Ting som ”himmelriket” är likt

”Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid?” — Luk. 13:18.

1, 2. Vilken profetia uppfyllde Jesus genom att använda liknelser i sin undervisning?

LIKNELSER utgjorde en framträdande beståndsdel i den undervisningsmetod Jesus Kristus använde för nitton hundra år sedan. På så sätt uppfyllde han en profetia i bibeln. Detta får vi reda på i den skildring av Jesu Kristi liv som skrevs av hans apostel Matteus Levi. Denne levnadstecknare säger oss:

² ”Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sade: ’Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara, vad förborgat har varit från världens begynnelse.’” — Matt. 13:34, 35; Ps. 78:2.

3. Vad kan liknelser som syftar på Guds rike kallas, och hur inledde Jesus dem?

³ Dessa liknelser, som särskilt syftade på Guds messianska rike, kan mycket väl kallas liknelser om Riket. Ibland inleddes de med orden: ”Himmelriket liknar” eller ”Vad skola vi likna Guds rike vid?” eller ”Vad skall jag likna Guds rike vid?” — Matt. 13:47, Hd; Mark. 4:30; Luk. 13:20.

4, 5. a) Hur många liknelser framställde Jesus, och vilken serie liknelser framställde han i Matteus, kapitel tretton? b) Under vilka omständigheter var det som Jesus, enligt Lukas 13:17—21, framställde liknelserna om senapskornet och surdegen?

⁴ Jesus omtalas ha framställt trettio liknelser. Enligt det trettonde kapitlet i Matteus’ evangelium framställde Jesus en gång en serie om sju liknelser om Riket i nära förbindelse med varandra. Först var det liknelsen om såningsmannen, sedan den som handlade om vetet och ogräset, och därefter kom liknelserna om senapskornet, surdegen som blandades i degen, skatten som blivit gömd i åkern, den dyrbara pärlan och noten. (Matt. 13:1—50) Evangelieskribenten Lukas inleder liknelserna om senapskornet och surdegen på ett annat sätt och säger:

⁵ ”När han sade detta, blygdes alla hans motståndare; och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar, som gjordes av honom. Så sade han då: ’Vad är Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid? Det är likt ett senapskorn, som en man tager och lägger ned i sin trädgård, och det växer och bliver ett träd, och himmelens fåglar bygga sina nästen på [fann tillhåll bland, NW] dess grenar.’ Ytterligare sade han: ’Vad skall jag likna Guds rike vid? Det är likt en surdeg, som en kvinna tager och blandar in [tog och gömde, NW] i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.’” — Luk. 13:17—21.

6. Vad kan man vara benägen att mena att Jesus ville visa genom liknelserna, med tanke på att han framställde dem efter det att folket glatt sig över de gärningar han gjorde?

⁶ På grund av att ”allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar, som gjordes av honom”, kan man vara benägen att mena att Jesus reagerade på den glädje som ”allt folket” gav uttryck åt på så sätt att han framställde två profetiska liknelser för att visa hur Guds rike inte skulle utgöras av enbart en ”liten hjord”, som Jesus hade antytt tidigare, i Lukas 12:32. I stället, kan man tänka, skulle det växa och uppnå stor omfattning, och hela världen av människor skulle likna fåglar genom att de fann tillhåll i den tillflykt som Riket erbjöd. Det skulle också innebära att den stora massan av människor skulle genomsyras av kristendomens sanna läror. Det heter till exempel i teologie doktor H. A. W. Meyers bok Critical and Exegetical Handbook to the Gospel of Matthew (engelska upplagan av år 1884), på sidan 259, stycket tre:

Liknelsen om senapskornet är avsedd att visa att det stora brödraskap som består av dem som skall ha del i det messianska riket, dvs. Guds sanna folk utgörande det framtida rikets statskropp, är bestämt att utvecklas från en ringa begynnelse till en stor skara och därför skall växa vitt och brett; ... ”från att vara en liten hjord växte de till att bli en tallös skara”. Liknelsen om surdegen är å andra sidan ämnad att visa hur det messianska rikets specifika inflytande (Ef. iv. 4 ff.) gradvis genomtränger alla framtida undersåtar till dess att hela skaran genom detta medel intensivt förs in i detta andliga tillstånd, som gör den kvalificerad att bli upptagen i riket.

7, 8. Vilken allvarlig fråga och vilken av Jesu liknelser om Riket upptecknar Lukas därefter?

⁷ Det är emellertid ett faktum som här är värt att tas i betraktande som betydelsefullt. Det är följande: Omedelbart efter det att Lukas redogjort för dessa två liknelser som Jesus framställde och därefter omtalat att Jesus vandrade från plats till plats och undervisade, inskjuter evangelieskribenten en fråga som ställdes av en viss man: ”Herre, är det allenast få, som bliva frälsta?” Tycktes Jesu svar vara i överensstämmelse med den antydan som låg i frågan? Vittnade det om ett rike med en ”liten hjord”? — Luk. 13:22, 23.

⁸ Lyssna: ”Då svarade han dem: ’Kämpen [Bemöda er kraftigt, NW] för att komma in genom den trånga dörren; ty många, säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det. Om husbonden har stått upp och tillslutit dörren och I sedan kommen och ställen eder därutanför och klappen på dörren och sägen: ”Herre, låt upp för oss”, så skall han svara och säga till eder: ”Jag vet icke, varifrån I ären.” Och I skolen då säga: ”Vi hava ju ätit och druckit med dig, och du har undervisat på våra gator.” Men han skall svara: ”Jag säger eder: Jag vet icke, varifrån I ären; gån bort ifrån mig, alla I ogärningsmän.” Där skall då bliva gråt och tandagnisslan, när I fån se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder själva utkastade.’” (Luk. 13:23—28) Alla som verkligen kommer in genom den ”trånga dörren” måste alltså ”bemöda ... [sig] kraftigt”. — Lägg också märke till Lukas 13:5—9.

9. Vilken förklaring av liknelsen om surdegen gav J. H. Paton i ett bidrag till Zion’s Watch Tower för april 1881?

⁹ I tidskriften Zion’s Watch Tower (Zions Vakt-Torn) för april 1881 fanns på sidan 5 ett bidrag som skrivits av J. H. Paton. Det handlade om liknelsen om surdegen. I sitt resonemang sade han:

Detta verk av framåtskridande och lysande framgång tycks vara illustrerat genom Frälsarens liknelse, i vilken han jämförde himmelriket med surdeg, som en kvinna tog och gömde i tre skäppor mjöl till dess alltsammans var syrat. Matt. 13:33. En mycket rimlig och, vill vi tillfoga, kraftfull invändning mot denna tillämpning av liknelsen grundas på det förhållandet att surdeg i bröd och surdeg som gäller lära i bibeln omtalas som element kännetecknade av orenhet och av fördärv. Skulle Frälsaren låta himmelriket vara representerat av ett element eller en process som kännetecknas av fördärv? Vi förstår att Frälsaren i liknelsen använder en enda egenskap hos surdegen, nämligen dess kraft att tränga igenom. Den upphör inte förrän verket är utfört, och därför kommer Guds rike inte att upphöra med sin verksamhet förrän förbannelsen är avlägsnad.

10. Vilken kommentar till liknelsen om surdegen gavs i Zion’s Watch Tower för 15 maj 1900?

¹⁰ Men i Zion’s Watch Tower för 15 maj 1900, sidan 154, framfördes invändningar mot denna uppfattning. Under underrubriken ”Liknelsen om surdegen” hette det: ”Surdeg representerar fördärv genom hela Skriften. I alla övriga exempel på hur ordet används i bibeln framställs surdeg som något ont, en orenhet, något som befläckar. ... Det förefaller inte rimligt att vår Herre här skulle använda ordet surdeg så som kristna människor i allmänhet antar, nämligen i god bemärkelse, som någonting som antyder något den helige andes ynnestbevis. Tvärtom lägger vi märke till konsekvens i alla hans läror, och vi kan vara lika säkra på att han inte skulle använda surdeg som en symbol av rättfärdighet som att han inte skulle använda spetälska som en symbol av helighet.”

11. Hur förklarades liknelsen om surdegen i The Watch Tower för 15 juni 1910?

¹¹ I The Watch Tower för 15 juni 1910, sidan 205, följdes samma tankegång. Det hette där under rubriken ”Surdeg gömd i mjöl”: ”Liknelsen om ’surdegen’ (v. 33) förklarar den process varigenom kyrkan eller församlingen, precis som det blivit förutsagt, skulle komma i ett orätt tillstånd. Precis som när en kvinna tog sin deg och lade surdeg (jäst) i den och resultatet blev att hela degen syrades, så skulle det också bli med Kristi kyrka; den föda som allt husfolket hade skulle bli syrad eller fördärvad. Varje del skulle bli mer eller mindre förvrängd genom de falska lärornas surdeg, som skulle genomtränga alltsammans. På så sätt har i vår tid nästan varje lära som inskärptes av Jesus och hans apostlar blivit mer eller mindre förvänd eller förvanskad genom de mörka tidsåldrarnas villfarelser.” — Se också The Watch Tower för 15 juni 1912, sidorna 198, 199, under rubriken ”Liknelsen om surdegen”.

Surdeg och vin

12. Vad kunde den tidigare nämnde medarbetaren i Zion’s Watch Tower som en invändning ha insisterat på, och vilken liknelse som Jesus framställde angående vin och läglar kunde han ha nämnt?

¹² Om J. H. Paton, i likhet med redaktören för The Watch Tower, C. T. Russell, hade varit vid liv vid den tiden, kunde han ha protesterat mot dessa artiklar i de här numren av The Watch Tower under åren 1900, 1910 och 1912. Han kunde ha yrkat på att The Watch Tower skulle hålla fast vid ”en enda egenskap hos surdegen [i Jesu liknelse], nämligen dess kraft att tränga igenom”. Eftersom denna kraft att tränga igenom beror på den jäsning som orsakas, kan han ha hävdat att jäsning är jäsning, någonting som skall betraktas objektivt. Därför kan han ha hänvisat till Matteus 9:17, där Jesus säger: ”Ej heller slår man nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle läglarna sprängas sönder och vinet spillas ut, jämte det att läglarna fördärvades. Nej, man slår nytt vin i nya läglar, så bliva båda delarna bevarade.” — Även Markus 2:22; Lukas 5:37, 38.

13. a) I vilken bemärkelse används alltså vinjäsningen som en symbol? b) Vilken fråga uppstår med tanke på detta beträffande den symboliska innebörden i jäsning som orsakas av surdeg?

¹³ Den ännu pågående jäsningen av det nya vinet orsakar gasbubblor och spränger de gamla läglarna, som inte är elastiska. Vinjäsningen verkar för ett gott ändamål, och därför används jäsningen här på ett gott sätt och är en symbol av någonting gott. Men talar detta för att den jäsning som orsakas av surdeg används som en symbol av någonting gott i liknelsen om kvinnan som gömde surdeg i tre skäppor mjöl till dess alltsammans hade bringats till jäsning? Och finns det således ett undantag eller två från bibelns bruk av surdeg som en symbol av det som är dåligt och ont? Använder bibeln surdeg som en symbol på ett tvåfaldigt sätt, dels som en symbol av det som är gott och rättfärdigt och dels också som en symbol av det som är dåligt och ont?

14. Vilket faktum visar att bibeln inte jämställer vinjäsning med jäsning orsakad av surdeg som blivit tillsatt i en deg?

¹⁴ Men hur kan det med rätta hävdas att bibeln använder surdeg på ett sådant tvåfaldigt sätt, när det vid firandet av påsken och den sju dagar långa högtid som följde därpå förhöll sig så att det var tillåtet att dricka vin, under det att all surdeg var förbjuden och överträdelse av detta förbud straffades med döden? (3 Mos. 23:5—13; Luk. 22:7—20) Behandlar således bibeln alla jäsningsprocesser och deras genomträngande kraft på samma sätt? Behandlar bibeln enbart den genomträngande kraft som orsakas av jäsningen som den enda faktor som skall tas i betraktande, oberoende av vad som orsakar jäsningen? Det skriftenliga svaret är: Nej! I annat fall skulle vi inte finna den tydliga skillnaden vid firandet av påsken och den veckolånga osyrade brödets högtid som följde på påsken.

15. Vad är den avgörande faktorn när det gäller jäsning, och har således liknelsen om surdegen positiv eller negativ innebörd?

¹⁵ Det är därför tydligt att jäsningen med sin genomträngande kraft inte i sig själv är den avgörande faktorn, så att den intar en ställning som är antingen god eller dålig, när det gäller den symboliska innebörden. Den avgörande faktorn är i stället det som fogas till för att befrämja jäsningen. I den Heliga skrift är jäsningen (som faktor) inte isolerad från det som orsakar den. Följaktligen förhåller det sig så att den jäsning som av naturen uppkommer vid vinframställning inte jämställs med den jäsning som befrämjas i en deg genom en tillsats, jäst, nämligen surdeg.a När alltså någon hänvisar till jäsningen av nytt vin som hälls i nya läglar för att visa att surdeg som tillfogas vid brödbak är en symbol av det som är gott och rättfärdigt, har han inte fattat vad saken gäller. Hans argument är inte grundat på bibeln. Av detta skäl gäller inte det argument som framfördes av J. H. Paton i Zion’s Watch Tower för april 1881. Den inspirerade bibeln förpliktar oss verkligen att göra skillnad i fallet med surdeg som symbol. Följaktligen är liknelsen om surdegen inte en liknelse med positiv innebörd; den har tvärtom negativ innebörd. Men vi skall lägga fram mera i denna sak som gäller surdeg längre fram i vårt dryftande.

”Himmelriket är likt” olika ting

16, 17. Varför kan någon göra invändningar mot det här sagda på grund av hur liknelserna om senapskornet och surdegen inleds? Men vad slags inledning ges åt liknelsen om noten, och i vad slags funktion används noten?

¹⁶ Är det så att den tidigare förklaringen av liknelsen om surdegen, den som framfördes i The Watch Tower år 1900, 1910 och 1912, gäller i dag, när Jesu liknelser når höjdpunkten i sin uppfyllelse? Ja, verkligen! Somliga som studerar bibeln kan vara benägna att göra invändningar, eftersom, säger de, det är ”himmelriket” som sägs vara likt surdeg och likt ett senapskorn. (Matt. 13:31—33) Ja, men det är också så att Jesus i den sjunde och sista liknelsen i serien i Matteus’ trettonde kapitel sade:

¹⁷ ”Himmelriket [är] likt en not, som lades ut i havet och samlade ihop fiskar av alla slag. När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. — Så skall det ock ske vid tidens ände [avslutningen på tingens ordning, NW]: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.” — Matt. 13:47—50; v. 47 enl. NW.

18. a) Vilka frågor väcks alltså med avseende på liknelsen om noten och liknelsen om de förståndiga och de oförståndiga jungfrurna? b) Vad var det uppenbarligen Jesus menade med orden ”himmelriket är likt”?

¹⁸ Nu vet vi ju att de som utgör ”himmelriket” eller det messianska ”Guds rike” är Lammet, Jesus Kristus, och hans 144.000 andliga israelitiska efterföljare. (Upp. 7:4—8; 14:1—5) Därför är vi här förpliktade att fråga: Menade Jesus att rikesklassen, som består av 144.001 medlemmar, är lik en not, som inom sig har ”onda” och ”rättfärdiga” individer, och att den hanteras av änglar som är underlägsna Jesus Kristus? Vi kommer också ihåg att Jesus inledde en annan liknelse med orden: ”Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen. Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.” (Matt. 25:1, 2) Skall vi förstå detta så att rikesklassen, som består av ett hundra fyrtiofyra tusen en medlemmar, är uppdelad i hälften oförståndiga individer och hälften förståndiga? Aldrig skulle det kunna vara så! Det är alltså uppenbart att Jesus med uttrycket ”himmelriket är likt” menade att det i förbindelse med himmelriket finns en detalj som är lik det ena eller det andra. Det kan också vara så att angelägenheter i förbindelse med Riket kommer att vara på det ena eller det andra sättet.

19, 20. a) Vad behöver vi veta om syftet med serien av liknelser för att vi skall komma fram till den rätta insikten? b) Varför var det som Jesus, enligt vad han själv sade, talade till folket i liknelser?

¹⁹ Denna insikt om uttryckens innebörd medger att Jesus illustrerar dåliga såväl som goda utvecklingstendenser med avseende på ”himmelriket” eller det messianska ”Guds rike”. För att komma till den rätta insikten måste vi ta hänsyn till i vilket syfte liknelsen eller serien av liknelser framställdes. Jesus själv underrättade oss om detta syfte. Sedan han offentligt hade framställt liknelsen om de fyra slagen av jord i vilka såningsmannens säd föll, frågade hans lärjungar honom: ”Varför talar du till dem i liknelser?” Låt oss nu lägga märke till Jesu svar:

²⁰ ”Eder [dvs. lärjungarna] är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom [för att citera från Jesaja 6:9, 10] de med seende ögon intet se och med hörande öron intet höra och intet heller förstå. Så fullbordas på dem Esaias’ profetia, den som säger: ’Med hörande öron skolen I höra och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se och dock alls intet förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.’” — Matt. 13:10—15.

21. a) Hur uppfylldes Jesaja 6:9, 10 i fråga om Israel genom att Jesus använde liknelser? b) Hur belyste liknelsen om de fyra slagen av jord detta faktum?

²¹ Detta var Jesu angivna syfte med att tala till Israels folk i liknelser — att uppfylla Psalm 78:2. Genom liknelser visade Jesus också att profetian i Jesaja 6:9, 10 skulle bli uppfylld, nämligen att jämförelsevis få, en kvarleva, skulle ta emot hans sanna budskap och bli verkliga kristna som var värdiga ”himmelriket”. I liknelsen om såningsmannen talade han till exempel om fyra olika slag av jord, men tre av dessa fyra jordar visade sig vara improduktiva. Bara det goda slaget av jord gav avkastning i överflöd, trettiofalt, sextiofalt, hundrafalt, i fråga om kungörandet av budskapet om Riket. (Matt. 13:3—8) I den allra första liknelsen i serien dominerade alltså den negativa aspekten vad ”himmelriket” beträffar.

22. På vilken klass uppfylls Jesaja 6:9, 10, när det gäller Jesu liknelse om vetet och ogräset?

²² I den därpå framställda liknelsen om vetet och ogräset sådde fienden ogräs i veteåkern, så att åkern, när skördetiden var inne, var vanställd genom överflödet av ogräs. Jesus förklarade att den ”goda säden” är de sanna smorda kristna, ”rikets barn”. Ogräset är motsatsen till detta — de är skenkristna, i själva verket ”den ondes söner” (Åk), söner till djävulen, som sådde dem. Skördetiden är ”avslutningen på en tingens ordning” (NW), där vi nu befinner oss. När vi ser ut över det andliga skördearbete som har pågått sedan våren 1919, vad lägger vi då märke till? ”Rikets barn”, som blir inbärgade under änglars vägledning, är enbart en kvarleva, som i denna tid uppgår till omkring tio tusen som tar del av emblemen, bröd och vin, vid firandet av Herrens aftonmåltid. Sedan år 1948, då rapporten visar att de uppgick till 25.395, har de minskat i antal. Å andra sidan uppgår de som till skenet är ”rikets barn”, vilka profetian i Jesaja 6:9, 10 uppfylls på, till omkring ett tusen millioner medlemmar av kristenhetens kyrkosamfund. — Matt. 13:24—30, 36—43.

23. Hur många vidtar en positiv åtgärd i liknelsen om den gömda skatten?

²³ I liknelsen om den skatt som blivit gömd i en åker är det en enda man som upptäcker denna skatt och ”säljer allt vad han äger och köper den åkern”. Alla de övriga hade sin uppfattning om vad som var värdefullt inriktad åt ett annat håll, eftersom deras ögon var som förblindade och inte såg det dolda värdet i denna åker. — Matt. 13:44.

24. Hur många resande köpmän var villiga att betala priset för pärlan i liknelsen om den dyrbara pärlan?

²⁴ I liknelsen om ”en pärla av högt värde” är det en enda ”resande köpman” som längtar efter att äga den mest sällsynta pärla som står att få. Han var den ende som ”gick ... bort och sålde genast allt vad han hade och köpte den”. Alla de övriga resande köpmännen sökte någonting annat som de menade vara värdefullt, sannolikt någonting som inte skulle kosta dem allt vad de hade för att de skulle kunna få ihop det belopp som krävdes för att köpa det. — Matt. 13:45, 46, NW.

25, 26. a) Vid vilken tid når liknelsen om noten och liknelsen om veteåkern höjdpunkten i sin uppfyllelse? b) Hur uppfylls profetiorna när det gäller de ”rättfärdiga” och när det gäller de skenkristna?

²⁵ I liknelsen om noten är det så att detta redskap för storfiske, skött av fiskare som föreställer ”änglarna”, samlar ihop ”fiskar av alla slag”, fiskar som är lämpliga att äta för judar som håller lagen och andra fiskar som är förbjudna enligt Mose lag. Bara de fiskar som var lämpliga att äta samlades i kärl — de övriga kastades bort som avskyvärda. — Matt. 13:47—50.

²⁶ Det är här på jorden, i ”avslutningen på tingens ordning”, som vi befinner oss i sedan år 1914, som liknelsen om veteåkern kommer till höjdpunkten i sin uppfyllelse. Allteftersom de olika åtgärderna för att ”skilja de onda från de rättfärdiga” vidtas, under osynlig vägledning av Guds heliga änglar, vad lägger vi då märke till vara fakta i förbindelse med ”himmelriket”? Är de ”rättfärdiga”, som kallas till det himmelska riket, i överväldigande majoritet? Tvärtom är de en oansenlig andlig ”kvarleva”, under det att kristenhetens kyrkomedlemmar, som förväntar att komma till himmelen vid döden, räknas i hundratals millioner. Profetian i Jesaja 6:9, 10 uppfylls i fråga om dessa skenkristna. De kommer att kastas i den ”eld” som hör samman med den ”stora vedermöda”, som ligger alldeles framför oss. (Matt. 13:47—50) Kristenheten, förfalskningen av ”himmelriket”, är således inte platsen för någon som nu söker en tillflykt.

[Fotnoter]