Varför bör man låta döpa sig?

 1. Varför är det inte motbjudande för den som har ett tänkande sinne att bli slav åt Jehova?

SLAVERI är något motbjudande för ett tänkande sinne. Den som har blivit befriad från vidskepelse, villfarelse och traditionsbundenhet kämpar för att hans sinne inte på nytt skall bli förslavat. Människan tycker om att äga tanke- och handlingsfrihet. Likväl är det inte frånstötande för den som har ett upplyst sinne att tänka på att bli slav åt Jehova. Varför det? Därför att ett omsorgsfullt studium av Guds ord har bevisat för ett sådant sinne att det är helt naturligt att man odelat ger sig åt Guds tjänst, att det är lämpligt och förnuftigt att göra det. Allra först gör det intryck på oss att Gud vädjar till oss, bjuder oss att komma och resonera med honom, och inte tvingar oss att följa en viss kurs. Vi lär känna vem han är och vad som utmärker honom. Vi lär känna att han är Skaparen, inte bara av det materiella universum, utan också av oss. Vi får veta att han är kärlekens och vishetens källa, att han är rättvis och har makt och förmåga att genomföra sina rättsliga beslut och sin heliga vilja. Han är fullkomlig, och han vill inte veta av att hans tjänare begår onda gärningar, men han är likväl barmhärtig mot de ofullkomliga människorna i våra dagar. Allt detta driver oss till att önska leva ett liv i hans närvaro och äga hans ynnest. Vi känner oss vara ett med honom, och vårt hjärta säger oss att vi i själva verket inte alls förlorar vår frihet genom att vi fullständigt överlämnar oss i hans händer för att göra hans vilja och leva såsom han önskar av oss, ty det är för att vi skall göra detta som han har danat oss sådana vi är.

 2. När en människa har överlämnat sig åt Gud, hur ger hon därpå offentligen uttryck åt detta?

² När vi vinner en rätt insikt om vårt förhållande till Jehova, överlämnar vi oss villigt åt Gud för att bruka livet i hans tjänst, och vi tvekar inte att följa det rätta och tillbörliga tillvägagångssättet för att ådagalägga detta för honom, för oss själva och för våra medmänniskor. Jehova har i bibeln framhållit vad detta tillvägagångssätt består i, och det är mycket lämpligt att han har föreskrivit att vi skall låta döpa oss i vatten för att genom denna symbol offentligen ge till känna att vi överlämnat oss till att göra hans vilja. Den som skall döpas sänks ned i vattnet av en åt Gud överlämnad tjänare och blir helt och hållet doppad under vattnet. Därpå blir han upprest igen ur vattnet för att stå upprätt och alltifrån denna stund leva ett åt Gud överlämnat liv, ett liv i Guds tjänst. Genom dopet visar vi att vi oförbehållsamt önskar vara hängivna tjänare, ja, slavar, i vår kärleksrike Guds, Jehovas, tjänst.

 3. Hur kommer det sig att det är det som föregår dopet som är viktigast, fastän dopet är ett krav som anges i bibeln? b) Varför kan inte mycket små barn överlämna sig åt Gud på ett för honom godtagbart sätt?

³ Somliga menar att dopet är en ceremoni som medför vissa direkta, andliga föranstaltningar för oss från Gud. Ett omsorgsfullt studium av de föreskrifter som Jesus och hans apostlar har givit beträffande dopet visar att det inte är så. Eftersom dopet är en symbol av något, är det naturligtvis inte i sig självt så betydelsefullt som det som det symboliserar, nämligen överlämnandet. Detta steg, överlämnandet, kan man inte ta innan man har tillräcklig kunskap för att otvetydigt bestämma sig för att önska göra Jehovas vilja och inte sin egen vilja; i annat fall är dopet meningslöst. Härav följer att det är otillbörligt att låta döpa spädbarn. Man måste veta varför man blir döpt. Mycket små barn saknar sådan insikt. Det är visserligen sant att Kristus Jesus sade: ”Låten barnen komma till mig.” Men det finns ingenting som säger att han döpte några små barn eller påbjöd att sådana skulle döpas. Nej, de bör i stället undervisas av sina föräldrar i ”Jehovas tuktan och auktoritativa råd”, så att de kan förbereda sig för att överlämna sig åt Gud och låta döpa sig, när de har vuxit till i insikt och kommit därhän att de kan överlämna sig, i det att de också låter förståndet tala. — Mark. 10:14; Ef. 6:4, NW.

 4. Varför bör man inte tveka att ta steget och låta döpa sig?

⁴ Om man förstår varför man bör låta döpa sig, bör man inte tveka i fråga om att rätta sig efter detta gudomliga krav. Vi kan inte älska någon som vi inte känner, men exakt kunskap om Gud leder oss till en rätt tro på honom. Tro på Gud och hängivenhet för honom leder till att vi inser hur kärleksfull han är och hur värdig han är att få motta ära och tillbedjan. De renhjärtade känner sig dragna till honom, ty kärleken söker helt naturligt föremålet för sin tillgivenhet. Jehova skulle kunna framtvinga lydnad hos oss, men han har givit människan valfrihet. Många människor tänker emellertid inte på att Gud inte för alltid kan ha fördrag med dem som motstår honom och sig själva. Han har satt en gräns för den gamla världens tillvaro. Fram till dess slut ger han tillfälle åt alla som hyser en god vilja att lära känna honom och att ägna honom odelad hängivenhet, så att de kan vinna evigt liv och de välsignelser som följer därmed.

 5. Vilken inbjudan har Jehova sänt ut, på det att människor måtte ge gensvar på hans kärlek?

⁵ Skriften säger oss att ”Gud är kärleken”. Det var kärleken som drev honom att sända sin Son hit till jorden för att denne skulle tjäna till återlösning för människan. Eftersom Gud har visat oss så mycken kärlek, bör vi ge gensvar med tacksamhet och uppskattning. Vi måste älska honom av hela vårt hjärta och sinne, vår själ och kraft. Sann kärlek är så alltomfattande. Vi tillhör i själva verket inte oss själva, vare sig vi villigt väljer att tjäna honom eller inte. Men han ger oss en inbjudan och låter oss bruka vår egen fria vilja för att avgöra om vi vill ägna vårt liv och vår energi åt att göra det som är rätt, åt gudaktighet. ”Gudaktighet är gagnelig för allt, eftersom den har med sig löfte om livet nu och det som skall komma.” — 1 Joh. 4:8; 1 Tim. 4:8, NW.

Varför somliga tvekar att låta döpa sig

 6. a) Hur har det profetiskt sagts att Jehovas folk skulle ställa sig till hans inbjudan i de yttersta dagarna? b) Vad bör man göra, om man anser sin kunskap vara otillräcklig eller om man inte känner sig vuxen uppgiften?

⁶ Det har sagts profetiskt om Jehovas folk att i de ”yttersta dagarna” och strax före Harmageddonstriden skall de ”erbjuda sig villigt” på Guds ”militära styrkas dag”. Det behagar Jehova alldeles särskilt när de villigt och lydigt urskiljer hans vilja och flitigt söker göra den. Men likväl finns det några som av olika skäl tvekar att låta döpa sig. De har ofullständig kunskap, de har vissa tvivel, och i en del fall vill de söka dra sig undan ansvar. Vad bör göras åt detta? Först har vi dem som tycker att deras kunskap är otillräcklig eller att de inte är vuxna Jehovas tjänst. De vill vänta litet längre, innan de tar steget och överlämnar sig och låter döpa sig. Det är naturligtvis rätt och riktigt att var och en som träder i förbundsgemenskap med Jehova har en grundläggande kunskap om sanningen och genom tron och förståndets ögon har fått en rätt uppfattning om Jehova och hans rättfärdiga principer, men det finns många exempel i Skriften på människor som omedelbart överlämnade sig åt Gud och lät döpa sig sedan de vunnit bara en grundläggande kunskap om sanningen. Det är inte alltid hur mycket man vet som betyder något, utan hur stor kärlek man har till det man vet. — Ps. 110:3, NW.

 7. Bör man tveka att överlämna sig och låta döpa sig, om ens yttre förhållanden moraliskt sett inte har varit de bästa?

⁷ Guds ord säger oss också att Jehova sänder sin inbjudan till människor som befinner sig i allehanda omständigheter, oberoende av vilka de är och vilken bakgrund de har. Fördenskull finns det ingen orsak för någon att känna sig otillräcklig. Du kanske inte har den naturliga fallenheten och kanske känner dig blyg och försagd, eller kanske dina yttre förhållanden eller omständigheter i moraliskt avseende inte har varit de bästa. Vad Jehova begär är att du tror honom när han säger att ”vemhelst som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst”. Han kommer att fostra dig, han kommer att undervisa dig i rättfärdighet. Han kommer att föra dig fram till mogenhet; men du måste vara villig att hålla i med att göra om ditt sinne i överensstämmelse med hans vilja. Evigt liv är den belöning man får om man gör det. — Rom. 10:13, NW.

 8. Hur reagerar somliga när de börjar inse vilka förpliktelser de måste axla? Vad bör de göra?

⁸ Några tvekar att låta döpa sig därför att de ser vilket ansvar ett sådant steg för med sig. De längtar efter evigt liv, och de tycker om den angenäma samvaron med dem som tillhör den nya världens samhälle, men det verkar som om det vore för mycket att begära av dem att de skall ta på sig ansvaret att predika de goda nyheterna och att bistå andra människor. De har vänner och grannar som de vill ta hänsyn till, och så tänker de på den tid det tar att besöka andra människor i deras hem, göra återbesök hos dem som visar intresse och leda bibelstudier med dem. De tycks också mena att det är alltför många möten som man skall vara med vid. Men varför skulle man dröja med att överlämna sig därför att man ryggar tillbaka för att axla ansvar eller för att växa till kristen mogenhet? Aposteln Paulus säger: ”Må en människa så anse oss vara Kristi underordnade och förvaltare av Guds heliga hemligheter. Dessutom, i detta fall, vad man förväntar av förvaltare är att en sådan skall befinnas trogen.” Lata människor drar sig undan arbete. Att söka rädda skenet genom att vägra att tillkännage att man tillhör Guds folk är därtill bevis på stolthet och är farligt. — 1 Kor. 4:1, 2, NW.

 9. Varför är det dåraktigt att dra den slutsatsen att det ännu finns tid att njuta av denna världens nöjen, innan man symboliserar sitt överlämnande?

⁹ Vidare finns det några som dröjer med att ta steget ut och låta döpa sig därför att de menar att Harmageddonstriden egentligen inte är så nära och att det ännu finns tid att njuta lite grann av denna världens nöjen. Detta är ett förledande resonemang och innebär att man missbrukar Jehovas tålamod. Lyssna till de ord som aposteln Petrus skrev under Guds inspiration och som är så passande nu: ”Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, hurudana människor böra då icke ni vara i heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna.” Låt inte locka dig till ett orätt tänkesätt, utan gör en ansats och börja fullgöra ditt ansvar inför Jehova. Det händer så lätt att man blir ”uppslukad” av denna världens lockelser och materialism. ”Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta eder gestaltas i överensstämmelse med de begärelser som ni förut hyste i eder okunnighet.” — 2 Petr. 3:11, 12; 1 Petr. 1:13—15; NW.

10. Hur kan traktan efter oberoende hindra någon att överlämna sig?

¹⁰ Det finns egendomligt nog ett annat skäl till att några inte önskar ta steget ut och låta döpa sig, ett skäl som är något annorlunda till sin natur än de tre som vi nämnt här. I dessa människors sinne finns en viss traktan efter oberoende. De vill inte känna sig kringgärdade i sin frihet, och de inser därvid inte att de i själva verket gör sig till trälar under sina egna tankar och under denna världen. Såsom en ursäkt för sitt dröjsmål hakar de då och då upp sig på någon liten sak, som i sig själv är obetydlig men som de förstorar utan måtta, så att den allt annat överskuggande stridsfrågan och Guds sanna tillbedjan skjuts i bakgrunden. Stoltheten, en stark egenvilja, denna världens ande och en nu tilltagande böjelse för att tänka ut allting på egen hand och att bara tro sådant som man kan se — allt detta får denna traktan efter oberoende att slå rot och motstå en människas naturliga önskan att lära känna Jehova och att ägna honom helig tjänst sedan hon överlämnat sig åt honom. Låt inte denna världens traktan efter oberoende hålla dig tillbaka. Tänk i stället på att det heter: ”Om nu Sonen försätter eder i frihet, så skola ni verkligen bliva fria.” Och vidare sägs det: ”För denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt eder icke åter bliva fångna i ett slaveriets ok.” Låt din kärlek till Jehova driva dig till att överlämna dig åt honom i lydig tjänst. — Joh. 8:36; Gal. 5:1; NW; 2 Petr. 2:19—21.

Måste man låta döpa sig på nytt?

11, 12. a) Vad bör man göra, om man hyser tvivel beträffande sitt överlämnandes och sitt dops giltighet? b) Varför bör det förhållandet att man vid tiden för dopet hade ganska knapphändig kunskap eller att man senare har varit overksam under någon tid inte nödvändigtvis kräva att man blir döpt på nytt?

¹¹ Några människor har på grund av vissa omständigheter vid den tid då de blev döpta eller på grund av hur saker och ting har utvecklat sig sedan dess framfört tvivel om huruvida deras tidigare överlämnande och dop är giltiga, och de undrar om de bör bli döpta på nytt. De kanske har blivit döpta vid mycket tidig ålder eller medan de var mycket omogna i sanningen, eller kanske de efter dopet har blivit overksamma i förkunnartjänsten under någon tid. Innan själva dopet sker hålls ett tal om dopet för att klarlägga vad överlämnandet och dopet inbegriper. Om någon som blivit döpt senare har vissa tvivel beträffande giltigheten av sitt överlämnande, bör han fråga sig om han förstod att vattendopet var en symbol av överlämnandet till att göra Jehovas vilja och om han verkligen hade överlämnat sig till att göra Jehovas vilja före dopet, även om hans insikt i sanningen inte var så stor vid den tiden och han kanske hade tillägnat sig exakt kunskap genom bibelstudium endast under helt kort tid. Svarade han ja på frågorna vid slutet av doptalet, och gjorde han det med en grundläggande insikt om innebörden härav?

¹² Naturligtvis bör alla ha tillväxt i uppskattning av vad deras överlämnande innebär sedan de symboliserade det genom vattendopet. Vi insåg säkert inte till fullo dopets innebörd när vi lät döpa oss, i varje fall insåg vi det inte så helt och fullt som vi gör nu. Men detta innebär inte med nödvändighet att vi bör bli döpta på nytt, även om vår omogenhet senare kan ha fått till följd att vi under någon tid varit försumliga i att fullgöra vårt ansvar i fråga om förkunnartjänsten. Men om någon har låtit döpa sig i första hand av känslomässiga skäl och utan tillbörlig insikt eller gjort det för att behaga föräldrar eller andra och om detta dop inte var en symbol av ett tidigare skett överlämnande till att göra Jehovas vilja, då tycks det vara rätt och riktigt att denne blir döpt på nytt. Överlämnandet måste föregå vattendopet; det får inte ske efter dopet.

13. Vilka steg måste man först ta, innan man kan komma till Jehova för att överlämna sig, på det att man skall kunna godtas av honom?

¹³ Vissa personliga förhållanden eller omständigheter vid tiden för dopet kan göra det nödvändigt att man blir döpt på nytt. Psalmisten David framhöll följande i en lovsång till Jehova: ”Vem får gå upp på Jehovas berg, och vem får stå upp i hans heliga rum? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, som icke har fört Min själ till idel värdelöshet eller bedrägligen avlagt en ed. Han skall hemföra välsignelse från Jehova och rättfärdighet från sin frälsnings Gud.” (Ps. 24:3—5, NW) Överlämnandet är en bilateral, tvåsidig, anordning. Jehova är den överordnade, och vi är underordnade. Jehova framhåller överlämnandets villkor; vi går in på dem. Han kräver att vi först skall ångra oss och göra bättring, vända oss ifrån vårt tidigare orena leverne och träda fram rena inför honom.

14, 15. a) Vilka omständigheter kan göra ett påstått överlämnande och ett dop ogiltiga? b) Om den som förrättar dopet längre fram anser att han behöver bli döpt på nytt, innebär detta då att deras överlämnande och dop, som han har döpt, är ogiltiga?

¹⁴ Vi bör inte inbilla oss att Jehova skall godta någons överlämnande om denne vid tiden för dopet lever ett omoraliskt liv eller gör sådana ting som skulle få till följd att han bleve avskuren från Jehovas ynnest genom uteslutning, om han redan tillhörde den kristna församlingen. En vanlig affärsuppgörelse blir inte giltig, förrän alla berörda parter på tillbörligt sätt har undertecknat dokumentet. I överensstämmelse med denna princip måste en människa som inte fyllde kraven vid det föregående tillfället bli döpt på nytt, även om hon efter sitt tidigare dop slutade upp med det orätta som hon hade övat och har gjort framsteg i sanningen och i Jehovas tjänst. Det första dopet kunde inte vara en symbol av ett överlämnande som hade skett under tillbörliga omständigheter och som Jehova kunde godta. En sådan människa måste nu fatta ett bestämt beslut om att göra Jehovas vilja och sålunda överlämna sitt liv till Jehovas tjänst och därpå låta döpa sig vid första lägliga tillfälle. Om en människa blir oren efter överlämnandet och dopet, blir inte överlämnandet ogiltigt därigenom. Men den som blivit oren bör få tillbörlig tuktan av organisationen.

¹⁵ Den som förrättar dopet bör vara en överlämnad broder, men dopets giltighet beror inte i första hand på vem som förrättar det. Vad frågan närmast gäller är detta: Har vi hört doptalet, som Jehovas teokratiska organisation har föranstaltat om, och har vi underkastat oss att bli döpta av någon som organisationen har förordnat till att förrätta dopet? Det bör inte vålla oss några bekymmer senare, om det befinns att den som förrättade dopet eller den som höll doptalet har ansett att han måste låta döpa sig på nytt. Det som verkligen är av betydelse är att den organisation som han representerade vid den tiden ägde giltighet och att det var den som hade bemyndigat och förordnat honom att förrätta dopet.

Guds hjälp att fullgöra överlämnandet

16. a) I vilka tres namn blir vi döpta? b) Vad erkänner vi genom att vi blir döpta i Faderns namn?

¹⁶ Ingen av oss bör emellertid mena att vi kan fullgöra vårt överlämnande i egen kraft. Vi behöver Jehovas hjälp; den är oumbärlig. Jesu befallning till sina efterföljare riktar vår uppmärksamhet på behovet av Guds hjälp. Jesus har bjudit dem: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder.” (Matt. 28:19, 20, NW) Vår insikt om dopets innebörd blir större när vi förstår varför vi blir döpta i dessa tres namn. Att bli döpt i Faderns namn innebär att vi erkänner Jehova som den andlige Fadern, livgivaren. Vi erkänner att Jehova är universums suverän och att han kräver vår odelade hängivenhet. När vi överlämnar livet åt Gud, visar vi dessutom att vi förstår vår ställning och önskar ta ståndpunkt på den rätta sidan i stridsfrågan om den universella överhögheten.

17, 18. a) Varför blir vi döpta i Sonens namn? b) Varför blir vi också döpta i den heliga andens namn?

¹⁷ Att bli döpt i Sonens namn innebär att man rätt förstår Guds enfödde Sons ställning, att han är Jehovas konung över den nya världen. Vi måste erkänna att det är genom Jesu offer som syndens och dödens verkningar skall avlägsnas från troende människor. Han är ”Evig fader” för den ”stora skaran” av ”andra får”. — Jes. 9:6; Joh. 10:16.

¹⁸ Att bli döpt i den heliga andens namn innebär att erkänna den roll som Jehovas verksamma kraft spelar. Jehovas ande är visserligen inte någon person, men den är vuxen vilken uppgift som helst som Jehova önskar att den skall utföra och kan sändas till vilken som helst del av universum för att fullgöra Jehovas oemotståndliga vilja. Det är denna kraft som gör det möjligt för villiga människor att få klarhet i vad som är Jehovas vilja och uppsåt. Det är denna kraft som dirigerar hans organisation i våra dagar, när det gäller att upprätthålla den sanna tillbedjan och att stå emot fiendens motstånd. Bibeln, Guds ord, är ett verk frambragt av den heliga anden; och detta ord måste vi studera.

19. a) Vilket särskilt förhållande uppstår genom att man under rätta omständigheter överlämnar sig och låter döpa sig? b) Vilka fasta förhoppningar äger de trogna, och vilka tjänsteprivilegier kan man vinna efter dopet?

¹⁹ Vilka privilegier och vilka fasta förhoppningar äger de som har tagit steget och låtit döpa sig? Först och främst uppnår de ett alldeles speciellt förhållande till Jehova genom hans Son, Kristus Jesus. Om man kommer till Jehova utan förbehåll och överlämnar sitt liv åt honom, i det att man är ren, då kan man vara viss om att man befinner sig i ett sådant förhållande. Bevis härför får man genom Jehovas välsignelse över ens tjänst och genom den ökade kunskap och insikt som man vinner och genom andens frambragta frukt. En sådan människa har en stark tro och en fast förhoppning beträffande Jehovas löften, vilket ger henne ett arv med de rättfärdiga på jorden. Hon uppnår också en alldeles särskild gemenskap med sina kamrater i den nya världens samhälle. Den nydöpte får tusentals bröder och systrar, som har samma tro och som utför samma verk i sann tillbedjan av Gud. Hans tillväxt och rätta insikt beträffande stridsfrågan om universell suveränitet och hans hängivenhet för Jehova och hans principer kvalificerar honom och gör honom till en duglig representant för Jehova. Han har fullt bemyndigande att dra ut och kungöra de goda nyheterna om det upprättade riket. Han är verkligen Guds tjänare; och under det att han fortsätter att växa till mogenhet, har han möjlighet att vinna ytterligare privilegier, till exempel att bli en biträdande tjänare i en församling för att sköta vissa uppgifter inom organisationen, eller också kan han bli heltidspredikare, enrollerad av den centrala organisation som Jehova brukar till att leda predikoverket. Med tiden kanske hans mogenhet och insikt i Jehovas ord kvalificerar honom till att bli tillsyningsman i en församling. — Gal. 5:22, 23; 1 Tim. 3:1—13.

Välj vem du vill tjäna

20. Varför har vi en strid att utkämpa med denna världen, då det gäller valet att överlämna sig åt Jehovas tjänst?

²⁰ I dessa yttersta dagar har ett mäktigt världssystem blivit uppbyggt. Det är vildsint, det är själviskt, och det är så inrättat att det kan göra dig till sin slav. Alla dess olika delar, de kommersiella, religiösa och politiska, har i stort sett samma syfte: de sänder ut sina trevare för att söka lägga beslag på dig, på din tid, din energi och dina anlag, ja, på själva din hängivenhet. Det är också mycket försåtligt, ty det verkar tilldragande. Vare sig du är en helt vanlig människa i världen, som kämpar för sin existens, åtnjuter en del av dess glädjeämnen och prövar på många av dess sorger och bedrövelser, eller du har förvärvat en del av detta systems världsliga kunskap och med stor flit ägnar din tid åt att göra någonting av dig själv, så är det sak samma för djävulen och dem som han använder för att bedra hela världen. Han är listig i att med olika medel leda dem bort som tvekar att lystra till Guds kärlek och sanningens makt. Det finns stora humanitetsförkämpar, det finns stora ledare inom snart sagt varje område för mänsklig strävan, men de har överlämnat sig åt ett verk eller en sak, som de arbetar för, eller — i överdrivet patriotisk anda — åt en framstående människa. Med Jehova Guds tjänare är det helt annorlunda! Hur kan man påstå det? Jo, han har överlämnat sig åt sin Gud och inte bara åt ett verk, även om hans överlämnande verkligen inbegriper att han måste utföra konstruktivt arbete till Jehovas lov och pris.

21. Hur kan vi välja vist och förståndigt och förbli vid liv? Vad bör fördenskull de människor göra, som ännu inte har överlämnat sig och symboliserat detta genom vattendopet?

²¹ Det val som alltså alla människor individuellt ställs inför är detta: Vem skall jag tjäna, Jehova eller Satan? Denna världens tingens ordning eller Guds rikes intressen? Kommer ditt val att bli detsamma som Josuas: ”Vad mig och mitt husfolk beträffar, så skola vi tjäna Jehova”? Och Jesu: ”Se, jag kommer för att göra din vilja”? Detta val eller beslut innebär att vi måste följa Kristi befallning och låta döpa oss. Det är ett mycket betydelsefullt steg, om vi önskar stå i ett särskilt förhållande till Jehova och hans Son. Vi kan inte medvetet vägra att låta döpa oss och likväl äga Guds ynnest. Studera flitigt Guds ord; det kommer att öka din insikt beträffande överlämnandets förpliktelser och ge dig ett fullödigare begrepp om överlämnandets och dopets innebörd. Tag därpå utan att tveka och i hel och full lydnad detta steg, om du inte redan har gjort det, och försätt dig så i en ställning där du kan påräkna Jehovas ynnest och liv i hans nya värld. — Jos. 24:15, NW; Hebr. 10:9.

22. Vilket verk måste vi nu lydigt ta del i för att fullgöra de förpliktelser som vårt överlämnande medför?

²² Vad dem beträffar som redan har ingått förbund med Jehova, så bör de ständigt komma ihåg sitt löfte och förbli trogna detta löfte. Må de bevara sin kärlek till honom stark och inte heller någonsin glömma kärleken till nästan. När Jesus gav befallningen att hans efterföljare skulle gå ut och göra lärjungar och döpa dem såsom en symbol av deras överlämnande åt Jehova, sade han: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden.” Det är inte vist och förståndigt av oss att dröja med att bli Jesu lärjungar och lyda hans befallning, som han gav sedan han hade fått all myndighet och som innebär att vi skall låta döpa oss och ha del i att kungöra de goda nyheterna. — Matt. 28:18, NW.