Trohet i bruket av ”den orättfärdiga rikedomen”
”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen, så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna. Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket. Alltså: om ni inte har visat er trogna i förbindelse med den orättfärdiga rikedomen, vem skall då anförtro er det som är sant?” — Luk. 16:9—11.
1. Hur och varför skaffade sig, enligt Lukas 16:1—7, en viss förvaltare vänner åt sig?
SOM förvaltare hade mannen en ställning av stort förtroende, eftersom han hade hand om sin herres affärer. Men den här mannen blev skyldig till allvarlig misskötsel och skulle till att fråntas sitt förvaltarskap för att sändas ut ur sin herres hus utan medel till försörjning. Medan han fortfarande hade en förvaltares myndighet handlade han snabbt för att göra sig omtyckt av dem som stod i skuld hos hans herre genom att i hög grad minska deras skulder. På detta sätt skaffade han sig vänner som skulle bidra till hans uppehälle sedan han blivit utkastad på gatan. — Luk. 16:1—7.
2. a) Vad var den viktigaste punkten i Jesu liknelse om den orättfärdige förvaltaren? b) Vilka frågor kan detta väcka?
2 Jesus Kristus använde detta exempel på klokhet för att lära ut en viktig lärdom: ”Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdiga rikedomen, så att de, när den tar slut, må ta emot er i de eviga hyddorna.” (Luk. 16:9) Detta ger upphov åt frågorna: Vad är denna ”orättfärdiga rikedom”? Vilka är det som är ägare av ”de eviga hyddorna”? Och hur kan vi skaffa oss dem till vänner med hjälp av ”den orättfärdiga rikedomen”?
3. Vad är den ”orättfärdiga rikedomen”, och hur kan detta visas med hjälp av bibeln?
3 Det finns helt visst inget som är orättfärdigt i andliga rikedomar. Men detta kan inte sägas om materiell rikedom. Både innehavet av och åstundan efter materiell rikedom kan föranleda människor att begå orättfärdiga handlingar. Rika människor kan bli förtryckande, hårda och känslolösa. I stället för att reagera på ett medkännande sätt för nödställda människor kan de orättvist utnyttja dem. Den kristne lärjungen Jakob påminde medtroende: ”De rika förtrycker er, och de släpar er inför domstolar, inte sant? De hädar det sköna namn som ni har blivit kallade med, inte sant?” (Jak. 2:6, 7) Somliga sådana rika personer tillfredsställde sin fördärvade åstundan efter njutning, medan de samtidigt vägrade att betala lönerna till sina arbetare. (Jak. 5:4, 5) På grund av en pådrivande åstundan att vinna rikedom har andra människor tillgripit bedrägeri och svek för att nå sina mål. I deras fall har det bibliska ordspråket visat sig vara sant: ”Den som hastar att vinna rikedom skall inte förbli oskyldig.” (Ords. 28:20, NW) Med tanke på alla de icke önskvärda faktorer som så ofta hör samman med materiell rikedom kunde Jesus Kristus med rätta tillämpa uttrycket ”orättfärdig” på den.
4. Vad sade Jesus om säkerheten i ”den orättfärdiga rikedomen”, och hur kan förhållandena tydliggöras genom fakta från historien?
4 Det är också värt att lägga märke till att Guds Son angav att denna ”orättfärdiga rikedom” kunde ta slut. Pengar kan till exempel snabbt förlora sitt värde genom inflation eller devalvering. Krig, revolutioner, översvämningar, jordbävningar och andra katastrofer kan också bringa människor till fattigdom. Hur dåraktigt är det inte därför för vem det vara må att sätta sin förtröstan till materiella ting och göra strävan efter ägodelar till sitt viktigaste intresse i livet!
5. Vilka är ägarna av ”de eviga hyddorna”, och varför förhåller det sig så?
5 Målet för Jesu sanna lärjungar bör vara att använda sin ”orättfärdiga rikedom” till att få dem som äger ”de eviga hyddorna” till vänner. Eftersom ingen hydda eller boningsort på jorden kan sägas vara evig, är det uppenbart att ”de eviga hyddorna” måste vara himmelska. De är i den evige Gudens, Jehovas, och hans Sons ägo. Jesus Kristus sade till sina apostlar: ”I min Faders hus finns många boningar. Om det icke vore så skulle jag ha sagt er det. Jag går bort för att bereda rum åt er.” — Joh. 14:2, Hedegård.
6. a) Varför är Gud och Kristus inte i behov av våra materiella ting? b) Hur kan vi göra Gud och Kristus till våra vänner med hjälp av ”den orättfärdiga rikedomen”?
6 På grund av sin ställning som Skapare äger Jehova Gud allting, och som arvinge till allting har hans förstfödde Son del i denna äganderätt. (Ps. 50:10—12; 2 Kor. 8:9; Hebr. 1:1, 2) Detta betyder att det inte finns någonting av materiell art som vi människor kan ge åt dem. Att vi skaffar oss den högste Guden och hans Son till vänner med hjälp av ”den orättfärdiga rikedomen” skulle följaktligen helt enkelt betyda att vi använder denna rikedom på ett sätt som ger deras godkännande. Detta inbegriper att man har den rätta inställningen i fråga om att använda materiella ting till gagn för andra. Jesus Kristus gav rådet: ”Låt ... inte din vänstra hand veta vad din högra gör, så att dina barmhärtighetsgåvor kan vara i det fördolda.” (Matt. 6:3, 4) Och aposteln Paulus skrev till korintierna: ”Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty ’Gud älskar en glad givare’.” — 2 Kor. 9:7, 1917.
ATT HJÄLPA DE BETRYCKTA
7. Hur betraktar Jehova Gud och Jesus Kristus våra osjälviska uttryck för frikostighet gentemot nödställda människor?
7 När vi villigt och osjälviskt kommer till deras hjälp som är verkligt nödställda, betraktar Jehova Gud och hans Son detta som om det var gjort mot dem. I bibeln läser vi: ”Den som bedrar den ringe har smädat hans danare, men den som visar den fattige ynnest ärar honom.” (Ords. 14:31, NW) ”Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN [Jehova] och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.” (Ords. 19:17) Jesus Kristus sade något liknande, när han framhöll vad som skiljer de godkända fåren från de domfällda getterna: ”I den mån, som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, har ni gjort det mot mig.” (Matt. 25:40) ”I den mån, som ni inte har gjort det mot en av dessa minsta, har ni inte gjort det mot mig.” — Matt. 25:45.
8. a) Hur betydelsefull är omsorgen om de fattiga och betryckta? b) Vilket ansvar har barn gentemot behövande föräldrar och deras föräldrar, och hur skall underlåtenhet att fullgöra detta ansvar betraktas? c) Hur kan en kristens ansvar gentemot medtroende jämföras med hans ansvar gentemot människor utanför församlingen?
8 Villighet att komma till de fattigas och betrycktas hjälp är följaktligen viktig för att man skall vara en sann tillbedjare av Jehova. (Job 29:16; 31:19—22) Lärjungen Jakob skrev: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig utan fläck från världen.” (Jak. 1:27) Sådan aktiv omsorg om de betryckta och dem som befinner sig i ogynnsamma förhållanden bör börja med ens egna släktingar. Det är till exempel så att bibeln förpliktar barn och barnbarn att ta vård om behövande föräldrar och far- och morföräldrar. (1 Tim. 5:4) Avsiktlig underlåtenhet att fullgöra denna ansvarsuppgift innebär ett förnekande av den kristna tron. (1 Tim. 5:8) Eftersom de sanna kristna utgör en skara av bröder, måste de vidare ta hand om behövande medlemmar av församlingen bland sig innan de går ut för att bistå personer utanför församlingen. Detta är i överensstämmelse med principen: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — Gal. 6:10.
9. Vilka bör avgöra om hjälp från församlingen skall ges åt individer, och vad bör avgöra vilka som är kvalificerade för sådan hjälp?
9 Mycket i fråga om kristet givande kan göras på individuell grundval. Men i somliga fall kan den lokala församlingen behöva utnyttja sina genom bidrag insamlade medel till att ge ekonomisk hjälp åt vissa som är anslutna till församlingen. Det bör vara de äldste som avgör vilka som skall ha rätt till penningbistånd och i vilken utsträckning. Enligt vad som framgår av 2 Tessalonikerna 3:10 och 1 Timoteus 5:9, 10 bör hjälp från församlingen, särskilt när den ges regelbundet, gälla sådana behövande personer som är goda föredömen i kristet liv.
UNDERSTÖDSVERKSAMHET I STOR SKALA
10. Vilket mönster har vi till vår vägledning när det gäller att handha omfattande understödsåtgärder?
10 Dessutom kan det vara tillfällen då omfattande understödsåtgärder kan behöva företas för medtroende i andra församlingar, kanhända till och med i andra delar av världen. En undersökning av understödsverksamhet i stor skala inom den kristna församlingen under första århundradet uppenbarar hur detta bör handhas.
11. a) Vilka hade ursprungligen tillsyn över understödsverksamheten i församlingen under det första århundradet? b) Vad slags män anförtroddes längre fram ansvarsuppgifter i förbindelse med understödsarbetet?
11 I början tog apostlarna emot frivilliga bidrag och hade sedan tillsyn över fördelningen av medel till de behövande. (Apg. 4:34, 35) När församlingen växte i antal, var detta inte längre praktiskt. Längre fram sattes sju män ”fulla av ande och vishet” till att säkerställa att inga förtjänta änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. Dessa sju män ägde sina medtroendes förtroende. (Apg. 6:1—6) Stor omsorg utövades för att de som hade hand om de bidrag som mottogs för understödsverksamheten skulle vara pålitliga och trovärdiga män. Beträffande dem som skulle föra de insamlade medlen från Korint till Jerusalem skrev aposteln Paulus till församlingen i Korint: ”Vilka män ni än genom brev godkänner för att skaffa er välmenta gåva vidare till Jerusalem [skall jag sända].” — 1 Kor. 16:3.
12. a) Hur bör understödsåtgärder finansieras i vår tid? b) Vilka anordningar finns bland Jehovas vittnen för detta?
12 I överensstämmelse med det föredöme som gavs av församlingen under det första århundradet bör understödsverksamhet i vår tid finansieras genom frivilliga bidrag. Dessutom behövs pålitlig, samordnad ledning. För att understödsåtgärderna skall kunna handhas på ett ordnat sätt sänder Jehovas vittnens församlingar bidrag till Watch Tower Society, 124 Columbia Heights, Brooklyn, New York, USA, eller till något av Sällskapets avdelningskontor. När det inträffar en katastrof, tar Sällskapet eller den lokala organisationen kontakt med de äldste som representerar de drabbade församlingarna och tar reda på deras behov av understöd. Absolut nödvändiga förråd, förnödenheter och penningmedel ställs då till förfogande för understödsåtgärder, som vanligen organiseras med hjälp av de äldste på platsen.
13. Hur bör de äldste handha angelägenheterna, när de erhåller pålitliga informationer om ett behov av materiell hjälp?
13 Så snart som pålitliga informationer erhålls om bröder som kommit i en verklig nödsituation, kan de äldste i varje närliggande församling göra pålysningar om privilegiet att bidra till understödsverksamheten. Då kommer alla att vara i den ställningen att de kan avgöra vad de kan vara i stånd att ge. Ett bibliskt exempel på detta finner vi i Apostlagärningarna 11:27—29, där vi läser: ”Nu kom i dessa dagar profeter ner från Jerusalem till Antiokia. En av dem vid namn Agabus reste sig och började genom anden antyda att en stor hungersnöd var på väg att komma över hela den bebodda jorden; vilken, vad det beträffar, inträffade på Klaudius’ tid. Då bestämde sig lärjungarna, var och en av dem i den mån som någon hade råd, för att sända understöd till de bröder som bodde i Judeen.” Det är på liknande sätt i vår tid — för att penningmedel till understödsverksamhet skall finnas tillgängliga för omedelbart bruk sänder många församlingar och individer periodiskt bidrag till Sällskapet Vakttornets huvudkontor i Brooklyn eller till något av dess avdelningskontor.
BIDRAG TILL UTBREDNINGEN AV ANDLIGA INTRESSEN
14. a) Vad är Guds tjänares främsta ansvarsuppgift i vår tid? b) Hur har det tryckta ordet varit till hjälp i att fullgöra denna ansvarsuppgift? c) Hur har pengar till att bygga och vidmakthålla tryckerier blivit tillgängliga? d) I vilka andra syften har penningmedel som getts som bidrag blivit använda?
14 Det är visserligen mycket viktigt att sörja för materiell hjälp åt dem som är verkligt nödställda, men Guds tjänares främsta ansvarsuppgift är att ge andlig hjälp åt människor inom och utanför församlingen. I modern tid har detta i hög grad underlättats genom det tryckta ordet. Bidrag och räntefria lån som ställts till förfogande för Sällskapet Vakttornet och dess avdelningskontor har gjort det möjligt att bygga och vidmakthålla tryckerier, där biblar och biblisk litteratur kan framställas till en kostnad som ligger långt under det pris som kommersiella företag skulle behöva ta ut. På så sätt kan också mycket fattiga människor få publikationer antingen gratis eller till ett obetydligt bidrag. Dessutom används medel som getts som bidrag till stöd för missionärsverksamhet och för att bistå andra heltidsarbetare, däribland resande äldste, så att de kan få till det nödvändigaste.
15. Vad visar bibeln om det tillbörliga i att ekonomiskt hjälpa dem som helt och hållet ägnar sig åt att sörja för andras andliga intressen? (1 Kor. 9:6—18; Gal. 6:6; Fil. 4:14—18)
15 Att medel som lämnats som bidrag med rätta kan användas för att hjälpa dem som har tillsyn över andras andliga intressen blir klargjort i 1 Timoteus 5:17, 18: ”De äldste som presiderar på utmärkt sätt må anses värda dubbel heder, särskilt de som arbetar strängt med tal och undervisning. Skriftstället lyder ju: ’Du skall inte binda till munnen på en tjur när den tröskar’, och: ’Arbetaren är värd sin lön.’” Detta betyder inte att äldste bör få lön för sitt arbete. Men i överensstämmelse med skriftenliga principer är det tillbörligt att Jehovas vittnens styrande krets, liksom också Jehovas vittnens organisationer i olika länder, använder penningmedel — vilka getts som bidrag — för att i materiellt avseende bistå dem som på detta sätt blir i stånd att mera helt och fullt ägna sig åt andligt arbete.
16. Vilka utgifter ådrar sig den lokala församlingen, och varför är det viktigt att bestrida dem?
16 Dessutom ådrar sig Jehovas vittnens lokala församlingar utgifter i förbindelse med sina mötesplatser eller Rikets salar. Förutom att de får bära kostnaden för elektricitet, vatten, bränsle till uppvärmning, material för rengöring samt reparationer, kan de behöva göra månatliga betalningar av räntor eller amorteringar. Bidrag behövs för att täcka dessa utgifter, så att församlingen inte drar smälek över Guds namn på grund av underlåtenhet att betala sina räkningar. Både som individer och som församling bör de som tjänar Jehova rätta sig efter förmaningen: ”Var inte skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra.” — Rom. 13:8.
ETT ANSVAR ATT DELAS AV ALLA
17. Hur bör varje kristen betrakta den fråga som gäller att bidra till främjandet av andliga intressen och hjälpa behövande?
17 Att man använder ”den orättfärdiga rikedomen” till främjande av andliga intressen och till att hjälpa behövande personer är grundläggande när det gäller att man är kristen. Vare sig vi har mycket eller litet, har vi allesammans privilegiet att bidra med någonting. Lägg till exempel märke till vad aposteln Paulus anbefallde de kristna i Korint: ”Må var och en av er på första dagen i veckan hemma hos sig lägga undan något att spara, alltefter den framgång han kan få.” — 1 Kor. 16:2.
18. a) Vilken biblisk förmaning kan hjälpa oss, så att vi blir i stånd att bidra till främjandet av Rikets intressen? b) Är det belopp, som ges som bidrag, det som har den största betydelsen? Hur blir detta illustrerat i fallet med den behövande änkan?
18 I överensstämmelse med denna inspirerade förmaning kan någon önska att tidigt i veckan lägga undan något som han kan ge i bidrag. Beloppet kommer naturligtvis att variera avsevärt mellan olika individer, men det är inte detta som har den största betydelsen. Den verkligt viktiga aspekten är villigheten, ivern, att ge ett bidrag. Aposteln Paulus uttryckte det så här: ”Om nämligen villigheten först finns där, är den särskilt godtagbar efter vad man har, inte efter vad man inte har.” (2 Kor. 8:12) Denna villighet att ge i enlighet med ens tillgångar är vad som betyder något inför Jehova Gud. En behövande änka som iakttogs av Jesus Kristus gav till exempel bara två lepta i templet i Jerusalem. För denna lilla summa skulle man på den tiden ha kunnat köpa en halv sparv — inte ens tillräckligt för en enda måltid. Likväl var denna änkas bidrag, som gavs som ett uttryck för hennes kärlek till den sanne Gud som tillbads i templet, synnerligen godtagbart och välbehagligt. I jämförelse med hennes tillgångar var hennes gåva i själva verket större än de gåvor som gavs av de rika, vilka bidrog med mycket av sitt överskott. — Mark. 12:42—44.
19. Vad visar vi genom att på tillbörligt sätt använda ”den orättfärdiga rikedom” vi har, och vad kan vi följaktligen vara säkra på?
19 Vi vill alltså verkligen visa oss vara vänner till Gud och Kristus genom att använda vår ”orättfärdiga rikedom” till att hjälpa dem som är behövande och till att främja andliga intressen. (Ords. 3:9; Gal. 2:10) Om vi fortsätter att använda vår ”orättfärdiga rikedom” på tillbörligt sätt, visar vi att vi är trogna i det minsta. Därför kan Jehova Gud och hans Son fortsätta att använda oss som utmärkta förvaltare till att dela ut de långt värdefullare andliga rikedomarna åt andra. Vårt anseende i fråga om förträffliga gärningar kommer att vara som skatter som är satta i förvar i himmelen och som ger rik utdelning i form av Guds godkännande och välsignelse nu och evigt liv i den nya ordningen med ”nya himlar och en ny jord”. — Matt. 6:20; Luk. 16:10—13; 2 Petr. 3:13.