” — Rom. 3:4, NW.

18. Vad har hänt med Guds ords världsliga angripare?

18. När denna världens vishet ställer upp sig till strid mot bibeln, kan den endast lida nederlag: ”Det är skrivet: ’Jag skall komma de visa människornas vishet att förgås, och jag skall skjuta de intellektuellas intelligens åt sidan.’ Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har icke Gud gjort denna världens vishet dåraktig?” (1 Kor. 1:19, 20, NW) Vetenskapsmännen har begagnat sitt vetande till att försöka kullkasta bibeln, men de rön och fynd de själva ytterligare gör slår sönder deras teorier, och de blir tvungna att hitta på nya. I den vetenskapens galge, som de snickrar ihop för att hänga bibeln, blir i stället deras egna teorier avlivade. (Est. 7:10) Ateister och bibelkritiker använder sin världshistoria till att bevisa att bibeln är falsk, men när fler historiska fakta kommer i dagen, vändes deras eget vapen emot dem och bevisar bibelns sanning. ”De lade ut ett nät för att fånga mina fötter, och de blevo själva fångade däri; de grävde en grop framför mig, och de föllo i den!” (Ps. 57:7, Mo) Fundamentalisterna anklagar oss för att förneka Gud genom våra läror, men deras egna läror äro hedniska. De försöker begagna bibeln till att bevisa att vi har orätt, och som en bumerangträffar den dem själva och bevisar, att de är hedniska. ”Hedningarna hava sjunkit ned i den grav, som de grävde; i det nät, som de lade ut, har deras fot blivit fångad.” — Ps. 9:16.

19. Hur vinner man tro, och hur kan den nu stärkas?

19. De otaliga angreppen på vår tro, som kommer i denna moderna tid, kan sätta den på prov, men om den är grundad på kunskap och inte på lättrogenhet, kommer den att bestå. ”Betrakta det enbart som en glädje, mina bröder, när ni råka ut för olika prövningar, då ni ju veta att denna eder tros beprövade beskaffenhet verkar uthärdande.” (Jak. 1:2, 3; 1 Petr. 1:6, 7; NW) Till hebréerna skrev Paulus: ”Tron är den säkra förväntan om ting som man hoppas på. ... Utan tro [är det] omöjligt att vinna Guds välbehag.” (Hebr. 11:1, 6, NW) Vi måste alltså ha tro, och vi måste känna oss säkra i våra förväntningar i samband med den utan att vackla eller tvivla. (Jak. 1:6—8) Orubblig tro kommer av kunskap. Paulus sade: ” ’Var och en som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? ... Så följer tron det som omtalas.” (Rom. 10:13, 14, 17, NW) Man måste höra dessa ting från Guds ord omtalas, innan man kan bygga upp verklig tro, en tro som inte är lättrogen eller vidskeplig eller död, en tro som är levande och visar detta genom gärningar. (Jak. 2:14—26) Att tron inte endast är blind lätt-trogenhet, utan är grundad på kunskap, det framgår av Jesu bön: ”Jag framställer en begäran, icke endast beträffande dessa, utan också beträffande dem som sätta tro till mig på grund av deras ord.” (Joh. 17:20, NW) Det var genom de ord som predikades som nya lärjungar i framtiden skulle sätta tro till Jesus. Uppfyllda profetior, som man nu får vetskap om, stärker tron och ger stöd åt trons grundval.

20. Hur kan vi bestå, tillsammans med Gud ord?

20. ”Det ord som är talat av Jehova består för evigt”, citerar aposteln Petrus. (Jes. 40:8; 1 Petr. 1:25, NW) Jehova Gud försäkrar oss, att hans ord skall bli uppfyllt, att det inte skall vända tillbaka till honom fåfängt, utan skall fullborda det uppsåt för vilket det har blivit utsänt. (Jes. 46:10, 11; 55:11) Ja, Guds ord skall bestå. Men kommer vi att bestå med det? Kommer vi genom vårt studium av Guds ord och våra gärningar i överensstämmelse med det att göra vår tro stark nog till att bestå i alla prövningar, till att motstå alla de angrepp som riktas mot den i dessa yttersta dagar? Vi kan göra det, om vi studerar, ty fastän världsliga människor tycker om att yttra sig förklenande om oss och säger att endast de okunniga tror på bibeln, ger den framåtskridande kunskapen bevis för att raka motsatsen är sann! Det är de uppsåtligt okunniga som sluter ögonen för det faktum, att bibeln bekräftas genom vetenskapliga upptäckter och arkeologiska utgrävningar, och som framför allt blundar för att bibelns sannfärdighet ådagalägges genom det ständigt växande antalet av uppfyllda profetior, som kastar ljus över vår tid. Studera därför Guds ord, handla i enlighet med det, bygg på en klippgrund, så kommer din tro att stå emot människors angrepp nu och Harmageddonstridens storm längre fram. På det sättet kan vi bestå tillsammans med Guds ord och få åtnjuta liv i den nya rättfärdiga värld som blivit förutsagd.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 november 1952)