26. Varför behöver kristna sändebud och utsända ännu fortsätta i trogen uthållighet?

²⁶ Som sändebud eller sådana som är utsända från Gud på Kristi vägnar behöver vi kristna vittnen för Jehova i denna tid utveckla förmågan att visa uthållighet, inte sant? Ja, vi behöver ju fortsätta att visa uthållighet. Sedan slutet av hedningarnas tider år 1914 har vi utstått åtskilligt i fråga om förföljelse och dålig behandling i en fientlig värld. Ännu mera av sådana erfarenheter ligger fortfarande framför oss, innan vi ser uppfyllelsen av Guds löfte om ”nya himlar och en ny jord” där rättfärdighet skall bo för evigt. (2 Petr. 3:13) Uppfyllelsen av detta löfte kommer närmare och närmare. Den nuvarande generationen, inom vilken all sådan orättfärdig förföljelse av Guds sändebud och utsända har försiggått sedan första världskriget 1914—1918, är en markerad generation. Hur så? På så sätt att den kommer att få vara med om att Gud uppfyller sitt löfte att införa den rättfärdiga nya tingens ordning. (Matt. 24:34; Mark. 13:30) Låt oss därför med förtröstan fortsätta i trogen uthållighet!

Löftet uppfylls på dem som gör Guds vilja

1, 2. a) Vad är vi beslutna att göra, även om världen gör det svårt för dem som gör Guds vilja? b) Var har vi Guds ord på att den behövliga kraften till uthållighet kommer att ges oss?

DEN här världen försöker göra det svårt för en människa att göra Guds vilja. Men så länge som den här världen består — och det kommer inte att vara mycket länge till nu — är vi beslutna att vara ihärdiga i att göra hans vilja. För att vi skall göra det krävs det att vi är uthålliga under fortsatt motstånd och förföljelse från världens sida. Men Gud ger oss sitt underbara löfte att styrka oss för att vi skall fortsätta att vara uthålliga till dess hans löfte är uppfyllt. Det återstår alltså för oss att ha tro på hans löfte, alldeles som Abraham i forna tider hade. Gud den Allsmäktige kan ge oss den tro och den kraft till uthållighet som behövs. Vi har hans ord på det i Romarna 15:4, 5:

² ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp. Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade [inte att behaga sig själv, utan att behaga Gud].”

3. a) Hur verkade Kristi sinnesinställning, och vilken belöning ledde detta till? b) Med hänsyn till vad å vår sida skall vi bli belönade med uppfyllelsen av Guds löfte?

³ Kristi Jesu sinnesinställning var alltid inriktad på att göra Guds, hans himmelske Faders, vilja. Hans sinnesinställning gjorde honom benägen att hålla ut, vad som än hände honom på grund av att han gjorde Guds vilja. Följaktligen sviktade han aldrig. Han drog sig heller aldrig undan. Utsikten att behöva hålla ut till en offerdöd som var förutsagd för honom i de skrifter som var ”skrivna förr” vände honom inte bort från att göra sin Faders vilja. På grund av att han höll ut till en död som martyr blev han belönad med en uppståndelse till himmelskt liv. Han höll således ut till dess Guds löfte uppfylldes på honom, även om han visste att detta krävde att Gud utförde sitt största verk för hans skull. (Ef. 1:19—21) I överensstämmelse med Kristi eget fall bad aposteln