”Kasta ut edra nät till fångst”
”Han [sade] till Simon: ’Lägg ut på djupet, och kasta ut edra nät till fångst!’” — Luk. 5:4, Hd.
1. Vad säger Salomo och Amos då de liknar människor vid fisk?
TALESÄTTET ”stum som en fisk” finns visserligen inte i bibeln. Men i bibeln liknas dock människor vid fisk. Den för sin vishet ryktbare konung Salomo i Jerusalem, som i sina tre tusen ordspråk talade om cedern och isopen, om fyrfotadjuren och fåglarna, om kräldjuren och fiskarna, sade bland annat: ”Människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människors barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.” (Pred. 9:12; 1 Kon. 4:32, 33) På 800-talet f.v.t. riktade profeten Amos dessa ord till dem som förtryckte hans folk: ”Herren, HERREN [Jehova] har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma över eder, då man skall hämta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar.” (Am. 4:1, 2) Jehova Guds fiender skall ofelbart fångas likt olyckliga fiskar, plötsligt, vid en tid då de minst väntar det.
2, 3. a) Var och varför använde Jesus en båt som talarplattform? b) Redogör för hans liknelse om noten.
2 En tid efter påskfirandet år 31 v.t. användes en fiskebåt, som låg ett stycke ut från stranden av Galileiska sjön i Mellersta Östern, för ett ändamål som inte gällde fiske. Jesus Kristus använde den som talarplattform, varifrån han framställde en rad profetiska liknelser för en stor folkskara som praktiskt taget hade tvingat honom ut på vattnet. När han slutat sitt märkliga tal, lät han skaran skingras, steg i land och gick in i ett hus. Där bad hans lärjungar honom förklara liknelsen som han framställt om ogräset som hade såtts ut på veteåkern av en fiende. Jesus lät dem inte bara få veta förklaringen som de bad om, utan han tillade också ett antal nya liknelser, bl. a. den om noten som lyder:
3 ”Åter är himmelriket likt en not, som lades ut i havet och samlade ihop fiskar av alla slag. När den blev full, drogo de upp den på stranden, och de satte sig ned och samlade de förträffliga i kärl, men de odugliga kastade de bort. Det är så det skall vara vid avslutningen på tingens ordning: änglarna skola gå ut och avskilja och föra bort de onda från de rättfärdigas krets och skola kasta dem i den brinnande ugnen. Det är där deras gråt och deras tandagnisslan skall vara.” — Matt. 13:47—50, NW.
4. a) Vilka är de ”förträffliga” fiskar som samlas i kärl en bild av? b) Vilka är de ”odugliga” fiskar som kastas bort en bild av?
4 Jesu liknelser om himmelriket har alla med de människor att göra som kommer att bli arvingar med honom i himmelriket. Följaktligen förebildar de ”förträffliga” fiskar, som samlas i kärl för nyttigt ändamål, dem bland mänskligheten som bevisar sig lämpade för att regera med Jesus Kristus i himmelriket. (Upp. 7:1—8; 14:1—5) Guds himmelska rike upprättades vid slutet av hedningarnas tider år 1914. De trogna apostlarna och många andra Jesu Kristi trogna lärjungar hade dött dessförinnan. Vilka är då de symboliska fiskar som fångas och sedan avskils och samlas så att säga i kärl vid avslutningen på tingens ordning, i vilken vi nu befinner oss? De är helt enkelt kvarlevan av Rikets arvingar, som i våra dagar utgör den ”trogne och omdömesgille slavens” klass på jorden. (Matt. 24:45—47, NW) De ”odugliga” symboliska fiskar, som kastas i den symboliska brinnande ugnen för att förintas, är de kristna som bevisar sig otrogna gentemot den himmelska kallelsen och således blir ”onda” och förtjänar att tillintetgöras.
5. Vilka föreställer de som fiskar med noten? Förklara.
5 Vilka är det då, i uppfyllelsen av liknelsen om noten, som fiskar och drar upp noten på stranden och sedan sorterar fisken? Det är änglarna. Det är tydligt att det inte är de kristna på jorden som skiljer de förträffliga symboliska fiskarna från de odugliga och kastar dessa senare i den symboliska brinnande ugnen. De smorda kristna är inte bemyndigade att avgöra vem som är lämpad för Guds himmelska rike och vem som å andra sidan bör drabbas av evig förintelse. De är inte domare över dem som har blivit Guds smorda tjänare. (Rom. 14:4) Änglarna, som åtföljer den förhärligade Jesus Kristus när han kommer i sitt himmelska rike vid slutet av hedningarnas tider, är de som utför detta åtskiljande verk under Kristi ledning. (Matt. 13:40, 41; 24:30, 31; 25:31, 32) Vad är då noten?
6. Vad är då noten en bild av?
6 Enligt beskrivningen i Jesu liknelse samlar noten utan åtskillnad in fisk och djur som lever i vattnet. Judarna, som såsom nation betraktade stod i förbund med Jehova Gud, var förbjudna att äta vissa slag av fisk och djur som lever i vattnet. (3 Mos. 11:9—12) De judiska fiskarna var alltså tvungna att sortera det som de drog upp med not. Det som var förbjudet enligt Guds lag skulle de kasta bort. Med tanke på allt detta skulle alltså en not symbolisera ett redskap i händerna på de heliga änglarna under Jesu Kristi ledning. Noten symboliserar den jordiska organisation som bekänner sig vara Guds församling, som är med i det nya förbundet med Gud genom medlaren Jesus Kristus. Den gör alltså anspråk på att vara det andliga Israel, den heliga nation som är smord med Guds ande till att regera med Jesus Kristus i det himmelska riket. Den inbegriper de sanna bekännarna och de falska eller otrogna bekännarna. Följaktligen inbegrips kristenheten med dess hundratusentals till bekännelsen kristna, som tillhör hundratals sekter som kallar sig kristna.
7. Vilka måste arbeta under änglarnas ledning, om den symboliska noten skall kunna samla in fiskar av alla slag, och hur har de ”förträffliga” fiskarna samlats in?
7 Det är sant att den symboliska noten är i händerna på änglarna såsom ett arbetslag. Men för att ”noten” skall kunna samla in symboliska fiskar av alla slag, måste människor som tillhör ”not”-organisationen arbeta. De måste utföra ett insamlingsarbete på jorden i kristendomens namn. De himmelska änglarna utför endast ett osynligt arbete, men de organiserade medlemmarna av ”noten” utför det direkta synliga arbetet. Endast ett mindre antal medlemmar av denna ”not”-organisation fiskar i själva verket enligt Guds anvisningar genom Kristus och enligt bibelns principer. Till följd av detta kan endast dessa arbetare samla in sanna kristna ”fiskar”, som är lämpliga för det himmelska riket. Att det förhåller sig så, det uppenbarar de himmelska änglarna under Kristus vid ”avslutningen på tingens ordning”, i vilken vi befinner oss sedan hedningarnas tider slutade år 1914. De har samlat den ”förträffliga” fisken i symboliska kärl.
8. Hur råkade de ”förträffliga” fiskarna i fångenskap under det stora Babylon åren 1914—1918?
8 Flera år innan ”avslutningen på tingens ordning” begynte år 1914 började de ”fiskar”, som ägde sanna kristna egenskaper, samlas för sig, avskilda från kristenheten. Här och där jorden runt bildade de församlingar som tog avstånd från kristenheten. Men så kom första världskriget som utkämpades under åren 1914—1918 till större delen av kristenhetens nationer. Under detta krig råkade dessa avskilda församlingar av verkligt överlämnade, döpta kristna i slaveri under kristenheten. Eftersom kristenheten är den mäktigaste delen av det religiösa stora Babylon, råkade de alltså i en sådan fångenskap som judarna, som blev landsförvista till det forntida Babylon sedan Jerusalem blivit förstört år 607 f.v.t. Men skulle de bli kvar där?
9. Varför var ”avslutningen på tingens ordning” inte någon tid för de ”förträffliga” fiskarna att förbli i fångenskap under det stora Babylon?
9 Nej! Hedningarnas tider hade upphört år 1914, det år då första världskriget bröt ut, och som en följd av detta hade ”avslutningen på tingens ordning” inträtt. Jesu liknelse om noten utpekade denna period såsom tiden för avskiljandet av dem som bekände sig vara smorda arvingar till ”himmelriket”. Det var den rätta tiden för de himmelska änglarna under Kristus att sätta i gång med att dra upp den symboliska noten på stranden och kasta bort de ”odugliga” och samla de ”förträffliga”, som enligt Guds lag var godkända, i församlingar, som kan liknas vid ”kärl”. Det var också vad de gjorde.
10. a) När började de ”förträffliga” fiskarna komma ut ur denna babyloniska fångenskap, och hur gick det till? b) Vad har de ”odugliga” fiskarna redan fått uppleva, och varför?
10 Från våren år 1919 och framåt började sanna kristna komma ut ur fångenskapen i det stora Babylon. Kallelsen från himmelen löd: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” (Upp. 18:4) Det religiösa stora Babylon är den falska babyloniska religionens världsvälde, och det innefattar kristenheten, som har försökt blanda kristendom med babylonisk religion. Kallelsen från himmelen måste alltså inbegripa att de drog ut ur kristenheten. De hundratals millioner ”odugliga” symboliska fiskar som stannar kvar i kristenheten skall inom kort kastas i den symboliska ”brinnande ugnen” och fullständigt förintas. De är redan på väg åt det hållet, eftersom de skrymtaktiga kristna hänger sig åt ”gråt och tandagnisslan”. (Matt. 13:50) Varför? Därför att de inte har lämnat det stora Babylon som Guds sanna folk skulle göra; och därför blir de delaktiga i hennes synder och känner redan de första tecknen på hennes förintande plågor. Inom kort skall de förgås med det stora Babylon och hennes politiska älskare, när Guds rätta tid är inne.
11. Hur stor del av de till bekännelsen kristna kom ut ur det stora Babylon, och hur samlades de ”i kärl”?
11 Då, år 1919, besvarade Jehovas smorda kristna vittnen den himmelska kallelsen i märkbar motsats till det stora Babylons älskare. Men de utgjorde endast ett fåtal till bekännelsen kristna, endast en kvarleva av den sanna kristna församling som Jesus Kristus hade byggt under de gångna nitton hundra åren. (Matt. 16:18; Apg. 2:1—42) Under änglarnas ledning samlades de liksom ”i kärl”, dvs. i församlingar av befriade kristna, för att användas till tjänst för Jehova, Jesu Kristi Gud och Fader.
12. Varför blev denna kvarleva av ”förträffliga” symboliska fiskar inte omedelbart tagna till himmelen?
12 Fastän denna kvarleva, som motsvarar de ”förträffliga” symboliska fiskarna, har hopp om att få en andel i ”himmelriket”, blev de inte omedelbart tagna till himmelen, vilket de faktiskt väntat att de skulle bli. Under denna tid, som kallas ”avslutningen på tingens ordning”, hade de ett arbete att utföra på jorden, innan slutet kommer över det stora Babylon och hennes politiska älskare och deras härar.
13. a) Vad åstadkommer Rikets förkunnare genom att predika om Guds rike, förutom att de avger ett vittnesbörd? b) Varför måste det arbete som utfördes i den apostoliska tiden fortsätta efter år 1919?
13 I alla delar av jorden känner man nu till vad kvarlevans sanna kristna arbete är, eftersom de har utbrett sitt arbete till jordens ändar, i uppfyllelse av Jesu ord: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer.” (Matt. 24:14, NW) Men det som Rikets förkunnare söker åstadkomma är inte endast att avge ett vittnesbörd för alla nationer. Denna förkunnelse om Riket resulterar också i att ett åtskiljande verk blir utfört, under änglars ledning. (Matt. 24:30, 31, 40—42) Detta åtskiljande verk blev inte slutfört under befrielsens år, 1919. Nej, utan för att det förutbestämda antalet av 144.000 arvingar till Riket skulle kunna friköpas från jorden, behövde flera ”förträffliga” symboliska fiskar fångas och samlas i vad man skulle kunna kalla församlingskärlen. Det arbete, nämligen fiskearbetet, som Jesus Kristus påbörjade på de tolv apostlarnas tid måste fortsätta in i ”avslutningen på tingens ordning”. Det fanns garantier för en storslagen fångst!
En mirakulös fångst!
14. a) Vilket yrke hade några av Johannes döparens lärjungar, och vad hände då Jesus träffade fyra av dem vid Galileiska sjön? b) Vilken del av dygnet var bästa tiden för fiske?
14 För nitton hundra år sedan var flera av Jesu apostlar yrkesfiskare i Galileiska sjön. De var lärjungar till Johannes döparen, och några dagar efter det att Jesus Kristus själv blivit döpt i vatten blev han bekant med dem i trakterna kring Jordanflodens övre dalsänka, inemot slutet av år 29 v.t. (Joh. 1:35—44) Några månader senare, året därpå, kom Jesus i kontakt med dessa yrkesfiskare just där vid Galileiska sjön. Men då hade Johannes döparen blivit fängslad av konung Herodes, och Jesus hade tagit upp Johannes döparens budskap och kungjorde: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.” (Matt. 4:12—17) En dag höll Jesus på att predika om Guds rike för folkskaror vid stranden av Galileiska sjön i närheten av det ställe där fyra yrkesfiskare hade arbetat hårt med sina nät. På den tiden fiskade judarna vanligtvis med nät av olika slag, och fyra slags nät omnämns i den Heliga skrift. (Hab. 1:15, 16; Pred. 9:12; Ps. 35:7, 8) Kvällen och natten ansågs vara bästa tiden för fiske, efter solnedgången och före soluppgången.
15, 16. a) Redogör för vad som hände då Jesus uppmanade Simon och dem som var med honom i båten att kasta ut näten till fångst. b) Vilken omedelbar verkan fick det som då hände?
15 ”Då nu en gång”, såsom Lukas 5:1—10 beskriver det för oss, ”folket för att höra Guds ord trängde sig inpå honom, där han stod vid Gennesarets sjö [Galileiska sjön], fick han se två båtar ligga vid sjöstranden; men de som fiskade hade gått i land och höllo på att skölja sina nät. Då steg han i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut något litet från land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket ifrån båten. Och när han hade slutat att tala, sade han till Simon: ’Lägg ut på djupet; och kasten där ut edra nät till fångst.’ Då svarade Simon och sade: ’Mästare, vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten.’ Och när de hade gjort så, fingo de en stor hop fiskar i sina nät; och näten gingo sönder.
16 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten, att dessa skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo och fyllde upp båda båtarna, så att de begynte sjunka. När Simon Petrus såg detta, föll han ned för Jesu knän och sade: ’Gå bort ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.’ Ty för detta fiskafänges skull hade han och alla som voro med honom betagits av häpnad, jämväl Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, som deltogo med Simon i fisket.”
17, 18. a) Vad var det som de fyra fiskarna insåg hade hänt? b) Varför gjorde Jesus inte det som Simon bad honom göra? Vad gjorde han i stället?
17 Det var andra med Simon Petrus i båten, till exempel hans bror Andreas, och möjligen deras far, Johannes. Jakob och Johannes var med sin far, Sebedeus, och lejda män i hjälpbåten. Petrus, Andreas, Jakob och Johannes insåg att Jesus hade utfört ett underverk genom att plötsligt ge upphov till en stor fångst av fisk just på ett område av sjön där man tidigare under natten inte träffat på någon fisk.
18 Detta ökade deras uppskattning av Jesus Kristus, som de redan kände personligen. Mer än någonsin kände Petrus nu, när han hade en så helig gudsman ombord i sin båt, vilken syndig människa han var och bad därför Herren Jesus gå bort ifrån honom. Men Jesus hade inte tänkt att han ensam skulle lämna båten. Tiden var nu inne då han skulle ha stadigvarande, verkliga efterföljare i bokstavlig mening. Jesus lugnade därför Petrus’ fruktan för sin syndfullhet, som det framgår av skildringen. ”Men Jesus sade till Simon: ’Frukta icke; härefter skall du fånga människor.’” I detta uttalande liknade Jesus människor vid fisk. Men tillsammans med vem skulle Petrus fånga människor likt fisk? Naturligtvis tillsammans med Jesus Kristus själv, ty Jesus bad Petrus komma med och fånga något större, nämligen ”människor”. Jesus inbjöd också Petrus’ bror Andreas att komma med i denna nya, spännande verksamhet. Båda gjorde det.
19. Vad gjorde Jakob och Johannes under tiden, och hur länge fortsatte de med detta?
19 Under tiden hade Petrus’ medhjälpare i fisket i Galileen, nämligen Jakob och Johannes tillsammans med sin far, Sebedeus, börjat laga sina nät i båten, eftersom näten hade gått sönder vid den mirakulösa fiskfångsten. Då gick Jesus, följd av Petrus och Andreas, utmed sjöstranden och ropade ut mot Jakob och Johannes i deras båt och inbjöd dem att komma med på ett större fiske. Det gjorde de också, och skildringen lyder: ”Och de förde båtarna i land och lämnade alltsammans och följde honom.” — Luk. 5:10, 11.
20. Hur beskriver Matteus och Markus denna händelse, då Jesus kallade de fyra fiskarna?
20 Aposteln Matteus och lärjungen Markus skildrar mycket kortfattat hur de fyra fiskarna blev kallade, men Matteus och Markus visar att Jesus riktade en direkt inbjudan till alla fyra att bli människofiskare. Markus 1:16—20 lyder: ”När han nu gick fram utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och Simons broder, Andreas, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare. Och Jesus sade till dem: ’Följen mig, så skall jag göra eder till människofiskare.’ Strax lämnade de näten och följde honom. När han hade gått litet längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus’ son, och Johannes, hans broder, där de sutto i båten också de och ordnade sina nät. Och strax kallade han dem till sig; och de lämnade sin fader Sebedeus med legodrängarna kvar i båten och följde honom.” — Matt. 4:18—20.
21. a) Hur kom det sig att Jesus, som var yrkessnickare, var väl skickad att lära dessa fyra att fiska människor? b) Vilket exempel kunde försäkra dem om att de inte behövde oroa sig för sitt livsuppehälle såsom människofiskare?
21 Jesus fångade där själv fyra mänskliga fiskar. Fastän han hade varit yrkessnickare i Nasaret, som låg i inlandet, och inte yrkesfiskare, visste han hur symboliska fiskar av mänskligt slag skulle fångas. Här började han nu ägna sig åt det mer än sex månader efter det att han blev döpt i Jordanfloden och smord med Guds heliga ande. Som en erfaren man visste han också hur man lär andra att fiska människor och fånga dem levande. Med detta syfte i tankarna kallade han till sig de fyra yrkesfiskarna och uppmanade dem att följa honom personligen och ta emot övning. Av den orsaken måste de överge sin fiskerinäring i Galileiska sjön. En vanlig fiskare kan sälja den fisk han fångar och således skaffa sig materiell utkomst. Men en människofiskare kan inte sälja människor och skaffa sig sitt livsuppehälle genom dem. Hur skulle Petrus, Andreas, Jakob och Johannes kunna skaffa sig utkomst såsom människofiskare, om de oupphörligt skulle följa Herren Jesus Kristus, den störste fiskaren av dem alla? Jo, Jesus hade ju själv övergivit allt vid den tidpunkt då han gick till Johannes döparen för att bli döpt, och han återupptog aldrig mer sitt arbete som snickare, och ändå försåg Jehova Gud honom med vad han behövde såsom människofiskare.
Ingen orsak att oroa sig för livsuppehället
22. a) Varför hade de inget skäl att betvivla att de skulle bli framgångsrika i att fiska människor? b) Varför satte Jesu död inte punkt för detta arbete att fiska människor?
22 Det fanns inget skäl för dessa före detta fiskare att betvivla att de skulle bli framgångsrika i att fånga människor så länge de handlade under ledning av sin chefsfiskare, Jesus Kristus. På hans uppmaning hade Petrus och Andreas i tro kastat ut sina nät till fångst i Galileiska sjön, på ett ställe där det såg ut att inte finnas någon fisk i vattnet, men ändå fick de en så stor fångst att de måste begära hjälp av sina arbetskamrater, Jakob och Johannes. Då började deras nät slitas sönder, och den väldiga mängden fisk som drogs ombord hotade att sänka båda båtarna. Om nu Jesus kunde åstadkomma sådant lyckat fiske, när det gällde vattendjur med fjäll och fenor, skulle han också kunna bli framgångsrik i fråga om att fånga mänskliga symboliska fiskar. Jesu död på tortyrpålen omkring tre år senare skadade inte eller satte punkt för detta viktigare arbete att fiska människor. På tredje dagen upprestes han från de döda och kom då i en sådan ställning att han kunde återuppliva sina trogna efterföljares fiskeriarbete.
23. a) Hade apostlarna nu sämre förutsättningar att fiska människor, eftersom Jesus efter sin uppståndelse uppehöll sig i de andliga regionerna? b) Hur kom det sig att sju lärjungar befann sig vid Galileiska sjön efter Jesu uppståndelse?
23 Jesus var visserligen frånvarande från dem i köttet, eftersom han hade blivit upprest från de döda såsom en odödlig andlig Guds Son och från och med då uppehöll sig i de osynliga andliga regionerna. Men nu var han bättre i stånd att göra detta arbete med att fiska människor till en fullständig framgång i världsvid skala. Han gav en uppmuntrande försäkran om detta vid ett tillfälle över en vecka efter det att han uppstått från de döda den sextonde dagen i månmånaden Nisan år 33 v.t. Genom änglar som uppenbarade sig för vissa lärjungar på morgonen den dag han uppstod uppmanade han sina trogna apostlar att lämna Jerusalem och provinsen Judeen och bege sig norrut till provinsen Galileen. Där skulle han uppenbara sig synligen för dem och ge dem ytterligare instruktioner. (Matt. 26:32; 28:7—10, 16; Mark. 16:6, 7) Därför hände det vid ett tillfälle att sju av Jesu lärjungar var samlade nära Galileiska sjön, som också kallades Tiberias’ sjö.
24, 25. a) Vad måste de sju svara en man på stranden som ställde frågor till dem, sedan de hela natten försökt fånga fisk? b) Vad uppmanade han dem att göra, och hur tog de sig därpå in till stranden?
24 När Petrus talade om att han skulle gå och fiska, sade de sex andra att de skulle följa med honom. Hela natten försökte de fånga fisk i sina nät men fick ingenting. Då stod plötsligt i gryningen en man på stranden. Hans röst bars över vattnet ut till dem i den lilla båten: ”Mina barn, haven I något att äta?” De ropade Nej! tillbaka. Sade han då till dem att de skulle sluta upp?
25 Så här läser vi: ”Han sade till dem: ’Kasten ut nätet på högra sidan om båten, så skolen I få.’ Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hop fiskar, att de icke förmådde draga upp nätet. Den lärjunge, som Jesus älskade, sade då till Petrus: ’Det är Herren.’ När Simon Petrus hörde, att det var Herren, tog han på sig sin överklädnad — ty han var oklädd — och gav sig i sjön. Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter sig nätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land än vid pass två hundra alnar. När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där och fisk, som låg därpå, och bröd. Jesus sade till dem: ’Tagen hit av de fiskar, som I nu fingen.’ Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder.”
26. a) Varför kan en fråga då ha uppstått om vem han var? b) Hur kunde det sägas att det var tredje gången som han uppenbarade sig för sina lärjungar efter sin uppståndelse?
26 När Jesus nu uppenbarade sig vid detta tillfälle, var han inte i samma materialiserade kropp som tidigare. Därför heter det vidare: Jesus ”sade ... till dem: ’Kommen hit och äten.’ Och ingen av lärjungarna dristade sig att fråga honom, vem han var, ty de förstodo, att det var Herren. Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock av fiskarna. Detta var nu tredje gången, som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.” (Joh. 21:1—14) Det vill säga, detta var tredje gången som Jesus hade uppenbarat sig för sina apostlar när alla eller mer än hälften av dem var tillsammans. Vid det första av dessa tillfällen, på kvällen den söndag då han uppstod, materialiserade sig Jesus och åt en del halstrad fisk för att bevisa för apostlarna att det inte var en ande de såg. — Luk. 24:22—43; Joh. 20:19—25.
27. Varför var det lämpligt att Jesus visade sin förmåga genom att två gånger låta dem få mirakulösa fiskfångster?
27 Det var mycket lämpligt att Jesus Kristus två gånger visade prov på sin förmåga genom att fylla apostlarnas nät med mirakulösa fångster av fisk. Han är ”den siste Adam”, och den förste Adam i Edens lustgård var en man som i vissa avseenden var ”en förebild till den som skulle komma”. (1 Kor. 15:45; Rom. 5:14) Till den förste Adam och hans hustru gavs befallningen av Gud, Skaparen, att ”råda över fiskarna i havet” och över alla de andra djuren på jorden. (1 Mos. 1:26—28) Det var förutsagt i Psalm 8:5—9 att den ”siste Adam”, Jesus Kristus, likaledes skulle råda till och med över fiskarna, och vi har faktiskt nedtecknade vittnesbörd om att han utövade sådan makt, i syfte att befrämja Guds rikes intressen. (Hebr. 2:5—9) När det till exempel en gång kom på tal om Jesus betalade tempelskatt, sade han till Simon Petrus: ”Gå ned till sjön och kasta ut en krok. Tag så den första fisk, som du drager upp, och när du öppnar munnen på honom, skall du där finna en silverpenning. Tag den och giv den åt dem för mig och dig.” — Matt. 17:24—27.
28. a) Vad kan de helt logiskt ha tänkt om arbetet att fiska människor, då de upplevt sådana mirakulösa fiskfångster? b) Varför behövde Jesus efter den andra mirakulösa fiskfångsten inte inbjuda dem att bli människofiskare?
28 Samtidigt som apostlarna erinrade sig att Jesus hade kallat dem till att bli människofiskare måste de ha fått sin tro styrkt för ett sådant arbete genom de två mirakulösa fiskfångsterna. De gånger de fått befallning av sin chefsfiskare, Jesus Kristus, hade de inte kastat ut sina nät förgäves. Det var logiskt för dem att tänka att när de lade ut sina nät på hans befallning för att fiska människor, skulle de inte dra upp näten tomma; det skulle finnas människor i dem som skulle samlas in för himmelriket. Efter den andra mirakulösa fiskfångsten vid Galileiska sjön behövde emellertid inte Jesus upprepa sin inbjudan till dem att följa honom och övergå från att fånga fisk till att fånga människor. Av den orsaken tog nu den uppståndne Jesus en annan bild, eftersom egenskapen kärlek nu måste tas med i räkningen. Därför läser vi i Johannes 21:15—17 (v. 15 enl. 1883; jfr Åk; NW):
29. Vilket samtal med frågor och svar inledde Jesus och Petrus därefter?
29 ”När de nu hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: Simon, Jonas’ [Johannes’] son, älskar du mig mer än dessa? Han sade till honom: Ja, Herre, du vet, att jag har dig kär. Han sade till honom: Föd mina lamm. Åter frågade han honom, för andra gången: ’Simon, Johannes’ son, älskar du mig?’ Han svarade honom: ’Ja, Herre; du vet, att jag har dig kär.’ Då sade han till honom: ’Var en herde för mina får.’ För tredje gången frågade han honom: ’Simon, Johannes’ son, har du mig kär?’ Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: ’Har du mig kär?’ Och han svarade honom: ’Herre, du vet allting; du vet, att jag har dig kär.’ Då sade Jesus till honom: ’Föd mina får.’”
30, 31. a) Varför är det svårt att veta vad Jesus menade då han använde pronomenet ”dessa” i sin första fråga till Petrus? b) Hur återger några nutida översättare frågan?
30 Fiskare älskar inte fiskar, men herdar älskar i sanning fåren, i synnerhet i det land, där Jesus levde sitt jordeliv. En herde ansvarade också för de får han hade i sin vård. Men vad Jesus egentligen menade då han frågade Petrus: ”Älskar du mig mer än dessa?” kan man inte så säkert veta. I bibelns grekiska text står det demonstrativa pronomenet ”dessa” i genitiv, pluralis, och i grekiskan har detta pronomen samma form i genitiv i alla tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. I en översättning av Nya testamentet av K. S. Wuest (1961) heter det t. ex.: ”Älskar du mig ... mer än dessa (fiskar)?” Alltså kan Jesus ha frågat Petrus om han älskade honom mer än sin verksamhet som yrkesfiskare i Galileiska sjön. Samma tanke kommer fram i G. M. Lamsas bibelöversättning (1957), där det heter: ”Älskar du mig mer än dessa ting?”
31 Den bibelöversättning som utgetts av James Moffatt (1922) väcker en annan tanke till liv. Det heter där: ”Älskar du mig mer än de andra göra?” (Jämför 1917 års svenska översättning; David Hedegårds översättning.) Samma kväll som Jesus blev förrådd åt sina fiender hade Simon Petrus skrutit med att han älskade Jesus mer än de andra apostlarna gjorde, men kort därefter underlät han att visa att hans kärlek var större än deras. (Matt. 26:31—35, 55, 56, 69—75) Men här vid Galileiska sjön skröt Petrus inte med att han hade större kärlek till Jesus än de andra. I The New English Bible (Nya testamentet, 1961) heter det emellertid: ”Älskar du mig mer än alla andra?”
32. Vems egenskaper måste Petrus visa, om han skulle kunna vinna människor, och om de som vanns skulle kunna hållas kvar, vilken egenskap måste Petrus då visa?
32 Vad det här pronomenet ”dessa” än kan betyda, grep sig Jesus an med att framhålla för Petrus hur han här på jorden kunde visa sin kärlek till sin osynlige uppståndne Herre och Mästare, dvs. genom att ta kärleksfull vård om Mästarens ”får” här på jorden. För att kunna vinna folk för Gud måste Petrus visa sig ha en fiskares egenskaper; men för att de som förts in i organisationen skulle kunna hållas kvar, måste Petrus visa en underherdes ömma kärlek till sin Mästares får.