Betrakta oavvänt den främste förmedlaren av livet

”[Betrakta] oavvänt ... den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus. ... Ja, betrakta [honom] noga.” — Hebr. 12:2, 3, NW.

1. Hur och varför kan saker och ting ofta ses i nytt ljus?

HAR du någon gång erfarit vad det innebär att betrakta ett visst välkänt föremål och sedan komma att se det i nytt ljus? Det kanske befinner sig i en annan miljö, eller också har din egen uppmärksamhet utvecklats och blivit skarpare, eller det kan vara något annat skäl. Det är till exempel ofta på detta sätt, när man har blivit vuxen och sedan kommer tillbaka till sin barndoms hembygd och omgivningar. Trakten har kanske inte förändrats, utan du känner igen det som var iögonenfallande i din barndom, men ändå ser allt så annorlunda ut, och det verkar för det mesta mindre. I din barndom var detta hela stora världen för dig. Men när du nu jämför, är det bara ett litet hörn.

2. a) Hur kom Eva att betrakta saker och ting genom en annans ögon? b) Vem påverkade Eva, och hur kan detta bevisas?

² Att man på detta sätt ser saker och ting i ett annat ljus gäller också situationer och problem, och det kan mycket väl bero på någon annans inflytande eller synpunkter. Det är med andra ord så att man lär sig betrakta saker och ting genom någon annans ögon. Detta kan vara till gagn eller skada beroende på vems inflytande som påverkar en. Ett slående exempel på detta kan man se redan vid begynnelsen av människans historia. Genom att lyssna till det förslag som framställdes genom ormen lärde sig Eva att se på den förbjudna frukten genom en annan persons ögon. Hon såg den inte längre som någonting förbjudet, som någonting man inte ens skulle röra vid, nej, nu såg hon den som något ytterst åtråvärt från varje synpunkt. (1 Mos. 3:1—6) Alldeles som bibeln framhåller, visade sig alltså Satan, ”den ursprunglige ormen” (NW), den som i verkligheten påverkade Eva, inte vara en förmedlare av goda intryck, ett redskap i livets och upplysningens tjänst, fastän han gav sig ut för att vara detta. I stället var han, alldeles som Jesus sade om honom, en ”mandråpare” och ”lögnare”. Han var i själva verket ”den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen”. — Upp. 12:9; Joh. 8:44; Hebr. 2:14, NW.

3. Vilka metoder har alltid understrukit Satans mål?

³ Satans tillvägagångssätt och taktik har hela tiden sedan dess varit desamma. Genom utstuderade och svekfulla medel försöker han påverka andra att betrakta saker och ting genom hans ögon. Han övar sina redskap, synliga såväl som osynliga, att lägga sig till med samma metoder. Aposteln Paulus hade på sin tid anledning att hänvisa till vissa män som ”falska apostlar, svekfulla arbetare”, och säger till förklaring: ”Och det är inte att undra på, ty Satan själv fortfar att förvandla sig till en ljusets ängel. Det är därför inte något märkligt, om hans tjänare också fortfar att förvandla sig till rättfärdighetens tjänare.” Samma varning är på sin plats i vår tid. — 2 Kor. 11:13—15, NW.

4. I vilka avseenden bör vi vara på vår vakt?

⁴ När vi tänker på detta, förstår vi hur lämpligt och nödvändigt det är att vara på sin vakt och att inte ta saker och ting för givna. Oberoende av hur populära vissa synpunkter kan vara och oberoende av vilken religiös bakgrund vi har, bör vi vara ivriga att få och bevara den rätta synpunkten på de grundläggande ting som påverkar vår gudsdyrkan och vår frälsning. Vi behöver lära oss hur vi skall kunna hålla i med att oavvänt betrakta de ting som är sanna och värdefulla.

Hur man identifierar den främste förmedlaren av liv och ljus

5. Hur visade Gud att han varken blev gäckad eller missräknad genom händelserna i Eden?

⁵ Fastän det för Satan kunde ha verkat som om han hade vunnit en fullständig seger genom att förmå det första fullkomliga människoparet att avvika från den rätta kursen, var det i verkligheten inte så. Jehovas uppsåt blev inte omintetgjort genom det som hände i Eden och inte heller genom något av det som senare blev resultatet av olydnaden och upproret i begynnelsen. Tvärtom förutsade Jehova, så snart upproret utbröt, vad han skulle göra och hur det skulle utfalla. Han förutsade att kvinnans säd skulle ”krossa ditt huvud [ormens, i verkligheten med syftning på Satan]”, varigenom han antydde att Satan och hans inflytande i sinom tid skulle krossas och tillintetgöras. — 1 Mos. 3:15, NW.

6. Vilka åtgärder vidtog Gud för att främja tron på sitt första profetiska löfte?

⁶ Vem denna utlovade ”säd” skulle vara uppenbarades inte när den först omnämndes, utan Gud höll detta hopp och löfte levande genom att tid efter annan ge ytterligare upplysningar. Åt Abraham gav Gud det med en ed bundna löftet att genom ”din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig”. Åt David, en avkomling till Abraham, gav Gud löftet: ”Jag [skall] ofelbart uppresa din säd ... och jag skall ofelbart fast grunda hans rikes tron till obestämd tid.” Genom profeterna, särskilt genom David i de många psalmer han skrev och även genom Jesaja, gav Gud många intressanta detaljer om denne som skulle komma, vilken såsom Jehovas ”smorde” och konung till sist skulle krossa och tillintetgöra alla Guds fiender. Enligt Jehovas svurna ed skulle han också vara en ”präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt”. När Israels konungar och överstepräster insattes i ämbetet, smordes de med en särskild olja, men denne som skulle komma skulle bli smord med ”Herren Jehovas ande” (NW) till att utföra ett storslaget verk som är omnämnt i Jesaja 61:1—3. Dessa löften och många andra gav upphov till judarnas säkra hopp om en kommande Messias eller Kristus. Båda dessa ord betyder ”smord”. — 1 Mos. 22:18; 2 Sam. 7:12, 13; NW; Ps. 2:1—9; 110:1—7.

7. Beskriv hur den utlovade sädens identitet uppenbarades.

⁷ Till sist, bara något mer än fyra tusen år efter det att detta första löfte getts, kom den tid då ”sädens” identitet skulle uppenbaras. Det överlämnades inte åt gissning. Identiteten uppenbarades inte genom en profet på jorden, utan förmedelst en himmelsk budbärare ”utsänd från Gud” i ett särskilt uppdrag. Det var ängeln Gabriel, som kom till Maria, ”en jungfru som var trolovad med ... Josef, av Davids hus”, och talade om för henne att hon hade ”funnit ynnest hos Gud; och se, du kommer att bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron.” Sedan hon frågat hur detta kunde ske, eftersom hon inte hade något umgänge med en man, fortsatte ängeln: ”Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig. Därför skall också det som blir fött kallas heligt, Guds Son.” — Luk. 1:26—38, NW.

8. Vilken ytterligare identifikation gavs vid Jesu dop?

⁸ Jesus blev inte smord av Guds ande vid sin födelse, utan detta inträffade trettio år senare, när han blev döpt av Johannes i floden Jordan. Johannes själv bar vittnesbörd om detta, när han sade: ”Jag såg anden komma ned som en duva från himmelen, och den blev kvar över honom”, och sedan tillade han att detta var det tecken som Jehova, vilken hade sänt honom att döpa i vatten, hade sagt att han skulle ge akt på. När Jesus senare var närvarande i synagogan i Nasaret, stod han upp och läste ur Jesajas bokrulle, där det var skrivet: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga ...” Sedan han avslutat citatet förklarade han: ”I dag uppfylls detta skriftställe, som ni nyss hörde.” — Joh. 1:32—34; Luk. 4:16—21, NW.

9. Vilka blev först övertygade om att Jesus var Messias, och hur visades detta?

⁹ När Johannes döparens lärjungar blivit presenterade för Jesus, erkände de inom kort att han var Messias. Sedan en av dem, han som kallades Andreas, hade tillbringat dagen tillsammans med Jesus i hans bostad, ”träffade ... [han] sin broder Simon och sade till honom: ’Vi hava funnit Messias’ (det betyder detsamma som Kristus)”. Sedan Jesus mot slutet av sin jordiska tjänst hade frågat sina lärjungar vem andra människor menade att han var, sade han till dem: ”Men vem säger då ni att jag är?” Simon Petrus svarade då genast: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son.” Jesus förklarade sedan att Petrus’ urskillning inte berodde på någon uppenbarelse från en mänsklig källa, i det han sade att ”kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himlarna”. — Joh. 1:41; Matt. 16:15—17, NW.

10. Från vilken annan synpunkt kan Jesus identifieras, och varför är detta betydelsefullt?

¹⁰ Men när vi går tillbaka till den som i Eden satte i gång det bedrägeri, som fick döden till följd, är vi inte bara intresserade av att lära känna Jesus Kristus som den utlovade säden, utan vi önskar också få veta om han kan identifieras som Guds redskap, som öppnar den sanna upplysningens och det eviga livets väg och går före på den. Detta skulle sannerligen vara ett storslaget och fullständigt svar på djävulens utmaning, och det skulle rättfärdiga Jehova och göra att hans namn blir helgat. Dessutom skulle det vara till stor hjälp för oss i fråga om de livsviktiga frågorna beträffande sann tillbedjan och frälsning. När vi undersöker Guds ord, bibeln, kommer vi att finna att denna identifiering är tydligt bekräftad. Till uppmuntran för sanna kristna både på den tiden och i våra dagar skrev Paulus: ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus. ... Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” — Hebr. 12:1—3, NW.

11, 12. a) Vid vilka tillfällen omtalades Jesus som ”främste förmedlare”? b) Hur hjälper oss dessa hänvisningar beträffande vår frälsning och vår sanna tillbedjan?

¹¹ Denna titel, ”främste förmedlare” (grekiska: archegós), beskriver på ett utmärkt sätt den ställning Kristus Jesus fått av Gud. Den förekommer fyra gånger i de kristna grekiska skrifterna. Första gången var det Petrus som använde den, när han kort efter pingsten år 33 v.t. sade till judarna att ”Gud ... har förhärligat sin tjänare Jesus”. Han sade sedan: ”Ni förnekade denne helige och rättfärdige, och ... ni ... dödade den främste förmedlaren av livet. Men Gud uppväckte honom från de döda.” (NW) När apostlarna senare av Sanhedrin förbjöds att undervisa på grundval av Jesu namn, svarade Petrus: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” Sedan Petrus sagt dem att de var ansvariga för att ha dräpt Jesus, i det de hängt upp honom ”på en påle”, fortsatte han: ”Gud upphöjde denne såsom främste förmedlare och räddare till sin högra sida”, och avslutade: ”Och vi är vittnen om dessa ting, och det är också den heliga anden, som Gud har gett åt dem som lyder honom såsom härskare.” Och slutligen säger Paulus, förutom omnämnandet i Hebréerna 12:1—3, tidigare i detta samma brev beträffande Jesus att ”det var passande ... att — när han skulle föra många söner till härlighet — göra den främste förmedlaren av deras frälsning fullkomlig genom lidanden”. — Apg. 3:13—15; 5:27—32, NW; Hebr. 2:10, NW.

¹² Hur tydligt är inte frälsningens och den godtagbara tillbedjans väg utmärkt för oss enbart genom dessa skriftställen! Hur tydligt är det inte att vi inte kan lyda Gud såsom härskare och äga hans ynnest, såvida vi inte erkänner förordnandet av Jesus såsom hans ”främste förmedlare”, som har blivit beklädd med ”all makt i himmelen och på jorden”! (Matt. 28:18) Hur viktigt är det inte att vi betraktar denne genom Jehovas ögon och inte genom Satans ögon, vilket de religiösa ledare gjorde som ”dödade den främste förmedlaren av livet”. (NW) Dessa två motsatta synpunkter är fortfarande möjliga, och båda är i själva verket i livlig verksamhet i vår tid.

13. a) Vad är den ursprungliga betydelsen av det grekiska ordet archegós? b) Hur är detta sant beträffande Kristus Jesus i kontrast till den uppfattning treenighetsläran ger?

¹³ Andra översättningar, däribland Engelska auktoriserade översättningen, återger det grekiska ordet archegós med ”upphovsman” i stället för med ”främste förmedlare” i Hebréerna 12:2, men detta är inte exakt och inte heller i överensstämmelse med andra skriftställen. Härledningena till detta ord ger tanken att vara främst eller först när det gäller tids- eller ordningsföljd. Det förhåller sig så med Kristus Jesus, men det gör honom inte till upphovsman eller initiativtagare till liv eller till frälsning. Det är inte som treenighetslärans anhängare tror att han var upphovsman till eller den som påbörjade skapelsen, utan han var, enligt vad som fastslås i Uppenbarelseboken 3:14, ”begynnelsen av Guds skapelse” (NW), dvs. den förste som skapades av Gud, Skaparen. Detta är i överensstämmelse med det tydliga uttalande om Jehovas och Kristi Jesu relativa ställningar, som vi läser i 1 Korintierna 8:6 (NW): ”Det [finns] verkligen för oss en enda Gud: Fadern, av vilken allting är ... och det finns en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allting är.” Med andra ord har vi här den enda källan, Jehova, som använder många redskap eller förmedlare, men som har gjort sin älskade Son, Kristus Jesus, till sin främste förmedlare.

14. Enbart på vilket sätt kan vi med rätta uppskatta Kristus Jesus?

¹⁴ Det är inte förvånande att Satan, genom sina redskap och genom falsk religion, har gjort allt som varit möjligt för att orsaka förvirring och förblinda ”de icke troendes sinnen, så att glansen [upplysningen] av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild [men inte Gud själv], inte skulle skina igenom”. (2 Kor. 4:4, NW) För att undvika detta förblindande inflytande måste vi hålla oss tätt till Guds ord, bibeln. Genom att göra det kan vi lära oss att noga betrakta Kristus Jesus från Guds synpunkt, genom hans ögon, och med rätta uppskatta hans Son som förmedlare av liv och ljus.

15. När och hur var det Sonen först blev använd som Guds redskap, enligt vad Johannes säger?

¹⁵ I detta sammanhang är det intressant och nyttigt att se tillbaka på vad Johannes skrev om detta ämne i inledningen till sin evangelieskildring om Jesus. Andra evangelieskribenter följer Jesu härstamning tillbaka till Adam, men Johannes för oss med några korta och koncisa men ändå djupsinniga uttalanden tillbaka till den verkliga begynnelsen, begynnelsen av skapelsen. Johannes hänvisar till Jesus under hans föremänskliga titel ”Ordet” (grekiska: Logos) och säger att ”denne var i begynnelsen hos Gud”. Sedan visar Johannes att Ordet var förmedlaren av livet, i det han skriver: ”Allting blev till genom honom, och utan honom blev ingenting alls till.” Beträffande att denne är förmedlaren också av upplysning säger Johannes därpå: ”Vad som har blivit till förmedelst honom var liv, och livet var människornas ljus.” Johannes blir sedan inspirerad till ett mycket betydelsefullt och uppmuntrande uttalande med tanke på den strid och den fiendskap som uppstått ur Satans förslagna och svekfulla handlingssätt som började i Eden. Johannes säger: ”Och ljuset lyser i mörkret, men mörkret har inte fått makt med det.” — Joh. 1:1—5, NW.

16. Hur hjälper oss Johannes att förstå vem som kan ha gagn av ett sådant redskap?

¹⁶ Ja, säger du, det är gott att veta att mörkrets makter inte har fått övertag över ljusbäraren, Kristus Jesus, men vilken nytta har jag av det? Det kan se ut som om mörkrets, ondskans, korruptionens och våldets makter, för att inte tala om den falska religionen, är mer verksamma nu än någonsin förut och dessutom svårare att övervinna. Det är sant, men låt oss ägna litet mera uppmärksamhet åt vad Johannes sade beträffande detta. Sedan aposteln Johannes omtalat att Johannes döparens uppdrag var att ”bära vittnesbörd om ljuset”, fortsätter han: ”Det sanna ljuset, som ger ljus åt varje slags människa skulle just komma i världen.” Detta betyder sannerligen att vad slags person du än har varit, kan du ha gagn av denne förmedlare av ljus. Du är inte automatiskt undantagen från detta gagn, så att din ställning är hopplös, såvida du inte själv gör det så. Låt oss till stöd för detta lägga märke till vad Johannes vidare säger: Han erkänner först att Jesus allmänt sett inte blev godtagen av människorna. Detta gäller om människovärlden, trots att den ”blev till genom honom”, och det heter att han ”kom till sitt eget hem, men hans egna [judarna] lät honom inte komma in”. Han tillägger sedan: ”Men så många som verkligen tog emot honom, åt dem gav han myndighet att bli Guds barn, därför att de utövade tro på hans namn.” — Joh. 1:6—12, NW.

17. Vilken ytterligare hjälp gav Jesus själv i detta avseende?

¹⁷ Senare citerar Johannes Jesu egna ord, som kastar ytterligare ljus över detta och visar det ansvar som vilar på den enskilde, när han gör bruk av sin valfrihet i fråga om att utöva tro. Vad Gud beträffar sade Jesus att ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. Som en förklaring av orsaken till att människor i allmänhet inte har godtagit utan försmått denna underbara föranstaltning genom Guds oförtjänta godhet, vilket har fått till följd att de förblivit under en fördömelsens dom, sade Jesus ytterligare: ”Nu är detta grundvalen för domen att ljuset har kommit i världen men att människorna har älskat mörkret mer än ljuset. ... Ty den som bedriver dåliga ting hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall bli klandrade. Men den som gör det som är sant kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar har blivit gjorda i överensstämmelse med Gud.” — Joh. 3:16—21, NW.

18. Vilket beslut bör vi fatta i fråga om de två alternativ som vi står inför?

¹⁸ Om du älskar mörkret mer än ljuset, om du är ovillig att tåla tillrättavisning och tuktan eller ovillig att erkänna att du behöver ändra ståndpunkt och handlingssätt, så är det ditt ansvar. Men om du i ditt hjärta inser att du behöver ändra dig, om du är villig att lära dig hur du skall tillämpa vad som är sant och rätt i överensstämmelse med Guds vilja och därigenom utövar tro på Gud och på hans älskade Son, då inbjuder vi dig att ta del med oss i att ytterligare dryfta detta ämne.

Hur vi kan identifiera oss med Jehovas främste förmedlare

19. På vilket sätt är den kristna församlingen identifierad med Kristus Jesus?

¹⁹ Som vi redan har lagt märke till, gjordes de första kristna, som stod under de trogna apostlarnas ledning, medvetna om att de var nära identifierade med Kristus Jesus såsom Guds främste förmedlare och såsom deras huvud. Nästan fyrtio år innan Johannes skrev sin evangelieskildring om Jesus hade Paulus skrivit utförligt över detta tema, som gäller den unika ställning Gud hade gett åt ”Sonen av hans kärlek” (NW), i det att han sade att ”han [Sonen] är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen.” — Kol. 1:13—18; se också Efesierna 2:19—22.

20. Vad slags fara varnade Paulus för, och hur var den i verksamhet?

²⁰ Emellertid fann Paulus det därpå nödvändigt att varna för faran att låta sig ”rubbas från det hopp, som finns i de goda nyheter som ni hörde”. (NW) Han skrev och talade många gånger om denna fara och identifierade den verkliga orsaken till den. Han sade till de äldre männen i församlingen i Efesus: ”Bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är för att locka lärjungarna att följa sig.” Till en annan församling skrev han: ”Låt ingen förleda er på något sätt.” (NW) Att förleda betyder att föra vilse, att locka bort från rättrådighet eller lydnad, och särskilt att förmå en kvinna att ge upp sin kyskhet. Lägg märke till vad Paulus i överensstämmelse med detta sade till församlingen i Korint: ”Ty jag är svartsjuk beträffande er med gudaktig svartsjuka, ty jag har personligen lovat er i äktenskap åt en enda äkta man, på det att jag måtte framställa er såsom en kysk jungfru för Kristus. Men jag är rädd för att liksom ormen förledde Eva genom sin illfundighet, så kan på något sätt edra sinnen bli fördärvade och dragna bort från den uppriktighet och den kyskhet, som ni är skyldiga Kristus. Ty det är verkligen så att om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den som vi predikade, ... så har ni gärna fördrag med honom.” — Kol. 1:23; Apg. 20:30; 2 Tess. 2:3; 2 Kor. 11:2—4, NW.

21. Hur blev både Adam och Eva snärjda av Satan, och hur ropar detta ut en varning till oss?

²¹ Det ser ut som om ormen förledde Eva men Eva själv förledde sin man, i det hon använde sitt inflytande i denna riktning. Skildringen säger helt enkelt beträffande den förbjudna frukten att ”hon [gav] något också åt sin man, då han var med henne, och han började äta den”. (1 Mos. 3:6, NW) Men vi kan inte föreställa oss att det bara var något slags stum handling eller tyst vädjan å hennes sida. Fastän båda förleddes från sin tidigare rättrådighet och ostrafflighet, var de inte likställda i fråga om att bli bedragna. Vi har den inspirerade förklaringen att ”Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen”, det vill säga hon påverkades till att tro det som var falskt. Detta kunde inte befria eller frita henne från att vara i ”överträdelse”, eftersom hon väl visste att det som yttrades genom ormen motsade det Gud hade sagt. (1 Tim. 2:14; 1 Mos. 3:1—5) Vi lägger alltså märke till hur slugt Satan har gjort bruk av sina verktyg — vid början av den mänskliga historien och i den kristna församlingens första dagar och i inte mindre grad i vår tid. Den huvudfråga som intresserar oss är: Hur kan vi undvika att bli vare sig bedragna eller förledda? I olikhet med det första människoparet önskar vi säkerställa och bevara vår identifiering med Jehova genom hans främste förmedlare. Hur kan vi på bästa sätt göra detta?

22. a) Hur kan vi få reda på Guds synpunkt på sådant som kräver uppmärksamhet och beslut? b) Vilka faror måste vi vara noga med att undvika, när vi nalkas bibeln?

²² För att undvika att bli snärjda på någon punkt måste vi lära oss hur man betraktar allting genom Guds ögon. Vi måste lära oss hur vi skall fortsätta att se på saker och ting från hans ståndpunkt, vare sig det är lärofrågor eller insikt om världsförhållandena eller det gäller personliga problem och hur vi skall avgöra vilket handlingssätt vi bör följa när vi ställs inför olika påtryckningar. Hur kan vi göra detta? Genom att vi håller oss tätt till Guds ord. Det är i hög grad orsaken till att det blev skrivet. Det är som psalmisten sade: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” (Ps. 119:105) Det är emellertid någonting annat som är betydelsefullt. Många har ägnat noggrann uppmärksamhet åt bibeln med skarp och kritisk blick i det de undersökt den från en ståndpunkt som är grundad på mänsklig vishet och filosofi, vilket har fått till resultat att deras tro och även deras åhörares tro blir mer och mer undergrävd, vad det gäller att godta bibelns auktoritet som Guds inspirerade ord. Andra, som är uppriktigt religiösa på sitt sätt, läser och studerar bibeln regelbundet, men de läser den genom någon annans ögon. Först av allt godtar de den synpunkt och auktoritet som upprätthålls av någon av kristenhetens kyrkor eller av en religiös sammanslutning av något slag, och deras insikt om och förståelse för vad de läser måste pressas eller tvingas att anpassa sig till de traditioner som denna kyrka eller sammanslutning håller fast vid. Det ligger mycken sanning i det gamla talesättet att ingen är så blind som den som inte vill se och ingen är så döv som den som inte vill höra någonting som står i motsats till omhuldade idéer som är fast förankrade i sinnet.

23. a) Vilken kontrast framställde Jesus mellan sina lärjungar och de judiska ledarna? b) Hur visade Jesus det nära sambandet mellan hjärteinställningen och sinnets synförmåga?

²³ Lyssna till Jesu ord på denna punkt. Beträffande de judiska ledarna, som var ”bevandrade i lagen” och hade ”kunskapens nyckel” (NW), sade han: ”Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga [för barn, NW]. ... Ingen känner ... vem Fadern är, utom Sonen och den, för vilken Sonen vill göra honom känd.” Sedan vände Jesus sig till sina lärjungar och identifierade dessa ”barn”, i det han sade: ”Saliga [Lyckliga, NW] äro de ögon, som se det I sen.” (Luk. 10:21—23) De religiösa ledarna befann sig i den gynnsammaste ställningen för att erkänna och godta Jesus som sin Messias. Ja, de var väl bevandrade i sina Skrifter, men de var ännu bättre bevandrade i sina traditioner och djupt rotade i dem. Hela deras sätt att se var påverkat av onda och själviska motiv, i det de önskade till det yttre framträda rättfärdiga för människor men i sitt inre var fulla av skrymteri och laglöshet. (Matt. 23:28) Jesus pekade direkt på upphovet till svårigheterna och visade det starka sambandet mellan en rätt hjärteinställning och förmågan att se riktigt med klar syn och få den rätta vägledningen därigenom, när han sade till dessa ledare och deras anhängare: ”Jag känner eder och vet, att I icke haven Guds kärlek i eder. ... Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris, som kommer från honom som allena är Gud?” Om det bokstavliga ögat eller sinnets öga ger en förvrängd synbild på grund av en defekt eller ett dåligt motiv, kommer den människans hela liv och handlingssätt att påverkas av detta och kommer sannolikt att sluta med katastrof. Det är som Jesus uttryckte det i bergspredikan: ”Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus. Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!” — Joh. 5:42—44; Matt. 6:22, 23.

24. Vilka åtgärder måste vi vidta och vilken uppmuntran får vi, när vi söker Guds synpunkt och hans välsignelse?

²⁴ Förutom att vi håller oss tätt till Guds ord, måste vi alltså också tänka noga på att vi behöver bevara en rätt inställning i hjärta och sinne med allt allvar och ödmjukhet. Vi måste vara villiga att betrakta saker och ting i nytt ljus och också att rätta till eller ändra vårt handlingssätt i överensstämmelse därmed, för att komma i full överensstämmelse med Guds egen uppfattning, som bibeln undervisar om. Detta kommer nödvändigtvis att leda till att vi för vår del nära identifierar oss med Jehova och hans främste förmedlare. Med ett sådant värdigt motiv kan vi med intresse och förtroende se framåt mot ytterligare undersökning av Skrifterna, i det vi kommer ihåg vad Jesus sade: ”Bed, så skall ni få, sök, så skall ni finna, klappa på, så skall det öppnas för er.” — Luk. 11:9, Hd.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 32]

Att Guds ande utgöts över Jesus efter hans dop identifierade honom som Guds Smorde

[Bild på sidan 36]

Ormen förledde Eva genom sin illfundighet. Vi kan undvika Satans snaror genom att betrakta allting genom Guds ögon