Kapitel 7

Handla vist inför en katastrof

1. Varför omkom människor i onödan a) när Titanic gick till botten? b) när Mont Pelée exploderade?

VISA människor vidtar åtgärder för att sätta sig i säkerhet, när de från tillförlitligt håll varnas för en annalkande katastrof. (Ordspråksboken 22:3) Men oräkneliga tusentals människor har omkommit i onödan, därför att de har satt sin förtröstan till sådant som inte varit tillförlitligt. Trots uppmaningar att sätta sig i livbåtarna gick hundratals passagerare år 1912 under tillsammans med oceanångaren Titanic, därför att de trodde på påståendet att den var osänkbar. När Mont Pelée på Martinique år 1902 började skaka och spy ut vulkanisk aska, blev befolkningen ängslig, men eftersom själviska intressen för framstående personer i samhället stod på spel, sökte de lokala politikerna och utgivaren av den lokala tidningen lugna människornas farhågor och uppmanade dem att inte lämna S:t Pierre. Plötsligt exploderade berget, och 30.000 människor omkom.

2. a) Vilken enträgen varning ljuder i våra dagar? b) Varför är situationen allvarlig?

² I vår tid förkunnas en ännu allvarligare varning — inte om någon lokal katastrof, utan om att Guds universella krig vid Harmageddon är nära. (Jesaja 34:1, 2; Jeremia 25:32, 33) Jehovas vittnen har gång på gång besökt människors hem jorden runt och uppmanat dem att handla vist för att bevara livet. Älskar du livet tillräckligt mycket för att utan dröjsmål vidta de åtgärder som krävs?

”VÄRLDEN HÅLLER PÅ ATT FÖRSVINNA”

3. Varför kommer vår inställning till världen att påverka våra utsikter att få överleva?

³ En avgörande faktor när det gäller dina utsikter att få överleva är din inställning till världen. Så länge du är vid liv som människa är du i världen. Men du behöver inte dela dess orätta begär eller ta efter dess ogudaktiga gärningar. Du behöver inte heller identifiera dig med den genom att sätta din lit till människor och deras planer och projekt i stället för till Gud och hans uppsåt. Men du måste välja; du kan inte vara på båda sidor. ”Vemhelst som vill vara världens vän gör sig till Guds fiende.” Varför det? Därför att, som Guds ord säger oss, ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. — Jakob 4:4; 1 Johannes 5:19; Psalm 146:3—5.

4. a) Förklara med hjälp av bibeln vilka sedvänjor och attityder som kommer att hindra människor från att få liv under Guds rike. b) Varför bör alla som har hängett sig åt dessa ting snabbt sluta upp med dem?

⁴ Förståeligt nog kommer Jehova inte att bevara sådana människor in i sin rättfärdiga nya ordning vars livsstil bevisar att de hänger fast vid det som Gud fördömer. Vad är några av dessa ting? Många av dem är aktiviteter och attityder som världen tar för självklara. Men om vi önskar få överleva slutet för den här onda världen, så kommer vi, oavsett vad andra människor gör eller tänker, att fästa avseende vid bibelns varning att varken otuktsmän, äktenskapsbrytare, homosexuella eller de som hänger sig åt omoralisk orenhet och tygellöshet kommer att vara bland dem som får överleva. Oavsett hur ofta andra tillgriper lögn eller stöld, så kommer vi att ta avstånd från ett sådant sätt att leva. Vi kommer att sky ockulta seder och bruk, även om de är populära. Även om andra kan bli avundsjuka, sätta i gång strid, ge efter för vredesutbrott, försöka fly från sina besvikelser med hjälp av narkotika eller ett omåttligt bruk av alkohol, kommer vi inte att efterlikna dem. Och även om vi har hängett oss åt sådant, kommer vi att böja oss för det faktum att vi behöver ändra oss. Även om en del av detta tidigare verkade ”normalt” för oss, kommer vi att sluta upp med det. Varför det? Därför att vi verkligen älskar Gud och älskar livet, och Guds ord säger varnande att ”de som ägnar sig åt sådana ting ... inte [skall] ärva Guds rike”. — Galaterna 5:19—21; Efesierna 5:3—7; 1 Korintierna 6:9, 10; 2 Korintierna 7:1; Uppenbarelseboken 22:15.

5. a) Vad måste vi lära oss att göra, om livet är dyrbart för oss? b) Vilka fina egenskaper omnämns i skriftställena i slutet av denna paragraf? Hur viktiga är dessa? Hur kan vi utveckla dem?

⁵ Om möjligheten att få leva för evigt i lycka är av betydelse för oss, måste vi lära oss hur vi skall kunna behaga livgivaren, Jehova Gud. (Apostlagärningarna 17:24—28; Uppenbarelseboken 4:11) Vi måste mer och mer tillämpa hans råd i varje sida av vårt liv. När vi gör detta, kommer vi snart att allvarligt granska vår inställning till oss själva och till andra människor, till personliga ägodelar och färdigheter och begrunda hur detta påverkar vår ställning inför Gud. Människor i vår omgivning har kanske höga tankar om sig själva, om sin egen stam eller ras eller nation, men vi kommer att tänka allvarligt på det skriftställe som säger: ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” — Jakob 4:6; Sefanja 2:2, 3; Psalm 149:4.

6, 7. Varför bör vi granska vårt eget liv i ljuset av 1 Johannes 2:15—17?

⁶ Även om andra tillåter sig att bli förslavade under de begär som ett materialistiskt samhälle ger näring åt eller drivs av en önskan att själva vara betydande, så kommer vi att granska vårt eget liv i ljuset av 1 Johannes 2:15—17, som lyder: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen. Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” Om vi behöver göra förändringar, så bör vi göra dem nu.

⁷ Den här världen och dess livsstil kommer inte att fortsätta att finnas till för evigt. Den är inte osänkbar. Världsliga styresmän kanske försöker klamra sig fast vid sina anhängare och få dem att tro att deras ansträngningar kan förbättra världen. Men det enda sättet att undgå den förestående katastrofen är att ta notis om Guds varningsbudskap. Vi gör väl i att ta till hjärtat det goda exempel som nineviterna på profeten Jonas tid utgör när det gäller detta.

”DE ÄNDRADE SINNE VID DET SOM JONA PREDIKADE”

8. Hur visade nineviterna vishet, när Jona framförde Guds varningsbudskap till dem? Vad blev resultatet?

⁸ På 800-talet f.v.t. gav Jehova Jona i uppdrag att gå till människorna i Nineve, Assyriens huvudstad, för att förkunna att Nineve på grund av deras ondska skulle förstöras. Hur reagerade de, när Jona underrättade dem om att de skulle komma att förgöras inom endast fyrtio dagar? I stället för att hånskratta ”började [de] sätta tro till Gud, och de grep sig an med att utlysa en fasta och klä sig i säckväv”. Kungen själv förenade sig med dem och uppmanade allt folket att ropa uppriktigt till Gud och att vända tillbaka från sin onda väg och från sitt våld. Så här resonerade han: ”Vem vet huruvida den sanne Guden kanske ... vänder om från sin brinnande vrede, så att vi inte förgås?” På grund av att de övergav sin onda väg visade Jehova dem barmhärtighet. Deras liv skonades. — Jona 3:2—10, NW.

9, 10. a) I vilket avseende sade Jesus att nineviterna var ett exempel att efterlikna? b) Vilka liknar nu dessa nineviter?

⁹ För att förebrå de icke troende judarna under det första århundradet v.t. riktade Jesus uppmärksamheten på denna historiska händelse och sade: ”Män från Nineve skall stå upp i domen med denna generation och skall domfälla den, eftersom de ändrade sinne vid det som Jona predikade; men se, här är något mer än Jona!” — Matteus 12:41.

¹⁰ Hur är det då i våra dagar? Finns det några som visar sådan ånger? Ja, det finns många tusen världen runt som, likt nineviterna, kanske aldrig har bekänt sig tillbedja bibelns Gud men som nu tar notis om Jehovas varningsbudskap. När de får reda på varför förintelse skall drabba den här världen, söker de Guds barmhärtighet. De har verkligen ändrat sig i sitt sinne och hjärta i fråga om sin tidigare livsstil, och de vinnlägger sig nu om att utföra ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20; se också Romarna 2:4.) Är det din önskan att bli en av dessa? Dröj i så fall inte.

BED ENTRÄGET OM FRED

11. a) Vad var gibeoniternas bakgrund? b) Varför bad de om fred med Israel?

¹¹ Gibeoniterna på Josuas tid handlade också vist för att söka skona sitt liv. De var kananéer, vilkas livsstil var omoralisk och materialistisk, avgudadyrkande och demonisk. Jehova hade gett befallning om att de skulle tillintetgöras. De kände till hur Jehova hade befriat Israel ut ur Egypten 40 år tidigare och att de mäktiga amoreiska kungarna öster om Jordanfloden inte hade kunnat hålla stånd mot dem. Alla kände till att Jerikos väldiga murar hade fallit på stället för dem utan att de hade använt murbräckor och att staden Ai hade blivit förvandlad till en kal grushög. (Josua 9:3, 9, 10) Invånarna i staden Gibeon önskade leva, men de insåg att de aldrig skulle kunna vinna i ett krig mot Israels Gud. Någonting måste göras och det kvickt. Vad då? De kunde inte kräva något fördrag med Israel, men de tänkte att de åtminstone kunde försöka utverka ett. Hur då?

12. a) Varför skonades gibeoniterna, trots att de använde den metod de gjorde? b) Vilka förändringar måste de göra, och vilket arbete fick de att utföra?

¹² De handlade smart och skickade män till Josua som såg ut som om de hade gjort en mycket lång resa. Männen närmade sig Josua och sade att de kom från ett avlägset land, att de hade hört om alla de stora ting som Jehova hade gjort och att de som representanter för sitt folk hade kommit för att erbjuda sig som tjänare och anhålla om att ett förbund ingicks med dem. Josua och Israels hövdingar gick med på detta. När gibeoniternas bedrägeri senare kom i dagen, erkände de ödmjukt att de fruktade för sitt liv, och de visade villighet att göra allt som krävdes av dem. (Josua 9:4—25) Jehova hade iakttagit det hela. Han var inte förd bakom ljuset. Han kunde se att de inte försökte fördärva hans folk, som moabiterna hade gjort tidigare, och han förstod deras uppriktiga önskan att få leva. Han lät dem därför få i uppdrag att under leviterna arbeta med att samla ved och hämta vatten vid det heliga tabernaklet och därigenom ge sitt stöd åt Jehovas tillbedjan. För att vara godtagbara för en sådan tjänst måste de naturligtvis sluta upp med sina tidigare orena sedvänjor. — Josua 9:27; 3 Moseboken 18:26—30.

13. a) Hur kan vi dra nytta av detta profetiska drama om gibeoniterna? b) Vad krävs det nu av människor för att bli skonade av den större Josua?

¹³ Med tanke på det förhållandet att vi lever nära slutet av de ”yttersta dagarna” är det livsviktigt för alla människor som önskar få överleva att handla utan dröjsmål och med fullständig uppriktighet. Jesus Kristus, som nu är Jehovas skarprättare, går inte att lura som det gick med Josua. Det enda sätt varpå sådana människor kan träffa ett avtal med honom om att skona dem från avrättning är genom att de offentligt bekänner sin tro på Jehova som den sanne Guden. (Jämför Apostlagärningarna 2:17—21.) De måste också acceptera Jesus Kristus i de uppgifter som Gud har gett honom och därefter leva som människor som inte älskar denna domfällda världs livsstil. Därefter måste de bli Guds ödmjuka tjänare och ägna honom helig tjänst tillsammans med församlingen av hans folk. — Johannes 17:16; Uppenbarelseboken 7:14, 15.

14. Varför är det av betydelse för oss att Jehova räddade gibeoniterna från fiendens styrkor?

¹⁴ Kort tid efter det att gibeoniterna hade tagit ståndpunkt på Jehovas folks sida utsattes de för stora påtryckningar. Fem amoreiska kungar började belägra Gibeon för att tvinga invånarna tillbaka på sin sida i strid med Israel. Gibeoniterna skickade i väg en enträgen vädjan om hjälp till Josua, och den räddning som de fick uppleva var en av de mest imponerande i hela historien. Jehova sände förvirring bland fienden, kastade hagelstenar från himlen på dem och fick dagsljuset att bli förlängt genom ett underverk till dess Israel fullständigt hade besegrat fienden. (Josua 10:1—14) Den räddningen av gibeoniterna var en profetia om en ännu mer fantastisk räddning av en stor skara tillbedjare av den sanne Guden vid det universella Harmageddonkriget. Människor ur alla nationer, som nu handlar vist, har möjlighet att dra nytta av denna räddning. Utnyttjar du detta tillfälle? — Uppenbarelseboken 7:9, 10.