Det ”träd” vars fall skakar världen
”Vid ljudet av dess [cederns] fall skall jag sannerligen försätta nationer i gungning, när jag för den ner till scheol med dem som går ner i gropen, och i landet där nere skall alla Edens träd, de utsöktaste och bästa på Libanon, alla som dricker vatten, bli tröstade.” — Hes. 31:16, NW.
1. Varför han det uppstå känslor av sorg när ett särskilt träd huggs ner?
VI MÄNNISKOR kan utveckla tillgivenhet för ett träd. Upptänd av sådan sentimental känsla för ett vanligt träd riktade skalden sina ord av protest till en man försedd med yxa och sade: ”Skogshuggare, skona detta träd! Rör inte en enda gren! I ungdomen skyddade det mig, och nu skall jag bevara det.” Ett imponerande träd, som har växt till sin fulla längds storslagenhet, kan locka fram beundran från många åskådare. Trädens skönhet uppväckte skaldens själ till att utbrista i orden: ”Jag tror aldrig att jag skall komma att se en dikt så underbar som ett träd. ... Dikter görs av dårar som jag, men bara Gud kan göra ett träd.” På grund av en i hjärtat känd förkärlek för ett sådant verk av Gud kan nerhuggandet av ett särskilt träd alstra känslor av sorg.
2. Vilka frågor är det bra att vi ställer oss själva med avseende på träddyrkan?
2 Dyrkan av träd är inte något som är ovanligt på jorden. När religiösa högtidsfirare insisterar på att ett pråligt dekorerat och strålande upplyst ständigt grönt träd måste utmärka den 25 december varje år, har det en anstrykning av sådan träddyrkan. I tusentals år har det funnits ett ”träd” som har dragit till sig hela människovärldens uppmärksamhet och beundran. Människornas inställning till det och deras handlingar gentemot det bevisar att de dyrkar detta ”träd” av världsvid bemärkthet. Kyligt tvivel och otålig nyfikenhet kan förmå oss att fråga: Vad är detta ”träd”? Dyrkar jag det?
3. Varför menar människorna att detta ”träd” aldrig skall falla?
3 Det är ett gammalt ”träd” — nu mer än 4.200 år gammalt. Därför kunde det beskrivas och omtalas för mer än två och ett halvt årtusende sedan. Av skrifter som är så gamla kan vi få fram en utmärkt beskrivning av detta träd, som har hållit på att breda ut sig under så lång tid och har blivit så djupt rotat i vår jord att människorna menar att det aldrig kommer att falla på något sätt. Här följer beskrivningen:
4, 5. Vad är det enligt Hesekiel 31:3—9 som bidrar till den oförlikneliga skönheten hos detta ”träd”?
4 ”En ceder på Libanon med sköna grenar och skuggrik krona och hög stam, en som med sin topp räcker upp bland molnen. Vatten gåvo den växt, djupets källor gjorde den hög. Ty med sina strömmar omflöto de [djupets källor] platsen, där den var planterad; först sedan sände de [djupets källor] sina flöden till alla andra träd på marken.
5 Så fick den högre stam än alla träd på marken, den fick talrika kvistar och långa grenar genom det myckna vatten den hade, när den sköt skott. Alla himmelens fåglar byggde sig nästen bland dess kvistar, under dess grenar födde alla markens djur sina ungar, och i dess skugga bodde allahanda stora folk [i dess skugga brukade alla de folkrika nationerna bo, NW]. Och den blev skön genom sin storhet och genom sina grenars längd, där den stod med sin rot invid stora vatten. Ingen ceder i Guds lustgård gick upp mot denna, ingen cypress hade kvistar, som kunde förliknas med dennas, ingen lönn bar grenar, jämförliga med dennas; nej, intet träd i Guds lustgård liknade den i skönhet. Så skön hade jag låtit den bliva i dess rikedom på grenar, att alla Edens träd i Guds lustgård måste avundas den.” — Hes. 31:3—9.
6. Varför kan inte människan ta åt sig äran för att ha planterat cedrarna på Libanon?
6 Republiken Libanon har figurerat mycket i världsnyheterna på senare år, men cedrarna på Libanons berg har varit mycket omtalade i årtusenden. (Lägg märke till Domarboken 9:15.) Ingen människa har planterat dessa höga, vittutgrenade cedrar där. Det fanns cederträd på denna plats redan innan människans språk förbistrades vid Babels torn och byggningsmännen kringspriddes i alla riktningar från det forntida Babylon vid floden Eufrat under andra århundradet efter den världsomfattande syndafloden. Himmelens och jordens skapare tar åt sig äran för att ha planterat dessa cedrar. Därför talar Psalm 80:11 om dem som ”Guds cedrar”, och Psalm 104:16 kallar dem ”Libanons cedrar, som han [Jehova] har planterat”.
7. Hur talade Gud om den plats där cedern stod, och betydde detta att paradiset hade blivit återställt till jorden?
7 Det förhållandet att dessa cedrar, tillsammans med cypresser och lönnar, sades finnas i Eden och i ”Guds lustgård” betyder inte att Edens lustgård återställdes efter syndafloden på Noas tid, år 2370 f.v.t. I stället var det så att platsen där denna särskilda ceder stod var så ljuvlig, påminde så mycket om Eden, var så lik människans ursprungliga hem, att den var lik ”Guds lustgård”. Det hebreiska ordet för ”lustgård” (gan) har betydelsen ”inhägnad eller omgärdad plats”; och vi kommer ihåg att den ursprungliga ”Edens lustgård” hade en passage ”öster om” lustgården, genom vilken Adam och Eva, som blivit olydiga, drevs ut och vid vilken Gud satte keruberna ”för att bevaka vägen till livets träd”. — 1 Mos. 3:24.
8. Var befann sig, enligt orden i Hesekiel 28:11—14, kungen i den libanesiska hamnstaden Tyrus? Varför var det så?
8 På den tid då Hesekiels profetia kom till var det för sina cedrar berömda Libanons land så skönt att Hesekiel blev inspirerad att säga till kungen i Tyrus (en hamnstad i Libanon): ”I Eden, Guds lustgård, bodde du. ... Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget.” (Hes. 28:11—14) På 600-talet f.v.t. var det alltså helt på sin plats att denna särskilt ”sköna” ceder på Libanon sades vara i Eden, i ”Guds lustgård”. Den fanns alltså på en högt gynnad plats med utmärkta möjligheter.
DESS INNEBÖRD ÅR 1977 V.T.
9. Vad är denna ”sköna” ceder på Libanon en bild av, att döma av det som sägs bo under dess skugga?
9 Vi i denna tid är inte så mycket intresserade av sådant som fanns för mer än 2.500 år sedan, utan vi är mer intresserade av sådant som hör till vår tid, sådant som har samband med oss och påverkar oss. Är således detta ”sköna” träd, denna ”ceder på Libanon”, en bild av någonting på den nutida skådeplatsen? Hur skall vi avgöra detta korrekt? Jo, för det första säger profetian inte bara att fåglarna bodde på dess vittutbredda grenar och att de vilda djuren födde sina ungar under det, utan också att ”i dess skugga brukade alla de folkrika nationerna bo”. Det heter också: ”Vid ljudet av dess fall skall jag [Jehova] sannerligen försätta nationer i gungning.” (Hes. 31:6, 16, NW) Dessa ord har politiska övertoner. De tyder på att denna välväxta ”ceder på Libanon” är en bild av någonting politiskt. Det är den verkligen!
10. Till vem är profetian om denna ”ceder på Libanon”, i överensstämmelse med dess politiska innebörd, riktad?
10 Redan den forntida tillämpningen av Hesekiels profetia gör det säkert och visst att denna ”ceder på Libanon” är en bild av någonting politiskt. Till vem var profetian riktad då på den tiden? Hesekiel talar om detta för oss med orden: ”I elfte året [607 f.v.t.], på första dagen i tredje månaden [fem dagar före pingsthögtiden i vårmånaden Sivan], kom HERRENS [Jehovas] ord till mig; han sade: Du människobarn, säg till Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem kan förliknas med dig i din storhet? Se, du är ett ädelt träd [Se! En assyrier, NW], en ceder på Libanon med sköna grenar och skuggrik krona och hög stam, en som med sin topp räcker upp bland molnen.” — Hes. 31:1—3.
11. Vad visades genom att Farao och hans hop jämfördes med ”en assyrier”?
11 Å! Här har vi det! ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop” liknades vid den ovanligt höga cedern med långa grenar på ett berg i Libanon. De sägs också likna ”en assyrier”, men det mesta av profetian ägnas åt denna ”ceder på Libanon” och vad som händer med den snarare än åt denne ”assyrier”. Att de jämförs med ”en assyrier” förmedlar tanken på stor militär och politisk styrka. Fram till tjugofem år innan Hesekiels profetia gavs hade det assyriska väldet varit den tidens världsvälde och hade fördunklat det egyptiska väldet, det tidigare världsväldet i bibelns profetior. Det hade till och med ockuperat delar av egyptiskt territorium. Men nu, på profeten Hesekiels tid, var Egypten den främsta makten som stred mot det babyloniska väldet, det nya världsväldet, det tredje världsväldet. Att Farao och hans hop jämförs med ”en assyrier” visar alltså att Egypten var en politisk faktor som fortfarande behövde tas med i beräkningen — av Babylon.
12. Hur var Egypten också på Hesekiels tid fortfarande likt denna höga, överskuggande ”ceder på Libanon”?
12 Också på Hesekiels tid hade den judiska regeringen i Jerusalem vädjat till Egypten om militär hjälp mot det expanderande babyloniska väldet. (Hes. 17:7—17) Det råder inget tvivel om att Egypten fortfarande hade inflytande internationellt sett. (Jer. 37:5—7) Farao, Egyptens kung, och hans hop liknade således fortfarande ett högt politiskt och militärt byggnadsverk, som nådde högre än Libanons cedrar, vilka kan nå en höjd av trettio meter eller mera. Likt en ceder på Libanon, som sträcker ut sina lägre grenar så långt att det gör att den högsta ceder ser låg och bred ut, utmanade Egypten också Babylon och erbjöd skugga åt nationer som valde att bli allierade med Nilens land och komma under skydd av dess vittutbredda grenar i form av militär hjälp. Det var fortfarande så att Egypten föreföll att ha ”sköna grenar” för nödställda nationer på den tiden, vilka föredrog allians med Egypten framför underkastelse under Babylon, den makt som Jehova Gud då använde som sitt redskap till att verkställa vredesdomen från Gud.
13, 14. Är denna ”ceder på Libanon” en bild av Egypten i vår tid, eller vad är den en bild av? Vad är den skriftenliga grunden till svaret?
13 Allt detta var mycket intressant och spännande för två och ett halvt årtusende sedan, men hur är det i denna tid? Profetian om denna ”ceder på Libanon” kan sannerligen inte fås att stämma in på vår tids Egypten, som nu innehas av arabrepubliken Egypten, som står under muhammedansk kontroll. Vi instämmer i att profetian i vår tid inte kan tillämpas på detta sätt. Det är så alldeles särskilt därför att den inspirerade bibeln inte tillämpar den på det sättet. Vad är då denna storslaget ”sköna” ceder på Libanon i vår tid? Vad eller vilka nu i vårt tjugonde århundrade är det som Farao, Egyptens kung, och hans hop liknar? Vad för någonting i vår tid är denna symboliska ”ceder på Libanon”, vars fall inom kort skall skaka världen?
14 Detta dömda ”träd” är en symbol av någonting som inte allmänt urskils i vår tid. Vad för något? Ett andligt Egypten! Om vi nu vänder oss till den sista boken i den heliga bibeln, finner vi där, i Uppenbarelseboken 11:8, att den inspirerade aposteln Johannes skriver: ”Och deras döda kroppar skall ligga på den breda vägen i den stora stad som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten, där deras Herre också blev hängd på pålen.” Den som kallas ”deras Herre” är Herren Jesus Kristus, och de vilkas döda kroppar ligger till allmänt beskådande på stadens breda väg är Kristi trogna efterföljare eller lärjungar. I Uppenbarelseboken 11:3 kallas dessa Herren Jesu Kristi lärjungar ”mina två vittnen”, och de blir dödade på grund av att de predikar ett dystert, impopulärt budskap för nationerna.
15. Vilken invändning finns det mot att tillämpa ordet ”Egypten” i Uppenbarelseboken 11:8 på det bokstavliga Egyptens land?
15 I vilken ”stor stad” var det dessa ”vittnen” blev dödade och deras döda kroppar lämnades liggande utsatta för offentlig vanära? Inte i det nutida Egyptens huvudstad. Jesus Kristus, dessa vittnens ”Herre”, blev helt visst inte hängd på pålen nere i det första århundradets Egypten, för Uppenbarelseboken 11:8 säger att Herrens ”vittnen” blev dödade och lämnade till allmänt beskådande på den plats där han blev hängd på pålen år 33 enligt den vanliga tideräkningen. Vi får hjälp att förstå detta, när vi lägger märke till att denna ”stora stad” är symbolisk och att den ”i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten”. Detta skulle alltså utesluta den bokstavliga staden Sodom, som då inte längre fanns till, och likaså det bokstavliga Egyptens land, som då lydde under det romerska väldet. Var någonstans var det alltså som Herren Jesus Kristus blev hängd på pålen och hans sanna lärjungar blev dödade och lämnade till allmänt beskådande?
16, 17. I vilken symbolisk ”stor stad” var det alltså som Herren Jesus Kristus blev hängd på pålen?
16 Jo, en ”stad” är en politisk organisation, och en ”stor stad” skulle då vara en stor politisk organisation, ett stort regeringssystem. Det forntida Sodom var en gång en politisk organisation, och det forntida Egypten var ett land med ett mäktigt politiskt system, som i många hundra år gjorde det till det första världsväldet enligt bibelns profetior. Det som kallas Egypten ”i andlig bemärkelse” måste följaktligen vara det världsvida systemet för politiskt herravälde, människornas politiska byggnadsverk som styrs av människogjorda regeringar. Mitt i en sådan ”stor stad” blev Herren Jesus Kristus ”hängd på pålen” år 33 v.t., utanför staden Jerusalem. Människovärlden är en väsentlig beståndsdel av denna tingens ordning. Den plats där Jesus Kristus blev hängd på pålen var alltså i denna världen, som upprätthåller denna tingens ordning. Följaktligen sade han till sina lärjungar:
17 ”Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.” (Joh. 9:5) ”Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.” — Joh. 15:18, 19.
18. Hur var Jesu död som ett offerlamm på en viss dag i samklang med tanken att han blev hängd på pålen i det andliga Egypten?
18 Det var inte i det bokstavliga Egypten, ut ur vilket Jesus Kristus en gång blev förd som barn, utan i vad som kallas Egypten ”i andlig bemärkelse”, som han blev offrad som ”Guds lamm som tar bort världens synd”. (Matt. 2:13—21; Joh. 1:29, 36) Det var inte av en tillfällighet som Herren Jesus Kristus blev offrad som Guds lamm på påskdagen år 33 v.t. Varför inte det? Därför att han hade blivit visad i skuggbild genom det lamm som offrades av israeliterna den första påskdagen år 1513 f.v.t. nere i det forntida Egypten. Egyptierna, som inte offrade ett påskalamm och stänkte dess blod på sina dörrposter, förlorade sina förstfödda bland människor och djur. Detta ledde till att Farao frigav israeliterna från slaveri för att de skulle kunna gå ut som ett fritt, befriat, folk.
19. Från vad är det alltså Kristi lärjungar blir räddade, befriade, i överensstämmelse med att Israel befriades från det forntida Egypten?
19 Vad var Egyptens land en bild av i denna forntida befrielse av Jehovas utvalda folk? Och vad var Farao och hans hop en bild av? Det av plågor drabbade Egyptens land var en bild av denna världsliga tingens ordning, och Farao och hans hop var en bild av de styrande faktorerna i denna ordning. I detta ”andliga Egypten” var det som ”vårt påskoffer, Kristus, har blivit slaktat. Låt oss [Kristi lärjungar] följaktligen hålla högtid.” (1 Kor. 5:7, 8) I full överensstämmelse med denna sanning är det Egypten, från vilket Lammets, Jesu Kristi, trogna lärjungar blir räddade eller befriade, denna världsliga tingens ordning. Detta är orsaken till att Kristi lärjungar i Galaterna 1:3, 4 får veta: ”Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Han gav sig själv för våra synder för att kunna rädda oss från den nuvarande onda tingens ordning.”
20. Vad är alltså denna ”ceder på Libanon” en bild av i vår tid, och när fick detta sin början?
20 Vilken slutsats drar vi med rätta av detta? Att denna ”ceder på Libanon”, som på profeten Hesekiels tid var en bild av ”Farao, konungen i Egypten, och ... hans larmande hop”, är en bild av någonting större i vår tid. Den är en bild av den världsomfattande tingens ordning, i vilken de politiska styrande faktorerna härskar över alla de jordiska nationerna. Fastän denna tingens ordning liknas vid den ceder som avundades av alla de andra träden i Libanons land, som liknade Eden, har denna ordning inte planterats av Jehova Gud, som planterade dessa ständigt gröna träd i det bokstavliga Libanons land, som då var likt ”Guds lustgård”. Enligt vad som visas i den uppteckning som han som företagit denna plantering låtit göra, nämligen bibeln, fick denna symboliska politiska ”ceder på Libanon” sin början på jorden på den väldige jägaren Nimrods tid, hans som var grundare av det första babyloniska väldet, nämligen under andra århundradet efter syndafloden på Noas tid. Nimrod, Noas sonsonsson, gjorde uppror mot den universella suveränitet som utövades av Noas Gud, Jehova, och på samma sätt är det med denna symboliska ”ceder på Libanon” — den erkänner inte den högste Gudens suveränitet, utan trotsar den. — 1 Mos. 10:8—12; 1 Krön. 1:8—10.
21. Vilket populärt handlingssätt har världens nationer följt i förhållande till denna ”ceder på Libanon”?
21 I det att den utnyttjar de mänskliga resurser som står till dess förfogande likt djupets källor eller ett vattendjup har den försökt upphöja sig själv över Jehova Gud, på så sätt att den så att säga har låtit sin topp sticka upp i molnen. Den har mångfaldigat sina kvistar och sträckt ut sina grenar för att utöva herravälde över hela Guds ”fotpall”, jorden. (Jes. 66:1; Matt. 5:35) Under dess bastanta samhällsbyggnad har alla människogjorda regeringar, ja, ”alla de folkrika nationerna” (NW), tagit sin boning fram till denna dag. (Hes. 31:4—6) Så småningom frestades också Israels nation, som Jehova Gud hade planterat i det utlovade landet, Palestina, att följa dessa världsliga nationers handlingssätt — till sin egen stora skada. Men när det har varit fråga om att följa detta populära handlingssätt, så har det funnits ett bestämt undantag. Vad är detta undantag? Önskar vi tillhöra det och vinna evigtvarande gagn, eller önskar vi efterlikna det handlingssätt som följts av ”alla de folkrika nationerna”? Vi behöver nu hjälp för att göra det rätta valet!
[Bild på sidan 414]
VÄRLDSOMFATTANDE POLITISKT STYRE