”Ditt ord är sanning”

”Lyckliga är de som sörjer”

ÄR DET inte en motsägelse när man säger att en som sörjer kan vara lycklig på samma gång? Inte nödvändigtvis. När Jesus gjorde detta skenbart motsägelsefulla uttalande i sin bergspredikan, tänkte han tydligen inte på den vanligare innebörden i ordet ”lycklig”. Uppenbarligen menade han någonting mer än gladlynt munterhet. — Matt. 5:4, NW.

Det grekiska ordet makários i denna text, som återgetts med ”lycklig”, användes av grekerna om den högsta lycksaligheten, den sällhet man antog att gudarna ägde. Med tanke på det sätt varpå ordet används i Jesu bergspredikan och i alla de kristna grekiska skrifterna skulle en vidare innebörd av ordet makários kunna vara ”lycka på grund av att man blir gynnad av Gud”.

Vilka är då de som blir gynnade av Gud därför att de sörjer? Vem som helst som är sorgsen? Nej, eftersom det grekiska ordet för ”sörja”, penthéo, innebär en djup sorg, en känsla av förkrosselse. Aposteln Paulus använde detta ord, när han klandrade medlemmarna av församlingen i Korint därför att de inte var djupt bedrövade på grund av den svåra omoraliskhet som utövats mitt ibland dem: ”Och är ni uppblåsta — och sörjde ni inte i stället?” (1 Kor. 5:2, NW) Lärjungen Jakob använde en liknande ton, när han klandrade vissa individer på hans tid: ”Rena edra händer, ni syndare, och luttra edra hjärtan, ni obeslutsamma. Hänge er åt förtvivlan, och sörj och fäll tårar.” — Jak. 4:8—10, NW.

Att Jesus menade en djup känsla av sorg framgår av Lukas’ parallellskildring: ”Lyckliga är ni som gråter nu, ty ni skall le.” (Luk. 6:21, NW) ”Gråter” återger här det grekiska ordet klaío, vilket ”används om alla högljudda uttryck för sorg, särskilt om sörjandet av de döda”. (W. E. Vine: An Expository Dictionary of New Testament Words) Det är inget tvivel om saken. Det var djup sorg, intensiv gråt, som Jesus avsåg i den andra av saligprisningarna (lyckligprisningarna), som han uttalade i sin bergspredikan.

Men blir alla människor, som av en eller annan orsak är djupt bedrövade av sorg, gjorda ”lyckliga” eller gynnade av Gud? Tydligen inte, eftersom Jesus sade att dessa sörjande skulle bli tröstade, men ändå blir inte alla tröstade som är förkrossade av djup sorg. Hjärtats motiv har betydelse för detta. Vi har till exempel Esau, Jakobs broder, som på grund av att han inte uppskattade heliga ting ”i utbyte mot en enda måltid gav bort sina rättigheter som förstfödd”. Efteråt ångrade han detta byte och sörjde djupt sin förlust, men till ingen nytta. — Hebr. 12:15—17, NW.

På liknande sätt kände Judas, den otrogne aposteln, samvetskval sedan han förrått Jesus, men ändå slutade hans liv med självmord. Det kommer inte heller att bli någon tröst för de rika som sörjer över tillintetgörelsen av det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. De kommer också att förgås. — Matt. 27:3—5; Joh. 12:6; Upp. 18:7, 8, 11, 15, 19; 19:19—21.

Men vilka gäller då Jesu ord? De har i första hand en direkt tillämpning på dem av hans efterföljare som skall få ärva Guds himmelska rike. Det är dessa som ”himmelriket tillhör”, det är de som ”skall kallas ’Guds söner’” och till och med ”skall se Gud”. — Matt. 5:3, 9, 8, NW.

Jesu lärjungar sörjde djupt, då deras Mästare blev dödad på en tortyrpåle. Men de blev senare tröstade, när han visade sig för dem efter sin uppståndelse. (Lukas, kapitel 24) Aposteln Petrus sörjde djupt, därför att han tre gånger hade förnekat sin Mästare. (Matt. 26:75) Men därför att han visade gudaktig bedrövelse blev han tröstad genom att han fick en trefaldig befallning att föda Jesu får och lamm och genom att han fick privilegiet att ta ledningen i predikandet av de goda nyheterna om Riket för både judarna och hedningarna. — Joh. 21:15—17; Apg. 2:14—41; 10:34—48.

Jesu ord, lyckliga är de som sörjer eller gråter, hade en särskild tillämpning på de smorda kristna i modern tid, som var bedrövade till följd av sin tröstlösa situation på grund av fiendens attacker. Profeten Jesaja förutsade att Jehovas Smorde, i första hand Jesus Kristus, skulle ”trösta alla sörjande, då han skall låta de sörjande i Sion få ... glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande”. Det var också om dessa som det blev skrivet: ”När Jehova återförsamlade Sions fångna, ... kom vår mun att fyllas med skratt.” Ja, tröst och skratt blev deras lott. — Jes. 61:1—3; Ps. 126:1, 2, NW.

Men orden ”lyckliga är de som sörjer”, ”lyckliga är ni som gråter nu”, anger också en princip som är tillämplig på även andra. Profeten Hesekiel hade en syn av några som ”sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas därinne”, mitt inne i deras stad, Jerusalem. De i sin tur blev högt gynnade genom att få gudomligt beskydd, när Guds skarprättare gick igenom denna stad och dräpte alla som inte hade blivit identifierade som sörjande. — Hes. 9:1—7.

Dessa sörjande och gråtande finner sin motsvarighet i våra dagar, eftersom kristenheten gör anspråk på att vara Guds stad, precis som Jerusalem gjorde. I likhet med denna forntida stad är kristenheten fylld med styggelser — falsk religion, sexuell och annat slags omoraliskhet och våld. De som har den rätta hjärteinställningen är inte likgiltiga för denna situation; de sörjer djupt över allt detta. Det är dessa människor i våra dagar som också får Guds ynnest och blir tröstade.

På vad sätt? Genom predikandet av de goda nyheterna om Jehova Guds rike. Detta budskap, som förs ut till sådana sörjande av Jehovas kristna vittnen, berättar för dem om Guds uppsåt att utrota alla som bedriver ondska. (Ords. 2:21, 22) Det talar om för dem att följande bön från de kristna snart skall gå i uppfyllelse: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” Detta är utan tvivel en stor tröst för dem. Och inte nog med det — dessa goda nyheter talar också om en kommande uppståndelse för alla dem som befinner sig i minnesgravarna. Ja, de som skilts från varandra genom döden kommer att bli återförenade. — Matt. 6:9, 10, NW; Joh. 5:28, 29.

Något som också är till stor tröst för dessa sörjande är de goda nyheterna att ingenting kommer att vålla skada eller fördärv under Guds rikes styre, eftersom landet skall vara fullt av Jehovas kunskap, liksom havsdjupet är fyllt av vattnet. (Jes. 11:9) Genom att låta mänskligheten få del av de gagneliga verkningarna av Jesu lösenoffer kommer Gud dessutom att ”avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer”. — Upp. 21:4, NW.

Med denna djupare förståelse av vad Jesus sade försvinner varje tanke på att detta skulle vara en motsägelse. De som sörjer, som har en rätt hjärteinställning gentemot Jehova Gud och är djupt bedrövade, är i sanning lyckliga, i utvidgad och större bemärkelse, eftersom de åtnjuter Guds ynnest och blir tröstade.